VELKOMMEN TIL ALLSANGKONSERT! Utøvere: Kristin Minde, sang og piano. Kristin Minde, kjent som sanger, låtskriver og kordirigent. Hun har siden 2011 gitt ut to kritikerroste soloplater med egetskrevet materiale. Hun er også kulturleder i Kirkens bymisjon v/ Kulturhuset St. Hanshaugen eldresenter i Oslo og har tidligere turnert med lignende konserter ved alle sykehjemmene i Oslo. Espen Tappel, gitar og sang Espen Tappel er gitarist og har vært med på utallige turnéer med ulike artister, og jobbet sammen med Kristin de siste årene på ulike prosjekter. Sammen leverer de en konsert med varme og humor! Vel møtt!
SLIPSTEINSVALSEN Tekst: Alf Prøysen/ Musikk: Bjarne Amdahl Nå duve det blommer med raulette kinn, enga står sammarskledt, raudkløver`n bøyer seg, prestkragen tøyer seg, brureslørsgraset står tett. Æillting er kveillsro og kvile og fred, og blomma veit ittno om det som skal skje... Men slipsteinsvæilsen går og går, og nå er det je som dreg sveiva i år. Slipsteinsvæilsen går og går. Å, blommer i enga, je veit å de får! Når ljåen blir kvass nok og brynet blir med, så kjæm dom i mårå og meie dekk ned, så tona som du høre i kvellsro og fred......det er slipsteinsvæilsen som går...og går... og går. Je sjøl va ein blomme så raudlett og gla, enga stod sammars-kledt, ormgraset smøyde seg, villrosa føyde seg, brureslørsgraset stod tett. Men blommer og jinter dom blømme så vilt, og drømme om brølløp og æillt som er gildt...
Men slipsteinsvæilsen går og går, og nå er det je som dræg sveiva i år. Slipsteinsvæilsen går og går. Å, blommer, å jinter, je veit å de får! Når ljåen blir kvass nok og brynet blir med, så kjæm dom i mårå og meie dekk ned, så tona som de høre i kvellsro og fred......det er slipsteinsvæilsen som går...og går... og går.
HØSTVISA Tekst: Tove Jansson/ Melodi: Erna Tauro Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite jag gjorde. Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut, tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort och som du kunde hjälpa mig att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunde vinna. Du kommer kanske nån gång, förr'n skymmningen blir blå, innan ängarna är torra och tomma. Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. Skynda dig... Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr, det är försent för att undra och leta. Jag älskar kanske mindre, än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtats lust och att få vara samman med varandra. Skynda dig...
ÄNGLAMARK Tekst/Melodi: Evert Taube (1890-1976) Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill låt dem få leva, de är ju så sköna. Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm, leka tittut mellan blommande grenar. Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm, låt fiskar simma bland bryggor och stenar. Sluta att utrota skogarnas alla djur! Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa! Låt sista älven som brusar i vår natur brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur! Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill låt dem få leva, de är ju så sköna.
VOI VOI Melodi/ Ttekst: Georg Elgaaen Norges bidrag til Eurovision Song Contest 1960, fremført på norsk av Nora Brockstedt. I en liten dal, Langt mot nord. Der hvor solen lyser natten lang. I en liten dal, langt mot nord. Hørte jeg en samepike sang. Sangen var visst kommet med en vind, Søndervinden tok den over havet. Piken var så lys og lett til sinn, Og rytme fikk hun visst i vuggegave. I en liten dal, Langt som få. Hørte jeg en sang som lød som så. Voi, voi! Høyt oppi fjellet. Hører du denne hilsen fra meg? Voi, voi! Jeg vil fortelle, At jeg venter på deg. Voi, voi! Tiden står stille, Når jeg venter på kjæresten min. Voi, voi! Skjebnen vår ville, At jeg skulle bli din. Voi, voi! Om noen dager, Er det lørdag, du vet! Voi, voi! Da vil en fager drøm, Bli virkelighet. Voooi! Snart vil du komme, ned til dalen med kjæresten din. Voi voi! Uken er omme, Lørdagskvelden blir fin. Lørdagskvelden blir fin. Voi, voi! Om noen dager, Er det lørdag, du vet! Voi, voi! Da vil en fager drøm, Bli virkelighet. Voooi! Snart vil du komme, ned til dalen med kjæresten din. Voi voi! Uken er omme,lørdagskvelden blir fin. Lørdagskvelden blir fin. Lørdagskvelden blir fin. Voi, voi!
DU SKAL FÅ EN DAG I MÅRÅ Tekst: Alf Prøysen/ Melodi: Otto Nielsen Det var en liten gutt som gikk og gret og var så lei. Hæin skulle tegne Babylon, men lærer`n han sa nei, hæin ød`la hele arket hæin var tufsete og dom, men så hørte hæin et sus som over furukrona kom: Du ska få en dag i mårå, som rein og ubrukt står med blanke ark og fargestifter tel, og da kan du rette oppatt alle feil i frå i går og da får du det så godt i mårå kveld, og om du itte greier det og æilt er like trist, så ska du høre suset over furua som sist. Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står med blanke ark og farjestifter tel. Og så vart gutten vaksin, og hæin gikk og var så lei. Hæin hadde fridd åt jinta si, men jinta hu sa nei. Og hæin gret i ville skauen detti blir min siste dag. Men da kom det over furua det såmmå linne drag: Du ska få Og nå er gutten gift og går og slit som folk gjør flest med småbruk oppi Åsmarken der kjerringa er hest. Og hæin syns det blir for lite gjort og streve titt og trutt
og trøste seg med furusus når dagen blir for stutt. Du ska få en dag i mårå, som rein og ubrukt står med blanke ark og fargestifter tel, og da kan du rette oppatt alle feil i frå i går og da får du det så godt i mårå kveld, og om du itte greier det og æilt er like trist, så ska du høre suset over furua som sist. Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står med blanke ark og farjestifter tel.