FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

Transkript

1 Les blant andre: Mario Vargas Llosa om globalisering, Christian Beck om frihet og utdanning, Olaf Thommesen om liberal innvandringspolitikk, Henrik Syse om moral og frihet, Lee Bygrave om personvern etter 9/11, Cecilie Willoch om frihet og bioteknologi, Thore K. Karlsen om fleksibilitet og frihet i arbeidslivet FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

2 FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

3 2 Frihet samtalen fortsetter Civita senter for næringsliv og samfunn, 2004 Omslag og design: Alligator Illustrasjoner: Alligator Sats: Alligator Boken er satt med Adobe Garamond 10/13 Papir: G-Print 100g Trykk og innbinding: Nordby Grafisk 1. opplag, trykt i 1000 eksemplarer ISBN Redaksjon: Dag Ekelberg og Maria Ludvigsson Henvendelser angående boken kan rettes til: Civita, Akersgt. 36, 0180 Oslo www. civita.no

4 3 Innhold Mario Vargas Llosa Kulturene og globaliseringen...side 6 Mary Wollstonecraft The rights of woman... side 14 Gunnar Strömmer Lika rättigheter är alltid rätt... side 18 Cecilie Willoch Bioteknologi og frihet...side 28 Maria Ludvigsson Frihet och feminism...side 40 Dick Erixon Är vi rädda för frihet?...side 50 Olaf Thommessen En ærlig dør til Norge... side 62 John Stuart Mill Om friheten...side 70 Torbjørn Røe Isaksen Trivialitetens tyranni... side 78 Christian W. Beck En mer åpen utdanning?...side 88 Thore K. Karlsen Frihet og arbeidsliv... side 100 Immanuel Kant Teori og praksis i statsretten... side 126 Henrik Syse Frihet fra og frihet til... side 134 Lee Bygrave Personvern etter 11. september... side 142 Erik Wickstrøm økt valgfrihet fra det offentlige...side 160 Dag Ekelberg Markedets tyranni... side 170 FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

5 4 EN MER ÅPEN UTDANNING Samtalen fortsetter Hva er innholdet i debatten om frihet i dag, og hva bør den dreie seg om? Hvilke utfordringer står vi overfor når vi skal forsvare de klassiske begrunnelsene for frihet i en helt ny tid? Må premissene for en debatt om personlig frihet reformuleres etter 9/11? Hva har kvoteringsregler med frihet å gjøre? Er det riktig at arbeidslivet i den «fleksible kapitalismen» brutaliseres og at bedriftenes fleksibilitetsbehov er i strid med de ansattes behov for større frihet? Er velferdsstaten en trussel for individuell frihet? Har vi en innvandringspolitikk som tar hensyn til individers rett til å søke en bedre tilværelse for seg og sine nærmeste? Sitter vi fremdeles fast i kollektivistisk tankegang og undertrykker individers personlighet og skapertrang? Dette er noen av spørsmålene artikkelforfatterne i denne boken tar opp. Vi har samlet det vi mener er gode innlegg i debatten om frihetens betydning i dagsaktuelle spørsmål. Dette er tema som vil være sentrale i tankesmien Civitas arbeid. Forfatterne svarer selv for innholdet i sine bidrag. For å sette dette i et historisk perspektiv har vi tatt med tre grunnleggende tekster «evergreens» om frihet, skrevet av noen av de mest sentrale tenkerne om temaet. Visse spørsmål er evige, og selv i dagens diskusjoner om prinsipper og idealer er gamle klassikere aktuelle. En av tidenes mest innflytelsesrike filosofer, Immanuel Kant, formulerte på 1700-tallet teorier som videreutviklet liberalismens naturrettslige oppfatning. Vi har valgt å trykke en tekst av Kant hvor han diskuterer forutsetningene for

6 EN MER ÅPEN UTDANNING 5 frihet, likeverd og uavhengighet fra staten i et sivilisert samfunn. Mary Woolstonecraft var en av dem som først utfordret det kollektivistiske synet på kvinnen. Med lysende litterære provokasjoner satte hun spørsmålstegn ved det patriarkalske systemets fundament når hun antydet at kvinnen er like mye et intellektuelt vesen som mannen. John Stuart Mill beskriver betydningen av individualisme og mangfold. Han mener at verden aldri kan utvikles eller bli bedre om ikke personlige særtrekk og menneskers ulikhet aksepteres og oppmuntres. Teksten av Mill er hentet fra hans Om Frihet som er et sterkt forsvar for hvert enkelt menneskes ukrenkelige verdi og en kritikk av konformitet. Debatten om markedsøkonomi kontra sosialistisk kommandoøkonomi har etter Berlin-murens fall av mange blitt sett på som et avsluttet kapittel. Kommunismen ble erklært komplett uegnet som modell for organiseringen av et sivilisert samfunn og steindød som ideal. Bare få år senere regrupperer venstresiden seg og gjenoppstår som «globaliseringsmotstandere». Samme antikapitalistiske argumentasjon, men nå i ny og tidsriktig innpakning. Den historiske konfliktlinjen mellom markedsøkonomi og sosialisme er med andre ord høyst aktuell. Dag Ekelberg og Maria Ludvigsson Oslo, oktober 2004 FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

7 6 EN MER ÅPEN UTDANNING Kulturene og globaliseringen

8 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN 7 Mario Vargas Llosa Den peruanske forfatteren, journalisten og essayisten er en av vår tids mest respekterte kulturpersonligheter og har ofte blitt nevnt i sammenheng med nobelprisen i litteratur. I sine bøker, som preges av en kompromissløs tro på demokratiet og rettsstaten, avslører han maktbegjær, rasisme og korrupsjon. I 1990 stilte han opp i presidentvalget i Peru for å forsøke å redde landet fra autoritære ledere og økonomisk vanstyre. Han tapte for populisten Alberto Fujimori. Mario Vargas Llosas engasjement for et frihetlig demokrati inkluderer også viktige innlegg i debatten om globalisering. KULTURENE OG GLOBALISERINGEN Av Mario Vargas Llosa. El Pais. Oversatt av Risvik Et av de hyppigste argumentene mot globaliseringen man hørte det også i forbindelse med protestdemonstrasjonene i Seattle, Davos og Bangkok er følgende: Opphevelsen av landegrenser og opprettelsen av en verden knyttet sammen ved internasjonale markeder vil bety dødsstøtet for de regionale og nasjonale tradisjonene, for tradisjonene, skikkene, mytologiene og atferdsmønstrene som bestemmer den kulturelle identiteten i hvert enkelt samfunn eller land. De vil være ute av stand til å motstå flommen av kulturprodukter fra de utviklede landene rettere sagt, fra supermakten USA som uvilkårlig følger i kjølvannet av de store multinasjonale selskapene (enkelte kaller dem arrogant for «subkultur«), og de vil uvergerlig vinne innpass, standardisere hele verden og knuse de rikt blomstrende kulturer som fremdeles finnes. Dermed vil alle de andre folkeslagene, og ikke bare de små og svake, miste sin identitet det vil si, sin sjel og bli til de koloniserte folkene i det 21. århundret, epigoner, zombier eller karikaturer formet etter den nye imperialismens kulturelle mønstre, som da ikke bare vil herske over kloden takket være sin kapital, teknikk, militærmakt og vitenskapelige kunnskap, men også pådytte andre sitt språk, sin tenkemåte, sin tro, sin underholdning og sine drømmer. Dette marerittet eller denne negative utopien av en verden som på grunn av globaliseringen vil ha mistet sitt språklige og kulturelle mangfold og blitt kulturelt forflatet av USA, er ikke, som noen tror, et særtrekk ved politiske minoriteter på den ytterste venstrefløyen, nostalgikere som lengter tilbake til marxismen, maoismen og den tredje verdens guevarisme, et forfølgelsesvanvidd som henter sin næring i hat og nag til den nordamerikanske kjempen. Det gjør FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

9 8 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN seg også gjeldende i utviklede land med en høy kultur, og det deles av politiske sektorer til venstre, i sentrum og til høyre. Det best kjente eksempelet er nok Frankrike, der regjeringer med forskjellig ideologisk grunnlag gang på gang setter i gang kampanjer til forsvar for den franske «kulturelle identitet», som angivelig skulle være truet av globaliseringen. Et vidt spektrum av intellektuelle og politikere tenker med gru på at det landet som har fostret en Montaigne, en Descartes, en Racine, en Baudelaire, som har vært toneangivende innen mote, filosofi, tenkning og på alle åndens områder, kan bli invadert av McDonald s, Kentucky Fried Chicken, rock og rap, Hollywoodfilmer, jeans, joggesko og T-skjorter. Denne frykten har for eksempel fått Frankrike til å gi omfattende subsidier til sin egen filmindustri, og igangsette hyppige kampanjer for å få innført et kvotesystem som «Opphevelsen av landegrenser og opprettelsen av en verden knyttet sammen ved internasjonale markeder vil bety dødsstøtet for de regionale og nasjonale tradisjonene, for tradisjonene, skikkene, mytologiene og atferdsmønstrene som bestemmer den kulturelle identiteten i hvert enkelt samfunn eller land.» tvinger kinoene til å vise et visst antall innenlandske filmer og begrense antall filmer innført fra USA. Av samme grunn har man vedtatt strenge kommunale forskrifter (men skal man dømme etter hva man ser når man spaserer i gatene i Paris, blir de ikke så nøye overholdt), som truer med høye bøter hvis reklamen skjemmer Molières språk med anglisismer. La oss heller ikke glemme at José Bové, bonden som startet et korstog mot la malbouffe (junk food) og ramponerte en McDonald s, nærmest er blitt en folkehelt i Frankrike. Jeg tror ikke at det kulturelle argumentet mot globaliseringen er holdbart, men må innrømme at det ligger en uomtvistelig sannhet til grunn. Den verdenen vi skal leve i i det århundret som begynner, kommer til å bli mye mindre pittoresk, med mye mindre lokalkoloritt, enn det vi har lagt bak oss. Fester, klesdrakter, skikker, seremonier, ritualer og tro, alt det som opp igjennom historien har gitt menneskeheten dens frodige folkloristiske og etnologiske mangfold, er i ferd med å forsvinne, eller innskrenke seg til ørsmå minoritetsgrupper, mens størstedelen av samfunnet vender dem ryggen og satser på andre som er mer i samsvar med vår tids realiteter. Det er en prosess som alle verdens land gjennomgår, noen raskere, andre langsommere. Det skyldes ikke globaliseringen, men moderniseringen, og globaliseringen er en virkning av moderniseringen, ikke en følge av den. Man

10 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN 9 kan selvsagt beklage at dette skjer, og tenke nostalgisk på fortidens livsformer som skyves ut i mørket, for især når man ser på dem fra nåtidens komfortable synspunkt, virker det som om de var fulle av sjarm, originalitet og fargeprakt. Jeg tror bare ikke at det går an å hindre det. Ikke engang land som Cuba eller Nord-Korea, som er redde for at den nye åpenheten skal ødelegge de totalitære regimene som styrer der, og som derfor lukker seg inne og setter inn alle former for sensur og forbud mot moderniteten, kan hindre at den sniker seg inn og litt etter litt undergraver deres såkalte kulturelle identitet. Teoretisk kunne det saktens tenkes at et land kunne bevare den, under forutsetning av at det som visse fjerne stammer i Afrika eller Amazonia bestemte seg for å leve i total isolasjon, unngå ethvert samkvem med andre nasjoner og basere seg på selvforsyning. Den kulturelle identitet som dermed ville bli bevart, ville føre dette landet tilbake til det forhistoriske menneskets levestandard. Det er riktig at moderniseringen fører til at mange tradisjonelle livsformer forsvinner, men samtidig åpner den for muligheter og utgjør i det store og hele et betydelig fremskritt for samfunnet som helhet. Det er derfor folk, når de får velge fritt, går helhjertet inn for moderniseringen, gjerne stikk i strid med hva landets ledere eller tradisjonsbundne intellektuelle ønsker. Forsvaret for en «kulturell identitet», som en motvekt mot globaliseringen, røper i virkeligheten et stivnet syn på kultur som ikke har det minste historiske grunnlag. Hvilke kulturer har vært seg selv lik gjennom lengre tid? Skal vi finne noen slike, må vi lete blant små primitive, magisk-religiøse samfunn, huleboere som tilber torden og ville dyr, og som på grunn av sine primitive holdninger blir stadig mer utsatt for utbytting og utryddelse. Alle andre kulturer, især de som kan kalles moderne det vil si, levende har utviklet seg til å bli en fjern gjenglans av hva de var for bare to tre generasjoner siden. Det gjelder nettopp land som Frankrike, Spania og England, der det bare på det siste halve århundret har skjedd så dyptgripende og oppsiktsvekkende forandringer at en Proust, en García Lorca og en Virginia Woolf i dag knapt ville kjenne igjen samfunnene de ble født i, og som de selv bidro så sterkt til å fornye. Forestillingen om en «kulturell identitet» er farlig, for fra en sosial synsvinkel representerer den et kunstgrep som det er heller tvilsomt hold i, og fra en politisk synsvinkel utgjør den en fare for menneskets mest dyrebare landevinning, nemlig friheten. Jeg benekter selvsagt ikke at en gruppe mennesker som snakker samme språk, er født og bor i det samme landområdet, står overfor de samme problemer og har den samme religion og de samme skikker, også har FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

11 10 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN visse felles kjennetegn. Men denne fellesnevneren kan aldri helt og fullt definere hver enkelt av dem, idet den opphever eller later hånt om det hvert medlem av gruppen har av attributter og kjennetegn som skiller dem fra de andre. Begrepet identitet vil, når det ikke brukes på et utelukkende individuelt plan, men i stedet vil representere et konglomerat, gjøre menneskene mindre enn de er, frata dem deres menneskelighet, det er et magisk-ideologisk grep av kollektivistisk merke, som ser bort fra alt det originale og kreative i mennesket, det som ikke er blitt pådyttet det av arv eller geografisk miljø eller sosialt press, men som er et resultat av menneskets evne til å motstå denne påvirkningen og motvirke den med frie handlinger, basert på personlig oppfinnsomhet. Forestillingen om en kollektiv identitet er i virkeligheten en ideologisk fiksjon, grunnvollen for nasjonalismen, og mange etnologer og antropologer hevder at den ikke bygger på noen realitet, selv i de mest arkaiske samfunn. Uansett hvor viktige felles skikker og felles tro er for forsvaret av gruppen, vil de enkelte medlemmenes spillerom for egne initiativer og kreativitet alltid være stort, og dermed vil de også ha en mulighet for å løsrive seg fra gruppen. Individuelle forskjeller vil alltid få overtaket over kollektive trekk når man iakttar enkeltmenneskene på deres egne vilkår, ikke bare som epifenomener av kollektivet. En av de store fordelene ved globaliseringen er jo nettopp en radikal økning av de mulighetene hver beboer av denne innbyrdes forbundne kloden vårt alles fedreland har for å bygge sin egen kulturelle identitet, i tråd med sine innerste preferanser og motivasjoner, med handlinger styrt av egne beslutninger. Nå er man ikke lenger tvunget, som en gang i tiden og fremdeles på mange steder, til å føye seg etter den identiteten som pådyttes en av språket, nasjonen, kirken, skikkene osv. i det miljøet der man er født, og der man lever innesperret som i en konsentrasjonsleir man ikke kan slippe ut av. I så måte bør globaliseringen hilses velkommen, ettersom den så til de grader utvider den individuelle frihetens horisont. Frykten for en amerikanisering av kloden bygger mye mer på ideologisk paranoia enn på realiteter. Det er selvsagt ingen tvil om at utbredelsen av det engelske språket, som i likhet med latin i middelalderen er blitt vår tids lingua franca, vil gå sin gang, ettersom det er blitt et uunnværlig redskap for internasjonale kommunikasjoner og transaksjoner. Vil det innebære at utviklingen av engelsk skjer på bekostning av de andre store kulturspråkene? Overhodet ikke. Snarere tvert imot. Opphevelsen av grensene og utsikten til en verden i gjensidig avhengighet har oppmuntret nye generasjoner til å lære å assimilere andre kulturer (som de nå kan gjøre til sine egne om de så måtte ønske), som en hobby, men også av

12 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN 11 nødvendighet, for evnen til å ferdes uanstrengt i forskjellige kulturer er et uhyre verdifullt aktivum for dem som i vår tid ønsker å hevde seg på sitt fagområde. La meg bare få anføre spansk som et eksempel. For et halvt århundre siden levde vi spansktalende fortsatt i et lukket samfunn som bare i meget begrenset grad nådde ut over våre tradisjonelle språklige grenser. Nå oppviser det derimot en stadig økende fremdrift og dynamikk og vinner stadig nye brohoder og iblant omfattende kolonier i fem verdensdeler. At det for tiden finnes mellom 25 og 30 millioner spansktalende i USA, er for eksempel forklaringen på at begge presidentkandidatene, guvernør Bush og visepresident Gore, i sin tid ikke bare drev valgkamp på engelsk, men også på spansk. Hvor mange millioner unge mennesker av begge kjønn over hele kloden har ikke, på grunn av globaliseringens utfordringer, begynt å lære seg japansk, tysk, mandarin, kantonesisk, arabisk, russisk eller fransk? Svært mange, selvsagt, og dette er en tendens i vår tid som heldigvis bare kan vokse seg sterkere i årene som kommer. Den beste politikken for dem som ønsker å forsvare sin egen kultur og sitt eget språk, er derfor å styrke det alle tenkelige steder i den nye verden vi lever i, i stedet for å bruke kreftene i et naivt forsøk på å vaksinere dem mot den engelske trusselen. De som ivrer for et slikt botemiddel, snakker mye om kultur, men er som oftest ukultiverte mennesker som kamuflerer sitt egentlige ærend: nasjonalismen. Og er det noe som strider mot kulturen, den som alltid tenderer mot det universelle, så er det dette provinsielle, ekskluderende og diffuse synet som det nasjonalistiske perspektivet påtvinger kulturlivet. Det fineste vi kan lære av de forskjellige kulturene, er at de ikke trenger å beskyttes av byråkrater eller kommissærer, ikke holdes innestengt bak lås og slå, ikke isoleres av tollmurer, for å holde seg friske og levende, for det vil snarere gi dem et folkloristisk preg og føre til at de visner bort. Kulturer skal leve i frihet, stadig stilles opp mot forskjellige kulturer, og takket være dette vil de fornye seg, utvikle seg, bli rikere og tilpasse seg livets uavlatelige strøm. Latin drepte ikke gresk i oldtiden. Tvert imot, den hellenske kulturens kunstneriske originalitet og intellektuelle dyp gjorde et uutslettelig inntrykk på den romerske sivilisasjonen, og gjennom den nådde Homers dikt, Platons og Aristoteles filosofi ut til hele verden. Globaliseringen vil ikke føre til at de lokale kulturene forsvinner. Alt det verdifulle i dem, alt det som fortjener å overleve, vil finne grobunn i den nye og åpnere verden. I et berømt essay, Notes for the definition of a culture, forutsa T.S. Eliot at menneskene i fremtiden ville oppleve en renessanse for de lokale og regionale kulturene, og denne spådommen virket ganske dristig. Etter all sannsynlighet vil FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

13 12 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN globaliseringen gjøre den til virkelighet i det 21. århundret, og det bør vi glede oss over. En renessanse for de små lokale kulturene vil igjen gi menneskeheten det rike mangfold av atferd og uttrykk som det er noe man har lett for å glemme, eller som man snarere unnlater å nevne på grunn av de alvorlige moralske assosiasjonene nasjonalstaten tilintetgjorde fra slutten av det 18. og især i det 19. århundret, og det iblant ikke bare i metaforisk forstand, men helt bokstavelig, for å skape de såkalte nasjonale, kulturelle identitetene. Disse ble i mange tilfeller formet med blod og ild, idet man forbød undervisning og publikasjoner på lokale morsmål, eller praktiseringen av religioner og skikker som stred mot dem som skulle være best skikket for nasjonen. I de aller fleste tilfeller innebar derfor nasjonalstaten en tvangsmessig innføring av en kultur som underla seg andre, svakere minoritetskulturer, som ble undertrykt og fjernet fra det offisielle liv. Men stikk i strid med hva de tror, disse som frykter globaliseringen, er det ikke så lett å fjerne kulturer fra kartet, hvor små de enn er, dersom de har en rik tradisjon bak seg, og et folk som holder den i hevd, om det så må skje i det skjulte. Nå som de stivnede formene som karakteriserte nasjonalstaten blir vekket, har vi sett hvordan lokale kulturer som har vært marginalisert og brakt til taushet, blir gjenfødt og viser livstegn som iblant kan være svært dynamiske i den globaliserte klodens store konsert. Dette er noe som skjer overalt i Europa. Det er kanskje verdt å fremheve Spania, på grunn av kraften i de regionale kulturenes renessanse akkurat der. I de førti årene Francos diktatur varte, ble de undertrykt, hadde nesten ingen muligheter for å komme til uttrykk, og var nærmest dømt til et liv i dølgsmål. Men med demokratiet fulgte også friheten til å utvikle det rike spanske kulturelle mangfoldet, og nå som de har fått en så høy grad av lokalt selvstyre, har det skjedd en bemerkelsesverdig blomstring, især i Catalonia og Galicia og Baskerland, men også i resten av landet. Vi må selvsagt ikke forveksle denne regionale kulturelle renessansen, som er både positiv og berikende, med fenomenet nasjonalisme, som er en kilde til problemer og en alvorlig trussel mot frihetens kultur. Globaliseringen medfører mange utfordringer av politisk, juridisk og administrativ art, det er så, og hvis den ikke følges av et verdensomspennende og stadig mer omfattende demokrati med lovhjemler og friheter kan den også volde alvorlig skade. Den kan for eksempel legge forholdene bedre til rette for en internasjonalisering av terrorismen og den organiserte kriminaliteten. Men når vi ser på fordelene og mulighetene den medfører, især for de fattige og uutviklede landene som har en så lang vei å gå for å nå opp til en verdig levestandard for

14 KULTURENE OG GLOBALISERINGEN 13 sine innbyggere, burde vi ikke bli mismodige, men i stedet gå til oppgaven med begeistring og fantasi. Og med overbevisningen om at vi aldri i den menneskelige sivilisasjonens lange historie har hatt så store intellektuelle, vitenskapelige og økonomiske ressurser som nå for å kjempe mot de urgamle ondene: sult, krig, fordommer og undertrykkelse. Mario Vargas Llosa, 2000 Rettigheter på alle språk forbeholdt Diario El País Internacional, SA, 2000 FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

15 14 EN MER ÅPEN UTDANNING Drøftelse av den rådende oppfatning om kjønnenes ulike egenskaper

16 THE RIGHTS OF WOMAN 15 Mary Wollstonecraft ( ) Mary Wollstonecraft var en av de første som formulerte et godt forsvar for at at kvinner skulle ha samme rettigheter som menn. Med utgangspunkt i opplysningstidens idealer beskrev hun også kvinnen som et fornuftsvesen. Hennes resonnement er veldig moderne ettersom hun forklarer forskjellen mellom kjønnene som effekter av et patriarkalt samfunn der kvinnen representerer følelsesliv og mannen intellektet. Mary Wollstonecraft beveger seg nær dagens analyser av hvordan de sosiale strukturene former kjønnsrollene. Ifølge Wollstonecraft burde unge kvinner gis samme tilgang til utdannelse som unge menn. Ettersom kvinner har samme intellektuelle potensial som menn, bør de også ha tilsvarende rettigheter. A VINDICATION OF THE RIGHTS OF WOMAN Kapittel 2 «drøftelse av den rådende oppfatning om kjønnenes ulike egenskaper», utgitt første gang Av Mary Wollstonecraft Boken ble oversatt til norsk i 1997 av Toril Hansen. Jeg vil imidlertid holde meg til den linjen jeg hittil har fulgt, og avholde meg fra å sammenligne det ene kjønn sett under ett med det andre; jeg innrømmer at kvinnene, ifølge dagens tilstander, er underlegne. Men jeg vil ikke unnlate å påstå at mennene har drevet fornedrelsen så vidt og øket underlegenheten så sterkt at kvinnene snart er på nippet til å havne under fornuftsvesenets nivå. Gi dem anledning til å utvikle sine evner og styrke sine dyder. Avgjør så på hvilket fornuftstrinn kvinnekjønnet som sådant skal stå. La meg bare understreke at jeg ikke forlanger noen egen plass for de få fremragende kvinner som virkelig har utmerket seg. Det er vanskelig for oss blinde dødelige å si hvilke høyder menneskene kan nå i sine oppdagelser og sin utvikling, når despotiets tunge tåke, som gjør at vi snubler for hvert skritt, letter. Men jeg behøver ingen profetisk begavelse for å våge spå at når moralen hviler på fastere grunn, blir kvinnen enten mannens venn eller hans slave. Da vil vi ikke lenger, slik som nå, trenge tvile på om hun er et vesen med evne til å handle moralsk, eller kun leddet som forbinder mennesket med dyrene. Og skulle det vise seg at kvinnen, liksom dyrene, ble skapt først og fremst for å tjene mannen, da vil han rolig la henne tygge på bisselet og ikke spotte henne med tomme lovord. Skulle det derimot vise seg at hun er utrustet med fornuft, vil han ikke bare tenke på å få tilfredsstilt egne sanselige lyster og dermed hindre henne i å utvikle seg. Da vil han ikke med vakker tale be henne FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

17 16 THE RIGHTS OF WOMAN blindt underkaste seg og la ham lede henne og være hennes hode. Når spørsmålet gjelder kvinner oppdragelse, vil han ikke lenger påstå at de aldri fritt får bruke sin fornuft. Ei heller vil han anbefale list og forstillelse som redskaper for vesener som lik ham selv streber etter å tilegne seg menneskelige dyder. Når moralen hviler på fast og uforanderlig grunn, kan det umulig finnes mer enn én regel for hva som er rett. Og den som da ofrer sann moral for nuets behag, eller hvis plikt det er å handle slik, lever bare for det flyktige øyeblikk og kan ikke kalles et ansvarlig menneske. Var verden virkelig slik som jeg nå har skissert, kunne dikteren spart seg hånen i de følgende linjer: Går det svakeste kjønn seg vill, Skyld på stjerners skjebnespill. For sannelig er kvinner prisgitt skjebnen, dersom det kan bevises at de aldri skal bruke hodet, aldri være selvstendige, aldri heve seg over folkemeningen, aldri få oppleve verdigheten ved å ha en rasjonell vilje som bare bøyer seg for Gud. En vilje som ofte glemmer at det finnes noe annet i universet enn den selv og det fullkommenhetens bilde hvis egenskaper den beundrer og vil etterligne hvilket lar seg gjøre i form av dyder, om enn ikke til fulle selv av det mest henførte sinn. Men jeg vil ikke blende med bombastisk tale når Fornuften selv lyser opp for oss med klart skinn. Jeg vil kun gjenta at dersom kvinner virkelig har evne til å handle som fornuftsvesener, da skal de ikke behandles som slaver eller som dyr som når de knyttes til mennesket, er avhengige av dets tankeevne. Nei, da må de få lære å tenke selv, la seg styre av nyttige og edle prinsipper, føle at de alene er avhengige av Gud, og således bli bevisst sin verdighet. Lær både kvinner og menn å bøye seg for nødvendigheten, og slutt å preke en egen moral og forkynne egne dyder for kvinnene, utelukkende for at kvinnen skal blir mer behagelig for mannen. Skulle imidlertid erfaring vise at kvinner kanskje strever forgjeves etter å oppnå like meget sjelsstyrke, utholdenhet og mot som menn, hører disse egenskapene ikke desto mindre like meget til kvinnens som til mannens dyder. Godta det. For det stiller bare mannens overlegenhet i ekstra skarpt relieff, mens den enkle og uforanderlige sannhet blir felles for begge kjønn. Da trenger man ikke frykte omveltninger i den rådende samfunnsorden. Kvinnen får bare den rang fornuften anviser henne, og kan aldri ty til kunster og knep for å skape balanse, langt mindre for å tippe den over.

18 THE RIGHTS OF WOMAN 17 Kanskje vil man kalle dette utopiske drømmer. Men takket være det høye vesen som lot dem brenne i min sjel, som gav meg mot til å våge bruke min egen fornuft og la Gud alene være støtte for min moral, forarges jeg i mitt innerste ved de misoppfatninger som slavelenker mitt kjønn. Jeg elsker mannen som min neste. Men hans herskerstav anerkjenner jeg ikke, hvordan han enn har bemektiget seg den. Jeg bøyer meg kun der individets fornuft fordrer heder, og også da bøyer jeg meg for fornuften, ikke for mannen. Et ansvarlig menneskes adferd må i sannhet styres at dets egen fornuft. Hvilken grunn hviler ellers Guds trone på? Jeg finner det nødvendig å gjenta disse innlysende sannhetene, fordi kvinner så å si har vært isolert. Man har berøvet dem de dyder som burde pryde alle mennesker, og i stedet iført dem kunstig ynde som gir dem makt til å herske som tyranner en stakket stund. I deres bryst har elskov fortrengt alle edlere lidenskaper, så de kun higer etter å bli vakre og vil tenne attrå istedenfor å vekke respekt. Og liksom underdanigheten i uinnskrenkede monarkier knuser dette uverdige ønsket all karakterstyrke. Frihet er dydens mor. Dersom kvinner på denne måten blir gjort til slaver og aldri får puste inn frihetens friske, styrkende luft, er de dømt til å vansmekte som eksotiske vekster og bli betraktet som naturens vakre lyter. Argumentet om at kvinnen alltid har vært undertrykt, slår i virkeligheten tilbake på mannen. De mange har bestandig vært trellbundet av de få. Udyr, som knapt har vist antydning til menneskelige egenskaper, har tyrannisert tusener. Hvorfor har langt bedre menn latt seg fornedre så gruelig? Det er jo en kjent sak at konger generelt både i evner og moral har vært underlegne i forhold til det samme antall menn hentet fra folket. Men har de ikke likevel blitt behandlet med en ærbødighet som krenker all fornuft? Og er det ikke fortsatt slik? Det er ikke bare i Kina at man har opphøyet et levende individ til en guddom. Menn har bøyd seg for øvrigheten for å kunne nyte øyeblikkets gleder skuddfritt. Kvinner har bare gjort det samme. Så før det er bevist at hoffmannen som underdanig forsaker sin fødselsrett, ikke er et menneske med evne til å handle morask, kan det ikke bevises at kvinnen er mannen underlegen fordi hun alltid har vært underkuet. Verden har til denne tid vært styrt av rå makt. At statsvitenskapen ennå er i sin spede barndom, fremgår tydelig av filosofenes betenkeligheter med å gi denne kunnskap som er så usigelig nyttig for mennesket, den betegnelsen. Her setter jeg foreløpig strek for disse tankene. Jeg vil bare sluttelig slå fast det selvsagte, at etter som en sunn politikk baner vei for frihet, vil menneskene, kvinner medregnet, bli både klokere og mer moralske. FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

19 18 EN MER ÅPEN UTDANNING Lika rättigheter är alltid rätt

20 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT 19 Gunnar Strömmer Gunnar Strömmer er jurist og leder av Centrum för rättvisa i Stockholm, en ideell og partipolitisk uavhengig stiftelse. Han grunnla stiftelsen etter forbilde av det amerikanske Institute for Justice i Washington DC, der han tidligere har arbeidet som jurist. Centrum för rättvisa ( har som mål å avdekke og forhindre offentlige rettsovergrep og styrke individenes rettsvern. Strömmer har engasjert seg sterkt for innvandreres og asylsøkeres rettigheter. Han har tidligere vært leder av Moderata Ungdomsförbundet i Sverige. LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT Av Gunnar Strömmer I år skulle Martin Luther King ha fyllt 75 år om han fortfarande hade varit i livet. I augusti förra året var det 40 år sedan han i sitt berömda «I have a dream«-tal på trappan till Lincoln Memorial i Washington DC, önskade ett Amerika där hans barn bedömdes «efter måttet på sin karaktär, inte sin hudfärg». Drygt 30 år senare sammanfattar Jesse Jackson, en av förgrundsgestalterna i dagens rättighetsetablissemang i USA, sin filosofi i tidskriften Newsweek (31 juli, 1995): «Att bortse från ras och kön är rasistiskt och sexistiskt.» Denna förskjutning är knappast bara retorisk. Fram till mitten av 1960-talet handlade kampen för civila rättigheter i USA om att motverka olika behandling på grund av ras, hudfärg eller andra ovidkommande indelningar. Resultatet blev bland annat att Högsta domstolen förbjöd segregation i offentliga skolor 1954, i allmänna färdmedel 1956 (för övrigt efter den legendariska bussbojkotten i Montgomery, Alabama, då Martin Luther King fick sitt stora publika genombrott), och i offentliga inrättningar som restauranger genom en serie rättsfall På motsvarande sätt betonade 1964 års lagar om civila rättigheter principen om «färgblindhet» syftet var att säkerställa lika individuella rättigheter. Dessa rättsliga framgångar förstärkte den dramatiska förbättringen av de ekonomiska och sociala villkoren för USA:s svarta. Till exempel minskade andelen fattiga med mer än 40 procent, och medianinkomsten ökade med mer än 70 procent under perioden Med tiden radikaliserades dock samhällsklimatet genom bland annat Vietnamkriget och mordet på president John F Kennedy. Svarta separatister som Malcolm X och Stokely Carmichael placerade åter rastillhörigheten i fokus. FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

21 20 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT Mordet på Martin Luther King på Lorraine Hotel i Memphis, Tennessee, den 4 april 1968 kan sägas markera rörelsens brott med den ursprungliga amerikanska visionen om civila rättigheter. Från och med nu kom ordet diskriminering snarare att inkludera alla exempel på olika sociala och ekonomiska utfall för olika grupper. Positiv särbehandling genom kvoter, bidrag eller bonussystem för olika minoriteter blev verktyget att korrigera dessa olikheter i arbetsliv, utbildning, företagande, boende etcetera. Denna kursändring bidrog starkt till att den sociala rörligheten för landets minoriteter under och 80-talen avstannade nästan helt och hållet. Förvisso godkände USA:s Högsta domstol så sent som i juni 2003 i två uppmärksammade rättsfall rörande University of Michigan, att ras beaktas som «Denna kursändring bidrog starkt till att den sociala rörligheten för landets minoriteter under och 80-talen avstannade nästan helt och hållet.» en faktor vid antagning till högre utbildning. Men ren kvotering på etnisk grund avvisades bestämt. Och i vardagslivet har denna sorts politik i hög grad avvecklats i USA under senare år. Till exempel har tvångsbussningen av skolelever upphört och endast vart femte universitet tillämpar i dag något slags positiv särbehandling. Detta i kombination med 1990-talets sociala reformer under mottot «från bidrag till arbete» har medfört att de materiella villkoren för landets minoriteter återigen förbättras avsevärt. Det är ironiskt att samtidigt som USA i dag gradvis överger särbehandlingspolitiken är många andra moderna välfärdsstater - som förvisso saknar en historia av slaveri och statligt sanktionerad segregering - på väg att kopiera den. I Sverige «Argumenten för positiv särbehandling är ofta försåtliga.» vill såväl diskrimineringsombudsmannen (DO) som en riksdagsmajoritet ändra lagen och tillåta positiv särbehandling av invandrare vid anställning. I Stockholm förbereds ett nytt intagningssystem till gymnasieskolan som ska göra det möjligt för skolor att kvotera in elever på basis av kön, etnicitet eller «socioekonomisk bakgrund» en modell som redan tillämpas av en del svenska högskolor. Argumenten för positiv särbehandling är ofta försåtliga. Nyanserade förespråkare (som jag här skiljer från radikala kvoteringsförespråkare) tenderar att medge att det finns ett moraliskt dilemma att samhället härigenom överger principen om att lika fall ska behandlas lika och faktiskt medger diskriminering

22 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT 21 i vissa fall samt att det finns en rad risker i praktiken, till exempel för stigmatisering av dem som blir föremål för särbehandling, eller för polarisering mellan olika etniska grupper. Likväl, brukar det heta, finns det ett utrymme för en väl preciserad statlig särbehandlingspolitik av mildare form i fall där intresset av etnisk mångfald eller kompensation för historiska orättvisor väger tyngre än intresset av att förhindra diskriminering. I Sverige pekar man, som en parallell till de svarta i USA, ofta på romerna som en etnisk grupp vars situation skulle kunna motivera olika positiva särbehandlingsinsatser. I Norge finns ju sedan länge en positiv särbehandlingspolitik i fråga om samer - ibland förekommer ren kvotering, exempelvis öronmärkta utbildningsplatser vid universitet i Tromsö. Man skulle kunna säga att de nyanserade argumenten för positiv särbehandling fungerar ganska hyggligt på en abstrakt nivå (även om de principiella och praktiska invändningarna inte väger lättare bara för det). Desto viktigare att ha i minnet att positiv särbehandling omsatt i praktisk politik inte är en intellektuell seminarieövning, utan får högst påtagliga konsekvenser för enskilda människor i vardagen. Så låt oss lämna den abstrakta nivån och se närmare på ett aktuellt svenskt exempel, och de moraliska och praktiska frågor som det aktualiserar. «Desto viktigare att ha i minnet att positiv särbehandling omsatt i praktisk politik inte är en intellektuell seminarieövning, utan får högst påtagliga konsekvenser för enskilda människor i vardagen.» Under hösten 2004 kommer den första domstolsprocessen någonsin i Sverige rörande positiv särbehandling på grund av etnisk tillhörighet att äga rum. Bakgrunden är att två unga kvinnor, med hjälp av Centrum för rättvisa, i februari 2004 stämde Uppsala universitet på grund av etnisk diskriminering vid antagning till juristutbildningen. Inför höstterminen 2003 öronmärkte Uppsala universitet 30 av 300 nybörjarplatser på juristutbildningen för sökanden med «bägge föräldrar utrikes födda». Antagningen till övriga 270 platser har gjorts utifrån betyg (60 procent) respektive högskoleprov (40 procent), utan avseende på föräldrarnas födelseland. Universitet har på detta sätt velat öka andelen studenter med utländsk bakgrund med motivet att juristkårens sammansättning så långt som möjligt bör spegla den etniska mångfalden i samhället. Man erkänner att det innebär diskriminering av sökanden med en eller två föräldrar födda i Sverige, men att denna diskriminering FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

23 22 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT är godtagbar eftersom intresset av att öka den etniska mångfalden i detta fall skulle väga tyngre än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. Av de sökanden, som har uppfyllt kriteriet «sökandens bägge föräldrar utrikes födda», har de 75 sökanden med bäst betyg gått vidare till en särskild intervju. Denna har genomförts av en lärare vid juridiska institutionen och en psykolog. De 30 sökanden, som vid intervjun har bedömts vara mest motiverade och ha bäst förmåga att tillgodogöra sig utbildningen, har slutligen antagits. Sökande med två föräldrar födda i Sverige, eller en utlandsfödd förälder har följaktligen hindrats från att konkurrera om de 30 platserna i fråga. Exempelvis får en sökande med en mamma född i Sverige och en pappa född i Somalia stå tillbaka för en sökande med två föräldrar födda i Finland. Kriteriet exkluderar även sökande tillhöriga nationella minoriteter, såsom romer eller samer, vilka som regel har föräldrar som är födda i Sverige. «Exempelvis får en sökande med en mamma född i Sverige och en pappa född i Somalia stå tillbaka för en sökande med två föräldrar födda i Finland.» De sökanden som nu har stämt Uppsala universitet har inte fått plats på juristutbildningen - trots att de har bättre betyg än samtliga de 30 sökanden som har antagits på den särskilda kvoten. Deras etniska tillhörighet är det enda skälet till att de har nekats att ens konkurrera om de aktuella 30 platserna; deras bägge föräldrar är födda i Sverige. Bakgrunden till denna nyordning är att den svenska högskoleförordningen, en föreskrift med lägre rang än lag, sedan den 1 januari 2003 ger högskolor en möjlighet att bestämma om ett alternativt urval, som innefattar vissa förkunskaper eller andra sakliga omständigheter, för högst tio procent av platserna på en viss utbildning i syfte att öka den sociala och etniska mångfalden. Det råder inget tvivel om att det är ett berättigat mål att högskolan ska vara öppen för alla och ta emot studenter oavsett etnisk eller annan bakgrund. Det handlar om grundläggande demokratiska rättsprinciper, om likabehandling och likhet inför lagen. Att öka den etniska mångfalden bland jurister kan därför vara ett legitimt allmänt ändamål i sig. Men lika klart borde vara att ett sådant arbete inte får bedrivas i strid med grundläggande rättsprinciper, lag eller på ett sätt som kränker enskilda människor. Sedan den 1 mars 2002 skyddas sökande till svenska högskolor och studenter av lagen om likabehandling av studenter i högskolan (nedan likabehandlingslagen).

24 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT 23 Denna lag, som således står över högskoleförordningen i rang, innebär bland annat ett strikt förbud för högskolor att vid antagning till en utbildning diskriminera sökanden på grund av deras etniska tillhörighet, eller att använda skenbart neutrala kriterier som i praktiken missgynnar personer från vissa etniska grupper. Vid val mellan två sökanden med lika meriter, men av olika kön, finns i dag visst utrymme att ge ett jobb eller en utbildningsplats åt den sökanden, som hör till det kön som är underrepresenterat på arbetsplatsen eller utbildningen i fråga. Men något motsvarande undantag från förbudet att diskriminera finns inte när det gäller etnisk tillhörighet. Positiv särbehandling på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller trosbekännelse är aldrig tillåten. Både regering och riksdag avvisade uttryckligen alla sådana förslag när likabehandlingslagen kom till. Även Diskrimineringsombudsmannen (DO), som i och för sig vill öppna för viss positiv särbehandling i framtiden, har flera gånger understrukit att sådan kvotering inte är tillåten i dag. Den grundläggande moraliska invändningen mot denna sorts särbehandling är att det offentliga «Att öka den etniska mångfalden bland jurister kan därför vara ett legitimt allmänt ändamål i sig.» härigenom överger principen om individuell rättvisa till förmån för principen om rättvisa för grupper. Och grupprättvisa innebär att det offentliga överger principerna om likabehandling och likhet inför lagen. Det är inget litet avsteg från den demokratiska rättsstatens grunder. Bilden ljusnar knappast om man ser till de praktiska effekterna. Exempelvis förutsätter kvantitativa mål och kvoter av det slag man nu använder vid Uppsala universitet en fokusering vid ytliga och inte sällan helt eller delvis konstruerade olikheter, såsom utseende, namn, kultur eller språklig brytning. Detta riskerar att både övervärdera och cementera olikheter och i nästa led föda diskriminering och till och med rasism. Den stigmatisering och stereotypifiering av individer som särbehandlas positivt samt polarisering mellan olika etniska grupper som blir konsekvenser har påvisats genom omfattande empiriska studier av bland andra socialpsykologen Claude Steele och världens kanske ledande kritiker av affirmative action, den svarte ekonomen Thomas Sowell. 1) I sin senaste bok Affirmative Action around the world, an Empirical Study (Yale University Press 2004) belyser Thomas Sowell vad som har blivit resultatet i en rad länder där positiv särbehandling som statlig politik förekommer eller har förekommit. För en sådan politik har förekommit i så skilda länder som FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

25 24 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT USA, Sydafrika, Sri Lanka, Indien, Nigeria, Malaysia och Holland. Mottagarna av och formerna för sådana insatser har i hög grad varierat. Ändå finns tydliga mönster i fråga om särbehandlingens effekter, mönster som verkar upprepa sig i det svenska Uppsalafallet. Ett annat mönster är att denna sorts åtgärder framför allt brukar gynna de redan bäst lottade i den missgynnade gruppen. Företrädare för Uppsala universitet har också tvingats konstatera att de som har antagits på juristutbildningens etniska kvot är barn till mycket välutbildade, och att den sociala snedrekryteringen därför har ökat påtagligt. Universitet verkar även ha saknat, eller åtminstone använt sig av begränsade referenser när det gäller att avgöra hur den etniska sammansättningen i studentgruppen faktiskt ser ut. Inte heller kan man någonstans utläsa hur man mäter och avläser när målet är nått. Även detta faller väl in i de mönster som Thomas Sowell identifierar. Statistik från svenska Statistiska Centralbyrån (SCB), som Centrum för rättvisa har tagit fram, visar att andelen nybörjare med utländsk bakgrund vid juristutbildningen i Uppsala läsåret 2001/02 det vill säga innan kvoten infördes - var 14 procent. Andelen personer med utländsk bakgrund i universitetets upptagningsområde vid samma tidpunkt var enligt Högskoleverket 13,6 procent. Således låg andelen nybörjare med utländsk bakgrund något över motsvarande andel i upptagningsområdet redan innan den alternativa urvalsgrunden började användas. «Och vid Stockholms universitet visar det sig att så mycket som var fjärde nybörjare på juristutbildningen har utländsk bakgrund och detta utan någon som helst etnisk kvotering.» I Sverige finns juristutbildningar på ytterligare fyra platser. Vid Lunds, Göteborgs och Umeå universitet är andelen nybörjare med utländsk bakgrund ungefär densamma som vid Uppsala universitet. Och vid Stockholms universitet visar det sig att så mycket som var fjärde nybörjare på juristutbildningen har utländsk bakgrund och detta utan någon som helst etnisk kvotering. En förklaring, som Stockholms universitet själv pekar på, är förvisso den geografiska närheten till invandrartäta förorter. Men det vekar helt klart också vara resultatet av ett mycket aktivt och målmedvetet rekryteringsarbete riktat mot elever i gymnasieskolan med utländsk bakgrund.

26 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT 25 Andra fakta komplicerar bilden ytterligare. Uppsala universitet behandlar alla med utländsk bakgrund i klump också det enligt ett välkänt «vi och dom«- mönster, i detta fall svenskar kontra invandrare - trots att exempelvis iranier är tydligt överrepresenterade och somalier tydligt underrepresenterade inom den svenska högskolan. Och mer internationellt gångbara utbildningar än juristutbildningen, eller utbildningar med traditionellt stark ställning i olika invandrargrupper, har ofta en avsevärt högre andel studeranden med utländsk bakgrund. Ett exempel är den svenska tandläkarutbildningen där andelen är närmare 50 procent. Den kanske allvarligaste invändningen mot denna form av «quick fix«- lösningar, såvida man tar frågan om lika rättigheter och etnisk mångfald på allvar, är att den riskerar att leda fokus bort från de förhållanden som har verklig betydelse. Själva antagningen «Mot denna bakgrund finns det anledning att fråga sig: Vilka signaler får i dag elever med invandrarbakgrund av sina lärare, föräldrar och samhället i stort?» till högskolan torde ur denna synvinkel vara av underordnad betydelse. Desto viktigare är vad som händer i grund- och gymnasieskolan. Här finns inte plats för alltför långa paralleller med så kallad social snedrekrytering. Men det finns ändå anledning att helt kort påminna om de drivkrafter som låg bakom att hundratusentals studiebegåvningar med arbetarbakgrund intog svenska universitet under 1940-, och 1960-talen. Den svenske etnologen Jonas Frykman är en av dem som har påvisat att den enastående sociala rörlighet inom utbildningssystemet, som präglade denna tid, i hög grad var ett resultat av att skolans värld, varje rektor och varje lärare, hade ett konkret uppdrag. Innebörden av detta uppdrag var att finna studiebegåvningar oavsett social bakgrund, att uppmuntra dem till högre studier och, om nödvändigt, att ta strid med elevernas föräldrar om att deras barn borde läsa vidare, inte hamna på bruket eller bli hemmafru. Och den strikta meritokratin, det vill säga ordningen att dina prestationer i klassrummet räknas snarare än din sociala eller etniska bakgrund, gjorde det möjligt för alla att göra sig gällande på någorlunda rättvisa villkor. Mot denna bakgrund finns det anledning att fråga sig: Vilka signaler får i dag elever med invandrarbakgrund av sina lärare, föräldrar och samhället i stort? Är skolan inställd på att hitta studiebegåvningar, oavsett bakgrund, och mobilisera de resurser och den uppmuntran som krävs för att de ska ta sig vidare av egen kraft? FRIHET SAMTALEN FORTSETTER

27 26 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT Man kan notera att statistik från Skolverket visar att i Sverige har flickor med utländsk bakgrund förvisso sämre avgångsbetyg från gymnasiet än svenska flickor, men bättre än såväl svenska som utländska pojkar. 2) Det är ett uttryck för att det finns gott om personer med utländsk bakgrund, inte minst flickor, som har tillräckliga betyg för att komma in på juristutbildningen på ordinära urvalsgrunder, såsom betyg. Om man ändå vill öka andelen studenter med utländsk bakgrund på juristutbildningen finns andra åtgärder som inte begår våld på likabehandlingsprincipen. Det kan till exempel handla om att bedriva uppsökande verksamhet i samarbete med grund- och gymnasieskolor i invandrartäta områden, eller samarbete med arbetslivet där högskoleutbildningen kommer till användning. Det görs redan med betydande framgång på många håll; juristutbildningen vid Stockholms universitet har redan nämnts. Sammantaget är den etniska diskrimineringen vid antagningen till juristutbildningen vid Uppsala universitet inte bara sannolikt otillåten. Dessutom är den ett ytterst godtyckligt och olämpligt medel att nå målet om etnisk mångfald. Under året kommer svensk domstol att ta ställning till huruvida Uppsala universitet har åsidosatt diskrimineringsförbudet i svensk lag och därmed är skyldigt att betala skadestånd till de drabbade samt omedelbart avveckla den etniska kvoteringen så att inte fler drabbas. Få uppgifter är så angelägna som arbetet för ett samhälle där alla blir behandlade lika, oavsett hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller trosbekännelse. Men de starka strömningarna i dagens moderna välfärdsstater i «Vill vi ha ett samhälle där det inte finns plats för självständiga individer?» riktning mot positiv särbehandling på etnisk grund, samt de konkreta politiska uttrycken för detta såsom den etniska kvoteringen vid Uppsala universitet, borde leda fler att återvända till Martin Luther King och de grundläggande frågor han ställde på trappan till Lincoln Memorial i Washington DC för drygt 40 år sedan: Vill vi verkligen ha ett samhälle där staten undergräver i stället för att värnar grundläggande principer om likabehandling och likhet inför lagen? Vill vi ha ett samhälle som ägnar sig åt ändlös indelning i och skapar motsättningar mellan grupper? Vill vi ha ett samhälle där det inte finns plats för självständiga individer? Låt oss följa King.

28 LIKA RÄTTIGHETER ÄR ALLTID RÄTT 27 FOTNOTER 1) Steele, Claude M., 1997, A Threat in the Air: How Stereotypes Shape the Intellectual Identity and Performance, American Psychologist 52 (6): ; Steele, Claude M., and Joshua Aronson, 1995, Stereotype Threat and the Intellectual Test Performance of African Americans, Journal of Personality and Social Psychology 69 (5): ; Sowell, Thomas, 1990, Preferential Policies: an International Perspective, New York: William Morrow. 2) Skolverkets rapport 24/212. FRIHET SAMTALEN FORTSETTER