Aslak Bonde Norge vil bli Europas batteri

Norge Aslak Bonde Norge vil bli Europas batteri Regjeringen har ambisjoner om å få flere nye kraftlinjer til kontinentet og Storbritannia slik at Norge kan bli Europas batteri. Når vinden i Danmark og på Doggerbank er god, skal vi importere strøm. Når det er vindstille, skal vi slippe vann ut av våre magasiner og sende strømmen ut av landet. Spørsmålet er om det norske folk synes ideen er like god som Regjeringen. Velgerne liker ikke nye kraftlinjer og sterkt varierende strømpriser. 11/02 2011 Den norske selvforståelsen er sammensatt. I svært mange sammenhenger trekker politikere og forskere frem et utsagn fra tidligere statsminister Lars Korvald (1972-1973) om at Norge er et lite land i verden. Vi er så små at vi må tilpasse oss alle andre. Samtidig blir det gang på gang understreket at vi er en stormakt på noen områder: spesielt på fisk, olje og annen energi. Det er ikke måte på hvor viktig vi er for verden når det gjelder utviklingen av fiskeriene og på energifeltet. Da vi forhandlet om EU-medlemskap i 1993 og 1994, ble det sagt at vi kunne forhandle med styrke på de to områdene, fordi EU var så opptatt av å få vår olje og gass og vår laks og torsk. Hvor stor stormakt vi er, finnes det opplagt mange meninger om, og det fascinerende er at det også avhenger av mange ytre forhold. Spesielt på energiområdet er det ikke bare et spørsmål om hva vi har å tilby, men også om hvordan det skal bli levert. Det hjelper ikke å ha mye vannkraft her i landet, dersom vi ikke har et system for å levere den til landene rundt oss. Og hva om vi finner store mengder gass i nord? Skal den leveres i rør, eller som flytende nedkjølt gass på skip, og hvis vi velger rør, hvor skal de gå? Regjeringskrise? Gassen utenfor Sør-Norge har vi allerede rørledninger for både til Storbritannia og til kontinentet. Og utenfor Nord-Norge er olje- og gassvirksomheten kommet såpass kort at det ikke er levering av varene som er problemet akkurat nå. I skrivende stund er det store politiske spørsmålet i Norge om Regjeringen vil åpne for olje og gassvirksomhet utenfor Lofoten, Vesterålen og Senja. Dette er ikke bare spesielt naturskjønne områder i nord, det er også gyteområder for torsk, og det skal godt gjøres å unngå interessekonflikter mellom fiskeri- og petroleumsnæringen. De tre regjeringspartiene er så uenige om oljevirksomhet i nord at det snakkes om at hele regjeringen kan sprekke på denne saken, men de finner nok et kompromiss når de bare har holdt på lenge nok. Og uansett hva som skjer, er sammensetningen av Stortinget slik at det helt sikkert kommer til å bli satset mye på å finne nye drivverdige olje- og gassfelter utenfor Nord- Norge i årene fremover. Ikke minst er det spennende å se hva som ligger under jordskorpen i grenseområdet mot Russland, der man skal begynne å lete med en gang Russland og Norge har ratifisert den nye grenselinjeavtalen. 1

For EU er det også viktig at Norge satser på å finne mer olje og gass. Jo mer vi finner, jo mindre avhengig vil EU bli av gassleveranser fra Russland og Nord-Afrika. Olje og gass står likevel lavere enn strøm på den politiske dagsorden for tiden. Norske myndigheter og politikere er stadig i kontakt med europeisk motparter for å diskutere Norges tilpasning til EUs fornybardirektiv og EUs Energi- og klimapakke (202020-planen). Det spesielle problemet for Norge er at vi i utgangspunktet får det aller meste av vår strøm fra fornybare energikilder. Dersom vi skal oppfylle EU-direktivet ord for ord, må vi produsere veldig mye mer fornybar energi som det ikke vil være lett å få brukt opp i hvert fall ikke uten at prisene går til bunns. Og lave el-priser er den aller mest effektive blokkeringen for ny alternativ energi. Vannkraftens velsignelse Det er i forbindelse med EU-tilpasningen at tankene om Norge som Europas batteri har fått næring. Det fantastiske med norsk vannkraft er at den kan skrus av og på uten tidsforsinkelser. Opp til et visst punkt kan vi til enhver tid produsere akkurat så mye strøm som vi trenger. Dette er i motsetning både til vind, bølge og solkraft og gammeldagse kull og gasskraftverk. De siste årene har norske strømleverandører tjent stadig mer på å utnytte denne vannkraftfordelen. De har kjøpt kraft fra Danmark om natten - når vindmøllene likevel har laget elektrisitet som ingen dansker trengte, og så har de solgt om dagen når den danske etterspørselen har vært så stor at prisene er gått i været. Forutsetningen for at vind og vannkraft skal spille sammen på denne måten er at man har en fri prisdannelse fra minutt til minutt og at man har store overføringskabler. Markedet er bare så stort som kabelnettet tillater. Når Norge nå snakker med EU om fornybardirektivet er derfor også spørsmålet kommet opp om vi kan få anerkjent denne batteri-funksjonen som en del av vår fornybar-satsing. Det koster milliarder av kroner å legge nye kabler, og selv om markedet de siste årene har gitt grunn til å tro at man kan nedbetale slike investeringer på under ti år, så er det såpass store investeringsbeslutninger at markedsaktørene kvier seg. Dersom Norge virkelig skal bli Europas batteri, kan vi også videreutvikle en teknologi som er tatt i bruk i noen vannkraftverk. Om natten importerer de billig strøm fra Danmark slik at de kan pumpe vann tilbake i vannmagasinene. Enkelt sagt: Kraftverket ligger i en fjellside som er 1000 meter høy. Det er et stort vannmagasin på toppen og et like stort på bunn. Hver dag sender man så vannet nedover fjellet og gjennom kraftturbinene, så bruker man akkurat de samme vannledningene til å pumpe det opp igjen om natten. De blir ikke bare et batteri, men et oppladbart batteri. De gjenstridige velgerne Vyene er store. Statsminister Stoltenberg snakket blant annet om dem i forrige måned, da han deltok på en nordisk/baltisk statsministerkonferanse i London. Han argumenterte også for å bygge en kraftkabel mellom Norge og England, noe som helt inntil nylig ble sett på som meget ulønnsomt. Stoltenbergs store problem er at det ligger mange politiske føringer for energipolitikken. Ingeniørenes planer må være politisk mulige, og det er det ikke alltid de er. Regjeringen erfarte dette til fulle i fjor sommer. Da sluttet den seg til energimyndighetenes planer om å strekke en ny høyspentledning over og langs Hardangerfjorden. Ingen av Vestlandets fjorder er mer forbundet 2

med norsk nasjonalromantikk enn Hardangerfjorden. Det ble et ramaskrik da det ble kjent at Regjeringen ville tillate monstermaster i Norges nasjonalhelligdom. Protestene ble så sterke at Regjeringen måtte utsette sin beslutning i et halvt år. Den ble tvunget til å utrede på nytt om det var mulig å legge strømkablene i sjøen slik at ingen så dem. I begynnelsen av denne måneden kom de nye utredningene, og de bekreftet stort sett alt som var blitt sagt i fjor sommer. Det vil bli altfor dyrt å legge kablene i sjøen, og man trenger flere strømkabler for å bedre forsyningssikkerheten og for å få et størst mulig marked for strøm. Den gode nyheten for Regjeringen var at flertallet av velgerne nå ser ut til å godta beslutningen. Hardanger er litt mindre vakkert om vinteren, men aller viktigst er det at folket fikk vite at det er de selv som må betale ekstraregningen, dersom de velger å legge strømledningene i sjøen. Den dårlige nyheten for Jens Stoltenberg og energiminister Terje Riis-Johansen er at det er folks prisfølsomhet som betyr aller mest. Den ekstra kalde førvinteren har ført til at folk nå har fått strømregninger som er mange tusen kroner høyere enn de har vært vant til. Det er en pedagogisk utfordring av dimensjoner å fortelle velgerne at vi i en tid med ekstremt høye strømpriser faktisk har fortsatt med å selge strøm ut av landet. Strøm bare for nordmenn Kravet om å stanse strøm-eksporten vokser i styrke. Stortingsrepresentant Ola Borten Moe, som i neste måned antagelig blir valgt til nestleder i det minste regjeringspartiet, har allerede tatt til orde for å la være å bygge nye strømledninger til utlandet. Hans Senterparti vil heller selge strømmen til ny industri her i landet. Det er ingen grunn til å tro at verken Regjeringen eller et stortingsflertall vil stanse Norges integrasjon i det europeiske energimarkedet, men de kan absolutt bremse den. Og sett fra en norsk strømkundes ståsted, er det vel ikke noe spesielt tiltrekkende ved å være Europas batteri? 3

Sverige Eva Franchell Protester mot höga elpriser Det var elräkningen i januari som knäckte svenskarna. För många hushåll har elkostnaderna mer än fördubblats och de höga priserna har utlöst en våg av protester. Hundratusentals har skrivit på protestlistor och de svenska medierna rapporterar om människor som drabbats av kostnader på flera tusen kronor mer i månaden. 11/02 2011 En undersökning som nyligen gjordes av storbanken Nordea visar att svenskarna är allra räddast för elräkningen. Det är inte pensionen eller rädslan för arbetslöshet som håller oss vakna om natten. Det är det osäkra elpriset som upplevs som det största hotet mot familjeekonomin. I Aftonbladet kan man läsa om familjen Walden-Lindström som bor med fyra barn i en villa i Åkersberga några mil norr om Stockholm. Familjen har gjort allt rätt, bytt till lågenergilampor, installerat luftvärmepump och bytt ut element. Ändå kostade deras el för tre månader över 20 000 kronor. Undersköterskan Mariette Lilja måste lämna sin villa för att hon inte kan betala de 5 000 kronor i månaden som hennes elektricitet kostar. Aggressiv bransch Sedan elmarknaden avreglerades 1996 får kunderna själv välja elbolag och bindningstid. Marknaden drivs av hård konkurrens, det är inte ovanligt att aggressiva elförsäljare raggar kunder ute på gator och torg. Tanken är att konsumenterna fritt ska kunna välja mellan mängder av alternativ och då gäller det verkligen att välja rätt i en djungel av erbjudanden. De som lyckas kan hålla sina kostnader i schack. De som inte har tid att fördjupa sig i elmarknaden kan åka på högre kostnader och de som inte väljer alls åker på #tillsvidarepris. Det innebär att de får betala mest av alla. Upp emot var fjärde elkund får enligt denna tillsvidareprissättning betala efter den allra högsta tariffen. Föreningen Villaägarna har räknat ut att en tillsvidarekund kan spara över 6 000 kronor SEK på att byta till ett annat avtal. Men som vanligt är det de svagaste konsumenterna som inte väljer, de som inte har någon möjlighet att sätta sig in i den komplexa information som elbolagen tillhandahåller. Och bolagen har väldigt litet intresse av att förändra ett system som ger så god vinst. I andra länder är den här kundgruppen skyddad. Den svensk som inte väljer elbolag betalar mellan 1 000-2 000 kronor mer än motsvarande kund i Norge eller Finland. De svenska kunderna är faktiskt de mest missgynnade i hela Norden. Nordisk jämförelse Villaägarna föreslår nu att regeringen gör en jämförelse mellan systemen i Sverige, Norge och Finland för att utröna vilket system som bäst gynnar de svaga kunderna. 4

Den centerpartistiska näringsministern Maud Olofsson har redan fått ta emot en trave med protestlistor och lovar nu att driva konsumentperspektivet. Men riktigt hur det ska gå till kan hon än så länge inte svara på. Maud Olofsson är också ansvarig för energipolitiken. Hon har fått ta emot mycket kritik för att ett land med vattenkraft och kärnkraft har så svårt att leverera energi till konsumenterna. Hälften av landets el kommer från kärnkraft. Sverige har tio reaktorer som är mellan 30-40 år gamla. Det har gått 30 år sedan Sverige folkomröstade om kärnkraft och medelvägen vann med Avveckla med förnuft. Det innebar att Sverige fick ett förbud mot nya reaktorer som faktiskt gällde ända fram till det senaste årsskiftet. Den gamla striden om kärnkraft har varit ett trauma som på något vis förlamat hela energidebatten. Den har alltid kommit att handla om för eller emot kärnkraft, en fråga som i Sverige splittrat både familjer och partier. Symptomatiskt är kanske att en av fjolårets politiska skandaler handlade om hur en kärnkraftsvänlig socialdemokratisk konsult försökte infiltrera sitt eget parti. Frågan har varit känslig även inom den borgerliga regeringen där Folkpartiet velat bygga fler reaktorer, medan Centerpartiets kärnväljare tyckt att kärnkraften skulle läggas ner. Efter mycket kompromissande kunde man till slut komma överens om att häva förbudet mot nya reaktorer. Risiga reaktorer Något måste till, Sverige behöver en förnyelse av energiproduktionen. De gamla kärnkraftverken börjar krackelera. Enligt FN:s atomorgan IAEA är Sverige det land som haft flest snabbstopp i hela världen. Under 2009 utnyttjades de tio svenska reaktorerna till bara 63 procent av sin kapacitet. Om det därtill är ont om vatten i de norrländska vattenmagasinen, då får Sverige brist på energi. Då måste kraftbolagen köpa in dyrare energi och priserna sätts alltid efter det dyraste produktionssättet. Det är alltså de gamla risiga reaktorerna som driver upp det svenska elpriset. Dessutom har Sverige en stor och energiintensiv industri som är mycket känslig för elprissättningen. Kärnkraftslobbyn vädrar redan morgonluft. Andra länder satsar på en ny generation kärnkraft Storbritannien, USA och grannlandet Finland, även om det finska bygget i Olkiluoto avskräcker med sina dyra förseningar. Räkna med att kärnkraften kommer att förbli en stridsfråga i det redan traumatiserade Sverige. 1 101 vindkraftverk Energiminister Maud Olofsson trycker i stället hårt på den förnybara energin som i Sverige mest har handlat om vindkraft. Ett exempel är vindkraftsparken i Markbygden utanför Piteå i Norrbotten. 1 101 vindkraftverk kommer nu att byggas till en kostnad av 70 miljarder kronor. När hela vindkraftsparken står klar kan den mer än väl ersätta reaktorerna Oskarshamn 1 och 2. Men ett bygge som sträcker sig över 450 kvadratkilometer väcker självklart också protester från markägare och sameting. Villkoren för vindkraftens grannar måste sannolikt förbättras om utbyggnaden av vindkraft ska kunna fortgå. Vare sig Sverige nu väljer att vara självförsörjande med hjälp av kärnkraft eller vindkraft så kommer klimatfrågan inte att vara det stora problemet. Här handlar klimatdebatten snarare om biltrafiken och i någon mån om utsläppen i andra länder. Om Vattenfalls köp av holländska Nuon 5

vars energiproduktion till 95 procent bygger på kol och gas. Den svenska regeringen sa dessutom ja till Nord Stream, gasledningen som nu dras på Östersjöns botten inom svensk ekonomisk zon. Ett beslut som den centerpartistiske miljöministern, Andreas Carlgren, fick mycket kritik för. Fri elmarknad I höst ska Sverige också anpassas till EU:s krav på en fri elmarknad. Då kan Sverige inte längre hålla på sin el i kristider och då strypa exporten till Danmark som man gör i dag. Sverige måste då dela med sig när andra behöver el, men kan också köpa in el när det råder brist i landet. Då kan det vara holländsk kol som värmer upp de svenska stugorna. När alla elkunder i Norden om några år dessutom fritt ska kunna välja elhandelsbolag kan även finsk kärnkraft lysa upp stugorna. Men då krävs en rejäl kundanpassning och dessutom ett system för att skydda de svagaste konsumenterna från prischocker. Förhoppningen får väl bli att alla nordbor ska kunna sova gott om natten. 6

Danmark Thomas Larsen På vej mod en grøn fremtid På tværs af partiskel er danske politikere enige om, at der skal satses massivt for at frigøre landet fra forurenende kul, gas og olie. Men transformationen til en grøn energiforsyning bliver en gigantisk udfordring. 11/02 2011 Det storladne budskab er i flere omgange blevet annonceret af statsminister Lars Løkke Rasmussen: En skønne dag skal Danmark være helt uafhængigt af kul, gas og olie. Og den smukke målsætning samler for en gangs skyld politikerne på Christiansborg, på tværs af partiskel, men 10.000 kroners spørgsmålet er naturligvis: Hvor hurtigt skal det ske? Og hvordan skal det ske? I efteråret 2010 faldt en del af svarene. Her fremlagde 10 uafhængige eksperter fra Klimakommissionen - som regeringen nedsatte i 2008 deres forslag til den dramatiske omstilling fra olie, gas og kul til en rendyrket grøn energiforsyning. Bagefter var klima- og energiminister Lykke Friis fuld af lovord: - Det ser ud til, at vi nu har fået en værkstøjskasse, som giver os en række af de redskaber, vi skal bruge, sagde ministeren, som erklærede, at hun ville løfte en række af kommissionens forslag ind i regeringens energistrategi. Not a walk in the park Målet om at kunne klare sig uden forurenende fossile brændstoffer er naturligvis forjættende. Men overgangen bliver svær. Eller som Lykke Friis konstaterede efter præsentationen af Klimakommissionens rapport: Det her bliver ikke en walk in the park. Når politikere fra stort set alle lejre alligevel er klar til at forfølge målet og sætte ekstra fart på den krævende transformation, skyldes det groft sagt, at der ikke rigtigt er andre alternativer. På det overordnede plan har energipolitikken for stadigt flere vestlige lande, herunder Danmark, fået en ny og vigtig sikkerhedspolitisk dimension. Internationale eksperter peger med rette på, at tidligere tiders våbenkapløb er ved at blive erstattet af et energikapløb. Rundt om i de vestlige lande fokuserer sikkerhedsanalytikere i forsvarsministerier og tænketanke i stigende grad på det faktum, at verdens olieproduktion vil falde, og i de vestlige lande stiger frygten for, at man kan blive så afhængig af de sidste dyre dråber, at man kan komme til at deponere for meget handlefrihed hos de olieproducerende lande i f.eks. Mellemøsten. Af den grund er der i Vesten opstået et stadigt mere udtalt ønske om at frigøre sig fra olieleverancerne fra lande og regimer, som man ikke vil være for afhængige af. Flere mennesker mindre olie Udfordringen for Vesten forstærkes af, at fremtiden byder på flere mennesker og mindre olie. 7

Siden slutningen af forrige århundrede er verdens befolkning steget fra 1,5 mia. til 6 mia., og inden udgangen af 2050 vil tallet formentlig være steget til 9 mia. Hundreder af millioner mennesker vil vokse op med ambitioner om kunne bo godt, køre i bil og kunne rejse, sådan som vi i årtier har kunnet gøre det i Vesten, og det vil lynhurtigt og på dramatisk vis øge behovet for mere energi. Hvilket igen vil føre til stigende - og mere ustabile priser, som kan lægge pres på økonomien i de vestlige lande. Danmark har ligesom Norge i en årrække været begunstiget af olie- og gasforekomster i undergrunden. Danskerne er dog ikke i nærheden af at have de samme reserver til rådighed som nordmændene, der klogt har etableret den gigantiske oliefond. Danmark vil tværtimod blive udfordret af, at olieog gasproduktionen i Nordsøen har toppet, hvilket betyder, at danskerne bliver nettoimportører af fossile brændsler. Nødvendig transformation For politikerne på Christiansborg rejser disse udfordringer det centrale spørgsmål: Skal Danmark investere i at udvikle ny grøn energi og etablere arbejdspladser i Danmark? Eller skal vi i stedet sende pengene til en række af de olie- og gasproducerende lande, som vi end ikke deler værdier med? Svaret er selvfølgelig indlysende, og derfor er der bred politisk konsensus om det nødvendige i at stoppe nationens afhængighed af kul, gas og olie. Benzinen skal derfor ud af bilerne, gassen ud af husene, kullene ud af varmeværkerne alt sammen til fordel for en ren grøn el, som skal produceres af vindmøller og biomasse. Skal det lykkes, kræver det bl.a. en fortsat udbygning af enorme havvindmølleparker samt en øget satsning på biomasse, som kan understøtte energiproduktionen, når vindmøllerne står stille. Dernæst skal Danmark som i forvejen hører til blandt verdens mest energieffektive lande bruge mindre energi. Eller som Lykke Friis har udtrykt det: Når alt kommer til alt, er den billigste energi naturligvis dén, vi ikke bruger! Og den pointe bakkes op af alle partier. Forbruget skal ned Præcis som i de øvrige nordiske lande er lavenergivinduer, isolering på loftet, termostater og elsparepærer for længst indført i Danmark. Men ifølge Klimakommissionen kan der ske meget mere. Kommissionens medlemmer anslår, at energiforbruget kan reduceres med 25 procent i forhold til i dag - samtidig med, at økonomien vokser markant. Klimakommissionen er fortaler for at udvikle et intelligent energisystem, for ved at bruge energien smartere, spares energi og penge. I fremtiden skal intelligente elmålere hjælpe den enkelte danskers husstand med at bruge energien, når den er billigst, og samme princip skal gennemsyre et kommende grønt energisystem, der skal kunne levere ligeså stabil energi som kulfyrede kraftværker. Og her taler vi ikke blot om et nationalt system, for systemet skal være forbundet til udlandet, så der kan etableres europæiske og nordiske - energi-motorveje, der kan transportere el på tværs af grænserne. 8

Må ikke skade vækst Et særligt hensyn på vejen mod den omgribende transformation mod grøn energiforsyning er, at virksomhederne skal deltage i omstillingen til vedvarende energi, ligesom den enkelte forbruger skal motiveres til at vælge grønt. Men forvandlingen skal ske uden at skade vækst, beskæftigelse og konkurrenceevne. Og netop den balanceakt er særligt påtrængende på et tidspunkt, hvor Danmark og dansk erhvervsliv kæmper med eftervirkningerne fra den økonomiske krise. Blandt politikerne er der en generel enighed om, at Danmark skal ligge helt fremme i førerfeltet blandt verdens nationer, når det handler om at foretage det historiske energipolitiske skifte, for de ved, at der på verdensplan allerede foregår et kapløb om at være først og bedst til at knække den grønne kode. De dygtigste og mest innovative lande vil kunne undgå at skulle betale de stigende priser på fossile brændsler, og derudover kan de sikre sig en konkurrencefordel i den nye grønne økonomi. Politikerne på Christiansborg ønsker lige præcis, at Danmark tager disse stik hjem. Kommer til at koste I forvejen tegner energiløsninger sig for en betydelig del af dansk vareeksport, og de danske politikere håber, at danske virksomheder kan vinde yderligere terræn, hvis transformationen i retning af nye grønne energiløsninger sker hurtigt. Når det er sagt, kommer omstillingen til at koste. Set med politikernes øjne er det interessante og lovende imidlertid, at Klimakommissionen - som rettelig burde have heddet klima- og energikommissionen - påpeger, at der ikke er udsigt til en stor ekstraregning ved den grønne omstilling, ligesom kommissionen påpeger, at den på sigt vil være rentabel. Men problemet bliver at finde pengene til investeringerne på et tidspunkt, hvor dansk økonomi er sat voldsomt tilbage ovenpå finanskrisen. Også på den led har finanskrisen vist sig blive et dyrt bekendtskab. 9

Island Egill Helgason Den langvarige striden om energiressursene Energien er nøkkelen til Islands velferd. Det virker som om alle er enige om det. Man har en framtidsvisjon om Island som energinasjon. Der er det også slutt på enigheten. Det er få temaer som har ført til like bitter strid på Island som energi. Den nådde sitt høydepunkt i årene 2003-2007 da debatten raste om det enorme kraftverket på Kárahnjúkar som produserer elektrisitet for det gigantiske aluminiumsverket i Reyðarfjörður. 11/02 2011 Det siste året har det vært kontroverser rundt det kanadiske selskapet Magma Energy som har fått rett til å utnytte jordvarmeressurser på Reykjanes de neste 65 årene og muligens lenger. Der strides det også om private aktører om eller hvordan de skal være involvert i utnyttelsen av energien, og om det er riktig å grunnlovsfeste bestemmelsene om at ressursene er nasjonens eiendom. Drømmelandet Island har mye større energiressurser enn denne lille nasjonen kan bruke. Energien er likevel ikke uendelig. Det er anslått at energien fra vannkraft og jordvarme kan produsere 30-50 terawattimer med elektrisitet. Av dem brukes det allerede 17 terawattimer. Energiutnyttelsen har vært relativt lav i forhold til det som er vanlig i andre land, selv om utbyggingen av tungindustri har ført til en stor økning. Aluminiumsverket i Straumsvík ved Hafnarfjörður ble bygget i 1970 og i forbindelse med det var det en storstilt kraftutbygging. Så gikk det lang tid før aluminiumsverket i Hvalfjörður åpnet i 1998. Nå begynte man å tenke stort, det fantes planer om å bygge aluminiumsverk på mange steder omkring på Island kraftverket ved Kárahnjúkar, som var det største byggeprosjektet i Islands historie, ble ferdig 2007. Energien derfra blir bare brukt for å drive aluminiumsverket i Reyðarfjörður, lengst øst på Island. Dette var en bitter og på mange måter lærerik konflikt. Miljøvernforkjempere protesterte på ulike måter. Sangeren Björk og tv-kjendisen Ómar Ragnarsson, som av mange regnes som nasjonalhelt, førte an. Forfatteren Andri Snær Magnason skrev en innflytelsesrik bok som het Draumalandið (Drømmelandet) hvor han beskrev planene om å utnytte hver eneste lille bekk til tungindustrien. Ifølge Andri var den drømmen et mareritt. Utenlandske aktivister lenket seg til maskiner en i gruppen skal ha vært den britiske politispionen Mark Kennedy. Det ble også kritisert at lønnsomheten i dette enorme prosjektet var tvilsom, at inntektene ikke var høye nok i forhold til kostnadene. Styresmaktene prøvde faktisk heller ikke å skjule at distriktshensyn var avgjørende parlamentsmedlemmer og statsråder fra Nordøst-Island presset på for kraft- og aluminiumsverket meningen var å støtte opp under distriktet og øke befolkningsveksten på Østlandet. Befolkningsveksten har ikke økt og i senere tid har analyser vist at tidspunktet for prosjektet var uheldig noe man kan lese i rapporten fra Alltingets 10

granskningskomité om finanskollapsen. Prosjektet økte overopphetingen i økonomien som førte til kollapsen. På den tiden var det enkelte som advarte mot denne faren for å veie opp mot den, ble kraftverket hovedsakelig bygget av utenlandske arbeidere. Hva annet enn aluminium? Man kan hevde at århundrets første år var preget av aluminiumsvanvidd på Island. To andre aluminiumsverk har vært under forberedelse etter det. Det ene prosjektet er faktisk allerede påbegynt og har fått alle tillatelser, det ligger i Helguvík, ikke langt fra Keflavík flyplass. Det eneste som mangler er energien, den har vært vanskelig å skaffe på grunn av problemer med finansiering etter finanskollapsen. Det andre er på Bakki ved Húsavík på Nordøst-Island. Planen er å skaffe energi til aluminiumsverket i Helguvík både fra jordvarme og fosser, og fra et stort område med jordvarme på Þeistareykjum for aluminiumsverket på Húsavík. Som tidligere er dette en av de viktigste konfliktlinjene i islandsk politikk. Riks- og lokalpolitikere fra distrikter hvor det foreligger planer om bygging av aluminiumsverk, utøver sterkt press for at arbeidet begynner umiddelbart. Det kompliserer saken at selv om vedtak om bygging av kraftverk blir fattet på nasjonalt nivå, har kommunene planmyndighet og kan fatte vedtak om bygging av aluminiumsverk og så kreve at det blir skaffet energi. Det er også en svært utbredt oppfatning at det er nødvendig å gjennomføre store prosjekter så snart som mulig for å gjenreise økonomien. De venstre-grønne, partiet til finansminister Steingrímur J. Sigfússon, har imidlertid alltid vært sterke motstandere av tungindustripolitikken. De mener at den fører til uforsvarlige ødeleggelser av naturen og at utvikling av tungindustri er en hastebeslutning som bare stimulerer til kortsiktig økonomisk vekst. På den andre siden har tungindustriens støttespillere spurt: Hva skal komme i stedet? Islandslav? Er tungindustripolitikkens epoke over? Landsvirkjun, det store offentlige selskapet som bygger og administrerer vannkraftverk, har hittil vært styrt av personer med nær tilknytning til politikken. Landsvirkjun har vært sentrum for tungindustriens støttespillere. Nå har selskapet derimot fått en ny administrerende direktør, Hörður Arnarson, som kommer direkte fra arbeidslivet og aldri har vært assosiert med politikk. Man aner en kursendring i hans retorikk. Hörður har beklaget seg over at tungindustrien betaler for lite for energien og han har fremmet ideen om å selge elektrisitet via sjøkabel til Europa slik at Island får tilgang til et konkurranseutsatt energimarked. Han har også overrasket ved å si klart og tydelig at det ikke er nok energi til å drive noe mer enn et lite aluminiumsverk ved Húsavík selskaper innen tungindustri går bare inn for store aluminiumsverk i dag og han mener det er nødvendig å selge energien til mindre og mer varierte aktører som kan betale en høyere pris. Det blir altså fokusert på lønnsomhet, ikke distriktspolitikk eller kortsiktig økonomisk vekst når arbeidskrevende storprosjekter gjennomføres. Det har vært antydet at aluminiumsverkene har hatt unormalt store privilegier på Island, at de rett og slett ikke bidrar nok til fellesskapet og at nasjonens utbytte fra energiressursene ikke er stort nok. Det har vist seg at aluminiumsverk i Afrika må betale mer for energien enn islandske. Derfor spør man seg om tungindustriens dager er talte, og om det ikke er på tide at islendinger finner bedre løsninger i energispørsmål. Et utvalg nedsatt av Industridepartementet har nylig 11

levert et utkast til ny energipolitikk som vil bli diskutert i løpet av året. Der blir det lagt vekt på lønnsomhet, bærekraft og at nasjonen får utbytte av ressursene sine. Utvalget anbefaler at det blir lagt større vekt på varierte, mellomstore industribedrifter, økte strømpriser, at man går bort fra praksisen med at strømprisen til tungindustrien er knyttet til aluminiumsprisene og at det blir slutt på at det offentlige stiller garantier ved utbygging av kraftverk. Ingenting av dette lover godt for utviklingen av tungindustri. Privatisering av jordvarmen på Reykjanes-halvøya Oppe i dette raser konflikten om Magma Energy og HS Orka, som tidligere het Hitaveita Suðurnesja. Dette er en svært komplisert sak, selv for islendinger som følger godt med. I hovedsak er man uenige om utlendingers tilgang til energiressursene. Finansvikingene som veltet Island overende traktet etter energien, spesielt etter at de holdt på å miste fotfestet i bankvirksomheten. I energien så de en sjanse til å skape en ny boble. Det ble bare så vidt forhindret at en av gjengene med finansvikinger fikk slått kloa i det mektige selskapet Orkuveita Reykjavíkur som kontrollerer store mengder geotermiske energiressurser. I tilfellet med HS Orka gikk derimot privatiseringen gjennom. Selskapet ble overtatt av Geysir Green Energy, som var eid av Hannes Smárason og Jón Ásgeir Jóhannesson, begge styrtrike finansmenn som nå har flyktet fra landet. Etter sammenbruddet i økonomien var selskapet konkurs på linje med annet finansvikingene hadde kommet i nærheten av til slutt ble det solgt til et kanadisk selskap som heter Magma Energy. Magma har med dette fått råderett over jordvarmeressursene på Reykjanes i 65 år, med mulighet for forlengelse. Prisen selskapet betalte var heller ikke høy, siden oppkjøpet skjedde kort tid etter kollapsen. Det har vært sterk motstand mot denne avtalen en sjettedel av nasjonen skrev under på et opprop for å protestere mot den. Igjen står Björk i spissen, hun har til og med sunget karaoke i Nordens hus med Ómar Ragnarsson for å vekke oppmerksomhet rundt saken. Aktor Eva Joly snakket om at man burde etterforske salget av HS Orka. Ross Beaty, administrerende direktør i Magma Energy, har blitt beskrevet som en lykkejeger som ønsker å tjene penger på islendingenes nød etter sammenbruddet. Han får til en viss grad lide for den store mistenksomheten som råder i landet og at tilliten er på et minimum. En av konspirasjonsteoriene går ut på at EU trakter etter Island for å legge under seg landets energiressurser. De venstre-grønne har lett etter måter å oppheve salget av HS Orka, men det kan neppe skje uten ekspropriasjon og det vil medføre store erstatningsutbetalinger. Slike summer er ikke tilgjengelige i en tid med store nedskjæringer. Vil det være mulig å komme til enighet? Her er det ikke bare snakk om enkelte handelsavtaler, det er grunnprinsipper som står på spill. Før kollapsen var privatisering den rådende ideologien, det hadde den vært i lang tid. Det var sågar snakk om en bred privatisering av energiressursene. Nå har holdningen endret seg dramatisk. Det er stor tilslutning til å grunnlovsfeste bestemmelsene om at energiressurser skal være offentlig eiendom spesielt tenker mange på fiskeressursene som faktisk ble privatiserte mot slutten av århundret. Dette er noe av det Grunnlovstinget som ble valgt i november, skulle diskutere. Dette blir noe forsinket etter at Høyesterett bestemte seg for å erklære valget til tinget ugyldig på grunn av feil i gjennomføringen. 12

Man kommer vel neppe utenom at private aktører også utenlandske kommer til å utnytte energien på Island. I motsatt fall kan det vise seg vanskelig å skaffe kapital. Men det er ikke mange fosser det er mulig å bli enige om at man skal bygge ut, spesielt hvis Island ønsker å beholde sitt image som et uberørt turistmål. Jordvarme er ikke en uuttømmelig ressurs, man må undersøke det geotermiske området grundig for å vite hvor mye man kan utvinne. Etter at man har hatt konflikter som har vart i halvannet tiår, har man nå kommet til en slags enighet i energispørsmål. Man må ta hensyn til naturvern og bærekraft, at ressursene ikke blir sløst bort før kommende generasjoner kan dra nytte av dem, at driftstiden er fornuftig og prisen rettferdig, og at nasjonen selv kan nyte godt av sine ressurser. Grådigheten, utålmodigheten og den kortsiktige tenkningen som preget Island i årene før kollapsen, tjener til skrekk og advarsel. Ikke alltid så eksemplariske Islendingene er heldige på dette området. De har rikelig med energi, og trenger ikke bekymre seg for energiforsyningen i framtiden. På den andre siden kan dette gjøre folk late og makelige. Det er ikke nasjonens ære at den kan varme opp husene sine med varmt vann det kommer enkelt og greitt av landets plassering. I utenlandske aviser kommer det stadig artikler om at islendinger er forbilledlige når det kommer til grønn energi. Samtidig bygges det her ut tungindustri. Når det kommer til bruk av fossilt brensel, er islendinger langt fra eksemplariske. Utslippene av klimagasser fra biler og skip er på Island store og økende. De vokser betraktelig mer på Island enn for eksempel i Sverige. Til tross for snakk om elektriske biler, hydrogen og metanol, går det sakte å ta i bruk nye energikilder. Det tidligere nevnte energiutvalget foreslår en reduksjon av importen av bensin og olje på 20 prosent innen 2020, etter det skal 10 prosent av alt brennstoff være fra innenlandske energikilder. Dette er en svært god målsetting, men det er lite sannsynlig at den blir oppnådd. 13

Finland Markku Heikkilä Nordens nordligaste kärnkraftverk Simo är en lugn liten kommun vid Bottenvikens kust knappt 10 mil norr om Uleåborg. Pyhäjoki är en annan sömnig liten ort som ligger lika långt från Uleåborg, fast söderut. På båda dessa orter väntar invånarna på att sommaren ska komma, de flesta av dem hoppfullt, men ett mindre antal med förskräckelse. En av dem Simo eller Pyhäjoki kommer att göras till den nya huvudskådeplatsen för en finsk energipolitik som till stor del stödjer sig på kärnkraft. Snart kommer man att välja på vilken ort man ska bygga Nordens nordligaste kärnkraftverk. 11/02 2011 Finland fattade i början av sommaren 2010 två viktiga energibeslut. Den första av dem kallades för "risupaketti" (kvistpaketet). Det ska bidra till att betydligt öka andelen inhemska förnybara energikällor, i synnerhet ved, i energiproduktionen i Finland. På det följde strax ytterligare ett stort energipolitiskt principbeslut, ett nytt kärnkraftsbeslut. Båda besluten motiverades på liknande sätt: med klimatet, att vara självförsörjande när det gäller energi och sysselsättningen. Båda dessa är också mycket nationellt inriktade lösningar, som avviker från de andra nordiska länderna. Ett av nyckelorden är just självförsörjning. Oavsett den nordiska elmarknaden och den fria handeln har Finland sökt efter lösningar för att behålla den huvudsakliga energiproduktionen inom landet. Man har särskilt varnat för att bli alltför beroende av energi från Ryssland. Naturgas importeras från Ryssland, men i begränsad omfattning, och uppförandet av de finska kärnkraftverken har i många fall motiverats med att minska beroendet av de ryska kärnkraftverken Finland köper en del av elen från öst. Tre sökande, två tillstånd Det var väntat att man skulle bygga ytterligare kärnkraftverk. Tre ansökningar om tillstånd hade kommit in, och regeringen och riksdagen beslutade sig för att bevilja två av dem. Det förekom inga stora politiska strider om detta. De gröna hade redan från början tillåtits att fritt rösta emot kärnkraften och ändå fortsätta i regeringen. Ett av de två nya kärnkraftverken ska i sinom tid uppföras på västkusten, i Olkiluoto, där det redan finns två aktiva reaktorer sedan tidigare. En tredje har hållit på att byggas under en lång tid och med betydande svårigheter. Kärnkraftverket, som beställts från franska Areva, är försenat med flera år, och det har uppkommit tilläggskostnader på vem vet hur stora belopp. Arbetet med att bygga Olkiluotos tredje reaktor inleddes 2005. Nu är den officiella uppskattningen att elproduktionen börjar under 2012. Detta nya kärnkraftverk, som är ett av de första i Västeuropa som beställts på en lång tid, har fått ett tvivelaktigt rykte på grund av förseningarna. Man har haft större svårigheter än väntat under bygget. Senast i början av 14

februari kom det nya uppgifter om eventuella ytterligare förseningar: en viktig svetsfog hade fel mått, på en millimeter när. Dessa svårigheter har dock inte stoppat Finland från att förlita sig ännu mer på kärnkraft. Fram tills nu har det funnits fyra kärnkraftverk i landet: två i Oikoluoto och två i Lovisa. De senare är från Sovjetunionen, men har dock helt har förnyats av finländarna. Nu dyker det upp en helt ny aktör och blandar sig i leken mellan de traditionella kärnkraftsbolagen: ett bolag som heter Fennovoima. Bakom detta bolag ligger finska energibolag och jättar inom metallindustrin, som Outokumpu och Rautaruukki. Men även en utländsk spelare deltar i bolaget med en tredjedels andel: den tyska energikoncernen E.ON. Vid sidan om de finska aktörerna dyker alltså internationellt kapital upp. Det som också var nytt var att bolaget började leta efter en helt ny ort för placeringen av kärnkraftverket, och detta sökande förlades till norra Finland. Det finns två förklaringar till denna lösning. För det första finns det tunga metallindustrier i norra Finland på Bottenvikskusten. Outokumpus stålfabrik i Torneå är en av de största elförbrukarna i de nordiska länderna och även Rautaruukki har en enorm fabrik i Brahestad på Bottenvikskusten. Å andra sidan hade företaget uppenbarligen rätt när man räknade med att regionalpolitiken i det här fallet spelar dem i händerna. Ett kärnkraftverk betyder många nya jobb och investeringar i norr, som är det starkaste fästet för statsministerns parti, Centern. Ett problem återstår emellertid. Fennovoima har inte kunnat redogöra för vad man ska göra med kärnavfallet. I Olkiluoto håller man just nu på att göra ett grottsystem för slutförvar, men de gamla kärnkraftsbolagen har meddelat att det inte ryms något mer avfall från andra aktörer där. Det är möjligt att man kommer att bygga ytterligare en förvaringsplats för kärnavfall i Finland. Man har ännu inte fattat något beslut i den ena eller andra riktningen. Skog som energikälla I beslutet om kärnkraften ska många intressen samsas: elbehovet inom tung industri, egenförsörjning, klimatpolitik och Finlands problem att väsentligt utöka den egna produktionen av basenergi. Vattenkraften är begränsad, och möjligheterna har i stor utsträckning redan utnyttjats. De återstående potentiella platserna för reservoarer i norra Finland har varit föremål för miljökonflikter i årtionden. Finland har som mål att minska utsläppen med 80 procent fram till år 2050. I praktiken påverkas den aktuella politiken ändå mest av kommande åtaganden via EU om att öka andelen förnybar energi. Kärnkraften har ingen inverkan på den statistiken. Det har inte heller den inhemska energikällan torv, som i stor utsträckning används till el- och värmeproduktion, och som har en emissionsfaktor i klass med stenkol. I praktiken återstår två alternativ: vindkraft och bioenergi, främst skog. Dessutom kommer biobränslen för fordon och värmepumpar med i ekvationen. EU-målet för Finland är en andel förnybar energi på 38 procent fram till år 2020. Regeringen har räknat ut att det behövs ytterligare produktion av förnybar energi på motsvarande 38 terrawattimmar, baserat på 87 terrawattimmar producerad förnybar energi år 2005. I denna ökning har man räknat med att över hälften ska komma från ved. Vindkraftsproduktionen utökas till sex terrawattimmar, då den nuvarande produktionsandelen av Finlands totala energiproduktion i nuläget närmast är kosmetisk. Nya vindkraftsparker har 15

planerats längs med kusterna och i fjällen, men de avsikterna finns främst på papper. Problemet har varit lönsamheten. När man ökar användningen av ved i olika former som energi vill regeringen samtidigt öka sysselsättningen på landsbygden, där det verkligen behövs nya jobb. Regeringen hade helt rätt i att det blev lättare att fatta beslut genom att man kopplade samman "kvistpaketet" och kärnkraftsbeslutet i sak och tid. Men allt har ett pris: man behöver olika nya stödformer, som inmatningstariffen, och enligt beräkningar kommer över 320 miljoner euro om året att gå till energistöd år 2020. Konsensus kan brista Dessa riktlinjer har inte gett upphov till någon större politisk diskussion. Situationen kan emellertid förändras i och med att valet i april närmar sig. Elpriset i Finland har stigit betydligt, vilket har sin orsak i både energiskatter och marknadssituationen när det gäller el i de nordiska länderna. När kärnkraftverken alla är färdigställda lär elen räcka även till export. Men det dröjer tills dess. Konsumenterna har märkt att energipriserna även stiger på andra håll. Principerna inom klimatpolitiken i Finland är inte något man direkt har haft konflikter om. Det populistiska sannfinländska partiet, som fått ett enormt politiskt uppsving, har nu även siktat in sig på denna fråga. Till de krav som partiet ställer hör bland annat följande: "Finland meddelar EU och FN att man ensidigt tar time out inom klimatpolitiken." Enligt partiordföranden Timo Soini är den energi- och klimatpolitik som förs nu ett hot mot den finska industrins konkurrenskraft och sysselsättningen inom industrin. Det är redan nästan helt säkert att sannfinländarna kommer att bli storsegrare i valet, och en regeringsplats är nära. Partiet har under den senaste tiden visat en häpnadsväckande förmåga att styra ämnena för den politiska debatten i Finland och i opinionsundersökning efter opinionsundersökning har det kommit mycket nära samma nivå som de stora partierna. Klimat- och energipolitik är ett av de områden som kan påverkas av ett nytt politiskt läge. 16

Belgia Valentina Pop - EU Observer EU looking north to diversify its energy sources As tensions are flaring up in EU's southern neighbourhood and the dealings with eastern petro-states are politically embarassing, the 27-strong bloc is looking for inspiration in the Scandinavian energy market and considering a north-south gas corridor. 11/02 2011 One safe prediction about the EU says that it only evolves during crises. It took two major cut offs by Russia in the middle of the coldest winter of 2006 and 2009 to realise that gas import dependance on one single supplier especially among EU's eastern members is dangerous and short-sighted. With the political turmoil unfolding in north African and middle eastern countries in the past few months, the EU is also growing increasingly wary of its southern energy supplying neighbours. The logical consequence is to look up north, not only in terms of fossil ressources in the Arctic and North Sea, but also in terms of how the Scandinavian countries have managed to connect their electricity grids and make a maximum use of renewable energy sources. It's essential to underline that one fifth of the world's untapped hydrocarbons are in the Arctic region, EU parliament chief Jerzy Buzek told AnalysNorden. If Iceland is to become a member of the EU, we will also get increased access to that region," he stressed. Mr Buzek also referred to the North-South energy corridor, the most recent EU initiative aimed at linking up networks all the way from the Baltic to the Adriatic and Black Seas, promoted by the so-calledvisegrad+ group of states in the bloc's east: Poland, Hungary, theczech Republic, Slovakia, Romania and Bulgaria. The idea, although not new, is now being explored by the EU commission and may be endorsed by all member states by the end of the year. Among the projects mentioned are planned Liquefied Natural Gas (LNG) terminals in the Baltic Sea (Poland), the Black Sea (Romania) and the Adriatic (Croatia), as well as NETS, a Hungarian project to unite Central and South Eastern Europe's natural gas transmission networks by creating a common gas transmission system operator. The North -South corridor is very important because it is about inter-connecting regions and countries, says Michael Gahler, a German MEP who drafted a special report on EU policies in the High North. Co-operation with the coastal countries of the Arctic Sea and a careful exploitation of those resources may decrease EU's dependence on countries in the south and east where political instability is recurrent. Mr Gahler noted that the Baltic countries are currently totally dependent on Russia and not connected to the Scandinavian energy grid. 17

If we want to avoid energy cut-offs and lower the likelihood of external blackmailing, it should be a priority to get interconnectivity in gas and oil so no partner remains isolated, Mr Gahler told this publication. The energy ring around the Baltic Sea has to be closed and include all states, he said. But he also noted that the main problem all these ideas and projects come down to is that of financing. Everybody knows and agrees about pipelines, smart grids and connections, but what is contested is who should bear the costs private companies or the state? Both Mr Buzek and Mr Gahler are strong advocates of a mixed system, where public and private money is used to fund even those projects which may not be fully commercially viable, but which are important for the security of supplies. Member states, especially net contributors to the EU budget, are however less enthusiastic about distributing taxpayer's money to some remote energy links outside their constituencies. The issue is likely to hot up in the coming months, as EU institutions and member states are starting negotiations on the size of the next multi-annual community budget mostly funded out of national coffers, now strained by the economic crisis. A sort of sneak preview of how EU money can be used on strategic energy projects took place in 2009, when member states haggled to the very last minute on how much each should get out of a four billion euro envelope. According to Bankwatch, an EU energy policy watchdog, the selection and politicisation of such projects can prove counter-productive. The money was definitely not used for what could have made a difference. Instead of going for energy efficiency measures, the big chunk of the funding went for gas pipelines like Nabucco which are still on paper and for carbon capture and storage technologies, used as an excuse to build more coal plants, says Piotr Trzaskowski, the group's energy co-ordinator. A source of inspiration for EU decision makers should be the Nordic region, Mr Trzaskowski argues, where you can complement wind energy from Denmark with hydro-energy from Norway. Thus could be an example of how things may work on an EU level as well, he said. Instead of focusing on energy efficiency measures badly needed in the wasteful ex-soviet industries and housing complexes in EU's newest member states, leaders are still making a lot of promises about new corridors and pipelines which tend to stay on paper and never become reality. With politicians mesmerised by the media attention given to ribbon-cutting ceremonies surrounding big pipeline projects, it was likely that Nabucco, a project first drawn up nine years ago and aiming to bring Caspian gas to central Europe, is not going to be killed anytime soon, he said. The events in northern Africa clearly show that relying on energy supplies from countries that are undemocratic poses a huge moraldilemma: How much do we pay to support these kind of regimes? Mr Trzaskowski asked. Dealing with Turkmenistan, one of the most repressive and closed regimes in the world, just for the sake of getting some gas for Nabucco, is to the Polish expert a highly perilous game, from an ethical point of view. To Mr Buzek and the European Parliament as a whole, compromising on human rights and democracy is "unacceptable", even if it was to secure heating during the winter. But Mr Buzek's intransigence in respect to petro-dictators is not replicated by his counterpart at the European 18

Commission, who in December 2010 agreed to receive Uzbek strongman Islam Karimov and have a chat about energy supplies. In a bid to avoid bilateral deals that undermine the greater interest of the region or EU as a whole, member states from 2012 on will have to report on all their new and existing bilateral energy agreements with foreign countries an information which will be made available to other EU states. Foreign policy will also be more moulded on energy interests in the future, EU leaders decided on 4 February, tasking foreign policy chief Catherine Ashton to take fully account of the energy security dimension in her work. It remains to be seen, however, how these recommendations will actually translate into real policies, especially when linking foreign affairs to oil and gas deals. As one joke puts it, when one foreign leader tries to call the EU, an automated voice mail says: For the Austrian position, press 1. For the Belgian, 2... 19

Nordic energy more different than similar As European Union leaders agreed this month to complete the bloc's internal energy market in 2014 in order to cut dependency on foreign oil and gas, the Nordic countries are facing important political decisions on how to plan for the future of their national energy supplies. 18/02 2011 Climate change, geopolitical issues, the global economic crisis and rising oil prices all have an impact on the Nordic politicians proceedings at the national, Nordic and European level. Analys Norden takes a look at the energy issues in the Nordic region. The Nordic countries successfully opened their electricity markets to each other in the mid-1990s. The Nordic move became a model for regional co-operation in the European Union. Despite this harmonisation, the state and the future plans of the energy markets in the Nordic countries are very diverse. Nordic approaches In Denmark, the country s no-nuclear power plant policy, and its diminishing oil and gas reserves, are seen as a golden opportunity to boost its renewable energy sources. Green energy seems to be the only alternative for Danish energy needs and there is wide political agreement on such a move. Copenhagen has for years focused on wind power, biomass energy and on improving energy efficiency to stem the country s growing energy demand. Denmark has also set its sights on breaking the green code and to be a global leader in renewable energy. Such a goal is seen to be perfectly feasible and lucrative, but costly to obtain. And that is a problem when the world economic crisis has been a setback also for the Danish economy. For Iceland rich in natural resources of energy the 2008 economic crash has dramatically changed the way Iceland wants to exploit its energy reserves. Experts argue that greed, impatience and short-sightedness dominated decisions on the country s energy planning before 2008. Now, a recent report, commissioned by the country s Department of Industry, argues that a new energy policy for Iceland should prioritise profitability, sustainability and national gain. Energy is seen as the key to Iceland s welfare. The Atlantic island s natural energy reserves include hydro and geothermal power. However, a large amount of the energy produced is sold cheaply to heavy industry mainly aluminium plants much to the discontent of the Icelandic population who are still struggling to recover economically after 2008. Even aluminium plants in Africa pay more for the energy they use, than the plants on Iceland. Similar discontent among the Icelandic people recently pushed the Icelandic government to expropriate a power plant from a Canadian company. In the immediate aftermath of the economic 20