NRRLs medlemsblad. Generalsekretærens hjørne:

Transkript

1

2 Innhold Generalsekretærens hjørne... s. 2 Tillittsverv og grupper... s. 3 Artikler Bygg din egen 6-element Yagi for 2m, og lær mer om antenner... s. 19 Sambandssoldatenes 40-års jubileum... s. 22 Fra LA6OP s fotoarkiv... s. 23 Teknisk spalte RigExpert AA-1000 antenneanalysator... s. 4 Hviske med elektromagnetisme. s. 7 Hvilken type antennetuner skal man velge?... s. 12 VHF/UHF/SHF-Spalten Nytt fra repeater- nodemanager s. 28 Nytt 10m fyr... s. 28 Hørt og kjørt... s. 28 4m... s. 34 VHF/UHF aktivitet fra Lindesnes juli s. 35 Radiopeileorientering Nordisk metserskap i radioorientering med norsk g svensk seier... s. 38 HF-Contestspalten Testkalender... s. 42 Lagkonkurranse i Norge... s. 43 SAC NRRL gruppekonkurranse s. 43 Regler... s. 44 Resultater... s. 50 Annet Ny redaktør, LB4CD... s. 6 Oslogruppen hedrer LA4LN... s. 18 Referat fra NRRLs generalforsamling s. 52 Nytt fra Hovedstyret... s. 53 Norsk Hammeeting s. 58 Grupperapporter Sandnessjøgruppen... s. 56 Gjøvik- Totengruppen... s. 56 Kirkenesgruppen... s. 57 Silent Key LA7RP... s. 57 Til salgs... s. 59 QST-LA sendinger... s. 59 Tilbud om foredrag... s. 59 Generalsekretærens hjørne: NRRLs medlemsblad NRRLs medlemsblad, Amatørradio har en meget lang og tradisjonsrik historie. Det første medlemsbladet ble utgitt 1. september ikke som Amatørradio, men som LA - The NRRL Bulletin. Fra og med nr 2 i 1948 skiftet bladet navn til Amatørradio, mens bullen forble populærbetegnelsen. Den første utgaven som finnes i Ligaens arkiv er fra 1. juni 1932, og fra og med 1934 har vi samtlige årganger komplette. Dette representerer en utrolig mengde historie! For at ikke denne historien kun skal ligge i arkivet og glemmes, har vi startet et prosjekt for å scanne bladene og publisere dem på web. Foreløpig er det endel av de eldste årgangene som kan finnes i dokumentarkivet på men flere vil komme fortløpende. Vi har sett det siste 10-året at det blir stadig mer fokus på internett. Alt ligger på nett i dag, digital distribusjon er en vesentlig forbedring i informasjonssamfunnet. Internett er lynraskt - det trenger ikke trykke- eller distribusjonstid; det er lett å legge ut artikler/informasjon; det er tilgjengelig over alt; det er gode tilbakemeldingsmetoder. Imidlertid vil jeg hevde at internett mangler et vesentlig element: det er historieløst! Hvordan kan jeg hevde det når jeg vet at en artikkel som er publisert på nett vil være tilgjengelig i all evighet? Et eksempel er oversikten over tillitsvalgte som ligger på vår web - en gang i året blir siden oppdaterer med det nyvalgte hovedstyret. Hva skjer så med informasjonen om hovedstyrets sammensetning året før? Det er vekke! Vi håper medlemmene benytter muligheten til å lese gamle buller på nett, og skulle noen bli inspirert av noe de finner og ønsker å skrive en artikkel relatert til det, vil redaktøren helt sikkert sette pris på det... Når bladet fra neste nummer får ny redaktør, LB4CD, er det en stolt tradisjon som overtas. Vi er trygge på at Ola-Matti vil gjøre en god jobb, og gi oss mange interessante blader i tiden fremover. Forutsetningen for et vellykket blad er imidlertid at vi bidrar. Redaktøren er avhengig av våre bidrag. Samtidig vil jeg på vegne av Hovedstyret takke avgående redaktør, Sindre LA6OP, for den utmerkede jobb han har gjort i over 6 år som redaktør. Og, siden Sindre alltid stiller opp når det trengs, lot han seg overtale til også å redigere dette nummeret på overtid i påvente av ny redaktør. Takk skal du ha Sindre! Annonser: Permo Electronics AS s. 34 LZ1JZ QSL-kort..... s. 59 LB1G Forsiden: VHF/UHF aktivitet fra Lindesnes i juli Antenner til 6m, 4m, 2m og 70cm på campingen i JO37NX (med DJ9IE og DK2BJ). Les artikkelen på side 33! Så ble det et ekstranummer Ja, om ikke i antall utgivelser, så ble det i hvert fall et ekstranummer for redaktøren. Det gikk en tid før man fikk ny redaktør på plass, og i det vakuumet som oppsto sa jeg meg villig til å påta meg en utgivelse til. Jeg er veldig glad for at LB4CD, Ola-Matti er den nye redaktøren vår. Jeg er overbevist om at det er positivt med et bytte av og til. Vi gjør alle ting på vår egen måte, og jeg hilser velkommen et nytt blad som vi vil få under Ola-Matti. Da kan jeg endelig si takk for meg som redaktør, men for all del ikke som radioamatør! Vi høres på lufta! Takk og 73 de LA6OP, Sindre. Utgiver: Norsk Radio Relæ Liga Postboks 20, Haugenstua, 0915 Oslo, tlf: , fax: Web: e-post: nrrl@nrrl.no

3 78.årgang Abonnement Norge kr. 345, Norden kr. 400,- Øvrige land kr. 450,- Redaktør: Teknisk red.: Trafikkred.: Annonser: Diversered.: LA6OP Sindre Torp LA3JT Thorleif Andersen LA4LN Tom V. Segalstad NRRLs kontor evt. redaktør LA9AU Rolf A. Olsen NRRLs KONTOR Postadr.: Postboks 20 Haugenstua 0915 Oslo Besøksadr.: Nedre Rommen 5E 0988 Oslo Telefon: Telefax: Kontortid: Tirsdag t.o.m. torsdag kl Bankgiro: Generalsekretær: Jan Almedal, LB1G NRRLs HOVEDSTYRE 2013/14 President: LA1BP Lennart Berger Utsikten Tromsø Tlf.: E-post: Visepres: Styremedlemmer: LA6FJA Stein-Roar Brobakken Postboks Reinsvoll Tfn: la6fja@nrrl.no LA1TNA Per-Dagfinn Green Hetlevikåsen Loddefjord Tfn: la1tna@nrrl.net LA3PK Jan H. Larsen Johan Castbergs vei 19A 0673 Oslo la3pk@arrl.net LB9RE Håvard Nasvik Tverrvn Vikhammer Tfn: lb9re@ntebb.no Varamann: LA4PGA Tron Bekken Østliveien Nittedal la4pga@gmail.com LA1CU Karl Henrik Laache Nannestadvegen Nannestad la1cu@nrrl.no Øvrige tillitsverv: Traffic Department: HF-seksjonen: HF-manager: LA4LN Tom V. Segalstad, Postboks 15 Kjelsås, 0411 Oslo Testkomité: Testmanager: LA6FJA Stein-Roar Brobakken, Postboks 5, 2853 Reinsvoll Medlemmer: LA5FH Yngve W. Bordøy, Olsokveien 1, 3259 Larvik LA9DFA, Morten Kvernmoen, Vestre Solørveg 1228, 2219 Brandval LA9TY Svein Bjarne Thorsen, 4637 Kristiansand S. Abonnementsbestillinger, LA-ADS og adresseforandringer sendes: NRRL, Postboks 20 Haugenstua 0915 Oslo DXCC-WAS QSL-kort kontrollør: LA2QM Yngvar Andreassen, la2qm@online.no Diplom manager: LA5MDA Bjørn Henrik Vangstein, Godals vei 6, 0871 Oslo, la5mda@la5mda.no VHF-seksjonen: VHF-manager: LA8KV Kjetil Toresen, Leistadgrenda 5, 7047 trondheim ( la8kv@nrrl.no ) VHF-spalteredaktør: LA9PMA Karl-Martin Skontorp, Hermelinvn. 8, 3124 Tønsberg ( kms@skontorp.net ) Satellittmanager: Vakant Fyrmanager: LA0BY Stefan Heck, Hilds vei 5, 1349 Rykkinn la0by@nrrl.no Repeater- og nodemanager: LA5EKA Gisle J. Bjørneseth, Kirkesvingen 8b, 3180 Nykirke, tlf.: , e-post: gisle@break.org Testmanager: LA1KKA Magne Nicolaysen, Åsveien 25, 3121 Nøtterøy la1kka@nrrl.no Diplomer/rekorder/historikk: LA5KO Roy Almedal, Nymovein1, 3516 Hønefoss, e-post: roy.almedal@visitech.no Diverse: Undervisningsmanager: LA7GF Hans Kr. Eriksen, Boks 4002 Vestnes, 4506 Mandal Kontaktmann NRAU/IARU: LA1BR Helge Karlsen, Hersethøgda 149, 2355 Gaupen Varamann: LA2RR Ole Garpestad, Brages vei 14, 1540 Vestby. Ansvarshavende kontorlokaler: LA2CQ Nils Erik Johansen og LA7YI Ragnar Holm QST-LA: Koordinator: LA5BBA Kåre Nesset, Billesgt. 12 B, 3183 Horten kaaness@online.no Bestyrer LA1C: LA7EU Svein Erik Jensen, Røsslyngvn. 28, 1412 Sofiemyr Digitalt: LA5BBA Kåre Nesset, Billesgt. 12b, 3183 Horten. QST-LA LA1C: CW: LA7JS Kjeld Christiansen, Larvik IARUMS: LA4EU Hans Arne Østlund, la4eu@online.no EMC-komité: Formann: LA7BO Halvor Liland, Sisjordveien 29, 3800 Bø i Telemark LA2RR Ole Garpestad, Brages vei 14, 1540 Vestby LA5QEA Ralph Larsen, Grevlingvegen 68, 9017 Tromsø LA6OI Arne Holhjem, Inga Bjørnsonsvei 27, 0969 Olso RPO-manager: LA9NGA Jon A. Slettvold, Nordhagaveien 24 C, 0491 Oslo Nødsambandsteam: Manager: LA9SDA Dag Kjetil Sjaaeng (la9sda@nrrl.no) Operativ leder Nord: LA8JRA Odd-Halvard Bjørnstad Operativ leder Sør: LA9CKA Tom Rune Bjørnstad Antennesaker: LA4BPA, Eilif Gundersen, Venedokken, 3750 Ål e-g-data@online.no Field Day-manager: LA6AKA Arnt Richard Johansen, Grefsenveien 9A, 0482 Oslo Manager for digitale karttjenester: LA7ECA, Øyvind Hanssen, Utsikten 90, 9018 Tromsø Kontaktmann for radiospeiding (JOTA): LB1BF Ebbe Hornemann (lb1bf@qth.no) Ungdomskoordinator: LA3PNA Thomas Knutsen, Verksveien 17, 3031 Drammen (la3pna@gmail.com) 3 NORSK RADIO RELÆ LIGA NORSKE LISENSIERTE RADIOAMATØRERS LANDSFORBUND Stoff til bladet sendes: NRRL e-post: nrrl@nrrl.no Grupper av NRRL NRRLs hjemmesider: Trykkeri: Scanprint A/S Viby, Danmark Alta: Postboks 2050, 9507 Alta Andøy: c/o Odd-Leif Johansen, Merkeveien 49, 8480 Andenes Arendal: Postboks 268, 4802 Arendal Asker og Bærum: Postboks 144, 1322 Høvik Bergen: Postboks 721, 5807 Bergen Bodø: c/o Einar Fresvik, Fembøringsveien 27, 8070 Bodø Bø: c/o Halvor Liland, Ssisjordvn. 29, 3800 Bø Drammen: Postboks 265, 3001 Drammen Drangedal: v/magne Liane, Boks 215, 3791 Kragerø Egersund: c/o Arild Fredriksen, Mjåsundveien 13 N-4375 Hellvik Fauske: Bjørnmoveien 7, 8207 Fauske Firda: * Flekkefjord: * Florø: * Follo: Postboks 11, 1417 Sofiemyr Fosen: Postboks 91, 7129 Brekstad Fredrikstad: Postboks 208, 1601 Fredrikstad Gardermoen: Postboks 276, 2051 Jessheim Gjøvik og Toten: Breiskallkolonien 11, 2827 Hunndalen Grenland: Postboks 2671 Kjørbekk, 3702 Skien Gudbrandsdal: Postboks 16, 2639 Vinstra Halden: Postboks 121, 1751 Halden Hallingdal: * Hamar: Postboks 470, 2304 Hamar Harstad: Postboks 573, 9486 Harstad Haugesund: Postboks 1710, Raglamyr, 5505 Haugesund Horten: Postboks 157, 3192 Horten Inntrøndelag: Postboks 325, 7704 Steinkjer Jan Mayen: 8099 Jan Mayen Jærgruppen: Postboks 88, 4302 Sandnes Karmøy: Postboks 92, 4296 Åkrehamn Kirkenes: Postboks 41, 9916 Hesseng Kongsberg: Postboks 66, 3602 Kongsberg Kongsvinger: Postboks 28, 2201 Kongsvinger Kristiansand: Boks 1032 Lundsiden, 4687 Kristiansand Kristiansund N: Postboks 506, 6501 Kristiansund N Larvik: Postboks 59, 3251 Larvik Lillehammer: Postboks 239, 2601 Lillehammer Lista: c/o Ole Bækkelien, Postveien 89, 4563 Borhaug Mandal: Postboks 287, 4503 Mandal Midt-Troms: c/o Knut Hansen, Friluftsveien 4, 9325 Bardufoss Mo: Postboks 3093, 8603 Grubhei Modum: Postboks 48, 3341 Åmot Molde: * Mosjøen: * Moss: Postboks 88, 1501 Moss Måløy: * Namdal: * Narvik: Postboks 450, 8506 Narvik Nedre Hallingdal: * Nedre Romerike: Postboks 95, 2027 Kjeller Nordhordland: c/o Kato Håkonsen, P.b. 28, 5917 Rossland Nordkapp: postboks 150, 9751 Honningsvåg Notodden: Postboks 79, 3671 Notodden Oslo: Postboks 126, Kjelsås, 0411 Oslo Porsgrunn: c/o Rune Aabelvik, Postboks 410, 3902 Porsgrunn Ringerike: Postboks 136, 3502 Hønefoss Risør: Aasvik gård, 4950 Risør Ryfylke: Postboks 27, 4148 Hjelmeland Sandefjord: Postboks 80, 3201 Sandefjord Sandnessjøen: * Sarpsborg: c/o Per Hill Jensen, Slabrottveien 4, 1712 Grålum Sauda: * Stjørdal: Postboks 161, 7501 Stjørdal Sunnhordland: Postboks 338, 5401 Stord Svalbard: Postboks 498, 9170 Longyearbyen Søre Sunnmøre: * Tromsø: Postboks 2050, 9265 Tromsø Trondheim: Postboks 929, 7409 Trondheim Tønsberg: Postboks 80, sentrum, 3101 Tønsberg Vesterålsgruppen av NRRL v/ Øyvind Holand, Gulstadveien 15, 8445 Melbu Voss: * Ålesund: Postboks 8130, 6022 Ålesund * Adressen fåes oppgitt ved henvendelse til NRRL. E-post adresser til NRRLs grupper finner du på NRRLs hjemmesider:

4 LA3JT - Thorleif Andersen, Risbakken 1, 4013 Stavanger. E-post: la3jt@nrrl.no Rigexpert AA-1000 antenne- analysator Av G3LDO, Peter Dodd Foto 1: RigExpert AA antenneanalysator med SWR skjerm Innledning. Ved en endring av min sedvanlige Oversatt av LA3JT, Thorleif Andersen fra RadCom Juni Gjengitt med tillatelse fra RSGB. spalte, har jeg denne gang gått igjennom en type instrument denne gang. RigExpert s AA-1000 antenne analysator er et stykke portabelt måleutstyr produsert i Ukraina. Det kan brukes til å måle antenne og fødelinje egenskaper over et stort område av frekvenser fra 0,1 til 1000MHz. Det er pakket inn i et blått PVC hus på 23x10x5,5cm med et vannsikkert kontrollpanel i front. AA-1000 er vist i foto 1. Utstyret under test er koplet via en N kontakt på toppen av instrumentet.en adapter til SO239 følger med instrumentet. I bunn av veska finnes en sokkel for USB tilkopling til en PC. Vesken følger med på kjøpet. den har en stropp som kan tres rundt nakken og en klar plast front som gjør det mulig å bruke instrumentet mens det er i veska. Bruk Den enkleste målingen er SWR på en enkelt frekvens. Frekvensen settes med FREQ tast og numerisk tastatur og SWR blir vist digitalt og på et grafisk bar meter. Venstre og høyre piltaster kan nyttes til å endre frekvensen og sentrere inn på laveste SWR punkt. Instrumentet har mulighet til å vise SWR for inntil 5 forskjellige frekvenser samtidig noe som er nyttig når en skal avstemme multibånd antenner. SWR målområdet er 1 til 100 i numerisk modus og 1 til 10 i grafisk modus. Den beste informasjonen oppnås når parameterne er målt med et frekvens svip. På denne måten kan SWR karakteristikkene til en antenne bli plottet på en graf som vist i figur 1. En alternativ opsjon lar deg plotte R (impedans) og X (reaktans). AA-1000 kan vise både positive og negative verdier. Denne opsjonen kan brukes til å måle kapasitans og induktans, for å avstemme traps og koaksiale stubber og måle en kabels karakteristiske impedans. Resultatene fra inntil 100 plot kan lagres på utstyrets interne minne for senere å kunne lastes opp og vises igjen. AA-1000 kan også nyttes som signal generator for testformål. Utgangssignalet har et nivå på +10dBm til en 500Ω last. Power. RigEXpert AA-1000 trekker strøm fra tre 1,5V 2300mA Ni-MH batterier som gir en maksimumstid på 3 timer med kontinuerlig måling og to døgn i stand-by modus. En lader følger med den lader batteriene rimelig raskt, selv om ingen tidstest ble gjort. Laderen tar fra ett til 4 Fig.1: SWR karakteristikken av min multibånd quad (14,18 og 21 MHz) plottet ved hjelp av AA- 1000, men vist på dataskjerm på en tilkoplet datamaskin. 4 Fig.2: AA-1000 Smith kart impedans plot av en 204Ω last målt via en 3m lengde av 5D-2V 50Ω koaks over et frekvensområde 118 til 150MHz. Merk dataene presentert ved den variable markøren.

5 Tabell 1: Målinger av fire forskjellige laster ved 21,200,400 og 900 MHz. Foto.2: AA-1000 display viser målinger av SWR, RL (return loss), Z(impedans skalarstørrelse), R og X (R+/-jX). batterier, selv om bare tre brukes i dette instrumentet.. Røde LED-er på laderen indikerer når batteriene er fulladet. En hendig klipp på batterideksel er også en liten grei detalj se foto3. Du trenger ikke ta instrumentet fra hverandre for å sette inn batterier. PC kontroll. USB sokkelen gjør det mulig å kople AA-1000 til en PC. Anvendelser for Microsoft Windows ligger på CD en som følger med - Linux og Mac anvendelser er tilgjengelig på internett fra leverandøren. AntScope softwaren gjør det mulig å utføre målinger ved å kontroller AA fra PC i stedet for tastaturet på instrumentet. Den største fordelen er en langt bedre oppløsning, og grafisk bilde kan lett legges inn i Windows Clipboard hvorfra bilde kan settes inn i en grafisk anvendelse og lagres i et passende format. PC genererte figurer lar deg også se målingene ved hvilket som helst punkt ved bare å føre musemerket over grafen. Nøyaktighet. Det finnes et par metoder som kan brukes til å sjekke nøyaktigheten til impedans måling. En er å måle en presisjon dummy last.. Jeg har et par General Radio 50Ω presisjonsmotstander koplet til type 874 koaksial koplinger. Disse koplingene er hermafroditiske (det er ingen hun- eller hankjønn) slik at kjønnsendringer er ikke nødvendigde må imidlertid tilpasses N type kopling. Type 874 koplingen skal ifølge dokumentasjonen ha 500Ω karakteristisk inntil 4GHz slik at jeg hadde tillit til verdiene rundt 900MHz. Jeg hadde også andre dummy laster noe du kan se i foto 4. Test resultatene oppnådd med disse lastene er vist i Tabell 1. Metodene nevnt over er OK for en enkelt impedans måling, men hva med andre impedans verdier? En metode til å sjekke nøyaktigheten til et impedans måle instrument over et område av impedansverdier ble beskrevet i Desember nummer av RadCom 2011 ved å bruke AIM 4170 ( som jeg nå bruker som standard sammenligning ). Et stort impedansområde kan lages ved å nytte forskjellig lengde koaksialkabel, men terminert med en fast 200Ω. En mer passende metode å endre koaksiallengdene på er å plotte impedansene over et større frekvensområde. Når disse målingene plottes på et Smith kart, bør de følge SWR sirklene på kartet. Et hvilket som helst avvik fra denne sirkelen indikere målefeil. RigExpert AA-1000 har egenskapen å kunne automatisk plotte impedans målinger over et større område av frekvenser og et eksempel på et slikt plott er vist i figur 2. Det er ingen avvik fra målinger på sirkelen som indikerer at målingene er av impedans er nøyaktige. Sirkelen er ikke konsentrisk med 3:1 SWR markør dette antas å forårsakes av forskjellen mellom virkelig koaksialverdi og den antatte verdien som programvaren har innebygd. Smith kartet vist i figur 2 bruker en normalisert skala hvor 50Ω er representert av 1, 25Ω av 0,5 og 100Ω av2 osv. I tillegg brukes den mer moderne konvensjonen med resistans (reell) akse i horisontalplanet med lav impedans (eller kortslutning) til venstre. Kalibrering. En egenskap til bedre designede moderne antenneanalysatorer er kalibrering. RigExpert AA kommer i denne kategori. Kalibrering gjør det mulig å la feeder mellom instrument og antenne til å bli kalibrert slik at den presenterer en 1 til 1 transformasjon over det kalibrerte frekvensområde. Kalibrering utføres ved å bruke tre forskjellige kalibreringsstandarder - åpen. Kortsluttet og en last - vanligvis 50Ω. Disse standardene bør være av høy kvalitet særlig ved arbeid med kalibreringskabler for UHF. Kalibreringsstandarder følger ikke med AA TDR (Tid reflektometer). RigExpert AA-1000 har en 5 Foto.3: Baksiden av AA-1000 som viser batterihus og batterilader Foto. 4: Dummy laster brukt for målinger i tabell 1. Fra venstre mot høyre, General Radio GE 1602, General Radio 874 WM 50Ω, Hjemmelagd 204Ω og RS 50Ω. egenskap som kalles Time domain Reflectometry. Dette kan nyttes til å lokalisere impedans brudd eller feil i en transmisjonslinje. Tradisjonelle TDR instrument virker ved å sende en kort elektrisk puls (impuls respons) eller et trinn (trinn respons) gjennom transmisjonslinja og analysere den reflekterte bølgeform. Tidsforsinkelsen, amplituden og

6 formen på den reflekterte pulsen indikerer posisjon og hvilken type feil som er oppstått. Ifølge brukermanualen til AA-1000 brukes det her en annen metode til å måle TDR. Først blir R og X (den reelle og imaginære del av impedansen) målt over hele frekvensområde (opp til 1000 MHz). En IFFT (Inverse Fast Fourier Transform ) blir anvendt på disse dataene. Fra dette blir så impuls respons og trinnrespons beregnet. Et eksempel på TDR display kan sees i figur 3. Den horisontale aksen er kalibrert til endringen mens den vertikale aksen i refleksjonskoeffisient - 0 for tilpasning, -1 for kortslutning av lasten og +1 for brudd. Til slutt. AA-1000 er nøyaktig over sitt breie frekvensområde og et behagelig instrument å bruke. Alle målinger og lagring av data kan utføres uten bruk av ekstern datamaskin. Jeg brukt instrumentet til å løse en del utsøkte transmisjonslinje utfordringer og likeså en del standard målinger i så stor utstrekning at min XYL måtte spørre når jeg var ferdig med å leke med mitt nye leketøy! Mitt store spørsmål er undringen over hvilket marked instrumentet er ment for? I UK er det ingen allokerte frekvenser for amatører mellom 440MHz og 1000MHz ei heller neppe hos oss nordboere. tekn.red. kommentar). Så selv om det er et godt instrument til amatørbruk, er over halve frekvensspektret ikke Fig.3: AA-1000 TDR display av en 204Ω last målt via en 3m lengde 5D-2V 50Ω koaks. nødvendig for oss. Det har imidlertid en viss nytte for kommersielle tjenester som bruker store deler av UHF spektret. AA-1000 er priset til 1050 fra KMK UK Limited, Ny redaktør av Amatørradio fra neste nummer: Å hoppe etter Sindre LB4CD, Ola-Matti Mittigård Forsiktig plukker jeg opp stafettpinnen etter Sindre Torp og håper på det beste. Sindre har gjort en utmerket jobb i mange år, og jeg vil takke for et godt medlemsblad. Amatørradio favner bredt og har mye interessant stoff. Jeg husker fortsatt da jeg som ungdom leste Bullen med ærefrykt og tenkte at jeg måtte ta lisensen. I dagens digitale hverdag er det fortsatt godt å få noe håndfast i postkassa med jevne mellomrom. Vi er egentlig to stykker som nå skal fylle Sindres sko. Det er min samboer Eldrid som skal sette sammen alt stoffet til et blad, min jobb blir å få tak i tekster til å fylle 6 nummer i året. Jeg er 40 år, pappa til tre gutter og er i full jobb. Jeg er lektor og jobber ved Lesjaskog skole, men halve uka er jeg redaktør for et blad som heter Norsklæreren. Da skjønner dere hva faget mitt er. Bladet Amatørradio vil være kvelds og helgearbeid for min del. Noen store endringer vil det ikke bli i første omgang. Lisensen tok jeg som 16-åring i 1989 i Mo I Rana som er mitt hjemsted, men aktiviteten har vært variabel gjennom årene med studier og 6 arbeid. Nå har jeg slått meg til ro på Lesja og bor gunstig til med tanke på antenner og støy. Jeg finner stor glede i å jakte DX, delta noen timer i en og annen contest, delta på fieldday og JOTA. Den tredje helga i oktober ligger mitt hjerte nær, for det var nettopp JOTA som fikk meg interessert i vår mangslungne og fantastiske hobby. Ellers er jeg medlem av Gudbrandsdalsgruppen, La7g, og der treffer jeg mange dyktige radioamatører som jeg stadig lærer noe nytt av. Der har jeg også fattet interesse for sambandstjenesten som jeg styrer litt med. Nå gjelder det å få opp nye antenner og sjekke kablene før vinteren setter inn, eller som man sier: Det er når den første snøen kommer at man må ut og rote med slikt. Høsten og vinteren er en god tid for amatørradio, og jeg vil benytte anledningen til å ønske alle en god radiohøst. Til sist: Bullen blir ikke til uten aktive radioamatører som bidrar med stoff. Jeg ser fram til å samarbeide med alle som bidrar til bladet. Hilsen Ola-Matti Mittigård, LB4CD

7 Hviske med elektromagnetisme WSPR för dom nyfikna Av SM0JZT, Tilman Thulesius Hur långt kan man komma med en radiosignal, hur ändrar sig vågutbredningen över dagen och hur många kilometer når man per milliwatt? Det är bara några av dom frågor som en nyfiken radioamatör kan få svar på då man experimenterar med WSPR. Avancerad teknik gifter sig med tillgänglig utrustning och Internet, så att vi kan göra nya upptäckter. Vi tittar inte bara på teorin utan ägnar även en del av artikeln åt praktisk tillämpning. Vad sägs om att sätta igång lågeffektexperiment även i klubben??!! Liten effekt är allt I tidigare nummer av LA Bullen (av bland annat LA5GOA Steen-Erik) har vi kunnat läsa om hur lång vi kan komma med långsam CW (även kallat QRSS). Med tiondelar av en watt och med bandbredder som medger otroligt många samtidiga QSO:n kan vi med enkla medel inte annat än imponeras av QRSS. Q-förkortningen QRS betyder som bekant jag minskar sändningstakten. Låter jag en kort tecken i CW sändas under 3 sekunder så kan vem som helst förstå att QRSS inte har till syfte att överföra romaner och kallprat utan just det som dom flesta av oss radioamatörer är intresserade av i första hand. Att konstatera att det fungerar och att imponeras av hur lite som krävs för att nå långt med just CW är den största kicken. Alla vet att det krävs oerhört litet signal-brusavstånd för att klara att uppfatta en CW signal. Man behöver inte bara vara en duktig operatör, men måste för all del även höra att det är en signal där i kanten av bruset. Med QRSS så låter man en dator lyssna och avkoda en signal som rent av kan blanda upp sig med Full rulle den 19 mars mitt på dagen. Som man kan se så är det ganska gott om motstationer då man kör WSPR. Den grafiska presentationen i realtid illustrerar väldigt väl hur vågutbredningen ter sig och vem som är QRV var. bruset. Här kan vi alltså lyssna under brusnivån och därmed med oerhört små effekter och signaler överbrygga oerhört långa avstånd. Datorn lyssnar, men avkodar inte det CW-meddelande som sänds. Avkodandet sker däremot med blotta ögat av den operatör som tittar på skärmen efter långa och korta signaler. Utifrån det som framträder på skärmen kan man som operatör se (och inte höra) meddelandet. På detta sätt kan vi konstatera att QRSS i egentlig mening inte är en digital mode utan mera en presentationsteknik av en analog signal som kan vara ruskigt signalsvag. En till digital mode Det finns många digitala moder för textöverföring för oss radioamatörer. Många är vi som genom åren kört RTTY och på senare år PSK31 som digital moder. För att kunna göra det så tar vi till den beräkningskraft som idag finns i alla radiorum i form av PC. RTTY har funnits med sedan väldigt många år och används fortfarande ganska frekvent av gammal vana även om det rent tekniskt inte är allt för spännande och nytänkande. PSK31 kräver mycket liten bandbredd (31.5 Hz) kan förhållandevis kvick överföra meddelanden trots svaga signaler och litet signal/brusavstånd. Felkorrigering finns inte, så om det ser konstigt ut på skärmen så får man gissa sig till vad som avsågs i meddelandet. PACTOR i lite olika former är ett protokoll som är riktigt robust och vanligtvis ger mycket bra felkorrigering. För att köra PACTOR är man dock tvungen att skaffa ganska dyrbar utrustning (modem), ett hinder som har gjort att populariteten för PACTOR har inskränkt sig till kommersiella brukare. Sedan en tid finns nu ett nytt protokoll för oss radioamatörer som kan sägas förena det bästa av flera världar. Det heter Weak Signal Propagation Reporter och förkortas WSPR. Nobelpristagare 1993 Uppfinnaren av WSPR är ingen mindre 7

8 än 1993 års nobelpristagare i fysik, nämligen Joe Taylor. Uppfinnaren är inte bara nobelpristagare, han är även radioamatör med signalen K1JT. WSPR utvecklades redan 2008 och har en del protokollkusiner för lite andra bruk, exempelvis JT65. Titta på K1JT:s hemsida [1] för mera information om protokoll och även för att hämta senaste versionen av programvaran till Windows, Linux eller Apple OS/X. Viska WSPR Uttalar man förkortningen WSPR på engelska så får man till det engelska ordet för viska (Wisper). Och det är just en av poängerna med WSPR, att det krävs nästan inte en viskning att kunna uppfatta och avkoda ett meddelande. Faktum är att man med WSPR kan uppfatta signaler som ligger mellan db under det som man kan avkoda med CW. Alltså ner till ett signal/brus-avstånd på -28 db! WSPR är ett protokoll som bygger på FSK (frekvensskift). Man skiftar mellan 4 frekvenser inom ett frekvensområde av blott 6Hz! Det innebär alltså att ett mycket stort antal QSO:n kan genomföras inom det vanliga frekvensutrymmet för SSB av 2.5kHz. Så allt man behöver göra är att lägga fast en frekvens på riggen, ansluta en PC, ladda programvaran och börja köra. Till skillnad från QRSS så kan man genomföra regelrätta tvåvägs-qso: n då man kör WSPR. Detta måste dock ske i organiserad form så att man på ett effektivt sätt utnyttjar frekvensutrymmet och att inte alla pratar i mun på varandra. En annan graverande skillnad mellan WSPR och QRSS och RTTY är att WSPR medger felkorrigering. Alltså att det meddelande som presenteras på skärmen är felrättat innan det skrivs ut. Tekniken kallas FEC (Forward Error Correction) och bygger på att meddelandet som skall överföras sänds inte bara en utan flera gånger. Genom att jämföra dom olika versionerna av meddelandet och jämka kan vi få fram ett korrekt resultat. Att överföra ett meddelande med vanlig WSPR tar knappt 2 minuter (närmare bestämt sekunder). Man skall bland annat av denna anledning ha i minnet att WSPR på samma sätt som QRSS och även PSK31 eller RTTY inte är ett protokoll eller mode som används om man vill prata om dittan och dattan på bandet. Dessa protokoll används i första hand till det som är kärnan i amatörradio för dom flesta att experimentera med tekniken och upprätta kontakt med avlägsna ställen. 599 och 73 Vi har alltså konstaterat att WSPR inte är till för långsnack utan för det väsentliga. För den som vill gå in på detaljer kring protokollet hänvisas till hemsidan [1]. Den information som måste utbytas är dock. Anropssignal, signalrapport, locator (QTH) och den använda effekten i dbm. Till det finns det utrymme för att brodera ut texten kring väsentligheter som väderrapport eller antenntyp. Typiskt sådana där ting som förgyller en radioamatörs vardag, eller hur? Vad gäller effekt så rör vi oss vanligtvis i spannet 0 dbm (1 mw) och kanske 33 dbm (2W) för att nå stationer runt omkring i världen. Alltså är WSPR ett idealt protokoll för experimentsugna radioamatörer som gillar spännande teknik och inte vill lyssna på ett slutstegs fläktsurr. Ordning och redaexperiment Vill man så kan man alltså sitta och njuta av att köra regelrätta 599 och 73 -QSO:n och logga dom i sin PC då man kör WSPR. Något som är dess då mera intressant och där man gifter radiotekniken med Internetteknik är då man använder tjänsten WSPRnet. WSPRnet utvecklades och tillhandahålls av radioamatören W1BW Bruce Walker. WSPRnet är en internetsite [2] till vilken men på ett automatiserat sätt rapporterar om de stationer man hör på respektive band. Man rapporterar då som registrera användare den frekvens, den signalstyrka och den anropssignal man hört. På siten [2] kan man titta på den sammanställda informationen och på så sätt i realtid på en kartbild titta på vad som händer, vem som är QRV och vem som hör vem. Det är oerhört spännande att se vågutbredningen förändras över dagen och relaterat till frekvens. Som redan nämnt är effekterna oerhört små. Men trots detta är det inte alls ovanligt att se att QSO:n genomförs från norra Europa till Australien eller Nya Zeeland. QSO med USA och för all del Europa är vardagsmat. Vid experiment inför denna artikel körde jag med hela 30 dbm (1W) uteffekt. Det blev så mycket i.o.m att det är lite svårt att ställa in den använda riggen exakt på låga effekter som exvis 50 mw. Vid sidan om realtidsinformation på en karta kan man på siten även titta på historiskt material i en mycket flexibel databashanterare. Man kan här exempelvis: Lista alla som hört exempelvis stationen SM0JZT på 20meter de senaste 24 timmarna, sorterat på avstånd med den mest avlägsna först. Lista alla stationer som en viss station har hört under de senaste två veckorna sorterat efter km/watt med längsta sträckan först. Den här databasfunktionen är snabb som ögat och uppmuntrar till intressanta analyser av resultatet. Så här kan det se ut när man har haft igång programvaran en stund. Uppe i bild ser man man avtryck från stationer. Därunder ser man den rapport dom fått och som redovisats till WSPRnet genom att markera upload spots. 8

9 Material från flera år tillbaka finns undanstoppat i filform (.csv-format) för den som vill förkovra sig. Vill man diskutera med andra WSPRnetbrukare så finns chat, forum och blog-teknik att använda. Ett besök på siten inspirerar till att komma igång och experimentera. Komma igång Som redan nämnt är detta ytterligare en digital mode likt RTTY eller PSK31. Alltså är det samma kopplingar och grejor som behövs som för dessa protokoll. Enkelt uttryckt ansluter man audiokanaler mellan radio och PC:ns ljudkort. Till det behöver man nyckla PTT mellan mottagning och sändning, det sker vanligtvis via en pinne (exvis DTR) på en COM-port. Om man vill att WSPR-programvaran även skall byta band/frekvens på radio så behöver man ordna med ett CAT-snitt via en till COM-port. Det finns många som använder digitalinterface från exempelvis Signallink för att klara biffen för ljudkanaler och kontroll, då har man s.a.s allt i ett. Ett annat alternativ är att använda det USB-gränssnitt som många moderna radioapparater har inbyggt. Det gäller exempelvis ICOM IC-7200 eller YAESU FT-DX3000, för att nämna två. Då man kopplar det snittet till PC:n med lämplig drivrutin installerad presenterar sig radion med ett ljudkort och COM-port, att använda för ljud och kontrollkommunikation. Som redan nämnt så kör man WSPR med låg effekt. Skruva ner allt vad det går och kör INTE med dom vanliga 100W!! På hemsidan [1] finns alltså programvaran att hämta (gratis) för olika operativsystem. Till det finns även omfattande dokumentation för den nyfikne att hämta och studera. Inte bara kring hur man installerar och konfigurerar, utan även om detaljer kring protokollformat och teknik. Den som är riktigt på hugget erbjuds att delta i programvaruutvecklingen. Undertecknad använder för WSPRexperiment en liten SDR-radio av typen FLEX-1500 från Flex-radio[3]. Som PC används en liten enkel laptop med Windows 7. Antennen är en en vanlig dipol som är uppspikad på vinden. Trots gott som snö på taket och låg effekt så funkar det riktigt bra med loggade rapporter hela vägen till andra sidan jorden. Är QRV till och från på 15, 17, 20, 30, 40 och 80 meter med gott resultat. Nu till lite praktiskt tillämpning Bakgrund I tidigare artiklar har jag skrivit om QRSS och även då sändarebyggsatsen från Hans Summers G0UPL [4]. Det är en enkel konstruktion som trots sin enkelhet klarar av att sända QRSS-signaler med skaplig noggrannhet och hörbarhet. QRSS är ju otroligt smalbandig (typiskt 5Hz), så frekvensnoggrannhet är viktig för att kunna följa en motstation. G0UPL är en kreativ och duktig herre med tekniken. Det har resulterat i en ny sändarebyggsats som inte bara sänder olika typer av QRSS utan även kan nyckla CW, Hellshreiber och framförallt WSRP. Den sistnämnda moden var för mig huvudanledningen att skaffa den nya sändaren som kallas Ultimate 2, Multimode QRSS beacon [4]. Enkel men vass Tittar vi på schemat på byggsatsen invid finner vi en till synes ganska enkel konstruktion. I grunden påminner den en hel del om den första generationen där en mikroprocessor får en kristalloscillator att ändra frekvens (frekvensskift) i långsam telegrafitakt. Den enkla kristalloscillatorn har ersatts med en noggrann och flexibel DDS variabel oscillator. DDS-kretsen av typen AD9850 från Analog Devices återfinns på ett färdigt separat kretskort tillsammans med en referensoscillator som klockar in på hela 125 MHz. Noggrannheten är mycket god och framförallt erbjuder DDS:en möjligheten att ställa in valfri frekvens inom hela kortvågsbandet. Dessa DDS-kretsar är ganska dyra, men genom att som Hans Summers köpa in dessa monterade på standardmoduler från tillverkare i Asien, så kan priset hållas ner väsentligt. DDS-en används för att skapa den bärarfrekvens som skall användas. Frekvensändringar för frekvensskift genereras med lämplig programvara i sändaremodulens mikroprocessor. Processorn är en ATmega168 från ATMEL. Processorn har sin egen 20 MHz styrkristall. För att kunna övervaka och programmera sändarens funktion finns en 24 teckens LCDdisplay kopplad till processorn. Den svaga signalen från DDS-kretsen förstärks till i runda slängar 150mW med en enkel FET-transistor innan den passerar ett lågpassfilter för att kunna avnjutas runt jorden. Lågpassfiltret monteras på sändaren som en separat enhet beroende på band på vilket sändaren skall sända. Till byggsatsen följer ett filter. Ytterligare filter kan beställas efter behov. 150 mw låter inte mycket för världen Men hu så man bedrar sig. Invid finner du ett utdrag ur WSPRnetdatabasen [2] där undertecknads lilla sändare har hörts över 800 mil LCD-displayen ser ganska stor ut vid sidan om själva sändaren med sin DDS och lågpassfiltermodul monterad. Bilden visar enheten innan den har monterats i en skyddande låda. Det är inte många komponenter som ingår i byggsatsen att montera. Allt är hålmonterat. Som framgår av bilden så är dom ytmonterade komponenterna redan på plats på DDS-modulen med sin AD9850-krets. 9

10 Om man skulle visualiser signalen från en WSPR-sändare så skulle man man se dom olika toner som sänds enligt ett visst mönster och kombination för att motsvara ett tecken. I bilden ser man två kompletta sändningar (och en påbörjad) som motsvarar det meddelande man vill skicka. Varje sändningspass består som tidigare beskrivits [1] ett antal kopior för att kunna genomföra en felkorrigering. bort i W4/USA. Sanningen att säga så har jag hela 200mW uteffekt från sändaren till en dipol för 30 meter som sitter uppspikad på vinden i huset. I tabellen noterar man även den signalrapport som givits. Här ser man att signalstyrkorna var så låga som -28dB. Alltså inom ett område där det mänskliga örat för länge sedan givit upp. Digital signalbehandling är fantastisk och ger oss fantastiska möjligheter för intressanta experiment med svaga signaler och låga effekter. Om man kommer på den märkliga idén att 150mW inte räcker till så kan man montera ytterligare en PA-transistor och öka matningsspänningen till exempelvis 10VDC istället för 5VDC så blir det väl nästan 1W... Men vad skall det tjäna till?? Min kompletta sändare drivs av ett enkelt 5VDC-aggregat som tidigare har använts för att ladda en smartphone via USB. Byggsatsen byggs lätt Notera dom delar som följer med byggsatsen på bilden invid. Idel hålmonterade komponenter att montera så långt ögat når. Spänningsmatningen till slutsteget passerar en toroid att linda. Lågpassfiltret har även 3 toroider som kan kräva lite koncentration då dom skall lindas. Monteringen av LCDdisplaymodulen kan göras på lite olika sätt beronde på den låda man avser använda. På bilden invid har modulen ännu ej monterats i lådan. Det är dock bra och snyggt att montera sändaren i en skyddande låda. Inte minst viktigt för frekvensnoggrannheten om dom frekvensbestämmande kretsarna inte utsätts för temperaturväxlingar om dom sitter i fria luften. Själv föredrar jag lådor av gjuten aluminium. Dock kan det vara vettigt att använda en plastlåda om man avser bygga in en GPS-mottagare i lådan (mera om den nedan). I övrigt så är det inte mycket som kan gå snett om man bara följer den välskrivna dokumentationen på engelska. Dokumentationen hämtas f.ö från hemsidan [4] i pdf-format och studeras gärna innan byggsatsen beställs via samma hemsida. Schemat ordas det om i texten invid. Notera inkopplingen av LCD-display och att DDS-modulens schema inte finns med. Här en lista på dom rapporter som givits in till WSPRNET [3] kring sändningarna från SM0JZT med 150mW och dipol under taket. W4 får väl duga. Som redan nämnts så är den frekvensbestämmande DDSkretsen placerad på ett separat kretskort. Detta kort placeras via stiftlister ovanpå huvudkortet invid lågpassfiltret. GPS-mottagare är bra Som nämnt ovan så kan man ansluta en GPS-mottagare till sändaren. Som 10

11 GPS-mottagaren är inte någon stor klump utan göms lätt i en hand. Den är inte kapslad utan placeras med fördel i en icke skärmande låda. Antennen ser man på toppen av modulen i bild. Detta är en NAVILOCK EM406A-modul som bland har 1PPS utgång. På huvudkortets undersida finna två knappar att programmera enheten med. Då man monterar enheten i en lådan måste man parallellkoppla två knappar så att man kommer åt att programmera om även då. bekant används GPS-mottagare för att noggrant bestämma ens position. I fallet med vår lilla sändare är det inte tänkt att den skall vara monterad i en mobil enhet likt en APRS-nod. I vårat fall använder i GPS-mottagaren för att få till en mycket noggrann tidsangivelse för synkronisering av sändningsintervallet. GPS-tekniken är som bekant beroende av mycket exakta tidsbegrepp för att kunna bestämma en position. ovan skrev jag att sändningen sker i intervall om sekunder. För att mottagaren som lyssnar på sändande stationer skall kunna lyssna vid rätt tidpunkt för att snappa upp så mycket som möjligt av det som sänds är det viktigt att det sker någorlunda synkroniserat i tid. Den GPS-modul som krävs till Det är inte många menypunkter att jobba med som syns. Programmeringsverktygen med LCD och två knappar är väl inte det flottaste, men det funkar, bara man följer instruktionerna. detta skall ha en sk. 1PPS-utgång. Alltså en utgång som med mycket hög noggrannhet pulsar en puls varje sekund. Till mina experiment har jag använt en NAVILOCK EM406A-modul som finns att köpa för några hundralappar på lite olika ställen (b.l.a ELFA och ebay). Om man använder Ebay är det klokt att kontrollera betalningsmetod och vilka fraktkostnader som tillkommer. Det är bra att välja en leverantör i Europa för att få ner just fraktkostnaderna. Betalning via kreditkort eller överföring via PayPal funkar mycket bra vid dessa små belopp. Bild på modulen finns invid och visar att den inte bara är liten utan även inte är kapslad. Notera att man INTE kan använda vilken GPS-modul som helst för att få ut 1PPS -signalen. Alltså kan man exempelvis INTE använda dom populära inkapslade GPS-mottagarna med USB-anslutning. Kolla noga specifikationen innan köp. Det funkar även utan För den som vill komma igång, men utan GPS-synkad klocka så funkar den inbyggda realtidsklockan i sändaren riktigt bra. Den frekvensbestämmande delen till denna klocka är mikroprocessorns klockkristall (20MHz). Om denna inte ligger rätt i frekvens (vilket den troligen inte gör) så kan man kalibrera klockan via en enkel programmering, som beskrivs väl i manualen. Det viktiga är att som redan nämnt att sändningssekvensen vid WSPR påbörjas rätt i tid, så att mottagande station fångar upp så mycket som möjligt av det som sänds. Du väljer den metod som passar dig. 11 Programmera med två knappar Som redan nämnt följer en LCDdisplay med byggsatsen. Huvudsyftet är att man skall kunna se vad som händer och kunna programmera enheten. Programmeringen sker med blott två tryckknappar som sitter under kretskortet. Parallellt med dessa kopplar man tryckknappar som monteras åtkomligt utifrån då sändaren monteras i lådan. Det kan verka lite påvert att bara ha två knappar och en display att ha tillgång till för att programmera. Det är sannerligen inget avancerat gränssnitt. Men med tanke på att det inte är så många inställningar man har att jobba så går det an. Följ noga instruktionen i manualen så går det fint. Själv gjorde jag tabben att inte läsa på allt och fick grubbla en del. Se bilden invid för att få en överblick på vilka inställningar som finns. Som redan nämnts finns det ett antal modes att välja på. I bilden syns FSKCW som är den vanligaste QRSS-varianten. Notera punkten frequency med vilken man talar om för DDS:en vilken frekvens man skall sända på. Kom ihåg att montera lämpligt lågpassfilter. För att matcha uppdateringar om QTH från GPSmottagaren behöver hastigheten på GPS-mottagaren och seriesnittet i sändaren vara det samma. Vanligt är det med 9600 bit/s. Kontrollera efter vad som gäller i beskrivningen till GPS-mottagaren. Som nämnt tidigare är det viktigt att kalibrera Sys. Frq (standard 20 MHz) om man använder den realtidsklockan som bjuds i mikroprocessorn istället för en GPS. Likaså måste man kalibrera DDS:ens referensoscillator Ref. Frq så att sändaren ligger helt rätt i frekvens. Fortsetter side >

12 Hvilken type antennetuner skal man velge? Av OZ5WK, Karl Wagner Antennetunere er et stort emne, og derfor skal denne artikel alene omhandle min vurdering af de forskellige typer af antennetunere som jeg har målt på. Andre vælger måske en bestemt type antennetuner af andre grunde. For at alle kan følge med i den efterfølgende gennemgang af antennetuners funktion følger her en kort gennemgang af de begreber der ofte opfattes som komplicerede og bidrager til misforståelser. En antennetuner afstemmer ikke antennen, den tilpasser antennen til transceiveren. Antennetuneren benyttes altså til at ophæve virkningerne af antennens kapacitive eller induktive vekselstrømsmodstande. Det foregår ved, at antennetuneren indsætter en kapacitet når antennen har en induktiv vekselstrømsmodstand (reaktans), og en induktivitet når antennen har en kapacitiv vekselstrømsmodstand (reaktans). Tuneren snyder altså transceiveren, så den tror at antennen er 50 Ohm på den anvendte frekvens. Justering foregår enten med håndbetjente variable kondensatorer og spoler der justeres indtil minimum SWR, eller med en digital software relæstyring, der ind/ ud kobler faste kondensatorer og spoler indtil softwaren registrerer den laveste SWR værdi. Ingen antennetuner er dog nogen vidundermaskine som kan tilpasse alle antennetyper på alle frekvenser. De indbyggede komponenter i antennetuneren har deres begrænsede muligheder for at ophæve virkningerne af antennens vekselstrømsmodstande på de forskellige frekvenser. Disse begrænsede muligheder gælder især også den antennetuner, den såkaldte Line Flattener, som er indbygget kommercielle HF transceivere. Optimal tilpasning Hvordan opnår man så en optimal tilpasning imellem antenne og transceiver således at transporten af HF foregår så tabsfrit som muligt og omfatter de frekvensområder der har ens interesse? Figur 1 viser sammenhæng imellem transceiver, SWR meter, tuner, feeder og antenne. Man ser de 3 nævnte muligheder der kan forekomme i samlingspunkterne og bemærker at et SWR på 1:1 intet siger om hvad der sker med effekten. Den kan afsættes i tilpasningen (og evt. fjernes med en Figur 1. Det komplette system inklusive transceiver, tuner, feeder og antenne. 12

13 blæser) eller sendes op i antenneanlægget. Hvordan kan denne tilpasning så udformes? Der findes forskellige grundtyper som er beskrevet efterfølgende og vist på figur 2 og 3. Figur 2 viser den ubalancerede version af grundtyperne beregnet til 50 Ohms coaxialkabel og figur 3 viser den balancerede udgave af de samme grundtyper, beregnet til balanceret hønsestige eller twinlead. Man kan godt anvende en ubalanceret version på en balanceret feeder, men så må man indsætte en balun på antennesiden mellem feeder og antennetuner hvilket ikke er hensigtsmæssigt fordi en balun fungerer bedst ved lave impedanser, som sjældent forekommer ved antenner med balanceret feeder. Derfor vil balunen være bedst placeret på inputsiden af en balanceret version. Kort beskrivelse af de enkelte versioner L-match L - match vil have det laveste tab og største båndbredde ved en impedans over ca. 150 Ohm. Ved lave impedanser kræves en stor variabel kondensator som omkring 50 Ohm antager meget store værdier. Derfor skal kondensatoren skiftevis kunne placeres på begge sider af spolen for at håndtere både høje og lave impedanser. L match er et lavpasfilter og vil dæmpe harmoniske over afskæringsfrekvensen. T-match T-match er den mest tilpasningsvenlige og bruges derfor i mange kommercielle tunere. Det kan tilpasse både høje og lave impedanser uden omskifter. Tabene er generelt større end i en L-match, og man skal være opmærksom på at der kan være flere kombinationer af spole og kondensator indstillinger der kan give tilpasning. Får man indstillet på den forkerte kombination, stiger tabene. T match er et højpasfilter og vil ikke dæmpe harmoniske over afskæringsfrekvensen. Pi-leddet Pi-leddet anvendes generelt som lavpasfilter, for at opnå bedre undertrykkelse af harmoniske, men det kræver store kondensatorer ved de lave impedanser. Det er meget lettere at fremstille en lille spole end en stor kondensator med den samme reaktans. Den samme fremgangsmåde kan anvendes med L-netværket. Z-match Z - match anvendes ofte, specielt af selvbyggere. Den består af et parallel resonans kredsløb hvilket giver en vis båndpas filtrering for modtageren og harmonisk dæmpning fra senderens output. Den oprindelig 2 spolede version er med succes blevet ændret til en eenspole version af VK5BR. Den er let at fremstille og spolen kræver kun et par enkelte udtag. Figur 2. Mulige konfiguationer for ublancerede tunere. 13

14 Figur 3. Mulige konfigurationer for balancerede tunere. Impedansområdet der kan tilpasses er dog mindre end ved f.eks. T - matchen. Automatiske tunere Her anvendes Pi-led modellen med et antal faste kondensatorer i ind- og udgang og flere spoler som kobles ud og ind med et antal relæer der styres af en mikroprocessor. Antal tunerindstillinger vil afhænge af antallet af relæer, spoler og kondensatorer som dermed bestemmer antal indstillinger der kan give tilpasning. I note 1 kan der læses meget mere om dette og generelt om opbygning af en automatisk tuner. Min konklusion og konstruktion Jeg lånte en kommerciel fremstillet balanceret Z-match, som jeg testede efter beskrivelsen i min artikel Metode til test af antenneanlæg og tuner. Det gav fine resultater. Der var op til 25 % effekttab ved de yderste modstandsværdier og omkring 3 % effekttab ved de midterste modstandsværdier, lidt afhængig af frekvensområde. Derefter læste jeg VK5BR s praktiske og teoretiske artikler som også omfatter mange målinger i note 2. Herudover redegør han for Z-matchen med 1 spole som ses nederst på figur 2 og 3, i forhold til den oprindelige Z-match, der var udtænkt af W1CJL i 1955 og som bestod af 2 spoler. Den ses på nederst på figur 2 til venstre. VK5BR påviser at enkeltspoleversionen ingen ulemper har i forhold til den med 2 spoler. Jeg besluttede så at opbygge en Z - match igen, men denne gang vil jeg ikke håbe på et godt resultat, men måle mig frem til et godt resultat. Først foretog jeg måling på min midtpunkts fødede 2 x 13,65 meter Zeppantenne med 12,20 meter balanceret feeder (hønsestige) med den i note 3 omtalte VNA, det digitale universalinstrument til HF. Figur 4 viser resultatet for frekvensområdet 1-30 MHz. Tabellen øverst til venstre viser impedansen og VSWR i de 7 markørpunkter. Hvis vi ser på punkt 7, kan vi læse at frekvensen er Mhz, VSWR er 1,08, refleksionsfaktoren er j0.01, realdelen er 46,66 Ohm og imaginærdelen er -j0,76. Det sidste tal er en omregning af imaginbærdelen til en ækvivalent spole, i dette tilfælde -20 nh, svarende til 17 nf. Det vil sige at på denne frekvens er der korrekt 50 ohms tilpasning imellem antenne og transceiver at indkobling af en antennetuner til at ophæve virkningerne af antennens vekselstrømsmodstand på 0,76 ohm ikke er nødvendig. De samme ting kan aflæses i Smithkortet. Kender man ikke Smithkortet, så følger her en kort uvidenskabelig forklaring, se figur 5. Den vandrette midterlinie i cirklerne er en ren ohmsk linie. Punktet yderst til venstre er 0 Ohm og yderst til højre uendelig. 14

15 Figur 4. Min antenne målt med VNA en. Det betyder at enhver ren ohmsk værdi altid vil ligge på denne linie. 50 Ohm er i centrum ved markør 1. Man bemærker at afstanden fra 0 til 50 Ohm er lige så stor som den fra 50 Ohm til uendelig, hvilket gør målingerne fra 0 til 50 Ohm meget mere nøjagtige som dem fra 50 Ohm til uendelig. En antenne er som nævnt sjældent ren ohmsk, som også fremgår af figur 4, men indeholder en tabsgivende vekselstrømsmodstand som kan være kapacitiv eller induktiv. Indeholder den en kapacitiv vekselstrømsmodstand, markeres den kapacitive del med -j og impedansen vil være placeret et sted under den vandrette midterlinie. Indeholder den en induktiv vekselstrømsmodstand, markeres den induktive del med +j, og impedansen vil være placeret et sted over den vandrette midterlinie. En mere detaljeret gennemgang af HF målemulighederne med en VNA vil kræve en separat artikel. Opbygning af Z-matchen Ved opbygningen har jeg gjort brug af de erfaringer som VK5BR har høstet. Min opbygning ses på diagrammet i figur 6. Input kondensatoren C1 og resonanskredsløbet består af kondensatoren C2A & C2B og toroidspolen L1, der fungerer som parallelkreds, hvilket har en vis filtervirkning, hvad man tydeligt kan høre, når modtagerstøjen stiger ved indstilling. Output til antenne sker med sekundær linken L2. Som nævnt har alle tunerkredsløb et begrænset tilpasningsområde, og denne er selvfølgelig ingen undtagelse. Jeg har forsøgt at optimere min konstruktion så den sammen med antenne og feeder er optimal på 80, 40 og 20 meter. Vil man tilpasse et større frekvensområde kan man med fordel vikle én sekundær link mere på kernen. Herudover kan man tilføje en eller flere input kondensatorer parallelt med C1 hvilket giver mere fleksibilitet i håndtering af antennens forskellige reaktanser. Foto 1 viser man min testopbygning. Antenne og feederen er erstattet af en simulator, som giver de impedanser man kan aflæse i figur 4. Det er for 3,7 MHz en 20,5 Ohms modstand i serie med en spole på 3,43 uh. Jeg har anvendt følgende komponenter i Z- matchen: C1-2 x 330 pf. drejekondensator med 0,5 mm pladeafstand C2 a & C2 b - 2 x 570 pf. drejekondensator med 0,5 mm pladeafstand. Drejekondensatorer med en pladeafstand på 0,5 mm kan anvendes op til 100 W, men skal man højere op i effekt så kræves der større afstand imellem pladerne Watt vil kræve omkring 2,5 mm pladeafstand, som f.eks. kan købes hos note 4. Den dobbelte kondensator C1 kan erstattes med en enkelt sektions kondensator som evt. har en fastkondensator parallelkoblet. Både C1 og C2 må ikke have stelforbindelse, men skal svæve. Det vil ved større effekter kræve isoleret akselkoblinger ved indbygning i et metalkabinet. Ved mindre effekter er en isoleret knap tilstrækkeligt, når akslen ellers går fri af kabinettet. Spolen som jeg har anvendt er en pulverjern toroid T på baggrund af hvad jeg har læst om ferrit og 15

16 Figur 5. Impdedanserne i Smithkortet. pulverjernkerner. Pulverjernkerner giver et højere Q i spolen end en tilsvarende ferritkerne og er dermed bedre egnet til tunede kredsløb, jævnfør OZ7TA s børnelærdom. Ydermere har pulverjernkerner mindre tab end en ferritkerne i samme størrelse og kan derfor håndtere mere effekt end ferrit, uden at blive permanent magnetisk, og dermed ødelagt. For øvrigt vil spolen blive varm længe før den går i mætning. En kerne må aldrig blive varm, så hvor stor skal pulverjernkernen så være for at den ikke bliver varm? Det afhænger ikke kun af effekten men også af vindingsantal, den påtrykte spænding og frekvensen. Med samme effekt kan en kerne udmærket fungere på 3,5 MHz men blive ødelagt på 30 MHz. Som retningslinie kan man jo studere forskellige kommercielle produkter, og der ser man at en T200-2 er brugt til at håndtere 300 W kontinuerlig og en T200-2A 1000 W kontinuerlig vikler, er at tabene stiger, når sekundær linkene ikke er tæt koblet til L1. Derfor lægges L2 mellem L1 og symmetrisk omkring punkt B, hvor også kredsløbets stelpunkt er placeret. Det giver en god symmetri og påvirker i øvrigt ikke kredsløbets funktion. Forskellige tests har vist, at kobles C1 ind på midten af L1 sammen med C2B, opnår man det bedste kompromis. Hvis man vil optimere maksimalt kan man benytte en omskifter til at lægge C1 ind på forskellige udtag af L1. Ligeledes kan man som nævnt anvende 2 sekundære Vikledata er som følger: Primær L1: 22 vindinger 1 mm. emaljeret tråd på en T toroid (6 uh). Udtag B ved 5,5 og udtag A ved 11 vindinger fra bunden. Sekundær L2: 6 vindinger 1 mm. emaljeret tråd. Vindingerne lægges mellem L1, med 3 vindinger på hver side af steludtag B på L1. Vælger man en anden kerne, har den andre data og dermed et andet vindingsantal. En ting man også skal være opmærksom på når man Foto 1. Testoppstillingen. 16

17 Figur 6. Diagram af Z-matchen. Foto 2. De oprindelige luftspoler. Foto 3. Måling med VNA en. links på henholdsvis 6 og 8 vindinger, i stedet for den ene på 6 vindinger som jeg har valgt. Herudover kan man som vidst på figur 2 nederst også lægge linkene til stel og benytte et ubalanceret antennesystem med coaxialkabel. Målinger For at kontrollere tunerens egenskaber blev den testet som beskrevet i note 3, og som det ses på foto 3. Først målte jeg tuneren med hver af de 2 luftspoler der er vist på foto 2 og noterede resultaterne. Herefter målte jeg med kernen T200-2 som vist på foto 1 og noterede resultaterne. Der viste sig at være bedre kobling og mindre tab med T200-2, samtidig med at det er lettere at indbygge denne spole i et metalkabinet, som tilmed kan være væsentlig mindre, fordi toroidspolen ikke påvirkes af metalkabinettet. Jeg påtænker at ombygge mit nuværende kabinet som ses på billederne i note 7. Efterskrift At bygge sig en antennetuner er en forholdsvis simpel ting. Det giver også en god forståelse af hele samspillet imellem tuner og antenne, og hvorfor en bestemt antenne ikke kan afstemmes i et bestemt frekvensområde med en given tuner. Et godt indblik i opbygning af forskellige typer af tuner får man bl.a. også i note 5. Det eneste man skal sikre sig er at komponenterne kan klare sendeeffekten. Komponenter såsom spoler og drejekondensatorer kan bl.a. købes hos note 4 og og pulverjernkerner hos note 6. Alle kommercielle transceivere kan udkoble den indbyggede Line flattener så man kan benytte en ekstern antennetuner der f.eks. er egnet til en balanceret 17

18 antenne. Her er en oplagt ide for en lokalafdeling til at skabe aktivitet på mange klubaftener. Køb en antenne analysatorer eller VNA og byg en modstandsboks så I kan gennemføre en test af medlemmernes antennetunere. Måske kunne I samles om at bygge nogen tunere? Som altid er man meget velkommen til at kontakte mig på kwag@webspeed.dk med spørgsmål og ideer, eller som programmør til et testskema for Antennetunere! Noter 1. Gladsaxe afdelings beskrivelse af en automatisk antennetuner OZ 12/ SingleCoilZMatch.htm 3. Metode til test af antenneanlæg og tuner i OZ nr OZ 10/2000 Alle HF bånd i ét antennesystem på en parcelhusgrund Oslogruppen ønsker å hedre Tom Segalstad, LA4LN, for hans imponerende innsats med å formidle DX-nytt ukentlig gjennom mange år, i alt 500 DX-bulletiner i dagens format. Alt i 1982 etter hjemkomst fra fire år i USA startet han opp med ukentlige DX bulletiner i regi av LA-DX-GROUP. I 1984 var han redaktør av QST-LA sendingene, og produserte digitale DX bulletiner, som ble sendt i tiden mellom QST-LA CW og SSB-sendingene hver søndag. I 1987 overtok LA5BBA redaktørjobben. LA4LN ble DXredaktør i Amatørradio og senere DX-manager i Ligaen, og fra 1995 var han fast oppleser av QST-LA hver søndag, frem til 1998 da han ble president i NRRL. 18 Deretter har opplesingen gått på omgang, som i dag, hvor LA4LN har vært en av de faste oppleserne. Hele tiden har LA4LN produsert DX-nytt, gjennom LA- DX-GROUP. Imidlertid, fra 2006 avsluttet LA-DX-GROUP DX-nytt sendingene, og Oslogruppen henvendte seg til LA4LN og ba ham fortsette å produsere DX-nytt for utsendelse på Oslogruppens LA4O-nytt sendinger, samt utleggelse på Oslogruppens nettside, trofast utført av LA1KP Øivind. Dette aksepterte han, og siden har vi hatt ukentlige DX-bulletiner rettet mot Oslogruppens medlemmer. Sendingene har gått kontinuerlig, hovedsakelig fra sofakroken hjemme, men også fra utlandet i forbindelse med hans mange reiser. På forespørsel fra QST-LA har Oslogruppen gitt tillatelse til at bulletinene også leses der. Formatet er innrettet til å være relevant for norske radioamatører, og bygger på info fra internasjonale kilder, der han hovedsakelig har tatt med det som kan høres og kjøres fra Norge. Oslogruppen har hatt stor glede av både DX-bulletinene og LA4LNs kunnskap og erfaring med DX kjøring, noe han villig har delt med interesserte gjennom mange foredrag og artikler. For dette ønsker vi å takke, og håper vi fortsatt kan benytte hans ekspertise i fremtiden. 73 de Styret i Oslogruppen

19 Bygg din egen 6 el. Yagi antenne for 2m, og lær mer om antenner. Byggeprosjekt i Oslogruppen våren 2013 Av LA3PK, Jan H. Larsen Etter initiativ fra Peter LA7WRA startet prosjektet opp i april Oslogruppen har mange nye medlemmer som har liten erfaring med selvbygging av antenner ettersom det i dag er kurant å kjøpe ferdige løsninger fra en rekke leverandører. Innledningsvis holdt Peter foredrag om teorien som ligger til grunn for slike antenner. Han presiserte at vi bruker antenner for å sende våre signaler på lufta og at antenne størrelsen avhenger av bølge lengden, dvs. at lave frekvenser medfører store antenner mens høyre frekvenser som på 2m medfører mer håndterbare løsninger. Dess mer gain jo mer retningsvirkende blir antennen. Ofte er sammenhengen mellom gain og åpningsvinkel som følger: Gain (dbi) Åpningsvinkel (grader) ,5 (1.2 m. disk på 12 ghz) Yagi konstruksjonen ble opprinnelig oppdaget av Shintaro Uda i To år senere ble antenne designen presentert av professor Yagi Hidetsugu i USA. Yagi-Uda antennen inngikk i 2. verdens krig som en del av bærbare fly radar systemer. I dag brukes Yagi antenner i TV & radio løsninger samt av amatører. Yagi antenner benyttes ofte i frekvens området fra MHz. med typisk antenner forsterkning ~ 10 db Etter den innledende teori fasen ble det satt designkrav til antennen som skulle bygges: Bånd=2m (70cm opsjonal) Gain>9 dbd Impedans=50 Ohm SWR<2 Enkel impedans matching Må tåle tilført effekt på 100 W Enkel å bygge Rimelig slik at flest mulig amatører ønsker å delta. Lett tilgang til materialer Egnet for portable aktiviteter Kan brukes som fast VHF antenne Mulighet for innendørs bygging i LA4O lokalene Enkel å sette sammen med flere antenner (stacking), dersom ytterligere gain ønskes Etter anbefaling fra prosjektleder Peter, LA7WRA valgte man å ta utgangspunkt i en konstruksjon beskrevet av DK7ZB på hans hjemmeside. Der skisseres en Yagi antenne med følgende egenskaper: Ant. elementer: 6 Gain Heimir TF3TXT setter sammen drivende element 19

20 LA1DSA Jan Erik tar nøyaktige mål. dbd: 9,29 (2 antenner stacket gir 12,29db) F/B: 18db Bom lengde: 200cm Kan brukes på 70cm: ja Bygge kostnaden ble beregnet til 550 kr. per enhet og deler ble kjøpt inn fra leverandørene Biltema, Eidolon, Nuxcom og Permo. 15 amatører meldte seg på prosjektet. Byggingen foregikk over 4 kvelder med stor aktivitet i gangen før man kommer inn i LA4O lokalene. Jan LA3PK viser stolt frem sin ferdige 2m antenne Prosjektgruppen kunne sikkert ha vært mer effektiv, men kaffe og ham prat inngikk som en naturlig del av seansen. Hva ble resultatet? SWR er enkelt å registrere men hvorledes måler man parametere som forward gain og «front to back»? Etter diskusjoner valgte man å sette opp en svak 144mhz carrier på syd siden av Groruddalen. Deretter gikk vi opp på taket til LA4O som hadde fri sikt mot carrier senderen, og satte opp en referanse dipole ant. samt yagiene som skulle måles. (se bildet). Først Prosjektleder Peter LA7WRA monterer en yagi som skal måles. 20