Foredrag fra norsk-svensk seminar om sur nedbør og kalking

Transkript

1 Foredrag fra norsk-svensk seminar om sur nedbør og kalking Kristiansand september 1998 DN- notat

2 Refereres som: DN-notat Foredrag fra norsk-svensk seminar om sur nedbør og kalking. Kristiansand september Forsideillustrasjon: Knut Kringstad

3 Foredrag fra norsk-svensk seminar om sur nedbør og kalking Kristiansand september 1998 DN-notat TRONDHEIM

4 Direktoratet for naturforvaltning 7485 Trondheim Telefon: Telefaks: DN-notat Nr Tittel: Foredrag fra norsk-svensk seminar om sur nedbør og kalking. Kristiansand september Utgiver: Direktoratet for naturforvaltning Antall sider: 141 Emneord: forsuring kalking ISSN ISBN TE 838 Dato: August 1999 Keywords: acidification liming Ekstrakt: Naturvårdsverket og Direktoratet for naturforvaltning arrangerte et felles seminar om kalking og forsuring i Kristiansand i perioden September Dette er en skriftlig presentasjon av foredragene på seminaret. Tema for foredragene var effekt av forsuring av kalking på vannkjemiske forhold med hovedvekt på aluminium, på fisk og ferskvannsinvertebrater og på terrestrisk vegetasjon. Abstract: The Swedish Environmental Protection Agency and the Norwegian Directorate for Nature Management arranged a common seminar on acidification and liming in Kristiansand, Norway, September We here present the papers from the seminar. The topics of the presentations were effects of acidification and liming on water quality with emphasis on aluminium, on fish and aquatic invertebrates and on terrestrial vegetation.

5 FORORD Naturvårdsverket og Direktoratet for naturforvaltning arrangerte september 1998 et felles seminar om kalking og forsuring. Norge og Sverige er de eneste landene som driver storstilt kalking av vassdrag som tiltak mot forsuring. Miljøforvaltningen i begge land er derfor interessert i et samarbeid for å utvikle virksomheten videre slik at målene med kalkingsvirksomheten kan nås på en økologisk og økonomisk optimal måte. Seminaret hadde som målsetning å bringe sammen forskere og forvaltere i sentral, regional og lokal forvaltning i Sverige og Norge for utveksling av forskningsresultater, erfaringer og synspunkter. Seminaret er det andre i rekken og hadde brei deltakelse fra begge land. Dette er en samling av foredragene som ble holdt på seminaret. Vi har ikke tatt mål av oss å gjengi innholdet i de faglige diskusjonene som fulgte de enkelte foredragene. Trondheim, 31. august 1999 Yngve Svarte Avdelingsdirektør

6 NORSK-SVENSK SEMINAR SUR NEDBØR OG KALKING Kalkingsvirksomheten i Sverige og Norge Målsetning for kalkingsvirksomheten. Er målet om restaurering og vern av biologisk mangfold realistisk og riktig? Tor Erik Brandrud, Norsk institutt for vannforskning (NIVA)... Foredrag nr. Nationell uppfbljning av den svenska kalkningsverksamheten. Magnus Appelberg, Fiskeriverkets Sotvattenslaboratorium... 2 Regional effektuppfoljning och utvårdering av kalkningsverksamheten - exempelfrån Jonkopings lån. Tobias Haag, Lånsstyrelsen Jonkopings lån... 3 Biologisk satus i kalka innsjøer: Er dagens kalkingsstrategi tilfredsstillende for de ulike fiskeartene? Torbjørn Forseth, Norsk institutt f or naturforskning... 4 Bekkekalking som kalkingsmetode - aurens valg av gyteplass i forhold til utlagt skjellsand. Bjørn Barlaup, Universitetet i Bergen... 5 l Kalking i skog og terreng Slutsatser om svensk skogsmarkskalkning. Torbjorn Nilsson, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)... 6 Miljøtiltak i skog, konklusjoner fra et norsk forskningsprosjekt. Petter Nilsen, Norsk institutt for skogforskning (NISK)... 7 Effekter av kalking på terrestrisk vegetasjon. OddEilertsen, Norsk institutt for naturforskning (NINA)... 8 Vegetationsskador efter våtmarkskalkning, Thomas Raf stedt, INFRA... 9 Forsuring og kalking i historisk perspektiv Hva visste forskning og forvaltning om forsuring og fiskeskader før 1960? Trygve Hesthagen, Norsk institutt f or naturforskning (NINA) Laksefiske på Sørlandet. Ørnulf Haraldstad, Statskog, Ressursdata Effekt av forsuring og kalking på laks. Aluminium og forsuring. Variasjon i giftige aluminium fraksjoner ved endring i ph. Brit Salbu, Laboratorium for analytisk kjemi, NLH... 12

7 Foredrag nr. Flomepisoder med giftig aluminium i Suldalslågen. InggardBlakar, Institutt for jord- og vannfag, NLH Villaksbestandene utsettes for en rekke trusselsfaktorer Frode Kroglund, Norsk institutt f or vannforskning (NIVA) Restaurering av våstkustens laxålvar genom kalkning och biologisk återstållning. HansSchibli, Lånsstyrelsen, Hallandslån Kalking av lakseelva Audna gjennom 12 år. Reetablering av laks og andre organismer. Bjørn Barlaup, Universitetet i Bergen Sur nedbør og forsuring. Effekter og utvikling Where have alle the fish in Norrland gone?, Kevin Biskop, Inst. for skogsekologi, SLU, Umeå Effekt av variasjon i ph, TOC og aluminium på ørret under vårflom - foreløpig rapport fra en svensk-norsk prosjekt. Asbjørn Vøllestadog Antonio Poleo, Biologisk Inst. Univ. i Oslo Sjøsalter og forsuring. Atle Hindar, Norsk institutt for vannforskning (NIVA) Effekter av forurensning på vegetasjon. Resultater fra feltstudier i Norgre. OddEilertsen, Norsk institutt for naturforskning (NINA) Restituering ved redusert forsuring. Generelle vannkjemiske betraktninger. Arne Henriksen, Norsk institutt for vannforskning (NIVA) Reforsuring av kalkede vassdrag - Hva skjer med metallene? Espen Lyder sen, Norsk institutt f or vannforskning (NIVA)... 22

8 Kalkingsvirksomheten i Sverige og Norge

9 Foredrag 1 Svensk-norsk seminar Forsuring og kalking Målseting for kalkingsvirksomheten. Er målet om restaurering og vern av biologisk mangfold realistisk og riktig? Tor Erik Brandrud, Norsk institutt f or vannforskning, P.boks 173 Kjelsås, N-0411 Oslo Er mangfoldet i kalkfattige vassdrag truet? Bevaring av det ferskvannsbiologiske mangfoldet er en hovedmålsetting for den norske kalkingsvirksomheten. Dette dreier seg i virkeligheten om bevaring av en hel naturtype, nemlig kalkfattig, bløtt vann ("soft waters"). Kalkfattige, næringsfattige vassdrag er svært vanlige og vidt utbredte i Skandinavia (halvparten av norske innsjøer har Ca < l mg/1), men dette er en sjelden og truet naturtype ellers i Europa. Vi har derfor et internasjonalt ansvar i å ta vare på våre "soft waters" (Selvig 1992)! I dag er våre kalkfattige vassdrag regionalt truet i Sør- og Vest Skandinavia pga. liten bufferkapasitet m.h.p. forsuring, og det er en rekke "bløtvannsarter" som er på sterk tilbakegang. Et av våre mest kronisk forsurete vassdrag i Norge; Tovdalsvassdraget på Sørlandet, har f.eks. hatt et anslått tap av mangfold på størrelsesorden 20-30% (minst 100 arter) i hovedvassdraget etter forsuring (Brandrud m. fl. 1999). For enkelte grupper som vannmoser og døgnfluer er det anslåtte tapet opp i 60%. Trolig representerer overnevnte det største tapet av biologisk mangfold som er registrert i nordiske vassdrag. Kalking - riktig medisin? Kalkingen kan stoppe den negative utviklingen og hindre tap av mangfold, både ved å avgifte vannet (m.h.p. labilt Al), og ved å gjenopprette den opprinnelige CCty HC03 balansen (som er viktig for forsuringsfølsomme vannplanter). Langsomt begynner en også å få data om at kalkingen fører til re-etablering av (elementer av) den opprinnelige floraen og faunaen av forsuringsfølsomme arter (Walseng m. fl. 1995, Brandrud 1996). For visse organismegrupper ser en imidlertid at direktekalking f.eks. av sterkt sure heisjøer ikke alltid er tilstrekkelig for å få en re-etablering av forventet omfang, trolig pga. kraftige surstøt, samt spredningsbarriærer (jfr. "case study" Store Howatn, Walseng m. fl. 1995). I slike tilfeller er kanskje terrengkalking den eneste, "effektive medisinen" for å restaurere de opprinnelige biosamfunnene... I tillegg til kalkingen er det viktig at forvaltningen sørger for en kartlegging og bevaring av "refugier" (ikke-forsurete restforekomster) i de mest utsatte regionene. På denne måten kan man sikre de gjenværende, lokale spredningssentra som vil være avgjørende for re-kolonisering av kalkede vassdrag. Dette vil både (i) sikre en raskere re-etablering, og (ii) bidra til å ta vare på lokale populasjoner og genetiske raser. Direktoratet for naturforvaltning har i disse dager under utarbeidelse en håndbok for kartlegging av biologisk mangfold i kommunene i Norge, og her er det gitt høyeste prioritet til slike restbiotoper.

10 Målsettinger i teori og praksis Selvom bevaring av biologisk mangfold er en målsetting på papiret, så er det ikke slik i praktisk kalkingsarbeid. Nesten samtlige lokale-regionale kalkingsprosjekter (i Norge) drives etter en målsetting om å bevare/re-etablere truete laks/ørret-bestander. Er det slik at en kalking som er "riktig" for laks og ørret også er "riktig" for bevaring/re-etablering av biologisk mangfold? Svaret er "ja" på den måten at dagens "laksekalking" med ph-mål på 6,2(-6,4) er tilstrekkelig for re-etablering av de fleste forsuringsfølsomme arter. Svaret er derimot "nei" på den måten at dette sannsynligvis representerer en viss overkalking i forhold til behovet for bevaring av biologisk mangfold. De aller fleste forsuringsfølsomme dyr og planter i "soft waters" har en tålegrense i ph-intervallet 5,5-6,0, og i noen tilfeller har delvassdrag med ph helt ned i omkring 5,5 lite tegn til tap av mangfold (f.eks. store deler av Flekke-Guddalsvassdraget i Sogn & Fjordane; Fjellheim & Raddum 1993, Raddum m. fl. 1999). Hva er "riktig" ph-mål m.h.p. bevaring av biologisk mangfold? Hvilken ph-heving er tilstrekkelig? Siden vi fortsatt vet for lite om mange arter og artsgruppers tålegrenser, synes den eneste "riktige" vannkvaliteten å være den man hadde før antropogen forsuring, dvs. naturtilstanden. I de fleste ekstremt kalkfattige vassdragene i Norge (Ca < l mg/1) er trolig naturtilstanden innenfor ph-intervall 5,5-6,0 (her er unntatt brunt vann, som ofte har naturlig ph < 5,0), kanskje nærmere 5,5 i de ekstremt buffersvake heisjøene, kanskje omkring 6,0 i de større hovedvassdragene. Konklusjon, det eneste "riktige" kalkings-ph-målet for bevaring av biologisk mangfold vil være 5,5-6,0, oftest kanskje 5,8-6,0. Er det ønskelig å heve ph utover det naturlige av hensyn til laksen? Er kalkingsvirksomheten primært et laksekultiveringstiltak, eller er det primært et tiltak for å restaurere naturtilstanden i vassdragene? Er det f.eks. riktig å fullskalakalke de marginalt forsurete Vestlandsvassdragene Vosso og Flekke-Guddalvassdraget, dvs. vassdrag som før kalking har tilnærmet intakt biologisk mangfold? Det kan hevdes at man er nødt til å heve ph utover det naturlige for å ta høyde for surstøt pga. den langvarige, reduserte bufferkapasiteten i nedbørfeltene. Spørsmålet er imidlertid om man ikke bør vurdere å i større grad benytte terrengkalking for å løse dette problemet, - hvis man kan unngå skader i terrestre områder. Dessuten har disse buffersvake systemene sannsynligvis også tidligere måttet håndtere naturlige surstøt, f.eks. episoder med utvasking av sulfat fra oksydert torvjord etter ekstreme tørkesomre. Tilslutt et tankekors; hvis man mener alvor med bevaring av biologisk mangfold som hovedmålsetting i for kalking, burde man kanskje ha hatt en skikkelig status og analyse av mangfoldet før kalking, - ihvertfall i noen vassdrag. Deretter kunne man legge opp en kalkingsstrategi, og vurdere resultatoppnåelse etter dette. Pr. idag er en slik bred statusundersøkelse bare foretatt i Tovdalsvassdraget, og selv her er kalkingsstrategien utformet basert på laks og ørret.

11 Referanser Brandrud, T.E Vegetasjonsproblemer i ferskvann etter kalking, [i:] Halvorsen, G. (red.) Konsekvenser av kalking i skog og vatn. Bø i Telemark november Seminarrapport. Norsk Limnologiforening, rapp.: Brandrud, T.E., Halvorsen, G., Raddum, G.R., Brettum, P., Halvorsen, G.A., Lindstrøm, E.- A., Schnell, Ø.A., Sloreid, S.-E. & Walseng, B Effekter av kalking på biologisk mangfold. Basisundersøkelser i Tovdalsvassdraget DN rapport (under trykking). Fjellheim, A. & Raddum, G.G Kartlegging av forsuringsstatus ved undersøkelser av evertebratsamfunn i Guddalsvassdraget. LFI-Bergen, notat nr. 1/1993. Raddum, G.G., Barlaup, B.T., Brandrud, T.E., Fjellheim, A., Hartvigsen, R. & Lindstrøm, E.- A Guddalsvassdraget [i:] Kalking i vann og vassdrag. Overvåking av større prosjekter Direktoratet for naturforvaltning notat (in prep.), Trondheim.

12 Foredrag 2 Nationell uppfoljning av den svenska kalkningsverksamheten Bidrag till Norskt-Svenskt Kalkningsseminarium, Kristiansand, Sept Magnus Appelberg Fiskeriverkets sotvattenslaboratorium Drottningholm Sverige Svensk kalkningshistorik Kalkning av svenska sjoar och vattendrag inleddes 1976 som en forsoksperiod. Detta program pågick fram till 1982 i dåvarande Fiskeristyrelsens regi. Från 1983 overtogs ansvaret får kalkningsprogrammet av Naturvårdsverket och forsoksperioden overgick till ett storskaligt kalkningsprogram. Idag ingår ca sjoar och km rinnande vatten i kalkningsprogrammet. Kalkningen år en av de mest omfattande åtgarder som har genomfbrts i Sverige for att motverka eller forebygga miljoskador och verksamheten beråknas pågå i åtminstone 50 år till. Svensk kalknings- och uppfoljningsverksamhet Forsoksverksamhet Frivillig verksamhet Enskilda forskningsprojekt Storskalig verksamhet Olika nationella program Gårdsjoprojektet Enskilda forskningsprojekt Storskalig verksamhet Integrerad nationell uppfoljning Enskilda forskningsprojekt Nationell kalkplan Samordnad nationell och regional uppfbljning/overvakning Målsattning med kalkningsverksamheten ar (enl Allmanna Råd 1988) Q Q att avgifta vattnet så att den naturliga floran och faunan kan bestå eller återkolonisera det kalkade vattnet att hoja ph over 6,0 och alkaliniteten over O, l mekv/1 Dessutom skall ph aldrig underskrida 6,0 och alkaliniteten aldrig underskrida 0,05 mekv/1. Vatten med lågt ph p.g.a. humus och låg alkalinitet (<0,05 mekv/1) som har blivit surare bor

13 kalkas åtminstone till sin naturliga alkalinitet så att den ursprungliga biologin kan återkolonisera. Erfarenheter från de uppfbljningsprogram som redovisades under slutet av 1980-talet visade att Q Q Q Kalkning ger i huvudsak fbrbåttrad vattenkvalitet, vilket leder till en mer artrik och mångformig flora och fauna. Obnskade effekter av kalkning kan forekomma i vissa fall Interaktioner mellan och inom fysikalisk/kemiska faktorer och flora och fauna spelar en avgbrande roll for den långsiktiga utvecklingen Kunskaperna om de långsiktiga (>15 år) effekterna av kalkning år begrånsade Den slutsats man kan drog var att det fanns ett stort behov av samordnade, ekosysteminriktade studier av kalkningens långsiktiga effekter på sjbar och vattendrag. Detta ledde till att ett nationellt uppfbljningsprogram; IKEU-programmet (Integrerad KalkningsEffektUppfbljning) startades 1989 med Naturvårdsverket som huvudansvarig. IKEU (Integrerad KalkningsEffcktUppfoljning) Målsåttningen med DCEU-programmet år: G Q G att analysera de långsiktiga effekterna av kalkning i fbrsurade vatten att bedbma om den svenska kalkningsverksamheten återskapar ekosystem som med avseende på artsammansåttning och biologisk mangfald liknar situationen fore fbrsurnin^ att avgbra om kalkningsverksamheten leder till obnskade effekter i sjbar och vattendrag Programmet drivs i samarbete mellan Fiskeriverkets sbtvattenslaboratorium, Institutionen for Miljbanalys, SLU, Institutet for Tillåmpad Miljbforskning, Stockholms universitet samt Limnodata HB. Programmet består av ett antal delprogram vilka tillsammans syftar till att analysera och beskriva forandringar i kalkade ekosystem Hydrologi 14 Vattenkemi Hbgre vegetation (13) Plankton 13 Bottenfauna Fisk Utover dessa kalkade objekt ingår fbrsurade och neutrala referensobjekt med motsvarande delprogram: Referensobjekt 15 sjbar 15 vattendrag

14 De ursprungliga urvalsgrunderna for val av sjoobjekt var att de skulle: Q Q Q Q utgora en representant for en grupp kalkade vatten (gruppindelning av sjoar baserades på omsåttningstid, djup, area och fårgtal, samt fyra olika typer av fisksamhållen; bentiska/litorala, pelagiska, oring och roding) representera typiska kalkningsobjekt i landet ha egenskaper som ger bredast mqjliga information om kalkningseffekter ha bred geografisk spridning Vattendragsprogrammet reviderades 1993/94. Urvalet av nya vattendragsobjekt baserades dels på anvånd kalkningsmetodik, dels på fordelningen inom olika naturgeografiska regioner. Den metodik som anvånts inom projektet har huvudsakligen, men inte fullt ut, overensståmt med den metodik som anvånds inom den svenska nationella miljoovervakningen. Skillnader i provtagningsmetodik har i vissa fall inneburit att det varit svart att hitta låmpliga referenser vid utvårdering. Resultat - nivåer och trender Nivåer Vattenkemi: Det kemiska kalkningsmålet (ph>6, alkalinitet>0,l mekv/1) har i huvudsak uppfyllts for alla IKEU-sjoarna. Nivåer på ph och alkalinitet skiljer sig inte mellan IKEU- och okalkade, neutrala referenssjoar, nivåerna år dåremot hogre an i sura referenssjftar. Det finns dock en storre tidsmåssig variation for både ph och alkalinitet i IKEU-sjoar an i neutrala referenser. Åven andra skillnader mellan kalkade IKEU-sjoar och både sura och neutrala referenser har noterats, men det går inte att bedoma om detta år en effekt av sjourval eller en effekt av fbrsurning/kalkning (t.ex. SCU och vattenfårg). Spårmetaller: En generell minskning av koncentrationen av spårmetaller har noterats efter kalkning. Halterna ligger vanligen under lågsta kånda effektnivåer for vattenorganismer. Plankton: Inga påtagliga skillnader mellan planktonsamhållet i IKEU-sjoar och neutrala referenser har noterats vad gåiler artsammansåttmng eller biovolym. Vissa planktonarter år dock underrepresenterade i IKEU-sjoarna. Bottenfauna: Mått på biologisk mangfald for den litorala bottenfaunan avviker inte påtagligt i de kalkade sjoarna jåmfort med neutrala referenser, men år betydligt hogre an motsvarande mått i sura referenser. Flera indikatorer for biologisk mangfald (tåthet, biomassa, antal taxa och diversitet) for den profiindala och sublitorala bottenfaunan var betydligt lagre i de kalkade sjoarna an i neutrala referenser, men hogre an i sura referenser (Figur nedan)

15 j 1CXXD-: 0- r O O 5 O profundal subliloral profundal sublltoral r O IKEU ref e rens Fisk: Antalet fiskarter i de kalkade IKEU-sjoarna år hogre an i sura referenssjoar, men lagre an i neutrala referenser (Figur nedan) 2,00 Antal fiskarter i IKEU-sjoar och referenssjoar K = uppmffit / forvsntat (+-1 S.D.) 1,50 1,00 0,50 0,00 IKEU(n=12) Neutr. (n=16) Sura (n=9) Trender De vattenkemiska trenderna i sjoar visar att ph år likvårdigt i de kalkade sjoaraa som i neutrala sjoar. Alkaliniteten visar en tendens till fbrhqjd buftertkapacitet i flera vatten, vilket skulle kunna tyda på att buffertformågan på sikt kommer att byggas upp till hogre nivåer an de som rådde fore forsurning. Sulfathalterna visar en tendens till minskade halter i de kalkade sjoarna. Denna tendens kan dock vara geografiskt betingad. Både totalfosforhalterna och nitrathalterna

16 visar tendenser till att minska med tiden. Statistisk! signifikanta trender finns endast for enstaka objekt. Litoral bottenfauna: Antal taxa, diversitet, samt likhet mellan kalkade sjoar och neutrala referenser, har generellt okat IKEU-sjoarna under perioden (Figur nedan). For profundal och sublitoral bottenfauna kan inga generella trender noteras under perioden Litoral bottenfauna Medeltal taxa i 13 IKEU-sjoar (+-1 SD) H l< Årtal Inte heller forjiskfaunan kan några generella trender spåras under perioden ensjo dår arter koloniserat har mångden fisk (vikt/anstrångning) okat, medan den minskat i en sjo dår enstaka årsklasser varit styrande under den forstå delen av undersokningsperioden (Figur nedan) 4000 Vikt per anst rcing n ing ! År

17 Exempel på trender i enskilda objekt I det kalkade vattendraget Adalsån, med en langd av 23 km, ett avrinningsområde om 66 km 2 och ett lågsta ph fore kalkning på 4,7 startade kalkningen i augusti Från och med 1989 har den vattenkemiska målsåttningen uppfyllts (ph>6). Bottenfaunan i Adalsån visar på successivt okande antal taxa (Figur nedan) Ant individe IOUU - Bottenf auna i Adalsån Antal individer -* Antal taxa O\J\J j n J BH B sa \ ra ra yfe\-- \ m^^ \ / Xa \ -S ~\ri- - ta -40 O O on s 25 JS \J ** n Fiskfaunan i Adalsån, vilken i huvudsak utgors av oring, visar en relativt stor variation mellan åren (Figur nedan). Generellt har antalet åldre oringar okat med tiden. Ådalsån, genomsnitt i 3 lokaler Oring per 100 m2 an årsungar ÅYsungar År

18 IKEU i framtiden Frågor for framtida overvåkningsprogram Vattenkemi Q Q G Q Forhojd buffertkapacitet på sikt - skapar detta nya typer av organismsamhallen? Reducerade fosforhalter - bor en ev. nårsaltreduktion kompenseras på något sått? Rumslig och temporal variation i vattenkemi i de kalkade vattnen - hur påverkar detta utveckling av organismsamhållena och bor kalkningsstrategin i hogre grad anpassas till variationen? Metallinlagring i sedimenten - år detta ett reellt framtida problem? Biologi Q Q G Återkolonisation - behovs okade insatser for att underlåtta återkolonisaion av tidigare fbrekommande arter? - kalkar vi de viktigaste kolonisationskållorna i vattensystemet? Ursprungliga organismsamhallen (fore forsurning) år vanligen inte kånda - vet vi tillråckligt om hur det såg ut fore fbrsurningen - eller måste vi oka insatserna for att prediktera ursprunglig status? "Ursprungliga" ekosystem - får vi tillbaks dessa i de kalkade vattnen efter det att forsurningen upphort? Vi vill darfdr: Q Q G Ul Fortsåtta overvaka kalkning av forsurade vatten på nationell nivå Samordna nationell och regional overvåkning for nå bartre resultat Oka kunskapen om situationen fore forsurning Oka kunskapen om atgårder for att underlåtta naturlig återkolonisation av utslagna arter

19 Foredrag 3 Tobias Haag Länsstyrelsen i Jönköpings län Miljöövervakning S Jönköping Sammanfattning av föredrag: Regional effektuppföljning och utvärdering av kalkningsverksamheten -exempel från Jönköpings län Faktaruta: Kalkningsverksamheten i Jönköpings län: Statligt anslag 1998: ca 10,5 milj. kr ca 430 sjöar, 68 vattendrag, 1000 våtmarksytor ca ton kalk 67% Helikopter 30% Båt 3% Doserare Målsättning med effektuppföljningen Ge kvalitetssäkrat underlag för att optimera kalkningen (dos, frekvens och metod) Ge kvalitetssäkrat underlag och följa upp effekterna av biologisk återställning Kontrollera om målsättningarna uppfyllts Utgöra en del av miljöövervakningen för sjöar och vattendrag

20 Effektuppföljningen styrs av målformuleringarna och tvärt om Uppsatta mål ska följas upp på ett relevant sätt. Man kan inte ha fler mål än vad det finns ekonomi för att följa. Allt eftersom måluppfyllelsen höjs skall målsättningen höjas. Nationella mål Naturvårdsverket har nationella mål för kalkningsverksamheten ex: - - att avgifta vattnet så att den naturliga floran och faunan skall bestå. Regionala mål För Jönköpings län finns två övergripande mål för kalkningsverksamheten. - att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvatten - att bevara och återskapa vattenkvaliteten till en nivå avseende ph>6 och alkaliniteten > 0,05 mekv/l. Objektmål För varje åtgärdsområde (ett eller flera sammanhängande delavrinningsområden) finns specifika målformuleringar för vattenkemi och biologi. Exempel på målformuleringar: - Bottenfaunan ska visa på ingen eller obetydlig påverkan av försurning i Västerån från Mörke-Malens utlopp till Majsjöns utlopp. - Majsjöns fiskbestånd skall vara opåverkat av försurning. Fiskfaunan, främst öringen, i Västerån skall vara opåverkad av försurning. - Den återintroducerade flodkräftbestånden i Illeråsasjön m fl. sjöar ska inte påverkas negativt av försurningen. - ph skall inte understiga 6 och alkaliniteten skall inte understiga 0,05 mekv/l i Västerån från Mörke-Malen till Storesjön samt i Illeråsasjön. Effektuppföljningsplan Vilka undersökningar som planeras var förs in i en databas. Samordning med övriga undersökningsprogram, ex. nationella program, recipientkontroll, regional miljöövervakning, vattenvårdsförbund är mycket viktig. Länsstyrelsen har en viktig uppgift för denna samordning. Åtgärdsplan Sammanställning av åtgärder (kalkning och biologisk återställning) som skall utföras i området.

21 Modell för arbetet med målformulering, utförande, effektuppföljning och utvärdering för kalkningsverksamheten i Jönköpings län. Objektmål 1 1 Effektuppföljningsplan Åtgärdsplan Vattenkemi Biologi Kalkning BÅ Detaljplaner 2 Utförande Utförande 3 8 Kvalitetssäkring och dataläggning i databaser Utvärdering kemi elfiske nätprovfiske bottenfauna kräftprovfiske Sammanfattande utvärdering (var 3:e år) -per målobjekt 1. De uppsatta målen styr åtgärder och vilken effektuppföljning som är nödvändig. 2. Kalkning och biologisk återställning sker enligt uppgjord plan. 3. Resultatet av kalkning och undersökningar kvalitetssäkras och läggs in i skräddarsydda databaser. Kontroll av att planerade åtgärder och undersökningar blev genomförda. Uppenbara fel i planerna korrigeras. 4. Varje målsättning utvärderas. Vattenkemi, elfiske och bottenfauna vart tredje år och nätoch kräftprovfiske efter varje undersökning. 5. Vart tredje år görs en utvärdering mot de uppsatta målen av varje åtgärdsområde. Utvärderingen ger svar på måluppfyllelsen. 6. Utvärderingen ger förslag på förändringar i detaljplaner som kalkdos, spridningsintervall, kalkmedel etc. 7. Utvärderingen ger förslag på förändringar i målformulering och målpunkter. Ribban för kalkningsverksamheten skall hela tiden höjas. 8. Utvärderingen ger förslag på förändringar i effektuppföljningsprogrammet.

22 Ingående program i effektuppföljningen Vattenkemi VK1 - Värdefulla sjöar 25 st, 3 ggr/år Parametrar: ph, Absorbans, Alkalinitet, Konduktivitet, Grumlighet, Turbiditet, TOT-N, NO3-N, TOT-P, TOC, Natrium,,Kalium, Kalcium, Magnesium, Sulfat VK2 - Värdefulla vattendrag 26 st, 6 ggr/år Parametrar: ph, Absorbans, Alkalinitet, Konduktivitet, Grumlighet, Turbiditet, TOT-N, NO3-N, TOT-P, TOC, Natrium,,Kalium, Kalcium, Magnesium, Sulfat VK3 - Övriga sjöar och vattendrag 291 st, 2-6 ggr/år ph, Alkalinitet, TOC, Kalium, Färg, Konduktivitet Metallkemi i 6 vattendrag 6 ggr/år. Elfiske ca 200 lokaler. 15 st årliga, varav vissa är referenser. 185 st var 3:e år (ca 60 st om året). Bottenfauna ca 30 lokaler per år Provtagning vart 3:e år Sparkmetoden (SIS ) Höstprovtagning Nätprovfiske Standardiserat fiske med översiktsnät Åldersanalys ca 25 lokaler per år Intervall: vart 3:e år referenssjöar och uppföljning av biologisk återställning vart 5:e år kalkeffektuppföljning vart 10:e år Kräftprovfiske Flodkräfta Standardiserat Ca 15 sjöar/vattendrag per år Intervall: vart 3:e år uppföljning av biologisk återställning vart 5:e år kalkeffektuppföljning Övriga undersökningar Kontroll av flodpärlmusselbestånd, inkl Glochidiekontroll

23 Exempel på effektuppföljningsprogram: N HÅLSJÖN KROKSJÖN LILLE-MALEN STORE-MALEN MARKÅSBÄCKEN AGNSJÖN 4 5 ILLERÅSASJÖN MÖRKE-MALEN SAXESJÖN RÖJEGÖLEN LOMSJÖN SKIVAREGÅRDSSJÖN VÅTHULTSÅN MAJSJÖN NEDSTR DOSERARE Doserare SKATEGÖLEN SIGGASJÖN KROKSJÖN HALLASJÖN GÄDDEGÖLEN N. ÅLASJÖN S. ÅLASJÖN 1 5 LOMMAGÖL ASSBRUNNEN MAJSJÖN GÄLLESJÖN TAGELGÖLEN 1 SÄVSJÖN STORASJÖN 1 5 HARASJÖN LOFTUDDAGÖLEN BJÖRKÅSGÖLEN KRÅKSJÖN Förklaring 1 Vattenkemisk målsättningslokal 2 Bottenfauna målsättningslokal 3 Elfiske målsättningslokal 4 Nätprovfiske målsättningslokal 5 Kräftprovfiske målsättningslokal Kartan visar översiktligt målsättningslokalerna i åtgärdsområde 5, Storasjöns avrinningsområde. Svartmarkerade sjöar kalkas. Effektuppföljningen följer målsättningspunkterna med tillägg för vattenkemi i några mindre sjöar samt för referenslokaler.

24 Utvärdering Elfiske Utvärdering av genomförda elfiskeundersökningar sker vart tredje år. Fiskfaunan bedöms fyra klasser för rekrytering och förekomst, målsättningen med kalkningen och fiskfaunans allmänna status. Klass Fiskfaunan: rekrytering och förekomst + + Förekomst och rekrytering av öring samt övrig strömlevande fisk synes optimal eller nära optimal i förhållande till de naturliga förutsättningarna. + Förekomst och rekrytering av öring samt övrig strömlevande fisk synes tämligen god men ej optimal på grund av försurning eller annan negativ påverkan på vattenmiljön. Bestånden kan dock vara på väg att hämta sig från tidigare påverkan. - Förekomst och rekrytering av öring samt övrig strömlevande fisk synes påverkad av försurning eller annan negativ påverkan på vattenmiljön. Artsammansättning och/eller artfördelning synes ej naturlig. Risk för beståndets fortlevnad vid fortsatt svag utveckling eller tillkommande störning. - - Förekomst och rekrytering av öring samt övrig strömlevande fisk kraftigt negativt påverkad av försurning eller annan negativ påverkan på vattenmiljön. Risk för beståndets fortlevnad vid fortsatt svag utveckling eller tillkommande störning. Fiskeribiologiskt mål för kalkningen FISKFAUNANS ALLMÄNNA STATUS Klass Måluppfyllelse Klass Status + + Målet synes väl uppfyllt. + + Ringa eller ingen negativ påverkan + Målet uppfyllt + Svag-måttlig negativ påverkan - Målet synes ej vara - Markant negativ påverkan uppfyllt - - Målet tydligt ej uppfyllt - - Kraftig negativ påverkan

25 Utvärdering nätprovfiske Utvärdering av nätprovfiskeundersökningar sker efter varje undersökning. Fiskfaunan bedöms i sex klasser för försurningsgrad och påverkansgrad, dessutom bedöms om kalkningens målsättning är uppfylld. FÖRSURNINGSGRAD Klass Kriterie 1 Sjöar med till synes opåverkade, normala fiskbestånd 2 Sjöar där de försurningskänsliga fiskarter (mört) uppvisar reproduktionsstörningar 3 Sjöar där de försurningskänsliga fiskarter (mört) helt upphört att reproducera sig 4 Sjöar där mörten försvunnit till följd av försurningen men där nuvarande fiskbestånd (abborre) inte uppvisar några reproduktionsstörningar 5 Sjöar där mörten försvunnit till följd av försurningen och där nuvarande fiskbestånd (abborre) uppvisar reproduktionsstörningar 6 Sjöar som varit så försurade att till och med abborrbeståndet slagits ut PÅVERKANSGRAD Klass Kriterie 1 Fiskbeståndet är till synes opåverkat 2 Förekomst och rekrytering av fiskbestånden tämligen god men inte utan spår av påverkan. Art- och åldersfördelning skiljer sig mot vad som kan anses vara naturligt eller ursprungligt. Fiskbeståndet kan vara på väg att återhämta sig efter en tidigare påverkan. 3 Förekomst och rekrytering av fiskbeståndet synes påverkat. Vissa arter har reproduktionsstörningar och artfördelningen är mycket skev mot vad som kan anses vara naturligt eller ursprungligt. 4 Fiskbeståndet kraftigt negativt påverkat. Arter försvunna eller på väg att försvinna vid fortsatt svag utveckling.