Ardennerhingsten Charlie trives når han ruller seg en fin septembermorgen, før han skal inn til sæd-samling

husdyr-nytt NORDGEN - HUSDYR DESEMBER 2009 Ardennerhingsten Charlie trives når han ruller seg en fin septembermorgen, før han skal inn til sæd-samling FOTO: LISELOTTE ERIXON Charles Darwin. Darwins år............................................ 2 Hva vil vi med NordGen Husdyr?......................... 3 Glimtar från Sveriges ordförandeskap hösten 2009.......... 4 Kuregisteret ble etablert høsten 1989..................... 5 ERFP Samarbeidstiltak for europeiske husdyrgenetiske ressurser............................... 6 Særlig indsats Dansk Landrace svin anno 1970 - Baconsvinet................................. 7 Finanskrisen på Island ser ut til å ha positiv effekt på bevaring og utnyttelsen av lokale raser.................... 8 Ursprungsfår i Nordeuropa har speciell domesticeringshistoria....................... 9 Husdyrgenetiske ressurser, bærekraft og demokrati........ 10 Husdyrrase godt utgangspunkt for næringsutvikling?.......11 Hingstar av svenska raser samlade i bevarandesyfte........ 12

husdy Darwins år Juha Kantanen, juha.kantanen@nordgen.org År 2009 har det gått 200 år sedan Charles Darwin föddes och 150 år sedan han kom ut med sitt huvudverk Om arternas uppkomst. Darwins evolutionsteori och principen om det naturliga urvalet omvälvde uppfattningen om utvecklingen av den biologiska mångfalden och faktorer som inverkade på den, men hans slutsatser hade även i övrigt stor samhällelig verkan. Egna höns som forskningsmaterial När Darwin studerade arternas utveckling och evolution observerade han skillnaderna mellan olika husdjursraser. Han hade även eget forskningsmaterial: Darwin uppfödde flera olika sorters tamduvor och nästan alla engelska hönsraser. Han undersökte även olika hönsrasers skelett för att få bevismaterial om husdjurens ursprung. Han funderade på om de olika raserna härstammade från en och samma vilda stamart eller om var och en av dem hade sin egen stamart i naturen. Darwin kom till att olika raser av samma art vanligtvis härstammar från en vild stamart med undantag av nöt. Även hundraserna antog han ha härstammar från flera vilda arter besläktade med hunden. Urvalet förändrar organismer Husdjursraser lämpade sig speciellt bra för Darwins observationer om organismers tidsmässiga förändring, eftersom det fanns rikligt med uppgifter och beskrivningar om deras utseende under en lång tidsperiod. Darwin skrev att det hos husdjur först måste finnas individuella skillnader och mellan dessa väljer människan för ett bestämt ändamål. Dessa skillnader uppstår på grund av ändringar i husdjurens levnadsförhållanden. Han konstaterade att individuella skillnader borde vara ärftliga för att urvalet skulle ha betydelse. Darwin märkte även att stor förökningsförmåga (stort antal avkomlingar) och snabbhet (kort tid mellan generationerna) gör urvalet effektivare. Resonemangen om husdjurens ursprung, tidsmässig förändring och urvalets verkningar bildade en viktig grund när Darwin började undersöka arternas uppkomst i naturen. 150 år senare Olika rasers existens hade stor betydelse för Darwins FOTO: JUHA-PEKKA SEPPÄNEN Juha Kantanen og den finske lapphunden Lunni. slutsatser. Rasdiversitetens forskningsvärde har inte minskat sedan Darwins tid. Om alla nordiska mjölkkor i dag var av skottländska och holländska raser, skulle vi känna till nötkreaturens förflutna i Nord-Europa endast baserat på arkeologi och historieforskning. Vi skulle inte ha kunnat komplettera våra uppfattningar med hjälp av DNA-analyser av nordiska ursprungsraser. Om isländskt får, gutefår och finskt får endast var fornminnen och existerade i gamla fotografier, skulle fårets speciella utvecklingshistoria kunnat förbli en olöst gåta. Nutidens analyser som omfattar hela genomet producerar nya uppgifter om husdjurens gener. Raserna avviker till sitt ursprung och sin förädlingshistoria från varandra och undersökning av olika raser hjälper att förstå variationer i genomens molekylstruktur. Och å andra sidan kan skillnaderna i genomens molekylstruktur mellan olika raser öka förståelsen av fenotypiska skillnader och för hur naturligt urval och människans val förändrar djurens genom. Olika raser belyser forskningsproblemet på olika sätt och analyser som grundar sig på flera olika raser kan leda forskaren till nya omvälvande slutsatser. Detta påvisade Darwin redan för 150 år sedan. 2

r-nytt Av Jessica Kathle, jessica.kathle@nordgen.org Hva vil vi med NordGen Husdyr? NordGen som institusjon er snart 2 år og hatt tid til å sette seg. Den interne organiseringen er for lengst på plass og alle mellomledere likedann. Vi er midt i perioden for vår første strategiske plan og det skal snart tas noen avgjørende beslutninger som vil få stor innflytelse for husdyr- og skogsektoren, blant annet spørsmålet om fast framtidig lokalisering. Det er ingen hemmelighet at det var delte meninger om NordGens lokalisering. Sterke krefter ville ha alt samlet i Alnarp på Sveriges landbruksuniversitet (SLU) hvor nå hovedkontoret og plantesektoren ligger. Fryserne som utgjør den aktive delen av den nordiske genbanken for frø er også i Alnarp, mens basislagret (dublikater av frøene) er stasjonert i Danmark (Årslev) og sikkerhetslagret på Svalbard. Hovedargumentet for å etablere NordGen husdyr på Ås var det sterke husdyrmiljøet som finnes ved det norske landbruksuniversitetet der (UMB). NordGen er som kjent ingen forskningsinstitusjon, men skal være i kunnskapsfronten innen sitt fagområde. Det betyr at kontakten med forskningsverden må være tett. Det kan vi få til på Ås, mens SLU på Campus Alnarp ikke kan tilby noe tilsvarende miljø på husdyrsiden. Resultatet ble en to-delt løsning som en prøveordning i 3 år. NordGenhusdyr og NordGen-skog ble samlokalisert med Norsk Genressurssenter (NGS) som holder til ved Skog og Landskap på UMB-campus. Dette gir gode synergier og i tillegg har Norge ved LMD stilt ekstra midler til rådighet for å støtte samarbeidet mellom de to institusjoner. I løpet av 2010 skal saken om lokalisering tas opp på nytt etter først en evaluering. Utfallet av evalueringen vil ventelig bli avgjørende for dets konklusjon. Det er derfor viktig at samarbeidet med UMB og NGS kan synliggjøres i form av resultater. Samarbeid om master og PhDstudenter er én måte, bidrag til undervisning og søknader om forskningsprosjekter en annen. Flere prosjektsøknader er under utvikling, blant annet om konsekvensene av et eventuelt Islandsk EU-medlemskap for deres nasjonale husdyrraser. Andre svært viktige prosesser som har startet i 2009 er utredning om NordGens framtidige finansielle og organisatoriske framtid. Arbeidet skal etter planen avsluttes sommeren 2010 og kan indirekte få konsekvenser på lokaliseringsspørsmålet. Det handler om landenes vilje til å støtte NordGen økonomisk utover bevilgningene som gis gjennom Nordisk ministerråd. Ekstra midler og større handlingsrom er helt avgjørende for at NordGen skal fylle sin rolle i en tid med store klimaendringer og hvor forvaltning av genetiske ressurser blir helt essensielt for vår framtidige matforsyning. NordGen fikk fra 2009 utvidet sitt mandat til også å inkludere samvirke mellom miljø og genetiske ressurser. Dette er en stor utfordring for alle sektorene i NordGen, husdyr inkludert. Det Jessica Kathle, direktør for betyr blant annet Nordisk Genressurssenter, NordGen. å bygge relasjoner mot miljøsektoren i de nordiske landene. Tradisjonelt har det vært noe ulikt syn på hvordan genbevaringsarbeidet bør forvaltes hos miljø- og landbrukssektoren. Etter hvert har det imidlertid vokst fram en sterkere forståelse hos begge parter at bruk av genetiske ressurser kan være en bærekraftig bevaringsmåte. Her er det viktig at NordGenhusdyr både påvirker og støtter avlsorganisasjonene til et bredest mulig avlsmål i kommersielle husdyrraser samtidig som man samarbeider om å ta vare på de gamle rasene på et bærekraftig sett. NordGen-husdyr s kompetanse er det som gjør oss etterspurte idag. Kompetansen utvikles og vedlikeholdes gjennom samarbeid med sterke fagmiljøer. Det er imidlertid også på tide å se om NordGen-husdyr kan få utvidet sitt mandat til å drifte fysiske eller virtuelle genbanker for husdyr, gjerne i samarbeid med andre aktører. Ideen om å etablere en nordisk genbank for fjørfe på Hvam er lansert som en spennende tanke. Etablering av en felles nordisk husdyrdatabase med oversikt over embryo- og sædlagre kunne også være et utfordrende prosjekt. Vi må vise at vi er attraktive og at vi bidrar til større forståelse om viktigheten av bevaring og bærekraftig bruk av husdyrgenetiske ressurser. Vi må også bli mer offensive ovenfor næringa og bruke vårt nettverk mer aktivt. Vi har viktig kompetanse som kan bety en forskjell i forvaltningen av husdyrgenetiske ressurser i Norden. 3

husdy Eva-Marie Stålhammar, Svenska Jordbruksverket, eva-marie.stalhammar@sjv.se Glimtar från Sveriges ordförandeskap hösten 2009 Den 19-23 oktober 2009 ägde den 12:e sessionen av FAO:s Kommission för genetiska resurser inom jordbruk och livsmedel (CGRFA) rum i Rom. Denna kommission är ett permanent forum inom FAO där medlemsländernas regeringar diskuterar och förhandlar frågor i anslutning till de genetiska resurserna för jordbruk och livsmedel. Det internationella samarbetet kring förvaltning av, tillgång till och nyttjande av genetiska resurser är viktigt för jordbruket och den framtida livsmedelsförsörjningen. Sverige har ordförandeskapet inom EU under hösten 2009. Den svenska delegationen, bestående av 6 personer, var därför i Rom både för att delta i och leda EUkoordineringar på plats vid mötet. Delegationen leddes av Ylva Tilander från Jordbruksdepartementet. Experter från Jordbruksverket och SkogForsk deltog också. En medlem från SE:s delegation, Jens Weibull, Centrum för biologisk mångfald, valdes som ansvarig rapportör för mötesrapporten. På fredagen den 23 oktober 2009 kl 21.30 antogs slutrapporten från mötet efter en hel veckas förhandlingar i Kommissionen. I fokus vid mötet stod genresursernas avgörande betydelse för livsmedelssäkerhet och livsmedelsförsörjning, särskilt i ett läge med klimatförändring som ställer höga krav på utveckling och anpassning av jordbruksgrödor, husdjur, fiskar, träd mm. Tillträde och vinstdelning (Access and benefit sharing) Tillträdet till biologiskt material på jordbruksområdet och hur den ekonomiska vinstdelningen ska utföras är en mycket viktig framtidsfråga. Kommissionen antog slutsatser om sitt bidrag inom sitt mandat, till den internationella regim för tillträde och vinstdelning inom området biodiversitet generellt som just nu förhandlas inom Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD). Efter ett initiativ från EU ordförandeskapet som även förankrades i EU-kretsen och vidare i samtliga medlemsländer i Kommissionen, enades man om en resolution som riktas till CBD och FAO Konferensen (FAO:s styrande organ). Det är av mycket stor betydelse att alla världens regioner kunde enas om resolutionen och på så sätt stödja den komplicerade förhandling som väntas nästa år i CBD. Resultat för Husdjursgenetiska resurser En finansieringsstrategi antogs som bl. a uppmanar olika bidragsgivare att komma in med frivilliga bidrag för att kunna genomföra den globala handlingsplanen. Beslut om att en rapport om utvecklingens framsteg ska tas fram av de olika länderna med hjälp av ett frågeformulär till 2011. Riktlinjer för utarbetande av nationella strategier och handlingplaner godkändes. För resultat från de övriga sektorerna hänvisar vi till CGRFA12 på FAO:s hemsida. Multi-Year Programme of Work En detaljerad plan för hur det långsiktiga arbetet med genetiska resurser inom FAO ska genomföras antogs. Efter initiativ från Sverige infördes bl. a begreppet klimatförändring som ett underkapitel inom de tvärsektoriella frågorna. Lunchseminarium (vid sidan om arrangemang) Brand-new Nordic action plans to fulfill the Global Plan of Action På tisdagen hölls ett lunchseminarium i NordGens husdjur regi där Danmarks och Sveriges nationella handlingsplaner presenterades. Här gavs exempel på hur länder kan genomföra den globala aktionsplanen, som alla ländernas regeringar ställt sig bakom genom Interlakendeklarationen. Intresset var stort för att höra hur man långsiktigt kan förvalta de husdjursgenetiska resurserna. 4 FOTO: PHOTOGRAPH COURTESY OF IISD/EARTH NEGOTIATIONS BULLETIN Utsikten fra taket av FAO-bygget ut mot Roma.

r-nytt Anna Rehnberg, Norsk genressursenter, anna.rehnberg@skogoglandskap.no Kuregisteret ble etablert høsten 1989 Sommeren 1989 arrangerte Genressursutvalget for husdyr og Norsk Landbruksmuseum en registreringsaksjon for dølafe, vestlandsk raudkolle, østlandsk rødkolle og vestlandsk fjordfe. Alle dyr ble registrert med navn, alder, eier og så mye som mulig om dyrets avstamning. Da mange av bøndene som hadde disse rasene ikke var med i Kukontrollen, ble det snart slått fast at det var behov for å legge de innsamlede slektskapsopplysningene inn i en egen database som ble kalt Kuregisteret. Kuregisteret var et tilbud til brukerne om å holde oversikt på og dokumentere dyras anetavle. Kuregisteret ga også den offentlige forvaltningen en god oversikt over statusen til disse rasene. I 1991 ble telemarkfe lagt inn i databasen, hele sidet trønderfe og nordlandsfepopulasjonen er aldri lagt inn i Kuregisteret, de var litt for mange Men fra 2000 har det vært åpent for besetninger av STN som ikke er med i Kukontrollen å registrere seg i Kuregisteret. Da Landbruks- og matdepartementet etablerte Norsk genressurssenter i 2006, fikk senteret ansvaret for å videreføre arbeidet for de bevaringsverdige norske husdyrrasene. Dette innebar også ansvaret for videre drift av Kuregisteret, en tjeneste som Genressurssenteret satte bort til Norsk Landbruksmuseum de første årene. Norsk genressurssenter er en del av Norsk institutt for skog og landskap som bl.a. har ansvar for flere nasjonale databaser. Instituttet har derfor god kompetanse på å vedlikeholde og videreutvikle store databaser, slik som f eks Kuregisteret. Det er svært nyttig å ha slik kompetanse innen samme institusjon som den som skal drive Kuregisteret. Dette er en viktig grunn til at Genressurssenteret sa opp driftsavtalen med Landbruksmuseet om Kuregisteret og overtok driftansvaret fra 1. juli 2009. Samkjøring av Kuregisteret med Kukontrollen I Norge registrerer de fleste melkeprodusenter sine kyr i Tines database Kukontrollen. Dataene i Kukontrollen er grunnlag for det landsomfattende avlsarbeidet på storfe og gir nødvendige opplysninger til forebyggende helsearbeid, generell rådgivning, informasjon, forskning, statistikk og prognoser. Men Kukontrollen kan ikke være en slektskapsdatabase for de bevaringsverdige storferasene, til det må Kuregisteret brukes. Det har lenge vært et ønske fra produsenter med bevaringsverdige storferaser om å slippe å registrere sine dyr både i Kukontrollen og i Kuregisteret. Derfor har omleggingen av Kuregisteret det seneste året hatt stor fokus på å kunne samkjøre data fra de to registrene. Dette er nå blitt en realitet og de som registrerer i Kukontrollen slipper å registrere dyra sine i Kuregisteret. Det nye Kuregisteret vil kunne brukes til enda flere oppgaver som vil være nyttig i avlsarbeidet for de bevaringsverdige storferasene enn det som tidligere var mulig. Det er blitt lettere å hente ut data som kan brukes videre i innavlsberegningsprogram, slik som f eks EVA. I tillegg til å simulere paringer og beregne innavlskoeffisienten på avkommet, vil vi kunne foreslå nye seminokser som er minst mulig i slekt med resten av populasjonen og komme med anbefalinger om hvor mye de enkelte avlsoksene kan/bør brukes innen hver rase. Det er blitt enklere å hente ut forskjellige rapporter om de enkelte rasene, f eks hvor mange besetninger som finnes av hver rase, hvor mange dyr det er pr besetning og hvor mange dyr som er registrert pr rase og fylke. Dette siste kan være nyttig dokumentasjon å legge fram for fylkene for å argumentere for innføring av tilskudd til de bevaringsverdige storferasene over Regionale Miljøprogram (RMP). Genressurssenteret vil legge ut en tabell som oppdateres jevnlig over populasjonsstørrelsen til hver rase på sine nettsider www.genressurser.no/kuregisteret. Avlsrådgiving basert på det nye Kuregisteret vil gi oss muligheter vi tidligere ikke har hatt! FOTO: ANNA REHNBERG, NORSK GENRESSURSSENTER Nysgjerrige kalver av rasen Vestlandsk Fjordfe. 5

husdy 6 Asko Mäki-Tanila. Leder i ERFP sin styringskomité, asko.maki-tanila@mtt.fi ERFP Samarbeidstiltak for europeiske husdyrgenetiske ressurser Så godt som alle europeiske land har nå utarbeidet sin egen handlingsplan for husdyrgenetiske ressurser. Disse planene varierer mht innhold og form. En fellesnevner er likevel å fremme bærekraftige avlsplaner for de kommersielle rasene, samt utarbeide systematiske konserveringsprogram for de små bevaringsverdige populasjonene. Planene er resultat av de ulike nasjoners egen bevissthet om sitt nasjonale ansvar, samt forpliktelsene og ånden fra Konvensjonen om Biologisk Mangfold. Denne ånd er ytterligere stimulert de siste år etter at Global Handlingsplan for husdyrgenetiske ressurser ble vedtatt i 2007, i Interlaken, Sveits. Interlaken-deklarasjonen fastslår hvordan hvert land selv har hovedansvaret for å implementere handlingsplanen. Videre beskriver den behovet for regionalt og internasjonalt samarbeid. De nordiske land har hatt et veletablert sub-regionalt samarbeid for husdyrgenetiske ressurser siden 1980-tallet. På europeisk nivå startet det hele med en arbeidsgruppe i regi av EAAP (European Association for Animal Production), og etter ca ti år ble European Regional Focal Point, ERFP dannet. Dette er modellen som også sektorene for plante og skogbruk organiserer sitt europeiske arbeid etter. ERFP virker hovedsakelig som en kommunikasjonsplattform, der de ulike lands representanter (nasjonale koordinatorer) utveksler informasjon og erfaringer fra egne nasjonale arbeidsprogram. ERFP sitt hovedorgan er det årlige møtet for de nasjonale koordinatorene. Dette møtet gjør beslutninger vedrørende budsjett, hovedaktiviteter samt foretar valg til styringskomiteen og eventuelle andre grupper. Slike verv går på omgang mellom landene. Et vellykket ERFP-møte ble avholdt i april på Island. Styringskomiteen og sekretariatet (nå i Hellas) har den utførende rollen for ERFP sitt virke. Hjemmesiden til ERFP er www.rfp-europe.org. Europa er foregangsregion på flere områder: Konseptet med husdyrraser ble opprinnelig formulert her De viktigste internasjonale rasene stammer fra Europa Mange europeiske avlsfirmaer er i dag verdensledende Europeiske eksperter har bidratt med mange fruktbare innspill til innholdet i FAO sine program for husdyrgenetiske ressurser. Det har den senere tiden innen ERFP blitt diskutert hvordan arbeidet i regionen ytterligere kan fremme sin status og sin profil. Det kan innebære etableringen av arbeidsgrupper for grundig arbeid med spesielle fagområder eller oppståtte hastesaker av mer kortsiktig karakter. ERFP forbereder nå en femårsplan for videreføring av sitt arbeid. Finansiering fra de enkelte land er nødvendig for implementering av planen.

r-nytt Helle Palmø, Dansk Genressursutvalg, hpa@pdir.dk Særlig indsats Dansk Landrace svin anno 1970 - Baconsvinet Det Danske Landrace svin anno 1970 stammer primært fra det Jyske svin, som var et forholdsvist stort svin med en langstrakt kropsbygning og store, hængende ører. Baconsvinet, som Dansk Landrace svin anno 1970 også benævnes, bidrog fra 1910 til den danske velfærd, idet eksporten af bacon, til specielt England, udviklede sig særdeles positivt. Omkring 1970 blev avlsmålet ændret fra baconproduktion, til også at omfatte egenskaber som tilvækst, foderudnyttelse, holdbarhed, frugtbarhed og kødkvalitet, og i 1980erne foregik der desuden en begrænset indkrydsning med Norsk og Finsk Landrace svin. Den type af Dansk Landrace svin, som nu avles på DanAvl centrene, er derfor væsentlig forskellig fra typen fra 1970. I slutningen af 2008 viste en ny opgørelse over bestanden, at det var gået drastisk tilbage og at Baconsvinet var ekstremt tæt på at uddø. Genressourceudvalget afsatte derfor ekstraordinære midler til en særlig indsats for Baconsvinet, i budgettet for 2009, i et forsøg på at redde de resterende dyr. Med virkning fra 2009 kunne dyretilskuddet derfor hæves med cirka 30 %. Tilskuddet gives fortsat til Purke av typen dansk "Baconsvin". FOTO: TORKILD LIBORIUSSEN Ovarier like før åpning før uttak av embryo. FOTO: TORKILD LIBORIUSSEN avlsdyr, der året før har fået renracede kuld. Dette tiltag i kombination med en meget ihærdig indsats fra udvalgsmedlemmet, der repræsenterer svineavlerne, har medført at antallet af avlere i løbet af 2009 er blevet fordoblet, således at der nu er godt 20 avlere. Genressourceudvalget har endvidere indgået kontrakt med Danmarks Jordbrugsforskning (DJF) Aarhus Universitet om at gennemføre kryokonservering af embryoner fra 10 Dansk Landrace søer. DJF har siden september 2009 arbejdet med planlægning og udtagning og arbejdet forventes færdigt inden årets udgang. Den Danske Genbank indeholder i forvejen embryoner fra 6 Landrace søer samt sæd fra 8 Landrace orner. Dette materiale blev udtaget og henlagt i 1996, da Statens Husdyrbrugsforsøgs Avlsforsøgsstation for Svin (Tylstrup) blev nedlagt og alle avlsdyrene blev slagtet. Endelig har Genressourceudvalget i 2009 udarbejdet ny strategi samt en række handlingsplaner, som skal støtte bevaringen af de oprindelige danske husdyrracer. Indsatsen for de 2 oprindelige svineracer: Dansk Landrace og Sortbroget Landrace er dog i flere af handlings planerne prioriteret først. Det er f.eks. besluttet at udvikle Nødplan ved pludseligt ophør eller udbrud af epidemi for svinene først. 7

husdy Finanskrisen på Island ser ut til å ha positiv effekt på bevaring og utnyttelsen av lokale raser Bare ett år etter sammenbruddet til Islands tre største banker, har finanskrisen fortsatt en alvorlig effekt på landets økonomi. En devaluering av den islandske króna med 95 prosent har ført til en sterk oppgang i importpriser og økt arbeidsledighet, som med 8-9 % nå er ganske lik gjennomsnittet i EU. På den positive siden: Eksporten har blitt mer lønnsom, og turisttilstrømning til Island har økt betydelig. Stort sett innser islendingene at de må forbedre utnyttelsen av sine egne ressurser, som for eksempel de lokale husdyrrasene. Den generelle trenden er å styrke lokale initiativ og ferdigheter, erstatte importvarer med egenproduserte varer og øke eksportinntektene maksimalt for å kunne sette opp farten på tilbakebetalingen av Islands massive utenlandsgjeld. Matvaresikkerhet har nå blitt et stort tema på Island, etter årtier med bekymringsløshet. I det store og hele setter forbrukerne nå pris på at landet fremdeles er selvforsynt med alle husdyrprodukter, blant annet melk, kjøtt og egg. De lokale storfe-, saue- og hesterasene er særdeles viktige i denne sammenheng. I noen sektorer finnes en trend til å gjenoppta gamle tradisjoner, som å lage tradisjonell slátur fra saueinnmat og spise deilige retter av hestekjøtt. Sist, men ikke minst, har strikkevarer av islandsk ull i dens naturlige farger hvit, svart, grå og brun fått fornyet popularitet. Ólafur R. Dýrmundsson, ord@bondi.is Tradisjonelt har de lokale, beitebaserte rasene hatt høy status på Island. Denne lojaliteten blir i dagens krisesituasjon uttrykt enda sterkere både av landbruksmiljøet og allmennheten representert ved forbrukerne. Disse gamle rasene, foredlet for å kunne tilfredsstille moderne behov når det gjelder produksjonseffektivitet og produktkvalitet, er symboler for sikkerhet i forhold til mat og andre produkter en ekte kulturarv som må bevares. Den sterke, og tydeligvis voksende støtten for husdyrgenetiske ressurser på Island viste seg blant annet i at 75 % av storfebøndene stemte mot import av en utenlandsk melkeferase for 10-15 år siden faktisk ved to anledninger. I 2008 utførte Islands Universitet en spørreundersøkelse om holdninger til landbruk og bygdeutvikling i tre jordbruksregioner på Island. Resultatene viste at innføring av genetisk modifiserte organismer (GMO) og import av nye husdyrraser fikk absolutt lavest prioritet. Bevaring av lokale husdyrraser ser ut til å få stadig sterkere støtte, som ett av mange ledd i et nasjonalt, bærekraftig program til gjenoppbygging av et nytt Island. Islandske kyr har fått fornyet tillit under finanskrisen. FOTO: JON EIRIKSSON 8

r-nytt Juha Kantanen, juha.kantanen@nordgen.org Ursprungsfår i Nordeuropa har speciell domesticeringshistoria En undersökning som grundade sig på DNA-markörer i fårets arvsmassa har avslöjat ny information om artens exceptionella förhistoria. Fårstammar med olika egenskaper har i olika skeden kommit till Europa från det ursprungliga domesticeringscentret, området inom den fruktbara halvmånen i sydvästra Asien. De flesta fårraserna i Nordeuropa härstammar från den första fårstammen som kommit till Europa, vilket gör dem genetiskt och kulturhistoriskt enastående. Människans husdjur sedan 11 000 år Fåret hör till människans tidigaste husdjur. Domesticeringen av den vilda ursprungsarten, det asiatiska mufflon-fåret, påbörjades för ca 11 000 år sedan i sydvästra Asien. Därifrån spreds fåret med människan ut över Europa, och för ca 6 000 år sedan uppföddes husdjur på ett vidsträckt område i Europa. Det är uppenbart att de tidigaste fårstammarna i Europa användes endast för köttproduktion. Ett par tusen år senare spreds från sydvästra Asien dock en ny fårstam, vars ullproduktion de tidigare fåruppfödarna hade förädlat. Samtidigt hade de utvecklat för ullförädlingen behövlig teknik. Då det förädlade fåret spriddes ut över Europa, ersatte det den tidigare fårstammen. De nuvarande eurasiatiska fårraserna härstammar således huvudsakligen från denna senare utspridning. Med hjälp av DNA-markörundersökningen kunde man dock avslöja att djurstammar ur den tidigare fårstammen har bevarats på öar i Medelhavet och Skottlandskusten samt i Nordeuropa. Arvsmassan har bevarats i Nordeuropa De tidiga fårstammarnas avkomlingar är utrotningshotade ursprungsraser, som soya-får från Skottland. De har grov ull och ovanligt är att både baggar och tackor kan ha horn. Största delen av världens fårraser är idag hornlösa. Undersökningens resultat var intressant för de ursprungliga nordeuropeiska rasernas del. Islandsfåret, färöfåret, det norska vildfåret, det svenska gutefåret och ryafåret, finlandsfåret, kajanalandsfåret och ålandsfåret har konstaterats ha arvsmassa från den första stammen som spreds till Europa. Dessa raser är således ärftligt och kulturhistoriskt enastående och även enligt den europeiska måttstocken verkliga ursprungsraser. "Villsau", av rasen gammelnorsk sau, i vestnorsk kystlandskap. FOTO: HILDE BUER DNA som härstammar från virus berättar sin historia I undersökningen användes som DNA-markörer DNAdelar som funnits i fårets arvsmassa och härstammar från s.k. endogena retrovirus. Viruset har infekterats under evolutionens och även nyligen under fårets flera tusen år långa domesticeringshistoria i könscellerna, fastnat i cellernas gener och överfört sin arvsmolekyl till värdcellens arvsmassa. Hos fåret har 27 stycken från virus härstammande genomdelar funnits, av vilka sex stycken undersöktes i projektet, vilket samordnades av professor Massimo Palmarini vid veterinärmedicinska fakulteten vid Glasgows Universitet. Baserat på förekomsten av olika virus från DNA-delar kunde de undersökta raserna indelas i två grupper: fårstammar vars arvsmassa kunde konstateras ha DNA-markörer från tidigaste utspridning och fårstammar, som härstammade från en nyare utspridning. Undersökningen gav en fingervisning om fårullens förhistoria. Användningen av ull utvecklades först inom det ursprungliga domesticeringscentrets område i sydvästra Asien, varifrån kunskapen, men även för ullproduktion förädlad fårstam spreds ut i Europa. 9

husdy 10 Andreas Georgoudis Professor, leder av sekretariatet for ERFP, andgeorg@agro.auth.gr Husdyrgenetiske ressurser, bærekraft og demokrati Målsetningen til ERFP (European Focal Point for Animal Genetic Resources) er å bevare det biologiske mangfoldet av Europas husdyrgenetiske ressurser. Dette korte notatet handler om hvorvidt vi har de idémessige, politiske og økonomiske verktøyene for denne enorme oppgaven, hvorvidt det er sannsynlig å oppnå målet under de nåværende forhold, og i så fall, under hvilke forutsetninger og restriksjoner. Vi står nå overfor tre kriser i ett, dvs. økonomisk, politisk og klimarelatert, og spørsmålene er: Kan den nåværende politikken drive overgangen til mer bærekraftige produksjons- og forbruksmønstre? Er økende spenning mellom demokrati og bærekraftig utvikling i sikte? Som kjent, er husdyrgenetiske ressurser viktig for å skaffe et levebrød til et stort antall mennesker i verdens beitebaserte- og plante/husdyrsystemer, og de er en viktig kilde for høyverdig protein. Den beste strategien for å bevare mangfoldet til husdyrgenetiske ressurser er å sikre deres bærekraftig bruk i landbruks- og matproduksjon. Bærekraftig bruk ville bidra til å sikre levebrødet til mange mennesker og minimere den langsiktige risikoen for tap av husdyrpopulasjoner. Idéen om bærekraftig bruk omfatter økonomiske, miljømessige og sosiokulturelle dimensjoner. Derfor: Det er behov for å utvikle strategier for bærekraftig forvaltning av disse ressursene. Bør disse omfatte kostnadseffektive strategier for bevaring og bruk for å sikre at husdyrgenetiske ressurser brukes best mulig for å møte dagens behov og være tilgjengelige for fremtidige generasjoner. Det finnes motsetninger mellom bevaring av biologisk mangfold og andre menneskelige aktiviteter som kan virke sterkt inn på socio-økonomiske og biologiske parametere. Slike konflikter vil antageligvis øke i betydning og omfang, og ha negative effekter på biologisk mangfold og velferd for mennesker. Det er dermed absolutt nødvendig å bedre forstå bakgrunnen til disse konfliktene og finne måter for å håndtere dem effektivt. Et annet viktig aspekt ved prioritering og utforming av politikken er den økonomiske verdien til hver enkel ressurs både i dag og i fremtiden. Arbeidet med husdyrgenetiske ressurser er et nytt fenomen, og hittil er de fleste aktører husdyravlere eller genetikere. Som resultat av dette, har man ikke tilstrekkelig fokusert på viktige sosiale og økonomiske aspekter ved bevaring og bruk av husdyrgenetiske ressurser. Men, sikring av genetiske ressursers reelle verdi og valg av kostnadseffektive bevaringsstrategier krever en tverrfaglig tilnærming, der økonomer og samfunnsvitere også må spille en nøkkelrolle. Dagens økonomiske system er basert på idéen om at vekst er bra og rett verdisetting kan oppnås gjennom konkurranse om knappe ressurser og effektivitet. De nasjonale økonomier inneholder besluttsomhet om å vokse fortere enn alle andre nasjonalstater. Dette vekstkappløpet fremskynder igjen utarmingen av jordas økosystemer, noe som blant annet viser seg i tap av husdyrgenetisk mangfold. I henhold til dagens trend, med akselererende økonomisk vekst, øker også hastigheten i det økologiske forfallet. Veien fram til en likevektsøkonomi er politisk. Den foretrukne formen for politikk for å oppnå og forvalte likevekt bør være demokrati, på grunn av dets høyre grad av folkelig deltagelse, og på grunn av likeverdet som denne deltagelsen både krever og kultiverer. Økologisk økonomi vil måtte spille en sentral rolle i denne sammenheng. Slik tankegang utgjør en kritisk motreaksjon til vekstøkonomiens visjoner, med en egen visjon om likevektsøkonomi som grunnlag for et levedyktig og bærekraftig samfunn. Sammen med økologisk økonomi, utvider forsoningstankegangen ( Restorative Justice ) politikkens mulighetsområde i forhold til å kunne snu den globale trenden i retning av mer bærekraft. Forsoningstilnærmingen politiserer økologisk økonomi til å ta hensyn til økologisk bæreevne, og danner et grunnlag for ulike lokale og internasjonale tiltak for å reparere skadene påført av legal og illegal menneskelig aktivitet. Spørsmålet er hvordan vi videre kan anvende disse prinsippene for å kunne hindre tapet av og gjenoppbygge det biologiske mangfoldet.

r-nytt Husdyrrase godt utgangspunkt for næringsutvikling? Husdyrrasens ulike uttrykk Våre husdyr innehar et vell av produksjonsegenskaper, atferdsmønster og gemytt, fôrpreferanser, størrelser, farger og avtegn. Disse egenskapene viser bredden i mangfoldet innen arten, som igjen gir grunnlaget for verdien vi opplever at dyrene har med hensyn til produksjon, historie og kultur. Basis for produktutvikling Utvikling av produkter fra husdyra våre har gjerne to hovedretninger 1. Produkt-basert, der kun smak og kvalitet men også pris teller. Slike produkter utgjør hovedparten av dagligvarehandelens produktutvalg 2. Konsept-basert, der produktet i tillegg til smak og kvalitet også formidler ulike verdisyn og matkulturer. Ofte har produktet en spesiell historie som for eksempel geografisk opprinnelse eller produksjonsteknikk. Prisen har ofte noe mindre betydning i markedsføringen av slike produkter. Det er i denne kategorien vi finner nisjeproduktene Nisjeprodukt basert på rase kan være grunnlag for utviklingen av spennende produkt og konsept, siden rase inneholder muligheten for formidling både av kvalitet, geografi, historie, produksjonssystem og teknikk. I tillegg er slike dyr som oftest lette å gjenkjenne på utseendet som ytterligere forsterker spesialtetspotensialet. Hvilke egenskaper kan være aktuelle å markedsføre? Produktkvalitet Å påstå en bestemt produktkvalitet basert på rase må bygge på reell dokumentasjon, eller legges til produkthistorien. Å knytte produktkvalitet direkte til genetiske faktorer som rase kan være vanskelig fordi dyrets produksjonsmiljø som fôring, oppdrettsmiljø og slaktemetoder påvirker produksjonen sterkt. I tillegg finnes effekt av kjønn, alder og hormonstatus. Det er undersøkelser som kan tyde på at dyr fra den bevaringsverdige melkekuraser Sidet Trønder og Nordlandsfe har mørere kjøtt sammenlignet med mer foredlede raser. Det er også tegn på at enkelte av de bevaringsverdige kurasene har en spesielt gunstig proteinsammensetning i melken for osteproduksjon. At ulike raser av får har ulik ullkvalitet er lettere å påvise. Enkelte brukere av ull ønsker i tillegg at ulla ikke skal klippes av sauen, men felles naturlig ved røyting. Naturlig felling er også en egenskap som er lett å dokumentere. Kroppskomposisjon/lynne/atferd. Ulike husdyrraser som har blitt selektert for spesielle egenskaper har ofte ulike atferdsmønstre og også kroppstyper for å fylle Benedicte Lund, benedicte.lund@nordgen.org Ost kan være et spennende nisjeprodukt. de funksjoner de er avlet for. Alle ser forskjellen på en arbeidshest i landbruket og en veddeløpshest. Samme form for ulikheter kan en se mellom fjørferaser for egg kontra kjøtt for fjørfe, eller fåreraser for beiting på fjell og kystbeite kontra innmarksbeite. Om en skal markedsføre produkter fra raser med slike spesielle egenskaper er det logisk å knytte produktet til pleie av kulturlandskapet, som Villsauens pleie av lyngheiene, Fjellkoens egnethet i seterbruk eller smak av kystplanter og sjøvekster i kjøttet hos Lofotlam. Kulturhistorisk verdi/utseende/turisme. På samme måte som vi bevarer kulturhistoriske verdier i form av bestemte landskap og bygninger representerer våre husdyrraser også et viktig vitnesbyrd om hvordan ting så ut i gamle dager. Verktøy og metoder som ble brukt er også viktig. Her ligger det også et produktutviklingspotensial. Ost som mormor laget den på setra blir mer troverdig om noen kan forklare prosessen, og om melka kommer fra dyr som holdes på samme måte som på mormors tid. Museer, besøksgårder og turistbaserte virksomheter kan ha stor nytte av å tilby produkter fra dyr som er med og forteller virksomhetens historie Så hva må til for å lykkes? Produktutvikling med tilhørende markedsføring er en møysommelig og til dels komplisert prosess. Først må en ha en god idé, og så må en danne seg et realistisk bilde av om det finnes noen som vil kjøpe produktet. Deretter må en ha en klar oppfatning av hvilken kvalitet en kan tilby, og i hvilken størrelsesorden. Altså; Har jeg noe som noen vil kjøpe? Kan jeg produsere jevn og god kvalitet? Kan jeg tilby produktet til forventet tid, i forventet mengde? Mange småskalaprodusenter glemmer at det ikke holder å levere én gang, eller at kvaliteten må være like god fra gang til gang. Etabler gjerne kontakt med samarbeidsparter, både i produksjonen, men også på investeringssiden, forhandlernivå eller i sluttmarkedet, som for eksempel et lokalt hotell eller en slakter. Da har du nyttige diskusjonspartnere og kan lettere selge tilleggshistorien som ditt produkt representerer.

B Returadresse: NordGen - Husdyr Postboks 115 N-1431 Ås Göte Frid, Svenska Jordbruksverket, gote.frid@sjv.se og Liselotte Erixon, Svenska Russavelsföreningen liselotte.erixon@telia.com Hingstar av svenska raser samlade i bevarandesyfte Under hösten 2009 har det för första gången på Jordbruksverkets uppdrag samlats sperma från hingstar i bevarandesyfte. Under ledning av veterinär Kerstin Darenius, har det samlats och frusits sperma från ett gotlandsruss samt två hingstar av vardera svensk ardenner och nordsvensk brukshäst. Spermadoserna ska utgöra en genbank inför framtiden. Jordbruksverket har under många år organiserat och finansierat samling och frysning av sperma av lantraser från djurslagen nötkreatur, får och get. Det är nu första gången som sperma från häst samlats i bevarandesyfte. Det är Jordbruksverket som äger de frysta doserna. Arbetet har föregåtts av flera års planerande, bl.a. har de tre berörda rasföreningarna Svenska Russavelsföreningen, Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen och Föreningen Nordsvenska Hästen gjort ett grundligt arbete med att sammanställa en prioriteringslista över hingstarna. Att den första spermasamlingen nu har kunnat genomföras beror i första hand på Kerstin Darenius som via sitt företag Caballa bistått med sakkunnig hjälp under planeringen samt ansvarat för och genomfört det praktiska arbetet med samling och frysning m.m. Samlingen genomfördes på Rodga Säteri i Åby i Östergötland under september månad i ett nära samarbete med rasföreningarna och Jordbruksverket. Föreningarna har föreslagit vilka hingstar som skulle samlas och har genom sina kontaktpersoner varit en länk mellan djurägarna, Kerstin och Jordbruksverket. De har också hjälpt till att skaffa fram de ston som använts vid samlandet och i samarbete med djurägarna ordnat med transporterna av hingstar och ston till och från Rodga. Trots att de hingstar som kom till Rodga FOTO: LISELOTTE ERIXON Gotlandsrusshingsten Jagga Ess med det 24-åriga russtoet Queen 2793, som användes som provsto, en viktig del för att få det att fungera under samlingen. inte tidigare hade erfarenhet av att bli samlade med artificiell vagina, fungerade detta över förväntan. Det är inte heller alla hingstar som har en kvalitet på sperman som lämpar sig för frysning. Detta var anledningen till att det bara blev sperma fryst från en av de tre russhingstarna. Sperma finns nu sparad efter följande hingstar: Jagga Ess, gotlandsruss f -99 e Vagabond-Julle, ägare Lena Billqvist, Visby. Charlie, stbnr 11562, ardenner f-89 e King Munter-Fonid, ägare Carl Olof Sjöstedt, Koppom Gorino, stbnr 11676, ardenner f -97 e Gomin-Carman, ägare bröderna Malmberg, Fjälkinge Belltino, stbnr 1918, nordsvensk f -96 e Bellman- Engelstadbron, ägare Madeleine Bergvall och Anders Lundbom, Åsbro Pegasus, stbnr 1917, nordsvensk, f -95 e Integral-Bruno, ägare Heinrich Jung, Arneberg, Norge. Antalet frysta doser per hingst är 21, 31, 31, 30 respektive 40 i ovan nämnd ordning. Doserna finns i två kvalitetsklasser. Adresse: NordGen - Husdyr, Postboks 115, N-1431 Ås Høgskoleveien 8, Ås, Norge Tlf.: +47 64 94 97 00 E-post: benedicte.lund@nordgen.org Internett: www.nordgen.org ISSN: 1891-1455 Redaktør: Benedicte Lund Layout/trykk: RLF/Prinfo Unique, Larvik Opplag: 2400 stk Nordisk Ministerråd