Torsdag den 24. august 1978 kl. 10. Konkurssurrogater. Se bilag 9

Transkript

1 Torsdag den 24. august 1978 kl. 10 Konkurssurrogater Se bilag 9 Landsretssagfører, dr. jur. Allan Philip, Danmark, bød velkommen til sektionsmødet, og gav ordet til referenten, højesteretssagfører Brøchner. Højesteretssagfører Hans Brøchner, Danmark: I det trykte oplæg har jeg givet en oversigt over dansk rets stilling til konkurs og konkurssurrogater, dels historisk dels nutidigt. Det har ikke været hensigten at lægge op til en nærmere analyse og kritik af denne tilstand og heller ikke til en parallel redegørelse for tilsvarende forhold i de nordiske lande, og jeg har specielt holdt mig væk fra at kritisere og kommentere den danske lovgivning, der er trådt i kraft for nogle få måneder siden. Jeg har givet denne oversigt, fordi jeg har fundet det hensigtsmæssigt at have den fornødne baggrund for mine theser og ideer. Jeg har antydet, at jeg her i dag nok ville komme nærmere ind på visse af spørgsmålene, men det er ikke min hensigt at gå i detaljer, jeg vil tage de store linier, (visioner) og så vil jeg se på konkursinstituttet og de hidtidigt anvendte konkurssurrogater og se på, om de svarer til de ønsker man bør stille i et moderne samfund, eller om stillingen trods modernisering bygger på noget fra fortiden, som vel nok før og i nogen grad i dag er rigtigt og anerkendelsesværdigt, men som alligevel ikke længere er fuldt tidssvarende efter en moderne samfundsopfattelse. Som det centrale vil jeg stille disse spørgsmål: Er det efter en afvej eise, der tager hensyn til alle forhold, samfundsmæssigt, økonomisk og juridisk rigtigt, at man ved en nødlidende virksomheds

2 316 Hans Brøchner sammenbrud, rekonstruktion og afvikling fortsat først og fremmest tager hensyn til kreditorerne. Er det samfundsmæssigt heldigt, at kreditorerne får størst mulig dividende. Kan det tænkes, at der er tilfælde, hvor der foreligger omstændigheder, der medfører, at kreditorernes interesser i nogen grad bør vige for andre på længere sigt mere vægtige og vigtige hensyn. Lad mig her først tage det, der vel nok er det mindst kontroversielle: debitors fremtid. Når man tager hensyn til, at en stadig større del af erhvervslivet organiseres som selskaber med begrænset ansvar og til, at det er uendelig lidt en kreditor efter en konkurs får ud af en personlig debitor; og når man tager hensyn til, at erhvervs- og pengekreditorer i vidt omfang har indkalkuleret deres tab i den opnåede pris, forekommer det ikke urimeligt, om en debitor når visse betingelser positivt og negativt er opfyldt kan blive frigjort helt eller delvis for sin personlige hæftelse og ikke skal vente til forældelse er indtrådt. Naturligvis skal der ikke være tale om en ret, men om en mulighed der står åben, når debitor anmoder om gældsfrigørelse, når bostyret har udtalt sig om andragendet og helst har anbefalet det, og når skifteretten bestemmer det. Visse forhold bør som hovedregel udelukke gældsslettelse, fx. at vedkommende tidligere har fået gældsslettelse, eller at vedkommende ved letsindig forretningsførelse har medvirket til sammenbrud. I betragtning vil her kunne komme dårlig planlægning ved start og under drift, for ringe egenkapital, for ringe faglig dygtighed, undladelse af at standse eller sanere på et tidligere tidspunkt og ikke mindst undladelse af at føre et ordentligt bogholderi med mulighed for overblik over driftsresultatet. Det kan også komme i betragtning, at vedkommende bevidst har begunstiget enkelte kreditorer eller har overført eller søgt at overføre aktiver til ægtefælle eller andre. Jeg er klar over, at visse debitorer vil kunne opnå tilsvarende resultat ved en tvangsakkord eventuelt en likvidationsakkord, men det kræver kreditorvedtagelse, og der er formentlig trang til en tilsvarende ordning i andre tilfælde. Det er mig bekendt, at man har en sådan gældssaneringsordning i visse anglesaksiske lande, og at man også påtænkte at indføre ordningen i Danmark i forbindelse med den nye konkurslov, men man opgav det, da man ønskede en mere generel saneringsordning. En dansk kommission arbejder med disse spørgsmål. Det må håbes, at den hurtigt barsler med en betænkning

3 Konkurssurrogater 317 og et forslag, og at vi derefter får en fornuftig gældssaneringslov. Det må her være en selvfølge, at saneringen også omfatter det moderne samfunds big bad wolf, skattevæsenet. Dels med hensyn til gældsslettelsen i sig selv, og dels sådan at gældsslettelsen ikke bliver gjort skattepligtig for den pågældende, for så er man lige vidt. Hvis man spørger mig, hvorfor alt dette, vil jeg sige, fordi vi skal vise medmenneskelige hensyn. Det er den enkeltes mulighed for at skabe sig og sine en ny tilværelse, der bør gå forud for de hidtidige kreditorers chance for ad åre måske at få en smule yderligere betalt. Mere konfliktfyldt er den anden af mine theser: at de konkursramte virksomheder kan overtages af samfundet med videreførelse for øje. Samfundet opfattet i vid betydning, stat, kommune, sammenslutning af arbejdstagere eller lignende. Naturligvis skal samfundet ikke have mulighed på kreditorernes bekostning at overtage virksomheder, som på gammeldags manér ved akkord/moratorium med/uden tilførsel af ny kapital kan overleve og videreføre sin samfundsvigtige funktion. Ej heller går jeg ind for det forslag, der i Danmark har været fremme om samfundskontrol med enhver lukning af fuldt solvente virksomheder. Det vil være en socialisering/ekspropriation, som jeg ud fra praktiske og juridiske synspunkter må tage afstand fra. Det, jeg stiler mod, er alene en mulighed for at overtage nødlidende virksomheder, som ellers ville forsvinde. Hvis virksomheden er af stor samfundsmæssig betydning, fx. som arbejdsplads, som valutaskabende, som gørende landet mindre afhængig af udlandet eller som er kommunikationsmæssig uundværlig, og hvis denne betydning ikke blot er midlertidig, men må skønnes varig, og hvis andre udveje ikke står åbne, så kunne jeg tænke mig, at der efter nærmere afstukne regler åbnes mulighed for, at samfundet får lejlighed til at overtage driftsaktiverne med henblik på videreførelse til en pris og på vilkår, der er gunstigere end hvad der kan opnås ved en realisering, der ved spredning af aktiverne hindrer videreførelse. Der vil derved være skabt mulighed for, at det kapitalstærke samfund viderefører virksomheden på saneret grundlag. Det vil komme til at koste kreditorerne noget, men det gør en tvangsakkord også. Men hensynet til sikring af arbejdspladser, til sikring af stabil vareaftag i fremtiden, til egnsudvikling, til landets valuta, til samfærdselsforhold o.s.v. må i nødsituationer gå forud for den relativt mindre kreditorkreds's privatøkonomiske interesse i en lidt større dividende. Muligheden for sådan

4 318 Hans Brøchner samfundsovertagelse, der ikke skal være et altid virkende sikkerhedsnet under enhver virksomhed, vil i øvrigt komme til at virke som en pression i retning af vedtagelse af akkord, eventuelt tvangsakkord. Man vil måske indvende, at noget lignende kan opnås ved fx. statsstøtte/statskaution til den fortsat privatorganiserede virksomhed. Måske, hvis der er tale om en midlertidig krise, der kan overvindes. Hvis dette ikke er tilfældet, så må, hvis man trods manglende rentabilitet og måske trods direkte underskud ønsker at bevare virksomheden, en samfundsovertagelse med deraf formentlig følgende stabilitet foretrækkes. Hvorfor alt dette? Fordi det ved en afvejelse af, hvilke interesser der er vigtigst, må være arbejdstagernes fremtid, landets valuta, egnens trivsel, der må gå forud for de kreditorer, der indtil sammenbruddet har tjent ved vareleverancer/ydelser til virksomheden og måske også fremover kan komme til det. Jeg er herved opmærksom på, at generelle regler om samfundsovertagelse af nødlidende virksomheder vil kræve lovindgreb, og at der i relation til kreditorerne specielt panthaverne vil kunne opstå problemer af juridisk ekspropriationsretlig art. Disse vanskeligheder er der næppe større, end at de kan overvindes, fx. ved at man på ømtålelige områder supplerer samfundsovertagelsen på gunstige vilkår med en henstandsordning, et langvarigt rentefrit eller rentebilligt moratorium. Jeg erkender, at dette er utraditionelt. Nogen vil måske sige, at det er brandulovligt, andre at det er utopisk. Men samfundshensyn ikke mindst beskæftigelsesmæssige- og valutahensyn gør, at jeg føler, at også»ulovlige«udveje bør prøves. Lad mig så slutte med en banalitet. Det bedste konkurssurrogat er naturligvis helt at undgå ikke blot konkursen, men også den betalingsstandsning og den krise, der går forud. Mange virksomheder startes på et for løst grundlag, for lille egenkapital, for lidt sagkundskab, for ringe likviditet, for få afsætningsmuligheder, for dårlige budgetter. Alt for mange virksomheder har for lidt overblik over indtægter og udgifter, overskud og rentabilitet, både i almindelighed, og på de enkelte grupper af varer eller ydelser. Mange virksomheder er, når vanskelighederne begynder, enten blinde herfor eller håbløs optimistiske med hensyn til at overvinde vanskelighederne. Her har sagkyndige bestyrelsesmedlemmer, revisorer, pengeinstitutter, storkreditorer, der har kendskab til virksomhedens interne regnskaber,

5 Konkurssurrogater 319 en stor opgave i retning af at kræve hyppigere perioderegnskaber, yderligere oplysninger, yderligere analyser o.s.v. og så, hvis oplysningerne er ugunstige, sanere eller standse i tide. Hvis ikke blot den daglige ledelse, ejerne og direktionen, men også de nævnte personer og institutioner levede op hertil, så havde begrebet konkurssurrogater en så ringe interesse, at det slet ikke var sat på dagsordenen her i dag. Høyesterettsadvokat Harald Amkværn, Norge: Dagens emne om konkurssurrogater er dessverre uhyre aktuelt og jeg vil slik opplegget er i denne innledningen kun ta opp spørsmål som kan være omstridte. Referenten har i sitt trykte innlegg definert konkurssurrogater som ordninger der trer i stedet for og underförstått er bedre, men bedre for hvem, enn den alminnelige konkursawikling. Jeg er enig i denne definisjonen. Et konkurssurrogat foreligger således hvor debitor reelt er i en situasjon som kvalifiserer for åpning av konkurs, men med det siktemål å opprettholde virksomheten til debitor. Den problemstilling som etter min oppfatning særlig bør være gjenstand for diskusjon er hvilke interesser det skal tas mest hensyn til når konkurssurrogater overveies og istandbringes. Jeg vil derfor i det følgende først drøfte hvilke interesser som kan tilsi bruk av konkurssurrogater istedenfor konkurs og dernest drøfte hvilke av disse interesser som bør tillegges størst vekt ved en eventuell interessekonflikt. Referenten har angitt følgende interessegrupper: Kreditorene, eierne, de ansatte, forretningsforbindelser og samfunnet. For virksomheten vil en underhåndsordning i de fleste tilfelle være et sine qua non for fortsatt drift. Det er uhyre vanskelig å lykkes med fortsatt drift, dersom det først er åpnet formell konkurs. Hensynet til eierne eller virksomheten står ikke sentralt, når det skal finnes konkurssurrogater. Blant hovedinteressegruppene derimot finner man de ansatte, ikke i egenskap av kreditorer med lønnskrav, men begrunnet ut fra interessen i å beholde sine arbeidsplasser. På dette felt er det fullt samsvar mellom de ansattes interesser og samfunnets interesser.

6 320 Harald Arnkværn Når det gjelder samfunnets interesser er det naturlig å skille mellom på den ene side lokalsamfunnet og på den annen side statlige myndigheter. Lokalsamfunnet er sterkt berørt dersom den nødlidende virksomhet er en hjørnestensbedrift på stedet hvor samfunnet er bygd opp om bedriften. Statlige myndigheter må ta mer overordnete distriktspolitiske hensyn. Staten har dessuten en rekke selvstendige interesser i at konkurssurrogatordninger kan oppnås. Jeg for min del nøyer meg med å nevne opprettholdelse av virksomhet som et ledd i å beholde teknisk eller annen ekspertise i landet eller for å opprettholde produksjon av særlige viktige produkter innen landet. Når det gjelder de senere års skipsfartskriser har det for Norges vedkommende også vært lagt til grunn at støtten til næringen var nødvendig for å hindre at store verdier, nemlig skipene-, ble solgt ut av landet til det som fortonet seg som spottpriser. Også landets internasjonale kredittverdighet ble anført som begrunnelse for å etablere en støtteordning. Endelig når det gjelder kreditorene, er det klart at disse kan foretrekke en underhåndsordning fordi det i seg selv vil gi en økonomisk bedre dekning enn en konkurs ville ha gjort. Det kan således i et aktuelt tilfelle være i flere av disse gruppenes feiles interesse, at man finner frem til en konkurssurrogatordning. Det, som er problemet, er om spesielle interesser skal ha fortrinn ved vurderingen av om konkurssurrogater skal etableres. Referenten har i sitt trykte inniegg gitt en antydning idet han anfører:»traditionelt og efter et (gammel-) privatøkonomisk synspunkt er det først og fremmest kreditorerne, der skal tages hensyn til under en konkurs... Det spørgsmål kan imidlertid rejses, om der i et moderne samfund muligt er andre hensyn, der kan træde i forgrunden fremfor kreditorerne, og om kreditorerne ikke i visse tilfælde må nøjes med en mindre dividende end den maximale af hensyn til andre lige så evt. mere berettigede interesser.«dette kan være en utvikling, som man må se i øynene. Fra den senere tids aviser i Norge fremgår, at det kanskje er en utvikling som allerede har inntrådt. Til tross for denne utviklingen vil jeg som kreditorrepresentant anmelde försiktig uenighet. Mitt syn er at alle interesser selvfølgelig må aweies dersom en konkurssurrogatordning er aktuell. Men der-

7 Konkurssurrogater 321 som man velger løsninger ut fra andre hensyn enn kreditorenes, bør dette etter min oppfatning ikke skje på kreditorenes bekostning. Kreditorene bør holdes skadesløse ved en slik ordning. De bør få den dekning de ville fått, dersom man hadde valgt den for kreditorene gunstigste løsning. Jeg skal prøve å illustrere problemstillingen. Det har fremgått av norske aviser i de siste månedene, at vanskeligstilte virksomheter har opprettholdt virksomhet særlig med sikte på å finne en løsning for fortsatt drift som på lang sikt kan bevare alle eller noen av arbeidsplassene ved bedriften. Det har i den sammenheng vært uttalt, at midlertidig drift kan gi tap og at et slikt tap må belastes kreditorene. I slike tilfelle, hvor det kun er andre interesser enn kreditorenes som tilsier fortsatt drift, bør den økonomiske risiko plasseres der den hører hjemme og ikke hos kreditorene. På den annen side er det like klart at kreditorene ikke skal tjene på at samfunnet ønsker en løsning hvor virksomheten opprettholdes. Kreditorene bør ikke kunne kreve full dekning som et vilkår for å medvirke til en løsning, dersom de ikke kunne fått full dekning på annen mate. Kreditorene står i slike situasjoner under et klart samfunnspress og de må utvise samfunnsansvar. I det lange løp tror jeg imidlertid at samfunnet er best tjent med at man overfor kreditorene legger forretningsmessige kriterier til grunn når man løser vanskelige situasjoner gjennom konkurssurrogater. En viktig problemstilling er dessuten den konflikt som kan oppstå mellom fortsatt virksomhet og ivaretagelse av arbeidsplasser på det lokale sted på den ene side, og andre samfunnshensyn på den annen. Dersom den aktuelle virksomhet ikke kan bære utgiftene med kapitalomkostningene investert i anleggene, er virksomheten strengt tatt ikke lønnsom. Etter Min mening må det da reises spørsmål om samfunnet er tjent med å opprettholde bedrifter, som i lengere tid er avhengig av offentlig støtte for å kunne eksistere. Problemstillingen blir ytterligere aksentuert, dersom den nødlidende bedrift er lokalisert slik at den utgjør en betydelig arbeidsplass på sitt sted, og det samtidig finnes levedyktige bedrifter innen samme bransje andre steder i landet. Skal man i slike tilfelle gi støtte til den vanskeligstilte bedrift og kanskje medvirke til en konkurransevridning som gjør at de levedyktige bedrifter senere hen også vil måtte finne konkurssurrogatløsninger. 21

8 322 Harald Arnkværn Etter å ha pekt på det mulige motsetningsforhold mellom ansatte og samfunnet på den ene side og kreditorene på den annen side, tilføyer jeg at det selvfølgelig også kan oppstå konflikter mellom de forskjellige kreditorgrupper. Disse vil imidlertid som regel kunne nå en forhandlingsløsning, fordi det er sammenlignbare størrelser som konkurrerer, og fordi det som regel finnes en løsning som totalt sett er til beste for kreditorfellesskapet på basis av økonomiske og rettslige vurderinger. Som en oppsummering vil det fremgå at jeg er opptatt av særlig følgende problemstillinger, - nemlig 1) om det skal eller bør opprettholdes virksomhet ut fra samfunnsinteresser, når virksomheten isolert ikke er lønnsom eller når opprettholdelse medfører konkurransevridning, 2) om samfunnsinteressene ved en konkurssurrogatordning bør veie så tungt at ordningene blir gjennomført på bekostning av kreditorenes interesser. Direktör Sven Avail, Sverige: Jag representerar något som kallas för Ackordscentralen och som är den enda kreditskyddsorganisationen i Sverige. Att jag begärde ordet beror på att jag tycker att beskrivningen av de svenska förhållandena var något styvmoderligt behandlad. Jag begränsar mig till att kortfattat beskriva möjligheterna i Sverige att undvika konkurs d.v.s. utnyttja surrogaten och då i första hand genom ackordsuppgörelser. Bakgrunden är att vi i Sverige har den mest liberala näringslivslagstiftningen i världen. På några få undantag när får vem som helst starta en rörelse. Det behövs inte några speciella kunskaper och inte heller något nämnvärt kapital. I de andra nordiska länderna krävs utbildning och finansiella resurser avpassade efter verksamhetens art och omfattning. Det är också därför man kan säga att vi har världsrekord i konkurser. Under senaste 5 åren har vi haft i genomsnitt konkurser medan siffrorna för sådana länder som USA, Japan och Västtyskland legat i storleksordningen om året.

9 Konkurssurrogater 323 Avsaknaden i stort sett av etableringskontroll måste balanseras i såväl förebyggande som»läkande«syfte. Förebyggande genom soliditetsupplysningar och där har vi ett mot etableringsfriheten svarande fritt informationsflöde. Det är den s.k. offentlighetsprincipen varmed menas att alla uppgifter som härrör från offentliga källor är fritt tillgängliga såvida de inte försetts med någon sekretesstämpel. I alla andra länder gäller motsatsen d.v.s. uppgifter i offentliga register är sekreta såvida det inte uttryckligen sägs motsatsen. Något sådant som taxeringskalendern i Sverige är otänkbart i våra grannländer. Men det behövs också organ lämpade att ta hand om insolvensfall i den mån en konkurs kan undvikas. Det är här Ackordscentralen kommer in i bilden. Det är en ideell förening vars medlemmar är alla banker, större delen av industrin och grosshandeln. Gemensamma nämnaren är föga lustbetonad, nämligen den att vederbörande löper risk att förlora pengar. Något motsvarighet till Ackordscentralen som heltäckande och»allätande«riksorganisation finns inte i de andra nordiska länderna. Närmast ligger Norge med Norges Creditorforbund och till detta anslutna Creditorforeningar, men deras verksamhet avser förutom soliditetsupplysningar mest inkasso. I Danmark finns Akkordavdelningar vid ett par branschföreningar inom Grossistforbundet medan i Finland och Island surrogaten i den obetydliga omfattning de förekommer, handläggs uteslutande av advokater. Därmed inget ont sagt om dem. Jag har här talat om förebyggande åtgärder genom tillgång till soliditetsupplysningar och»läkande«genom Ackordscentralen. Avsaknaden i stort sett av etableringskontroll kräver emellertid också lagregler ägnade att dämpa skadeverkningarna vid missbruk. Tyvärr måste man nog säga att samhällets reaktion vid grövre förseelser inte är tillnärmelsevis så kraftfull som man kunde begära vid jämförelse med andra förmögenhetsbrott. På ett område har frågan aktualiserats och det gäller de s.k. fattigkonkurserna, som till antalet utgör 75 % av alla konkurserna. Enligt nuvarande bestämmelser avskrivs fattigkonkurserna utan någon utredning i ansvarsfrågan. Det är särskilt betänkligt mot bakgrund av en utredning vid Lunds Universitet som visar att drygt hälften av fattigkonkurserna är mer eller mindre kriminella. Ett förslag från den 21*

10 324 Sven Avall svenska konkurslagskommittén om att slopa fattigkonkurserna med följd att alla konkurser blir prövade ur straffrättslig synspunkt är därför både mycket välgrundat och välkommet. Ett särskilt problem har uppstått genom kombinationen av lagarna om statlig lönegaranti och om företagsinteckning. Liksom jag tror också i de andra nordiska länderna gäller den statliga lönegarantin vid konkurs men inte vid ackord. Det betyder att en kreditgivare med säkerhet i företagsinteckning ofta föredrar konkurs framför ackord med tanke på att de med statliga medel betalda lönerna används till att förhöja värdet av den egendom som är föremål för företagsinteckning. Också för ägaren kan konkurs vara att föredraga eftersom han som regel fått teckna borgen som kompletterande säkerhet till företagsinteckning. Som ett mycket positivt inslag på lagstiftningens område vill jag framför allt peka på den Ackordslag som vi begåvades med 1971 och som visat sig väl anpassad till sitt ändamål. Det är en modern lag som tillgodoser näringslivets behov av ett affärsmässigt surrogat. Förra året genomfördes i Sverige 120 ackord, vilket inte säger särskilt mycket, åtminstone inte i jämförelse med exempelvis förhållandena i Norge. Men dessa 120 ackord innehöll värdemässigt större tillgångar och flera arbetstillfällen än alla de konkurserna tillsammans. En konkurs med tillgångar om 1 milj. kronor är i Sverige en relativt stor konkurs men som ackordsärende relativt obetydligt. I Sverige har lokaliseringspolitiken och sociala värderingar rönt ett stigande intresse vid val av handläggningsform. En utredning benämnd Företagsobeståndskommittén arbetar sedan något år tillbaka med denna problematik. Medan tidigare skattemyndigheterna endast ansåg sig böra beakta fiskala synpunkter har dörren nu öppnats för ett mera övergripande synsätt med beaktande av också andra sidor av statens engagemang. Exempelvis kan myndigheterna gå med på ackord på skatter vid en vägning mot de kostnader som skulle belasta statsverket genom lönegarantilagens tillämpning vid alternativet konkurs.

11 Høyesterettsadvokat Gunnar Nerdrum, Norge: Konkurssurrogater 325 Det var nevnt tallene på konkurser i Sverige, flere tusen. Jeg har ikke noe statistikk fra Norge, men proporsjonalt er det et forsvinnende lite antall konkurser i Norge sammenlignet med de svenske tall. Det er mange grunner til det. Foretaksledelsen og innehaveren er nesten aldri interessert i konkurs. De vil gjerne ha dette ordnet på annen mate. Det er diskret, det er hensynsfullt og frister man kreditorene med omkostningene blir bestandig mindre med alternative former for awikling. Og det er også i og for seg riktig. I den siste tid er det også kommet til Norge et nytt grunnlag for å unnlate konkurs, nemlig konkurskarantene for styremedlemmer i en konkursrammet virksomhet. Det er en offentlig hemmelighet at en del virkelig fremtredende industriselskaper i Norge idag med tilsvarende fremtredende styremedlemmer ikke går konkurs av denne grunn. Likevel vil jeg i all beskjedenhet slå til lyd for konkurs. I en konkursbehandling blir det revisor, bobestyrer og kreditorutvalg, som med mistenksomhet skal granske skyldnerens forretningsførsel. Alt avhengig av ens legning for å virvle opp snøen som falt i fjor, så kan der jo finnes noget. Jeg synes nok at denne risikoen er en inspirasjon for bedriftslederne til å holde på den smale vei. Så noen bemerkninger til inniederen, når han slår til lyd for mulighetene for en samfunnsmessig overtakelse av bedrifter. Det må være uhyggelig vanskelig å få til. Og som også inniederen sier, man kan jo ikke gå til ekspropriasjon av rentable og igangværende virksomheter. Men hvordan skal man sette grensen? Er det nok at passiva overstiger aktiva? - I tilfelle hvor mye? Skal avgjørelsen legges til domsstolen, en dommerfullmektig som klør seg i hodet og lurer på om her er grunnlag for offentlig overtagelse? Dette fører litt videre, fordi både referent og koreferent synes å være enige om at en konkurs utelukker mulighetene for fortsatt drift. Her vil jeg anmelde min uenighet. Dette beror meget på den energi og det samfunnsmessige engasjement som en bobestyrer utviser. Han kan bidra til fortsatt drift på en mate som bare kan utvirkes gjennom konkurs. Anlegg og utstyr for virksomheten er gjerne overbeheftet med pant, og panteheftelsene

12 326 Gunnar Nerdrum er til hinder for overdragelse og reorganisering. Pantehaverne sitter på hvert sitt gjerde og skotter på både hverandre og andre. Konkursboet har derimot adgang til å begjære auksjon og avhende virksomheten uten hensyn til pantehaverne og med utslukkende virkning for panteheftelser som ikke dekkes av budet. Derved blir det foretatt en gj eldssanering for anlegget som kan legge grunnen til fortsatt drift. Rådman Arne Wilhelmsson, Sverige: Jag är på ett departement och arbetar med lagstiftning. De problem som har dragits upp här är mycket aktuella i Sverige. Sven Avail redovisade praktiska erfarenheter, jag ska försöka komplettera med teoretiska. Läget är litet annorlunda i Sverige än i de andra länderna. Vi håller i Sverige på successivt med en konkurslagsreform, där vi försöker ge vidgat utrymme för samhällsekonomiska eller, som vi säger, sysselsättnings- och regionalpolitiska intressen. Vi håller också på med en lagstiftning om betalningsinställelse. Vi var här nere förra sommaren och studerade de danska förhållandena och jag ska anknyta lite grand till våra erfarenheter. Inledningsvis några allmänna ord. Sverige har kommit långt när det gäller strukturrationalisering och det innebär, att företag, som hamnar i ekonomiska svårigheter, är genomsnittligt sett betydligt flera i Sverige än i Danmark. Ännu viktigare än den skillnaden är Sveriges geografiska storlek. Där har vi samma förhållanden som i Norge. Vi har en väldig yta, och politikerna har ambitionen att uppehålla sysselsättningen och företagsamheten inom alla regioner. Dette har lett till, att staten trätt in med lån och bidrag för att understödja företagssamheten och uppehålla sysselsättningen inom dessa regioner. Det i sin tur innebär, att när dessa företag som kanske inte arbetar under särskilt gynnsamma förhållanden, hamnar i ekonomiska svårigheter, så är staten redan ofta engagerad i dem med stora belopp. Det är då naturligt, att staten och det allmänna är en stor intressent vid saneringen, vid eventuell rekonstruktion eller vid avveckling.

13 Konkurssurrogater 327 Sen vill jag gärna säga några ord om skatterna också. Inledaren vill försämra skatternas ställning. För svenska förhållanden kan jag nämna några siffror, som visar problematiken. Vi har all möda i världen att se till, att statsförvaltningens aktiviteter samordnas. För 1976 och 1977, då vi ju har haft dåliga konjunkturer, har företagens självtagna skattekrediter i Sverige uppgått till 1,1, respektive 1,4 miljarder kronor. Med skatter förstås härvid s k företagsskatter, dvs. icke inlevererade personalskatter, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter. De under samma år beviljade vanligaste lånen, regional- och sysselsättningspolitiska, har uppgått till 0,7, respektive 1,1 miljarder kronor, alltså betydligt mindre belopp. Dessa lån har lämnats ut under stor kreditprövning, och mot säkerheter. Skatterna har företagarna beviljat sig själva. Det är sådana problem som vi försöker angripa. Vi anser oss inte i Sverige kunna hålla skatterna utanför de här sammanhangen längre. Skatterna måste in på olika sätt. Det är alltså regionalpolitiska, arbetsmarknadspolitiska och också strikt ekonomiska skäl av stor styrka som gör, att samhället är starkt engagerat i företag med ekonomiska svårigheter. Några ord beträffande ett lagförslag om betalningsstansning, betalningsinställelse, som förhoppningvis ska presenteras om någon månad. Vi har fått intrycket, att det förekommer inte obetydligt missbruk av betalningsstansning i Danmark. Vi har därför i vårt förslag, som är en tjänstemannaprodukt - inte någon politiskt ansvarig står bakom det - begränsat tillämpningsområdet till att avse näringsidkare. Vi har på grund av riskerna för missbruk till yttermera visso koncentrerat det till näringsidkare, vars verksamhet är av väsentlig betydelse för sysselsättningen på den ort, där den drivs. Det ska ske en relativt enkel prövning av myndighet beträffande företagets betydelse från sysselsättningssynpunkt. Sen ska man få betalningsinställelsen registrerad hos domstol. Det är ett enkelt registreringsförfarande som ger skydd mot exekutiva säraktioner. Det är i dessa stycken likartat med det danska systemet. Företaget ska få rådrum för överväganden om avveckling eller rekonstruktion under viss tid. Företaget kan få förlängning av fristen, när förhållandena motiverar detta. Det utses en god man, motsvarande tillsynet i den danska lagen, som ska tillvara borgenärernas rätt. Vidare övervägs ett förslag om ett allmänt ombud, som har att verka för arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. Förslaget innebär, att företaget

14 328 Arne Wilhelmsson skall hållas i drift - men inte mer - under tiden för betalningsinställelsen, och att borgenärernas ställning i princip ska bli oförändrad. Det är alltså samma målsättning, som den korrefenten talade om, nämligen att borgenärerna inte ska bli lidande. Det intressanta med förslaget är, att betalningsinställelsen förenas med möjlighet till vad som hitintills kallas rådrumsstöd och/eller rekonstruktions- eller avvecklingsstöd. Tanken är att man på det sättet skall kunna hålla borgenärernas fordringar värdemässigt oförändrade, samtidigt som man får möjligheter att arbeta på rekonstruktion eller avveckling. När fråga är om avveckling behöver arbetsmarknadsmyndigheterna tid på sig att omplacera de anställda. Särskilt i utsatta regioner är det mycket problem med detta. En skillnad från de danska förhållandena är om betalningsinställelsen följs av konkurs. I Danmark har man i svenskt tycke skapat problem för sig på det sättet, att man tillåter massafordringar av första och andra klass. Krediter som tagits under tiden för betalningsinställelsen får sålunda bättre rätt än vanliga konkursfordringar enligt dansk lag. De blir massafordringar av andra klass. En sådan ordning anses inte vara efterföljansvärd. Sen till slut några kommentarer till referentens punkter. Vad först kreditorerna angår, skall deras ställning vara oförändrad. Här har sagts en del också om den svenska statliga lönegarantin. Den medverkar till att förbättra företagsinteckningshavarnas läge. Korreferenten sade, att det är inte bara fråga om, att borgenärernas läge kan försämras, det kan förbättras också. Nästan alla borgenärer kan ha mycket att vinna på att ett företag rekonstrueras och får fortsätta. Det är någonting, som kan ge anledning att fundera över, om inte man kanske skulle kunna kräva någonting av kreditorerna också. Beträffande hänsynen till gäldenären vid fysiska personers konkurs kan man naturligtvis resonera som referenten gör. Jag tror emellertid inte, att det är något stort svenskt problem. Sven Avail sa att vi har kolossalt mycket konkurser och särskilt småkonkurser i stor omfattning. I de små konkurserna, ca per år eller 75 % av det totala antalet konkurser, är det i allmänhet fråga om skatteskulder. Det är en populär föreställning i Sverige, att om man går i konkurs, blir man av med skatten. Det är teoretiskt fel, men i praktiken ligger det mycket i det. Att tänka sig, att man skulle göra ett domstolsförfarande, och befria vederbörande från skulderna, det tror jag inte på. Jag tror inte

15 Konkurssurrogater 329 att det är mycket att vinna på det. För övrigt så hör ju den frågan ihop med andra saker. Den hör ihop med borgenärens aktivitet i fråga om bevakning, med preskriptionsreglerna som vi ju gör om i alla de nordiska länderna, den hör ihop med skadeståndsrätten, frågan om man ska få jämka med hänsyn till den skadeståndsskyldiges bristande ekonomiska förmåga och så vidare. Vad angår juridiska personer är det så, att det är borgensförbindelserna, som man måste ta hänsyn till. Det betyder mycket, om ägare och företagsledare har gått i borgen för företagets skulder. I så fall är det borgensförbindelserna, man ska intressera sig för, när man gör överväganden om en sanering. Sen ska jag säga avslutningsvis om punkterna 4 om leverantörerna och 5 om samhället, att jag inte tycker, att de har så mycket med juridiken att skaffa. Här rör vi oss på områden, som inte lämpar sig för reglering. Jag tycker nog, att det framskymtar i några anföranden en övertro på rättsreglernas möjlighet att styra människornas agerande. Det är nog inte möjligt, när det gäller frågor av det här slaget. Landsretssagfører Knud Norsker, Danmark: Hvad enten man taler om konkurs eller konkurssurrogater, er noget af det væsentligste for en virksomhed, at den i hvert fald kan fortsætte en kortere tid efter betalingsstandsningen, således at man for eksempel kan afvikle de ordrer, der foreligger og få oparbejdet nogle materialer. Det indebærer blandt andet, at man har en chance for at sælge virksomheden som en gående virksomhed, således at andre kan overtage den. Det er altså et hensyn, der både er i arbejdstagernes og i kreditorernes interesser. Det store problem er i reglen lønmodtagerne, fordi virksomheden ikke har penge til de næste lønninger, og spørgsmålet så at skaffe de fornødne garantier. Det er klart, at lønmodtagerne ikke ønsker at fortsætte, selv om de får et privilegeret krav eller et massekrav over for boet, når de ikke får pengene udbetalt til forfaldstid. Der kunne derfor være tale om, at man organiserer det således (gennem Lønmodtagernes Garantifond eller på anden måde), at lønmodtagerne kan få udbetalt pengene, når bobestyrelsen finder, at virksomheden bør fortsætte.

16 330 Knud Norsker Endvidere kan det jo meget ofte være således, at der skal handles relativt hurtigt. Det kunne tale for, at man gennemførte tilsvarende ordninger, som jeg forstod, man har i Sverige, således at man har en slags organisation, nedsat af banker, de forskellige lønmodtagere og arbejdsgiverorganisationer, og med fagfolk inden for de forskellige områder, som hurtig kunne træde til og prøve at vurdere, om denne virksomhed havde chancer for at fortsætte eller om det er en virksomhed, som man må opgive. Skifterettsdommer Anna Louise Beer, Norge: Jeg er dommer i Oslo skifterett hvor vi behandler alle konkursboer i Norges hovedstad. Det er på bakgrunn av den erfaring jeg derfor har fått, at jeg nå vil si noen ord. Vi skal forhåpentlig snart få en ny konkurslov i Norge. Den gjeldende lov er nemlig over 100 år gammel, og etter min mening passer den ikke lenger særlig godt hverken når den lille mann eller den store bedrift går konkurs. Forholdet er at vi kunne ønske oss adgang til en enklere fremgangsmåte, som f.eks. den svenske»fattigkonkurs«, for ca 80 % av våre konkursboer. Det gjelder lastebilsjåfører, rengjøringsbyråer og lignende enkle, små enmanns-foretagender, som begjæres konkurs oftest fordi de ikke betaler moms. Det bobehandlingsapparat som loven foreskriver som standard, blir her ofte for stort, kostbart og uhensiktsmessig. De øvrige ca. 20 % av våre boer, er de egentlige bedrifter. Svært mange av disse er så nedkjørt når det åpnes konkurs, at bobehandlingen innstilles uten dividende eller med en helt minimal dividende til de lovprioriterte kreditorer. Vår erfaring i Oslo skifterett er da også at de ordinære konkurskreditorene ikke viser noen interesse for en bedrift når den er gått konkurs. Alle regner tydeligvis med at konkurs betyr oppgivelse og at det er før konkursen man forsøker å redde bedriften. Og jeg er egentlig meget enig med advokat Nerdrum. Man burde så og si avdramatisert det å gå konkurs, slik at det ikke, som nå, først og fremst betyr en endelig awikling av bedriften, men en offentlig kontrollert bobehandling når bedriften er kommet i en økonomisk krisesituasjon og er blitt insolvent. Etter dagens sam-

17 Konkurssurrogater 331 funnssyn burde en slik offentlig bobehandling ikke bare ha som formål å gi best mulig dekning til kreditorene, men også å undersøke andre løsninger enn hurtig awikling av bedriften. Men skal en overhodet ha muligheter for dette, må boet under konkurs før alle verdier er tappet ut. Forutsetningen for dette er igjen at man»avdramatiserer«konkursen og det negative stempel som man også i vår tid automatisk setter på konkursbedriften og dens ledere. I Norge er f.eks. det eneste nye i senere år i vår konkurslovgivning bestemmelser om en såkalt automatisk konkurskarantene for en som er styremedlem eller adm. direktør i et aksjeselskap som går konkurs. En konkurs skulle helst ikke bety annet - generelt - enn at man har å gjøre med en insolvent bedrift som gjennom et offentlig kontrollert og oppnevnt bostyre forsøker å løse den kritiske situasjonen på beste mate når mange hensyn og interesser tas i betraktning, - kreditorenes, arbeidstakernes, eierenes, lokalsamfunnet. I et slik bostyre kunne det vel tenkes en bredere representasjon av interessegrupper enn tilfelle er i dag hvor bare kreditorene er med i konkursbostyrene. Det viser seg iallfall i Oslo at det idag ofte er sammenfallende interesser for alle de forannevnte interessegrupper i alle fall i de større bedrifter, hvis det viser seg at det finnes reelle muligheter for å fortsette virksomheten. Ved en slik omdanning av selve konkursinstituttet skulle behovet for»konkurssurrogater«- som der ikke er noen offentlig kontroll med kunne bli redusert. Advokat Lars Nycander, Sverige: Från min verksamhet i Stockholm, har jag erfarenheten, att konkurs inte behöver innebära katastrof för den rörelse som berörs. I större konkurser med många arbetstagare tror jag att det är bra mycket mer än hälften som fortsätter verksamheten, ofta i sundare, riktigare former med större garanti för dem, som får vara kvar. Rätt ofta överlåts rörelsen till de gamla ägarna, vilket för den icke initierade kan vara stötande. Det är dock icke så att alla som går i konkurs är gangsters, utan tvärt om är det ofta hederligt folk, som satsat sin sista skärv. Genom en konkurs kan nödvändiga saneringar göras, och har de

18 332 Lars Nycander gamla ägarna fortfarande leverantörernas och kreditgivarnas förtroende kan de fortsätta verksamheten, kanske i krympt omfattning. I andra fall överlåtes rörelser till konkurrenter. Det sker rationaliseringar, och kanske i början en bantning av verksamheten, men den fortsätter i sundare banor och med en kraft att expandera, som icke fanns tidigare. Jag tror alltså inte man ska vara så förfärligt rädd för konkurs ur den synpunkten att arbetstillfällen försvinner, men konkursen bör äga rum i ett så tidigt skede att det fortfarande finns något att bygga vidare på. Arne Wilhelmsson talade om, att man förbereder en lagstiftning rörande betalningsinställelse. Det finns ett klart behov av att ställa upp regler för vad som ska gälla vid betalningsinställelser; ett institut, som i Sverige är helt oreglerat, Wilhelmsson avfärdade tanker på att som här i Danmark laborera med massafordringar av olika dignitet. Jag antar, att han då åsyftade, att det finns en viss prioritet för under betalningsinställelsen nytillskapade fordringar. Jag däremot tror att det vore värdefullt om man kunde överföra dessa regler till svenska förhållanden, för visserligen är det ju så att i princip så ska inte någon ny gäld få stiftas under en betalningsinställelsetid, men i verkligheten kan detta ändock vara motiverat. Jag hoppas därför att lagstiftaren beaktar erfarenheter från det praktiska livet. Høyesterettsadvokat Fredrik Heyerdahl, Norge: Jeg har vært medlem av konkurslovkomiteen i Norge. Dommer Beer sier, at man kunne ønsket en helt ny mate å tenke på her og det synes jeg konkurslovkomiteen har gjort i og med forslaget om gjeldsmegling og konkurs. Systemet er her at man forsøker å imøtekomme det behov som påpekes. Ikke bare et valg mellom enten de ukontrollerte gjeldsmeglinger, eller hele dramatikken ved konkurs eller offentlig akkord. Man forsøker å finne en myk overgang, hvor man under best mulig kontroll men minst mulig dramatikk får anledning til å analysere situasjonen og se om man kan komme frem til gj eldssanering. Det er, tror jeg, et stort behov for å få dette nye system gjennomført, og jeg håper at dette snart må skje. I den krisetid vi nå gjennomlever har jeg en følelse av at dette burde vi ha hatt for lenge siden. En liten digresjon vil jeg også få lov til å komme med her i forbindelse med det punkt som korreferenten nevnte: Er det ikke

19 Konkurssurrogater 333 sunt, at man får ryddet ut de bedrifter, som ikke har livets rett, fordi de ikke kan arbeide med fortjeneste? I og for seg er jo dette en grei problemstilling, men om en bedrift kan klare seg eller ikke, om den arbeider med overskudd eller ikke, er jo nettopp avhengig av, om den makter sin gjeldsbetjening. Gjeldsbetjeningen er ofte den største post i regnskapene. Spørsmålet blir da: kan den klare seg etter en mer eller mindre hårdhendt gjeldssanering og problemet blir da hvordan skal dette skje. Advokat Carl D. Clasen, Danmark: Det er min opfattelse, at de tidligere talere ikke rigtigt har berørt referentens hovedspørgsmål. Jeg opfatter dette som spørgsmålet om, hvordan og hvornår samfundshensyn skal varetages under betalingsstandsnings- og konkursproceduren. Skal der udpeges en særlig person til at varetage disse hensyn? Hvornår skal han træde i funktion? Og hvordan ønsker man samfundshensynene varetaget? Ved eventuel overtagelse af den virksomhed der er i vanskeligheder? I så fald opstår det væsentlige problem, at fastslå aktivernes værdi på en også for kreditorerne tilfredsstillende måde. Høyesterettsadvokat Harald Arnkværn, Norge: Et par avslutningsord om konkurs kontra konkurssurrogat. Jeg fastholder, at det er vanskeligere å få til en ordning, dersom en virksomhet først er gått konkurs, enn om man kan få grepet inn på et tidligere tidspunkt og på det tidspunkt *etablere en konkurssurrogatordning. Der hvor man bør be kreditorene om å yte sitt samfunnsansvar er gjennom en profesjonell oppfølgning av debitorene, slik at det kan gripes inn på tidlige varselsignaler, og derved prøve å få rettet opp en virksomhet, som er i ferd med å få økonomiske problemer. Jeg tror at de regler som vil bli foreslått i Norge om frivillig gjeldsforhandling under skifterettens beskyttelse vil kunne være med å gjøre denne type awiklinger enklere og bedre. Et par kommentarer til spørsmålet om andre grupper enn kreditorene skal være representert i bostyret. Eksempelvis overveies det

20 334 Harald Arnkværn å la arbeidstagerne få en formeli posisjon i et bostyre, nettopp for å ivareta samfunns- og/eller arbeidsplassinteresser. Jeg synes tanken er god så lenge man er på et stadium i redningsaksjonen hvor det er spørsmål om å redde virksomheten og arbeidsplassene. Når man er kommet så langt at det er tale om en ren awikling, er man imidlertid kommet til det stadium hvor det er kreditorene - og disse alene som må dele restene. Andre bør da ikke være representert i bostyret. Jeg har förstått innleggene i dag slik at de fleste mener det ikke vil være riktig å ta hensyn til samfunnsinteresser hvis disse må gå foran eller på bekostning av kreditorenes interesser. Det vil fremgå av mitt hovedinnlegg at jeg er enig heri, - men vi er i en grå sone hvor det er vanskelig å vite på hvis bekostning et godt resultat kan nåes. Højesteretssagfører Hans Brøchner, Danmark: Efter en tak til talerne bemærkede referenten: Jeg har forstået på de svenske talere, at de var betænkelige ved den ordning, vi har fået i Danmark med massekrav af første og anden klasse. Nu har vi jo kun haft den ordning i få år her i landet, men det er mit indtryk, at man ikke skal være betænkelig ved den. Forholdet er jo det, at når en virksomhed er kommet i vanskeligheder, er man i den situation, at skal man overhovedet få virksomheden ført videre, har man ofte ikke likvide midler dertil. Man har da før solgt måske nødvendige aktiver, som var fri. Det kunne være meget tabgivende. Nu har vi en ordning, hvor det er muligt at låne penge og få finansieret en fornuftig drift inden for en passende periode. Det er mit indtryk, at det er en ordning, der benyttes, og som de danske kreditorer/pengeinstitutter er indstillet på at benytte på velvillig måde. Til de norske deltagere vil jeg sige, at jeg er enig i, at det ville være lykkeligt, om man kan afdramatisere konkursen. I Danmark havde vi indtil for et par år siden den ordning, at insolvente aktieselskaber blev likvideret helt uden om skifteret og uden offentlig kontrol, men på en effektiv måde. Den manglende offentlige kontrol var en torn i øjet på mange, og man valgte derfor at tage de gode sider af denne

21 Konkurssurrogater 335 insolvente selskabslikvidation og føre dem ind i konkursloven, og dermed under skifterettens tilsyn. Til advokat Clasen vil jeg sige, at det er ikke min tanke, at kurator i et konkursbo skal se på, om samfundet har interesse i at overtage denne eller hin virksomhed. Det må andre gøre. Kommunen, arbejdstagerne, (fagforeningen), eller hvem der nu kan være tale om, og jeg kunne tænke mig, at der i den forbindelse kom et eller andet organ ind eller nogle sagkyndige, som skulle vurdere situationen. Til sidst vil jeg nævne et par tal. Man taler om, at jeg går kreditorerne for nær.vi har i Danmark fra 60'erne en statistik over konkursboer for de sidste 10 år. Det viser sig, at af samtlige danske konkursboer blev 15 % sluttet uden udlodning. I de boer kan jeg altså ikke komme til at gå kreditorerne for nær. 37 % blev afssluttet med hel/delvis dækning til de privilegerede kreditorer. Her kommer jeg heller ikke til at gå de almindelige kreditorer for nær. Tilbage var der så 48 % af samtlige konkursboer, som overhovedet gav dividende, og gennemsnitsdividenden i disse boer var 11 %. Det beløb, der ialt blev udbetalt til de pågældende, var kun 23 mill, kr.! Jeg indrømmer, at aktieselskaberne ikke er med i statistikken, og at der i de senere år er mange, mange, flere midler i boerne, end der var dengang, men om der er større dividende idag, det ved jeg ikke. Jeg tror ikke, det kommer til at gå så stærkt ud over kreditorerne. Landsretssagfører, dr. jur. Allan Philip, Danmark: Må jeg så sige tak til referent og korreferent og til diskussionsdeltagerne for de indlæg, som de er kommet med på et område, som jo kan ses med jævne mellemrum i aviserne, har stor aktuel betydning. Man skal vel nok være opmærksom på, at de sager, der har været fremme, først og fremmest har haft måske politisk karakter og har givet emnet en politisk drejning, som gør, at man vel nok skal vise nogen forsigtighed med at gribe ind med lovgivning. Der er nok større økonomiske implikationer for samfundet som helhed af en lovgivning på dette område, end man umiddelbart kan overse. Men jeg tror, at vi har fået et interessant grundlag for at gå videre i disse overvejelser og se, om der er muligheder for via dette område at skabe en bedre konkurslovgivning. Jeg siger tak og hæver mødet.