Konsekvensutredning, deltema Reindrift

Transkript

1 Rapport SF 11/2007 Reguleringsplan Tromsø Fritidspark, Breiviknes, Tromsø kommune Konsekvensutredning, deltema Reindrift Niklas Labba og Jan Åge Riseth Norut AS og Nordisk Samisk Institutt Oktober 2007

2

3 Prosjektnavn Prosjektnr Konsekvensutredning Tromsø Fritidspark, Breiviknes 4549 Oppdragsgiver Oppdragsgivers ref. AREAL + Avtale mars 2007 Dokumentnr. Dokumenttype Status SF 11/2007 NORUT-Rapport Åpen ISSN ISBN Ant. sider viii +26 Prosjektleder Signatur Dato Jan Åge Riseth Forfattere Niklas Labba og Jan Åge Riseth Reguleringsplan Tromsø Fritidspark, Breiviknes, Tromsø kommune. Konsekvensutredning, deltema Reindrift. Resyme Oppdraget omfatter en generell beskrivelse av reindrifta i distriktet og bruken av årstidsbeite i distriktet og det aktuelle planområdet. Videre skal vi beskrive konsekvensene av ingreppet i planområdet, både direkte og indirekte effekter for beite og grunnlaget för reindrifta i området. Vi skal beskriva konsekvensene av det planlagte tiltaket sett i sammanheng med genomførte og planlagte inngrep i distriktet og beskriva mulige avbøtende tiltak. Pr har distriktet har 7 driftsenheter med totalt omkring 25 personer og i alt 1626 rein. Distriktet har en vanskelig vinterbeitesituasjon og er avhengig av tilleggsforing. Vinterbeitesituasjonen vil bli ytterligere forverret som følge av nye planlagte inngrep. Det er også planlagt større inngrep i sommerbeiteområdene. Det ber nå overskudd på sommerbeite i distriktet, men nødvendig å omorganisere drifta p.g.a. nye inngrep. Dette innbefatter en utvidet bruk av sommerbeiteområdene. Det planlagte inngrepet på Breiviknes omfatter 150 hytter/utleiehytter med 20 i klyngetun og 10 sjøhus, evt. 75 hytter/utleiehytter med 15 i klyngetun/ sjøhus. Det fysiske inngrepet har relativt små negative direkte konsekvenser. Ved dagens beitebruk middels store negative konsekvenser ved at det naturlige trekket av rein sørover til fjellområdet Nahkevarri- Lavangstinden sperres ved utbyggingen, og hindrer utnytting av området. Det kan evt. brukes forutsatt avbøtende tiltak. En indirekte negativ effekt kan bli beiting i dette fjellområdet likevel forstyrres av menneskelig aktivitet i fjellområdet, noe som også kan få middels store negative konsekvenser. Vurderingen av de direkte og indirekte konsekvensene av inngrepet som middels negativt store hviler på dagens utnyttingsgrad av det aktuelle fjellområdet. Reinbeitedistriktet planlegger intensivert bruk av bl.a. dette området som en tilpasning til tidligere inngrep. Den kumulative effekten av inngrepet anses derfor som et stort negativt inngrep. Det er behov for avbøtende tiltak. Utnytting av fjellområdet Nahkevarri Lavangs-tinden ved organisert flytting kan sannsynligvis ivaretas ved å etablere en gjennomflyttingskorridor med byggeforbud som en del av reguleringsplanen. Det bør også det vurderes ferdselsrestriksjoner i fjellet over bebyggelsen i spesielt sårbare perioder. Allment bør kommuneplanens arealdel styre utbygging og aktivitet unna områder som er viktige for reindrifta i løpet av barmarksesongen. Emneord Fritidsbebyggelse, inngrep, sperring av trekklei, kumulative effekter, gjennomflyttingskorridor Postadresse: Norut as, avd. Samfunn 9294 Tromsø Telefon: Telefaks: e-post janar@samf.norut.no iii

4 iv

5 FORORD Denne rapporten er skrevet etter engasjement fra Areal + som har det overordnede oppdraget med utarbeiding av reguleringsplan for Tromsø Fritidspark, Breiviknes i Tromsø kommune. Planprogrammet forutsetter konsekvensutredninger i henhold til godkjent planprogram. Foreliggende rapport dekker sektoren reindrift i samsvar med uttalelse fra Reindriftsforvaltningen i Troms av Rapporten bygger på befaring , møter og intervjuer med distriktsformann Isak Tore Oskal (samme dato) gjennomført av begge utredere i fellesskap samt intervju med valgt distriktsformann Anders Oskal og reineier Tor Ante Oskal gjennomført av Niklas Labba. I tillegg bygger rapporten på skriftlig materiale fra ulike utredninger foretatt i forbindelse med andre inngrepsplaner i distriktet og materiale fra Reindriftskontoret i Troms og Mauken/Tromsdal reinbeitedistrikt. Norut As er oppdragstaker med Jan Åge Riseth som prosjektleder men er utført som et samarbeidsprosjekt med Nordisk Samisk Institutt med Niklas Labba som prosjektmedarbeider. Vi takker for oppdraget og all hjelp og velvilje under arbeidet fra de allerede nevnte. Kollega Jan Josef Olli, Asplan Viak AS, takkes for informasjon om andre aktuelle utbyggingssaker i distriktet. Kollega Hans Tømmervik takkes for drøftinger av faglige spørsmål. Jan Åge Riseth Narvik v

6 vi

7 INNHOLDSFORTEGNELSE FORORD..v INNHOLDSFORTEGNELSE vii 1 SAMMENDRAG..1 2 INNLEDNING..3 3 DAGENS SITUASJON GENERELT Reindrift og landskap Reindrift og økonomi Reinens beitebruk INNGREPSEFFEKTER REINDRIFTA I MAUKEN/TROMSDALEN RBD Produksjonsdata Dagens driftsmønster Dagens tilpasningssituasjon 15 4 KONSEKVENSER NULLALTERNATIVET Eksterne endringer Reindriftas tilpasningsstrategi og -potensiale ALTERNATIV 2 OG ALTERNATIV Direkte effekter Indirekte effekter Kumulative effekter Omfang av inngrep OPPSUMMERING OG KONKLUSJON AVBØTENDE TILTAK GJENNOMFLYTTINGSKORRIDOR REFERANSER 25 vii

8 viii

9 1 Sammendrag Breiviknes ligger på østsida av Stuorranjárga, halvøya som utgjør Tromsøs fastland, ut mot Ullsfjorden, like sør for Breivika. Formålet med reguleringsplanen er å utvikle området som reiselivsdestinasjon omfattende en fritidspark og et hytteområde med opptil 150 enheter. Oppdragstaker skal innhente og sammenstille de opplysninger som er nødvendig for å vurdere potensielle konsekvenser for reindrifta av evt. realisering av utbyggingsprosjektet. Rapporten skal følge vanlig oppsett for konsekvensutredninger for sektoren reindrift. Muligheter for avbøtende tiltak skal også vurderes. Planen berører reindrifta i Mauken/Tromsdalen reinbeitedistrikt som i tillegg til Stuorranjárga omfatter Malangshalvøya og de sentrale fjellområdene mellom Målselvdalføret og Balsfjorden. Reindriftsforvaltningen understreker at distriktet er sterkt berørt av inngrep og utbygginger. Det foreligger også planer om andre omfattende inngrep. Reindriftsforvaltningen påpeker derfor at det er av særlig stor viktighet at planarbeidet med konsekvensutredning gir et helhetlig bilde av reindriftas bruk av områdene og de samlede virkninger av gjennomførte og nye/planlagte inngrep i forhold til de foreliggende planene (RFT, 2007). Rent generelt må samisk reindrift forstås ut fra tre grunnleggende relasjoner; menneskets forhold til reinen, reinens forhold til landskapet og menneskets forhold til landskapet. Konkret er kontroll med flokken avhengig av en balanse mellom naturlige grenser i landskapet og moderne teknologi. Reindrift bør ses i et husholdsøkonomisk perspektiv der annen virksomhet supplerer livsgrunnlaget, men all reindrift har en utfordring i å hente overskudd ut av markedet. Reindrifta er også avhengig av å ha tilstrekkelig tilgang til nødvendige beiteressurser året rundt. Vinterbeitene er et overlevingsgrunnlag, mens sommerbeitene gir grunnlag for en produksjon som kan høstes. Naturinngrep deler opp beitelandet i stadig større grad. Virkningene omfatter direkte effekter som fysisk tap av land og forstyrrelse av dyr. Indirekte effekter omfatter unngåelseseffekter i lengre avstand enn der dyrene blir utsatt for direkte forstyrrelse. Kumulative effekter er sumeffektene av tidligere og nåværende inngrep. Tilsynelatende begrensete inngrep kan under uheldige omstendigheter få uforholdsmessig store effekter. Pr har distriktet har 7 driftsenheter med totalt omkring 25 personer og i alt 1626 rein. Som følge av avtale med Forsvaret har 4 driftsenheter avviklet sin drift som tilpasning til planlagte inngrep. Distriktet har en vanskelig vinterbeitesituasjon og er avhengig av tilleggsforing. Vinterbeitesituasjonen vil bli ytterligere forverret som følge av nye planlagte inngrep, bl.a. sammenbindingen av Mauken-Blåtind skytefelt og etablering av Målselv Fjellandsby. Det er også planlagt større inngrep i sommerbeiteområdene, bl.a. ny storhavn i Tønsvika.. Med dagens drift er det overskudd på sommerbeite i distriktet, men det er nødvendig å omorganisere drifta som følge av allerede foretatte og planlagte, men enda ikke iverksatte inngrep. Dette innbefatter en utvidet bruk av sommerbeiteområdene. Det planlagte inngrepet på Breiviknes omfatter etter et primeralternativet (Alternativ 2) oppføring av 150 hytter/utleiehytter med 20 i klyngetun og 10 sjøhus. Det reduserte alternativet (Alternativ 1) innebærer att det oppføres 75 hytter/utleiehytter med 15 i klyngetun eventuelt sjøhus. Det fysiske inngrepet har relativt små negative direkte konsekvenser i form av nedbygging av beiteland og forstyrrelser fra menneskelig aktivitet i nærområdet. Ved dagens beitebruk middels store negative konsekvenser ved at det naturlige trekket av rein sørover til fjellområdet Nahkevarri-Lavangstinden sperres ved utbyggingen, og hindrer utnytting av området. Det kan evt. brukes forutsatt avbøtende tiltak. En indirekte negativ effekt kan bli beiting i dette fjellområdet likevel forstyrres av menneskelig aktivitet i fjellområdet, noe som også kan få middels store negative konsekvenser. Vurderingen av de direkte og indirekte konsekvensene av inngrepet som middels negativt store hviler på dagens utnyttingsgrad av det aktuelle fjellområdet. Sett i et større 1

10 perspektiv planlegger reinbeitedistriktet en intensivert bruk av bl.a. dette området som en tilpasning til tidligere gjennomført og planlagte og vedtatte inngrep. Fjellområdet Nahkevarri- Lavangstinden får en klart større betydning som beiteområde innenfor en slik strategi. Den kumulative effekten av inngrepet anses derfor som et stort negativt inngrep. Etableringen er derfor ikke ønskelig for reindrifta. Det er behov for avbøtende tiltak dersom tiltaket likevel gjennomføres. Utnytting av fjellområdet Nahkevarri Lavangstinden ved organisert flytting kan sannsynligvis ivaretas ved å etablere en gjennomflyttingskorridor som må reguleres som LNF-område. Det bør også det vurderes ferdselsrestriksjoner i fjellet over bebyggelsen i spesielt sårbare perioder. Allment bør kommuneplanens arealdel styre utbygging og aktivitet unna områder som er viktige for reindrifta i løpet av barmarksesongen. 2

11 2 Innledning Breiviknes ligger på østsida av Stuoranjárga, halvøya som utgjør Tromsøs fastland, ut mot Ullsfjorden, like sør for Breivika. Formålet med reguleringsplanen er å utvikle området som reiselivsdestinasjon omfattende en fritidspark og et hytteområde med opptil 150 enheter. Uppdraget är att: - Generellt beskriva renskötseln i distriktet - Beskriva bruket av årstidsbete i distriktet och i det aktuella planområdet - Beskriva konsekvenserna av ingreppet i planområdet, direkta och indirekta effekter för bete och grundlaget för renskötseln i området - Beskriva konsekvenserna av det planlagda tilltaget sett i sammanhang med genomförda och planlagda ingrepp i distriktet - Beskriva möjliga avbötande tilltag för renskötseln Planen berører reindrifta i Mauken/Tromsdalen reinbeitedistrikt som i tillegg til Stuoranjárga og Andersdalen (Tromsdalen/Andersdalen distrikt) omfatter Malangshalvøya og de sentrale fjellområdene mellom Målselvdalføret og Balsfjorden (tidligere Mauken distrikt). Foreliggende sak er en reguleringssak etter plan- og bygningsloven (PBL) Etter PBL 32-2 skal det utarbeides konsekvensutredning for planlagt tiltak som krever offentlig godkjennelse dersom tiltaket vil ha vesentlige konsekvenser for miljø, naturressurser og samfunn. Reindrifta er regulert i reindriftsloven (Lov om reindrift, 2007) av Det sterkeste vern mot inngrep har reindrifta når inngrep kommer i konflikt med reindriftas flytting etter tradisjonelle flyttleier. Etter reindriftslovens 22 må ikke flyttleier stenges, men Landbruks- og Matdepartementet kan samtykke i omlegging av flyttlei og i åpning av nye flyttleier når berettigede interesser gir grunn til det. For andre av reindriftas beite- og driftsområder gjelder at [g]runneier eller bruksberettiget må ikke utnytte sin eiendom i reinbeiteområde på en slik måte at det er til vesentlig skade eller ulempe for reindriftsutøvelse i samsvar med denne lov ( 63). Med dette menes i første rekke tiltak som hindrer reindriftsutøvere å utøve rettighetene sine etter reindriftsloven (Ot.prp. nr. 28, ). Eller sagt på en annen måte: [r]eindriftssamene må finne seg i at det offentlige med sikte på å fremme almennyttige formål treffer tiltak som kan med fører ulemper og også visse tap, så langt ikke sekve næringsgrunnlaget for reindriften rokkes ved (Arnesen, 1977:19 ). For utbygging i utmarka.hyttebygging, etablering av hyttefelt, anlegg av skitrekk og andre turistanlegg vil vanlige saksbehandlingsrutiner og evt. ekspropriasjons- og erstatningsrettlige grunnsetninger komme til anvendelse (Ot.prp. nr. 28, : 47-48). Konkret betyr det bl.a. at det må gjøres en interesseavveining mellom reindrifta og utbyggingsinteressene. Rettspraksis har slått fast at reindriftas rettigheter hviler på alders tids bruk. Dette innebærer at reindriftas rettigheter har ekspropriasjonsrettslig vern etter Grunnlovens 105 på linje med fast eiendom (Bull, 1997). Utover dette er myndighetene bundet av Grunnlovens 110a, som pålegger myndighetene å legge forholdene tilrette for at samene kan sikre og utvikle sitt språk, sin kultur og sitt samfunnsliv. Man er også bundet av Norges folkerettslige forplikteleser overfor samene som urfolk nedfelt i FN-konvensjonen om sivile og politiske rettigheter av 1966, artikkel 27, som 3

12 omfatter tradisjonelle næringsveier som reindrift, og ILO-konvensjon nr. 169 om urfolk og stammefolk. Begge konvensjonene er ratifisert av Norge og dermed forpliktende for myndighetene selv om konvensjonstekstene som sådan er allmenne i sitt uttrykk. Stortingets Ombudsmann for forvaltningen (Sivilombudsmannen) har i en uttalelse av gitt noen generelle anførsler om betydningen av disse to konvensjonene og den nevnte grunnlovsparagrafen. Ombudsmannen peker på at reindrifta både er en del av spesifikt samisk kultur og en del av det materielle grunnlaget for samisk kultur og derfor i kjerneområdet av grunnlovsparagrafen. Også i behandlingen av enkeltsaker må det derfor etter ombudsmannens oppfatning legges til grunn et forholdsvis strengt krav til myndighetenes oppmerksomhetsnivå i forhold til å ivareta hensynet til samene for å unngå at man utilsiktet setter den samiske kulturen under press gjennom virkninger på det materielle kulturgrunnlaget (Bull, 2004). Dette har betydning for praktiseringen av PBL. I reguleringssaker innenfor et reinbeitedistrikt er reineierne i det aktuelle området rettighetshavere og skal varsles av kommunen. De berørte reineierne kan påklage vedtatt reguleringsplan til Fylkesmannen som avgjør klagen. Områdestyret har rett til å gi innsigelse til planforslaget og kommunen har ikke myndighet til å forbigå en innsigelse. I tilfelle kommunen vedtar planen på tross av innsigelsen er ikke planen gyldig. Hvis ønskelig kan meklinger iverksettes i samarbeid med Fylkesmannen i Troms. Videre saksgang er at kommunen begrunner vedtaket og oversender hele saken til Fylkesmannen. Fylkesmannen oversender hele saken med Fylkeskommunens og egne kommentarer til Miljøverndepartementet som skal fatte det gyldig vedtak. I en rekke saker som gjaldt hyttefelt og hvor områdestyret har reist innsigelse mot reguleringsplaner vedtatt av en kommune, har Miljøverndepartementet lagt vekt på momenter som at utbyggingene har medført vesentlige ulemper for reindrifta, eksempelvis begrensing av en bestemt årstidsbeite, at fritidsinteresser ikke nødvendigvis burde prioriteres selv om de var etablert i et område fra før, at det har vært reguleringssak hvor omfanget og ressursavveiing burde tilsi en kommuneplanprosess og tatt innsigelsene til følge. På den annen side har departementet unnlatt å ta innsigelser til følge i saker hvor reindrifta har vært mindre direkte berørt og saken har omfattet samfunnsinteresser med høyere prioritet (op. cit.). I foreliggende sak har reindriftsforvaltningen understreket at distriktet er sterkt berørt av inngrep og utbygginger. Det foreligger også planer om andre omfattende inngrep. Reindriftsforvaltningen påpeker derfor at det er av særlig stor viktighet at planarbeidet med konsekvensutredning gir et helhetlig bilde av reindriftas bruk av områdene og de samlede virkninger av gjennomførte og nye/planlagte inngrep i forhold til de foreliggende planene (Reindriftsforvaltningen, 2007). Denne påpekningen er i tråd med Forskrift av til PBL (Miljøverndepartementet, 2005). Etter forskriftens 3-1.c vil tiltak som: skibakker og skiheiser, taubaner og tilknyttede anlegg, lystbåthavner, feriebyer og hotellkomplekser utenfor byområder, permanente campingplasser og temaparker (op.cit. : 3) etter 4c kreve konsekvensanalyse når tiltaket: er lokalisert i reindriftens særverdiområder eller minimumsbeiter og kan komme i konflikt med reindriftsinteresser, eller på annen måte kan komme i konflikt med reindriftens arealbehov (op.cit. :5). I forskriftens vedlegg 2 stilles bl.a. følgende krav til utredningen: Når flere utbyggingstiltak i et område samlet kan få vesentlige virkninger skal tiltakets kumulative karakter i forhold til andre gjennomførte og planlagte tiltak i tiltakets influensområde vurderes. Der hvor reindriftsinteresser blir berørt skal de samlede effektene av planer og tiltak innenfor det enkelte reinbeitedistriktet vurderes (op.cit. 13). 4

13 3 Dagens situasjon NORUT Samfunnsforskning AS har fått som oppdrag å utrede konsekvensene for reindrifta ved evt. iverksetting av tiltaket. Utredningen bygger foruten skriftlig materiale på materiale og opplysninger fra Reindriftsforvaltningen i Troms 3.1 Generelt Skal vi forstå samisk reindriftas tilpasningssituasjon i forhold til naturinngrep, vil reindriftas basisforutsetninger være et godt utgangspunkt. Mer spesifikt starter vi med reindriftstrekanten slik den ble definert av Israel Ruong (1964), se Figur 1. Den illustrerer at de grunnleggende produksjonsfaktorene i reindrifta er reinen og landskapet (beitet) og reindriftsutøverne selv. Ser vi på forholdene mellom sidene i trekanten, uttrykker den tre relasjoner; menneskets forhold til reinen, reinens forhold til landskapet og menneskets forhold til landskapet. (1) MENNESKET REINEN (3) (2) LANDSKAPET Figur 1. Reindriftstrekanten. Relasjonene mellom menneske, landskap og rein i samisk reindrift. Etter Ruong (1964). Disse tre relasjonene dreier seg om (1) at reineierne har tilstrekkelig kontroll med dyrene, (2) at dyrene gjennomfører en årssyklus i landskapet og (3) at reineierne har tilhørighet til og beskytter driftsområdene. Vi skal her konkretiserte både relasjoner og produksjonsfaktorer litt videre for å klarlegge hvilke tilpasninger reindriftssamer generelt er avhengige av for å kunne vedlikeholde virksomheten sin. Dette er nødvendig for å kunne se naturinngrep i en så fullstendig sammenheng som mulig. Figuren konkretiserer både produksjonsfaktorer og relasjoner og inkluderer også sentrale omgivelsesfaktorer reindriftsamene er avhengige av i et moderne samfunn. Når det gjelder kontroll (1) med dyra taler man om ulike tamhetsgrader eller ekstensive/intensive driftsformer (Beach, 1981) og bruk av teknologi for å styre en reinflokk. Fra 1960-tallet av har de fleste aspekter ved samisk reindrift gjennomgått en teknologisk revolusjon. Det mest synlige er kjøretøyer; bil, snøskuter, terrengsykler og helikopter, men også lange sperregjerder er viktige mange steder. Kommunikasjonsteknologi, i sin enkleste form mobiltelefon, er også et viktig element i kontrollen med flokken. 5

14 3.1.1 Reindrift og landskap Forholdet mellom reinen og landskapet (2) er i følge Ruong (1982) grunnleggende for driftsformen. Han framhever bl.a. betydningen av naturlige grenser som støtte for gjetingen. Fravær av naturlige grenser, eks. bratte fjell, dype daler, store elver, medfører økt behov for sperregjerder og/eller bruk av kjøretøyer. Dette innebærer f.eks. at kjøretøybruken i reindrifta i Tromsdalen derfor er begrenset i forhold til på Finnmarksvidda. Helikopter brukas under vissa år. Motorcyklar använd för både materialtransport och rensamling.. Teknologi Tamhetsgrad Nettverk/ Sosiale relasjoner Kontroll Produksjon MENNESKET REINEN - Marked Rettigheter Fellesgode Naturlige Sesongbeiter Tilhørighet Beite grenser Beitebalanse Beitebelegg Beskyttelse LANDSKAPET Klima og geologi Figur 2. En utvidet reindriftstrekant. Reindriftas produksjons- og omgivelsesfaktorer. For analytiske formål skiller samfunnsvitere mellom den delen av reindriftsarbeidet som vanligvis utføres av driftsgruppen/siidaen, i praksis ofte ute i terrenget, og det som utføres av det enkelte hushold, ofte i reingjerdet, dvs. kalvemerking, kastrering, slakting osv. Mens driftsgruppens domene er gjeting av en felles reinflokk, er husholdets domene sikringa av produksjonsresultatet (Paine, 1964). I praksis går imidlertid disse ofte domenene over i hverandre. Praktisk kunnskap om hvordan utnytte reinflokken best mulig for å få en høyest mulig avkastning, kan også sees som teknologi i vid forstand. Sikring av produksjonsresultatet er også avhengig tekniske hjelpemidler. En reindriftsgruppe er i det minste avhengig av å ha et gjerdeanlegg som egner seg for uttak av slaktedyr Reindrift og økonomi Selv om offentlig statistikk og offentlig reindriftspolitikk behandler reindrifta som eneyrke, tyder tidligere undersøkelser (Nilsen og Mosli, 1994, Karlstad m. fl., 2002) på at reindriftshusholdets inntekt bør ses under ett. Reindriftas økonomi i Skandinavia har dessuten meget stor variasjon (Labba et al. 2006, Labba og Riseth, 2007). Ut fra dette vil en husholdsøkonomisk tilnærming som skissert i figur 3 gi et relevant perspektiv på den økonomiske tilpasningssituasjonen i reindrifta. Figuren uttrykker bl.a. at overskudd fra annen økonomisk virksomhet kan investeres i reindrifta og ellers ha vesentlig økonomisk betydning for husholdets totaløkonomi. Det betyr bl.a. at lønnsinntekter kan ha stor betydning for tilpasningen i reindrifta. De kan f.eks. være en buffer som gir et minimum 6

15 Ressurser REINDRIFT Marked Annen virksomhet HUSHOLD Figur 3. Reindrift i et husholdsøkonomisk perspektiv mellom ressurser og marked (Labba & al. 2006). av økonomisk handlefrihet i dårlige år for reindrifta, eller være ledd i en mer permanent tilpasning. I tråd med samisk tradisjon er det viktig å inneha evnen til å klare seg med begrensete ressurser, når situasjonen gjør det nødvendig, birget (Kalstad, 1997), dvs. å klare seg / berges. Våre analyser (Labba et al. op.cit.) peker likevel fram mot at lønnsomhet er en økonomisk hovedutfordring i dagens reindrift, og at man i hovedsak må søke å hente overskuddet ut av markedet Reinens beitebruk Beveger vi oss videre til neste hjørne i figur 1 og 2 og relasjonen mellom rein og landskap, er det en grunnleggende utfordring for all reindrift i dag er å ha tilstrekkelig tilgang til nødvendige beiteressurser. Siden reindrifta er basert på naturbeite året rundt, er det et grunnleggende krav at det er tilstrekkelig tilgjengelig beite til alle årstider. Værforhold og fenologi varierer fra år til år. Det er derfor også nødvendig med beitearealer som gir rom for å ivareta denne variasjonen. I tillegg til de mest intensivt brukte områdene, er det også behov for områder som brukes år om annet når behov oppstår. Et driftsområdes totale beitekapasitet vil være betinget av beitebalansen mellom de ulike årstidsbeitene. En sesongmessig underdekning vil innebære redusert tilvekst eller avkastning i og med at redusert næringsopptak gjør dyrene dårligere i stand til å møte neste sesong. Det viktigste elementet i beitebalansen er årstidsbalansen mellom tilgjengelig vinterbeite og barmarksbeite. Disse to hovedsesongbeitene har ulike vekstmønster og ulik dynamikk mellom rein og beite. Vinterbeitekapasiteten bestemmer flokkstørrelsen, mens sommerbeitene bestemmer produksjonen (Klein, 1968). Innenfor det enkelte sesongområde er reinens naturlige bruk av områdene avhenging av samspillet mellom tilgjengelig beitekapasitet og dyrenes tilpasning til vær og andre ytre omstendigheter. Herunder også evt. driftsforstyrrelser. Ettersom inngrepet i dette tilfellet er planlagt i et sommerbeiteområde, gir vi en introduksjon til reinens sommerbeiting i forhold til terreng og værtype. Sommarbegreppen för den praktiska renskötsel och renskötselområdet kan förklaras under det samlande samiska begreppet lieññan biire ( behovsdekkende distrikt ). Begreppet utgår från sommarbetesområdet och är väder- och växtsäsongsberoende. Växtsäsongsberoende genom att det är skillnad på den tid då växligheten växer, mognar och förtvinar. Väderberoendet kan i sin tur delas upp i tre centrala delar. Sol och hög värme skapar balgan. Termen anger att det råder sådana väderleksförhållanden att renarna måste samlas på högfjällens snölegor(jassat) för att freda sig mot insektsplågan och värmen. Dette medför risk för uttorkning och dålig betesro. Regn och lägre temperaturer skapar vuopme (skogsdal-), orda- (fjellband-) och vaggeguohton (fjelldalbeiting) vilket gör att renarna kan bete i de lägre och frodigare 7

16 områdena. Vädret liehmu (lummert, men trykkende værtype) gör att renarna rör sig snuddot 1, gärna ensamma och oberoende av vindriktning, och betar sporadiskt. Ett bra sommarbetesdistrikt benämns almha lieññan biire ( et distrikt som dekker alle behov ). Den kan förse renarna med vatten, bete och svalka, även under de torraste och varmaste somrarna. Tillgången till vuopme-, orda- och vaggeguohton förser renarna med frodig växtlighet under dagar med låga temperaturer. Växtligheten i vuopmi (skogbevokste daler) når mognad först vilket medför att renarna föredrar att beta av den späda växtligheten orda (omkring tregrensen) och vaggi (fjelldalene). Renarnas insekts- och solkänslighet ökar med avhårandet av den gamla vinterpälsen vilket gör att orda endast betas under de kallaste dagarna. Då pälsen är som tunnas är också känsligheten för sol och värme högst. Under soliga dagar börjar renarna att balgat (søke mot snøen) vilket kan föregå i timmar. Om det soliga och varma vädret är ihållande sig så kommer renarna inte att söka bete neråt mot fjällsidorna. Renarna kommer endast att återhämta sig under de svalaste timmarna för att sedan fortsätta att balgat. Den ljumna vädrertypen liehmu gör att renarna söker sig bort från varandra, främst under den tiden då den generella växtligheten mognat. Under denna tid uppträder renen orädd och är ytterst svår att samla ihop till större hjordar. Då växtligheten börjar förtvina förändras renens beteende. Den blir ytterst lättskrämd och samlas enkelt samman till större hjordar. 3.2 Inngrepseffekter En mänsklig störning under de svalare timmarna under sommaren har en stor negativ effekt på renarnas kondition och tillväxt, framförallt på kalvarnas kondition. Om en simle inte får tillgång till vatten i form av blöta fjällsidor, snöfläckar eller myrmark kommer den inte att kunna producera mjölk till den diande kalven. Mänsklig aktivitet stör återhämtningen efter balgan och bebyggelsen i dal- och fjällsidorna minskar tillträdet till frodigt gräsbete och blötare marker. Störningsgraden beror delvis av vädret och vart i växtcykeln sommaren befinner sig. Generellt sett påverkar den mänskliga aktiviteten minst negativt under vädertyp liehmu då växtligheten nått mognad, före frostnätternas ankomst. Behovet för generella beskrivningar och värderingar av samlade arealingrepp på renskötselområdena är stort. Renskötsel är beroende av betesmarker. Varje ingrepp som reducerar betesmarker har en negativ konsekvens för renskötseln. Då ett distrikt utsätts för en ackumulation av diverse ingrepp hotas renskötselns existensgrundlag. Den ekologiska bärkraften är grundläggande för en långsiktig och bärkraftig renskötsel. Varje årstid kräver sin typ av landskap. Vid en reduktion av marker blir den generella konsekvensen att renantalet måste anpassas till betesgrundlaget. Om renantalet per hushåll blir för lågt upphör den ekonomiska bärkraften i renköttproduktionen. När det ekonomiska motivet i köttproduktionen försvagas hotas den traditionella renskötseln och därmed den traditionella kunskapsöverföringen. Ungdomen prioriterar inte renskötseln i samma grad som den äldre generationen. Detta påverkar i sin tur den kulturella bärkraften. Renskötselkulturen fortsätter att existerar teoretiskt men den praktiska kunskapen försvinner. Konkurrerende arealbruk har ført til økende fragmentering av beitelandet. Generelt kan inngrepseffekter deles inn i direkte effekter, indirekte effekter og kumulative effekter (World Bank, 1997). De direkte effektene ved naturinngrep omfatter som regel fysisk tap av land og forstyrrelse av dyr i nærheten av inngrepet. Ofte er selve tapet av land nokså begrenset. Det er utført mye forskning på effekten av direkte forstyrrelse av både rein og andre drøvtyggere De fleste undersøkelsene viser at direkte forstyrrelse nær inngrep med påfølgende fluktreaksjoner gir små og kortvarige effekter på enkeltdyr (Se Vistnes, Nellemann & Strøm Bull, 2004). 1 hostende -sannsynligvis påvirket av insektplage 8

17 Indirekte effekter omfatter unngåelseseffekter i lengre avstand enn der dyrene blir utsatt for direkte forstyrrelse. Atferdsstudier viser at dersom rein utsettes for kontinuerlig og langvarig forstyrrelse, viser at dyr som for eksempel stadig møter på trafikk vil bruke mer energi og få lavere kroppsvekt enn ueksponerte dyr. Dette vil særlig være kritisk om våren når dyra er i dårlig kondisjon og simler har stort energibehov. Det er for eksempel påvist at kraftledninger kan redusere beitebruken både for villrein og tamrein opptil 4 kilometer unna inngrepet og dermed øke beitepresset på andre områder (op.cit.). Kumulative effekter er sumeffektene av tidligere og nåværende inngrep. Infrastrukturtiltak som hver for seg kan ha begrenset effekt vil til sammen føre til store akkumulerte effekter. Virkninger av bit-for-bit inngrep akkumuleres kvantitativt inntil man når terskler der virkningene kan gjøre kvalitative sprang. Dvs. et tilsynelatende begrenset inngrep kan under uheldige omstendigheter få uforholdsmessig store effekter. Effekten av et nytt inngrep vil således i stor grad være betinget av hvordan effektene det skaper samvirker med effektene av tidligere inngrep (Eira & al., 1985). Man kan derfor ikke vurdere hvert inngrep for seg. Inngrepene må ses i en sammenheng. Reindrifta og reindriftskulturen har tålegrenser (Bjørklund og Brantenberg, 1981) og den samlede effekten av mange inngrep har endret reindrifta mange steder. Et reinbeitedistrikt med gode beiteforhold og god beitebalanse fra naturens side, vil derfor generelt ha en større bufferevne overfor inngrep og forstyrrelse enn et mindre godt distrikt. Sett i et langtidsperspektiv er reindrifta kommet under et betydelig press fra andre arealbrukere (Danell, 2004, Riseth, 2002a), særlig de siste tiårene. FNs utviklingsprogram (UNEP, 2001) angir i et trendscenario at dersom naturinngrepene fortsetter i samme tempo som nå, vil reindrifta få vanskeligheter med å overleve når vi ser noen tiår framover. Reindrifta som naturnær livsform og dens tilpasningssituasjon til den tekniske og samfunnsmessig påvirkning kan analyseres i en nyttefunksjonsmodell, se figur 4. Figur 4. Nyttefunksjonsmodell (Labba, 2004) I figur 4 generaliseras den tekniska och samhällsmässiga utvecklingen som påverkar den naturnära livsformen renskötsel. (Y) växer i samma takt som det sker en utveckling i samhället, d.v.s utbyggnad av hyttefällt etc. (Y) i modellen är inverterat. Det innebär att interceptet närma sig origo när ingreppen (Y) ökar. (X) gestaltar rennäringens förståelse för, 9

18 och acceptans av de förändringar som härleds från samhälls utvecklingen. Dette illustrerer bl.a. at reindrifta ikke bare har ulemper, men også kan ha fordeler av en del tekniske inngrep, eksempelvis veiutbygging og moderne kommunikasjonsteknologi. När det finns förståelse och acceptans för en förändring ökar (X) i storlek, vilket då leder till att interceptet förflyttas bort från origo. Det medför att rennäringens nyttonivå inte minskar. D.v.s. att effekten av ingreppet blir begränsat fordi en ulempe (økning av Y) kompenseres av en fordel (økning av X). Rennäringens nytta och möjlighet att överleva ökar när en högre indifferanskurva tangeras av mötespunkten mellan X och Y. Men dersom Y øker for mye i forhold til X eller i absoluttverdi, vil linjen mellom X og Y tangere stadig lavere indifferenskurver. Konsekvensen blir at livsformens totale nytte avtar inntil man når et nivå hvor rennäringens livsgrundlag upphör (Labba, 2004), dvs. da er tålegrensen for lengst overskredet. I Norge er presset størst i sørsamisk område og for kystbeiter (Vistnes & al., op. cit.). Som referert foran legger KU-forskriften også dette til grunn at de samlede effektene av planer og tiltak innenfor det enkelte reinbeitedistriktet skal vurderes. Kumulative effekter kan være vanskelig å forutse rimelig presist. Vi anser at det kan være formålstjenlig å gå veien om å vurdere effekten på reindriftas fleksibilitet (Beach, 1981, Beach & Stammler, 2006). Konkret kan reduksjon av sommerbeitekapasiteten ha i første omgang synes å ha liten umiddelbar effekt i et distrikt som er klart begrenset av vinterbeitekapasiteten. Senere kan det imidlertid vise seg at nettopp dette inngrepet betyr at man mister tilpasningsevne gjennom at man hadde hatt behov for disse arealene fordi nye inngrep fordrer omlegginger i driftsmønsteret. I et slikt tilfelle vil det aktuelle distriktet i første omgang tape fleksibilitet, som i neste omgang gjør effekten av ett nytt inngrep større enn den ville blitt med opprinnelig fleksibilitet intakt. 3.3 Reindrifta i Mauken/Tromsdalen (Mauken/Stuorranjarga) reinbeitedistrikt Det samiske reindriftsområdet i Norge er delt inn i reinbeiteområder og reinbeitedistrikter. Mauken/Tromsdalen reinbeitedistrikt tilhører Troms reinbeiteområde. Distriktet består formelt av tre distrikter som i praksis drives som en felles enhet. De tre er distrikt 27 Mauken (vinterbeite) distrikt 17 Stuorranjarga (sommerbeite) og distrikt 18 Andersdalen/ Stormheimen (sommerbeite). Grensene for hvert av distriktene er som følger (MT RBD, 2006): Gränsen för vinterbete i Mauken 27 är följande: Från Takälvens utlopp i Målsälven och vidare efter denna älv till Malangsfjorden. Efter sjökanten till Ansnes och vidare till Ryastraumen och Balsnes. Därifrån längs Balsfjorden till Nordskjoselvens utlopp i Nordkjosbotn. Vidare längs denna älv till västgränsen för distrikt nr. 26 Roastu. Följer vidare lengs denna gräns tillbaks till utgångspunkten vid sammanflödet av Tamok- och Målsälva. Gränsen för Sommarbete i Stuorranjarga 17 är följande: I Ullsfjord från Breivikälvens utlopp i Grötsundet. Vidare längs Tromsösundet, Balsfjorden, Ramfjorden till dennes nordligaste punkt vid Fagernes. Härifrån längs landsvägen over Breivikeidet tillbaks till utgångspunkten vid Breivikälvens mynning. Gränsen för Sommarbete i Andersdalen/ Stormheimen 18 är följande: Från Sjövassbotn ut Sörfjorden och Ullsfjorden till Breivik. Härifrån längs landsvägen till Fagernäs. Härifrån över fjorden och vidare längs Balsfjorden till Laksvatnbukt. Över Laksvateidet på lägsta punkt och tillbaks till utgångspunkten vid Sjövassbotn. Arealgrunnlag og beitetid/kapasitet for hvert av distriktene er angitt i tabell 1. Areal Tid Betestyp Antal ren 27 Mauken 1699 km Vinter Tromsdalen 505 km Sommar/ vår 18 Andersdalen 590 km Sommar/höst 3500 Tabell 1. Distriktets(enes) arealgrunnlag 10

19 Figur 5 gir en oversikt over hele distriktet (ene). Obs. at også distrikt 17 Tromsdalen/ Storranjarga i likhet med Andersdalen/Stormheimen har fått distriktsnr. 18 på disse digitale kartene fra Tromsdalen/ Stuorranjarga Andersdalen/Stormheimen Mauken Figur 5 Oversikt over Tromsdalen(18,) Andersdalen (18) og Mauken (27) reinbeitedistrikt. ( 2007) Säsongsrelaterad tamrenskötsel i Mauken/Stuorranjarga har föregått i flera århundraden. I dag består renskötseln av 7 driftsenheter. Distriktet består av en storfamilj. Den utgörs av 5 bröder och en syster samt deras barn och barnbarn. Sammanlagt är ca 25 personer tillknutna till renskötseln. Renskötarhushållen har sina permanenta bostäder lokaliserade på två ställen. Den ena gruppen bor i Ramfjordbotn och den andra gruppen bor i området kring Heia och Takvattn. Figur 6 viser hovedtrekkene i reindriftas sesongbeiter. Obs. at også distrikt 17 Tromsdalen/ Stuorranjarga i likhet med Andersdalen/Stormheimen også her har fått nr

20 Figur 6. Hovedtrekk i sesongmessig bruk i Mauken/ Tromsdal reinbeitedistrikt ( 2007) Produksjonsdata Renantalet i distriktet är under det fastsatta högsta renantalet. 2003/ / /06 Renantal 31/ Simler Tillväxt (antal märkt kalv) Tapp Privat slakt Registrerad slakt Totalt uttag Tillväxt i renantal Tabell 2.Produksjonsdata (Reindriftsforvaltningen, 2005,2006, 2007) 12

21 Turism är den största bi-sysselsättningen för hushållen i Mauken/ Stuorranjarga renbetesdistrikt. Främst för den grupp som är bosatt vid Heia men också för Ramfjordgruppen. Turism är en viktig inkomstkälla och utgör i dagsläget en ekonomisk potential för denna renskötsel Dagens driftsmønster I det følgende presenter vi hovedtrekkene i dagens driftsmønster. Figur 7 gir en mer detaljert framstilling for Stuorranjarga/Andersdalen enn figur 6. Figur 7 Tromsdal (Stuorranjarga) og Andersdal/Stormheimen ( 2007). Tegnforklaring, se figurene 6 og 8. Vår: Vårflytt sker i slutet av april med pråm. På senare tid har Tønsvika använts som permanent landsättningsställe. I mitten av 90-talet landsattes renarna på sandbanken i Breiviksnäs. Renarna betade då hela förvåren i området. De renar som blev kvar uppehöll sig i området runt Cuonjavaggi. Även fjället Nahkkevarri betades sommartid. Före kalvningen drog vissa 13

22 hondjur norrut över Breivikälva mot det norra kalvningområdet. Resten av hjorden följde efter då värmen och insikterna kom vid midsommar. Under våren är renarna mer känsliga på grund av kalvningen. Störningar kan medföra att kalvningen störs med följd av hög dödlighet bland de nyfödda kalvarna. Sommar Dagens kalvmärkning sker samlat på högsommaren vid tre rengjärden i Tromsdalens distrikt. Gamajauri är att anses som det centrala lägret. Men det finns ingen bestämd ordning för vid vilket rengärde kalvmärkningen startar. Kalvmärkningen genomförs med hänsyn till vädret. Ett bra sommarbetesdistrikt, almha lieddan biire, kan förse renarna med vatten, bete och svalka, även under de torraste och varmaste somrarna Stuorranjarga sommardistrikt är almha lieddan biire och har en av de bästa förutsättningarna för att tillgodose renarnas behov, även under de varmaste somrarna. Utöver det har distriktet en tidig snösmältning och viss tillgång till lav vilket medför att nyttjandetiden för distriktet blir långt. Sommartid tenderar renarna att förflytta sig beroende på de lokala vindarna D.v.s. att renarnas vindberoende vandring styr renskötarnas val av rengärde. Rundfjellet med närområden är att betrakta som det centrala sommarbetet. Störningar kan medföra ett merarbete vid kalvmärkningen och mindre betesro med lägre slaktvikter som följd. Høst: Under hösten drar sig renhjorden mot norr till områdena öster om Tønsnäs. Renarna brukar samlas till sarvslaktsgärde vid rengärdet i Oldervikdalen. Detta är då beroende på om renhjordarna drar sig mot detta område. Annars sker första uttaget av slaktdjur vid pråmnings tillfället i Tønsnäs. Pråmningen till höstområdet sker i början av oktober månad. De flockar av handjur som under förhösten släppt ner till Guochavaggi, d.v.s. söderut mot Andersdal/ Stormheimen samlas till mobila rengärden. Dessa djur slaktas eller transporteras med bil till Malangenhalvöya. Förr bedrevs renskötseln på ett annat sätt. Höstområdena i Andersdal/ Storheimen nyttjades i betydligt större omfattning. Renflytten från Andersdal/Storheimen startade då den första snön kom. Ankomsten till Malangshalvöya var ungefär en månad senare än i dag. Praktiskt sett så kom bruket av vinterbetet i gång en månad senare. Idag bestämmer pråmningsfartygen när flytten till höst och vintermarkerna startar. Den tidigarelagda flytten påverkar bruket av vinterbetena. Därav skulle en senare pråmning och ett ökat bruk av Andersdalen/Storheimen kunna förbättra renskötseln i Mauken rbd. Under hösten har renarna vissa naturliga uppsamlingsområden inför brunsten. Om störning förekommer på dessa områden splittras renarna vilket försvårar den tidiga slakten och uppsamlingen till pråmningen. Förvinter: Landsättningen sker vid Vikran. Renhjorden drar sig mot Durmålstinden och sprids i området mellan Klemmartind och Kvitfjellet. Renarna strövar fritt söderut i mindre flockar. Före jul samlas hjorden i området kring Haugafjellet och Fugeltind. Renarna drivs i gärde och vinterslakt genomförs. Man driver renarna i samlad hjord över väg 585. Renhjorden sätts västerut mot Furudal och grönåsen. Renhjorden kommer successivt att splittras upp i mindre flockar. Vinter: Renarna hålls inte i samlad hjord under vintern. De tre mest centrala områden för vinterbete är området kring Grönåsen, väst för Storfjellvattnet och söder om Takvattnet. På grund av 14

23 betessvårighet har utfodring föregått i mer än 10 år. Utfodringen sker fritt ute i naturen på de platser där renarna befinner sig. Renhjorden är vanligtvis fördelad på tre till fyra mindre flockar. Fodret körs ut till renarna och hälls ut på marken. I vinterbetesområdet föregår en ökande militär aktivitet. Skjutfälten och de anslutande bilvägarna delar upp vintermarkerna i små sektioner. Den mänskliga aktiviteten runt de militära anläggningarna föregår veckovis under vissa perioder. Utan utfodring skulle renarna troligtvis lämna distriktet. Vinterbetet är osäkert, både på grund av klimatiska förhållanden och de mänskliga störningarna, vilket medför att ett naturligt betesgrundlag inte kan upprätthålla dagens renantal. Distriktet är helt beroende av utfodring vintertid. Utfodringen i sin tur beroende av statliga medel. Vårvinter: Renarna drar sig nordväst under våren. Under april månad används Blåtindsområdet som uppsamlingsplats för de flockar som befunnit sig norr om E6. Därifrån drivs renarna in i Malangshalvöya och till pråmningsstället i Vikran. Denna flytt tar upp till 4 veckor under vissa år. Flytttiden styrs av förekomsten av barfläckar. De flockar som utfodrats söder om E6 brukar vanligtvis transporteras med bil till sommardistriktet. Detta från anläggningen vid Heia eller Takvatn Dagens tilpasningssituasjon Distriktet er som påpekt av Reindriftsforvaltningen i brev av og sterkt berørt av inngrep og utbygginger. Så langt vi har oversikt over er de mest omfattende så langt inngrep knyttet til vinterbeitet i Mauken, spesielt Forsvarets aktivitet og rovdyrsituasjonen. Som vi ser i foregående underkapittel, har distriktet i utgangspunktet betydelig mangel på vinterbeite i forhold til sommerbeitekapasiteten og er da også helt avhenging av supplerende foring. Trots detta har renanatalet stigit med 371 djur mellan reindriftsåren 1999/2000 och 2005/06 (Reindriftsforvaltningen, 2006). Det utgjør en økning på omlag 30%. Oppgangen kan skyldes mindre vanskelige vintre og/eller mer omfattende bruk av tilleggs-.foring. Ett högre renantal medför generelt också en större potensial för slakt. Detta kräver dock att det finns tillgång på produktionsområden, d.v.s. sommarbete. Tidigare konsekvensutredning som utförts i samband med utvidgningen av Mauken/Blåtind skjutfällt poängterar i sin samlade värdering att: Genom de ackumulerade effekterna av hittillsvarande störningar, begränsningar i beteskapaciteten och rovdjurstrycket är distriktets renskötsel så nära ett labilt läge att ytterligare påfrestningar kan få den att kollapsa (Danell &Danielssen, 2001) Den faggrupp som blev sammansatt av Forsvarsbygg och Reindriftsforvaltningen i juni 2003 sammanfattar i sin första delrapport att det är en obalans mellan renantal och antalet driftsenheter i Mauken renbetesdistrikt. De konnkluderer att den renskötsel som existerar inte är ekonomiskt bärkraftig, varken på kort eller lång sikt. Därav finns ett behov av en strukturförändring (Sletten & al., 2004) Tidigare direkt renskötselrelaterade strukturförändringar är brukte langånsfartyg för vår och höstflytt. Utfodring av renarna vintertid. Bruket av maskiner, t.ex snöskoter, 4- hjulingar, mc, lastbilar, m.m. En viss strukturell tillpassning tycks ha skett år 2005 genom en reduksjon fra 11 til 7 driftsenheter. Den minste av de to storfamilier som har drevet reindrift i distriktet sedan början av 1960 talet, Sokki-familien, har avsluttet sin drift etter avtale med Forsvaret. Enligt reindriftsforvaltningen i Troms reducerade de avvecklande driftseneheterna ca 150 djur (Pers. med. Reindriftsforvaltningen i Troms den 27/9-07). Det totala renantalet i distriktet minskade med 90 renar samma år som dessa 4 driftsenheter avvecklades (Reindriftsforvaltningen, 15

24 2006). En minskning av antalet driftsenheter borde teoretisk sett konsentrera ägandet av renarna till ett färre antal driftsenheter. Det högre renantalet per driftsenhet borde därigenom generera en högre ekonomisk potensial Renskötselns allmänna ekonomiska strukturförändring är att hushållets inkomster i större grad övergått från den direkta renskötseln till lönearbete eller annan verksamhet. För Maukens renbetesdistrikt kan den turistiska anpassningen ses som en del av den ekonomiska strukturförändring. Renbetesdistriktet medlemmar ser behovt av ytterligare förändringar i den praktiska renskötselstrukturen för att kunna öka den ekonomiska avkastningen och för att tillpassa sig framtida intrång. Som vi vil komme tilbake til under nullalternativet (4.1) vil allerede planlagte tiltak, som sammenbindingen av Mauken-Blåtind skytefelt med intensivert øving aktivitet (Danell og Danielsen, 2001) og Målselv Fjellandsby i Myrefjell (Danielsen og Tømmervik, 2006) sannsynligvis bidra til å forsterke problemene med utilstrekkelig vinterbeite betydelig. Distriktet har så langt hatt overskudd på sommerbeite i forhold til vinterbeite, og er derfor avhengig av tilleggsforing. Det er også mye som tyder på at sommerbeiteoverskuddet i en viss utstrekning har bidratt til å kompensere for utilstrekkelige vinterbeiter (Danell og Danielsen, 2001). Det er viktig at dette overskuddet opprettholdes slik at dyrene fortsatt har mulighetne til å hente seg igjen etter vinteren. I tillegg har som nevnt over det totale beitebelegget økt med om lag 30 %. Ut fra dette synes det viktig at nye inngrep ikke reduserer sommerbeitene for mye slik at denne kompensasjonsmuligheten forsvinner. Ser vi dette i forhold til modellen presentert i figur 4 har presset på distriktet fra den tekniske og samfunnsmessige utviklingen på den naturnære livsformen reindrift vært meget stor gjennom at Y har økt sterkt og bidratt til at en av de to reindriftssameslekter i distriktet har avviklet sin reindrift. Avtale med og kompensasjon fra Forsvaret har imidlertid gitt den gjenværende storfamilien nye muligheter i tillegg til at nærheten til hovedferdselsåren E-6 også har gitt nye muligheter til tilleggsinntekter gjennom turisme, dvs. langs X-aksen i figuren. Totalt synes derfor nåværende driftsenheter å ha nådd ett høyere nyttenivå i dag enn for noen år tilbake. Selv om dette er gunstig, er det imidlertid viktig å være oppmerksom på reindrifta i distriktet fortsatt er sårbar og at de nye allerede vedtatte inngrepene er omfattende og at de vil komme til å belaste dagens tilpasning betydelig. Selv om dagens situasjon synes mer stabil enn situasjonen før tusenårsskiftet, kan marginene her være mindre enn det som med rimelig faglig skjønn er mulig å forutse. En nøktern vurdering tilsier at Mauken/Tromsdalen renbetesdistrikt fortsatt är i närheten av et nedre minimum nyttenivå som gjør riendrift meningsfull som næring og livsform for de gjenværende utøverne. Ytterligare ingrepp kan få rennäringen i Mauken renbetesdistrikt att passera denna nedre nyttonivå gräns vilket medför att renskötseln upphör att existera i traditionell form. 4 Konsekvenser Utredningen skal belyse konsekvenser av utbygging etter Alternativ 2 (primæralternativ) og Alternativ 1 (redusert utbygging) sammenliknet med Nullalternativet (ingen utbygging). Vi beskriver først nullalternativet. Av utbyggingsalternativene analyserer vi primæralternativet (Alternativ 2) og det reduserte alternativet (Alternativ 1) sammen da forskjellene i effekt for reindrifta kan beskrives relativt kortfattet. Vi kommenterer forskjellene mellom disse alternativene underveis der de framkommer, og oppsummerer dem i tabellene. 16

25 4.1 Nullalternativet Nullalternativet skal beskrive effektene for reindrifta gitt at utbyggingen som konsekvensutredes ikke iverksettes. Hensikten med dette alternativet er at det skal finnes et sammenlikningsgrunnlag. Normalt er det påregnelig at det vil skje endringer i andre forhold som påvirker deltemaet som utredes. Det vil være vesentlig å kunne skille effekter av slike endringer fra endringer som skyldes selve tiltaket som er gjenstand for konsekvensutredning Eksterne endringer For reindrifta vil nullalternativet måtte omfatte de endringer som man kjenner til og ellers er påregnelige i minimum en 12-årsperiode (lengste perspektiv for kommuneplan) men fortrinnsvis enda lenger (generasjonsperspektiv). Maukens/Stuorranjarga renbetesdistrikt är som nevnt redan nu hårt drabbad av samhällets utbredning. Renskötseln traditionella livsgrundlag är hotat i detta distrikt. En av 2 storfamilier avviklet nylig sin drift. För att förhindra att renskötseln upphör i detta område måste större hänsyn tas till renskötselns behov i framtida. Det betydeligste planlagte inngrep så langt er sammenbindingen av Mauken-Blåtind skytefelt som bl.a. betyr en kraftig reduksjon i vinterbeitekapisiteten i en situasjon hvor man allerede er avhengig av tilleggsforing som følge av inngrep (Danell & Danielsen, 2001). Nye inngrep i forbindelse med Målselv fjellandsby i Myrefjell (Danielsen & Tømmervik, 2006) vil bety en ytterligere reduksjon av vinterbeitekapasiteten i Mauken. Nærheten til den regionale storbyen Tromsø har stor betydning både på kort og lengre sikt. Det samme kan man si om langsiktige arealbruksmønstre og nasjonal politikk som påvirker slike mønstre. Vestsida av Stuoranjarga har lenge vært mye brukt som fritidsområde, både vinter/vår og sommer. Dette er en trend som vi må regne med at vil fortsette. Det er særlig sommerbruken og bruken av høyereliggende områder som har størst konsekvenser for reindrifta. Tromsø by har over tid fylt opp det meste av Tromsøya og også ekspandert betydelig på (særlig på østsida av) Kvaløya og til dels på naboøyene. På fastlandssida har mye av utbyggingen vært konsentrert til strandflata i de nærmeste områdene på strekningen Berg- Tromsdalen-Krokelvdal. Foreliggende planer om ny storhavn vil forutsatt realisering, legge beslag på nye områder lenger nord og innbære flytting av ilandføringssted for reindrifta fra Tønsnäs längre nordöst. Det vil også innebære behov for justerings av driftsopplegget under vår- och höstsäsongen. Både utbyggingsplanene i Myrefjell, Malangen Brygger og foreliggende utbyggingssak er eksempler på at et utbyggingsmønster med fritidsboliger, og -anlegg som tidligere har utviklet seg i Sør-Norge, nå også er i ferd med å slå igjennom i Nord-Norge. Så lenge det er jevn høykonjunktur må vi regne med at denne trenden vil fortsette og evt. tilta framover. Evt. dårligere tider vil neppe stoppe veksten, selv om den kan bremses. Selv om de nord-norske befolkningskonsentrasjonene er mindre enn de største i Sør-Norge, er det et viktig element at særlig når det gjelder kystnæreområder/ strandflate så gjør topografien at aktuelt utbyggingsareal er relativt begrenset i forhold til Sør-Norge. Det kan på sikt bety sterk konkurranse om attraktive arealer og et sterkt press nettopp i denne sonen. Foreliggende konsesjonssøknader fra Fjellkraft om småkraftverk i Ullsfjorden er utrykk for en annen landsomfattende trend som har vokst fram etter at de store kraftutbyggingene stort sett er avsluttet. En annen trend er vindmølleutbygginger som foreløpig ikke har vært lansert i Stuoranjarga, men på Vannøya. Effekten av slike tiltak kommer att ta ytterligare betesareal i anspråk. I tillegg til disse planlagte tiltakene og trendene under utvikling må vi også regne med effektene av et mulig vinter-ol. Selv om det er et vinterarrangement, planlegges det med 17