Den første undersøgelse af mælk fra bevaret Sortbroget Jysk Malkerace Läget i det svenska bevarandearbetet av nötkreatursraser...

Transkript

1 NORDISK GENBANK HUSDYR NR. 1 FEBRUAR 2006 FOTO: VERA GJERSØE Den første undersøgelse af mælk fra bevaret Sortbroget Jysk Malkerace Läget i det svenska bevarandearbetet av nötkreatursraser Det finska bevarandearbetet av nötkreatursraser... 6 Bevaring av gamle norske storferaser Islandsfe Seminarum i Skara avslutade projektet FOTO: ISLANDS BONDEORGANISASJON NGHNYTT :51:26

2 Lederen Arbeidet til Nordisk Genbank Husdyr har helt siden starten i 1984 dreid seg mye om storfe. Dette er en stor og betydningsfull næring for Norden. Allerede i 1994 ble det startet et prosjekt hvor man skulle se på de genetiske profiler hos nordiske storferaser. Dette prosjektet har seinere blitt utvidet til Nord-europeiske storferaser. Prosjektet har etter hvert munnet ut i en rekke prosjekter og ennå brukes det data derfra i flere nye prosjekter. Det ble funnet tendenser til tap av genetisk variasjon både i små og store populasjoner og at gensammensetningen hos mange raser ikke har endret seg mye. Videre ble det funnet at de nordiske storferasene er i slekt, og det er utviklet et eget slektskapstre som viser hvor nært de nordiske rasene står hverandre. En oppramsing av alle prosjektene som har hatt med storfe å gjøre skal jeg ikke gi, men henviser til vår Internettside Men en ting jeg har lyst til å nevne, er vårt siste prosjekt som nå er avsluttet; Bærekraftig utnyttelse av den røde nordiske mjølkekupopulasjonen som genetisk ressurs. Prosjektet har belyst spørsmål som har betydning for hvordan den røde nordiske mjølkekupopulasjonen best kan forvaltes for å sikre avlsmessig framgang, samt å holde konkurransekraften oppe for i forhold til andre raser. Samtidig har man belyst muligheter for å minimalisere risikoen i form av innavl og tap av genetisk variasjon. Mer om dette kan man lese i artikkelen som er med i dette nummeret eller gå inn på vår Internettside, der vil dere finne hele rapporten. Vi går et spennende år i møte når det gjelder husdyrgenetiske ressurser på både nordisk og internasjonalt plan. Det er på nordisk plan i gang en vurdering av hvordan arbeidet med genetiske ressurser skal organiseres i Norden. Dette arbeidet regner man vil være ferdig i løpet av sommeren, og det blir spennende å se hva slags konsekvenser dette får for oss. Videre er det på internasjonalt nivå arbeid i gang når det gjelder regulering av husdyrgenetiske ressurser hvem er eier dem? Liv Lønne Dille Redaktør FOTO: LIV LØNNE DILLE 2 NGHNYTT :51:28

3 Den første undersøgelse af mælk fra bevaret Sortbroget Jysk Malkerace Selv efter 50 års intensiv selektion for højere mælkeydelse må det konstateres at det stadig er mælk der kommer ud af yveret! Kristian Kortegaard FOTO: LEO KORTEGAARD I min specialeopgave 1 på agronomstudiet sammenlignede jeg mælk fra køer af racen Sortbroget Jysk malkerace (SJM) med mælk fra Sortbroget Dansk Malkerace- Dansk Holstein (SDM-DH). Opgaven havde til formål at undersøge om mælkens indhold af fedt, protein, kasein havde ændret sig som følge af de sidste 50 års ydelsesfremgang. Jeg målte derudover på nogle faktorer, som kunne vise om mælken fra de to racer kan forventes at have forskellige egenskaber i forhold til f.eks. osteproduktion samt om produkter lavet af mælk fra SJM og SDM-DH kan forventes at være forskellige mht. konsistens. Mælken fra SJM havde et meget lavere fedtindhold end mælken fra SDM-DH. Mælkens indhold af fedt og protein er vist i faktaboks 1. Specielt i perioden fra kælvning og 6 uger frem havde SDM-DH en højere fedtprocent. Dette skyldes hovedsagligt, at de højtydende køers foderoptagelse ikke kan følge med mælkeydelsen i denne del af laktationen, og de derfor mobiliserer kraftigere af kroppens fedtdepoter end de lavere ydende SJM. Modsat fedtindholdet havde mælken fra SJM et højere proteinindhold end mælken fra SDM-DH, ligesom mælkens proteinindhold var lavest tidligt efter kælvning hos SDM-DH. På grund af det højere indhold af protein kan det forventes at mælken fra SJM vil give et højere osteudbytte end mælk fra SDM-DH. Ud over det højere indhold af protein fandt jeg ikke noget der tyder på at mælken fra SJM er mere egnet til ostefremstilling. Jeg kunne dog konstatere at alle mælkeprøverne fra SJM koagulerede mens flere af mælkeprøverne fra SDM-DH ikke koagulerede efter tilsætning af osteløbe. Der er derfor grund til at tro at mælken fra SJM vil egne sig godt f.eks. osteproduktion. Ud fra mine undersøgelser kunne jeg ikke se nogen forskel i proteinsammensætningen i mælken fra de to racer. Det er dog muligt at en mere detaljeret undersøgelse vil kunne afsløre forskelle i proteinernes opbygning og egenskaber i mælken fra de to racer. Faktaboks 1 SJM 0-6 SJM > 6 SDM 0-6 SDM >6 uger uger uger Uger Protein % 3,26 a 3,19 a 2,88 ab 3,04 b Kasein % 2,39 a 2,36 a 2,08 ab 2,25 b Fedt % 2,00 a 2,27 a 4,99 b 4,32 b Forskelligt bogstav viser signifikant forskellige værdier Jeg fandt at mælken fra SJM indeholdt mindre fedtkugler end mælken fra SDM-DH i de første 6 uger af laktationen. Det kan derfor forventes at mælk fra SJM i denne periode vil give et mælkeprodukt med en mere cremet og smeltende tekstur end mælk fra SDM-DH. SJM køerne gik med deres kalve og levede udelukkende af græs i forsøgsperioden mens SDM-DH køerne blev udvalgt fra den eksisterende malkekvægbesætning på Danmarks Jordbrugsforskning. Denne forskel i fodring har formodentlig påvirket mælkens sammensætning. SJM køerne blev håndmalket hvilket formodentlig har givet en lidt lavere fedtprocent i mælken end hvis de var blevet malket med malkemaskine, fordi den sidste mælk der bliver malket ud er federe end den første. Ud fra en videnskabelig tilgang ville det være ønskeligt at have den samme fodring til begge racer for at fjerne den usikkerhed det giver på resultaterne. Resultaterne i min opgave viste ikke nogen klare forskelle i proteinsammensætning eller forventninger om at mælken fra SJM generelt har nogle markant forskellige egenskaber fra mælk fra SDM-DH. Jeg mener derimod at potentialet må være større i at udnytte SJM køernes evne til at omsætte store mængder grovfoder til mælk, hvilket formodentligt gør dem i stand til at producere mælk i et meget mere ekstensivt system end det nuværende danske landbrug. 1 Med titlen: A study on the composition of milk from the native Danish Jutland cattle SJM and comparison with contemporary SDM-Danish Holstein 3 F P K F F NGHNYTT :51:30

4 Läget i det svenska bevarandearbetet av nötkreatursraser Göte Frid I syfte att öka antalet vuxna, renrasiga djur av inhemska hotade raser kan djurhållare få en årlig ekonomisk ersättning inom ramen för det svenska miljö- och landsbygdsprogrammet. Ersättningen är 1000 kr per ko och totalt har cirka 3.3 mkr utbetalats till nötkreatursraser under år I de flesta fall har antalet djur av ersättningsberättigade raser ökat under de senaste åren, vilket indikerar att ersättningarna har avsedd effekt. Värt att notera är emellertid att även om antalet djur av de hotade raserna ökar, så används inte alla i avel. Föreningar som verkar för bevarande av inhemska husdjursgenetiska resurser har även möjlighet att få stöd inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet. I storleksordningen handlar det om 1,6 miljoner kronor som 15 föreningar för olika djurslag delat på. Pengarna används huvudsakligen till informationsmaterial och föreningstidskrifter och bidrar på så vis till ökad kännedom om de aktuella raserna och skötseln av dem. Denna kunskap är nödvändig för att främja bevarandet av raserna. Nuvarande miljö- och landsbygdsprogram går ut under Ett intensivt arbete pågår därför just nu (januari 2006) med planering för kommande program som sträcker sig fram till t FOTO: JESPER EGGERTSEN 4 Nötkreatur i genbank (g) och i Jordbruksverkets CDB-register. Observera att uppgifterna gäller samtliga han- respektive hondjur av respektive ras och inte hur många som använts i avel under året. Ras Rödkulla Fjällras Fjällnära ko Väneko CDB CDB CDB CDB CDB (g) (g) (g) (g) Bohuskulla CDB CDB CDB CDB CDB (g) (g) (g) (g) Ringamålako CDB CDB CDB CDB CDB (g) (g) (g) (g) NGHNYTT :51:31

5 Nya åtgärder som diskuteras är bl.a. ekonomiskt stöd för förflyttning av handjur samt ekonomiskt ersättning för att föra register och stamböcker. Behovet av bevarandeåtgärder för äldre stammar av svensk låglandsboskap är också en aktuell fråga. Samling av sperma från tjurar av utrotningshotade raser Sedan 1993 har Jordbruksverket medverkat i verksamheten med samling av sperma från tjurar av utrotningshotade raser i syfte att ha kvar genetiskt material som en reserv inför framtiden och i händelse av populationskrascher. Till stationen i Alebäck utanför Skara tog man 2005 in sammanlagt 10 tjurar, varav tre allmogetjurar (väne och ringamåla), tre av fjällras, en av fjällnära ras samt tre rödkulletjurar. Sperma kunde samlas från alla tjurar utom från rödkullan Krikelin. För att sperma ska kunna användas kommersiellt i Sverige, ska spermierörligheten (motiliteten) vara 50 % eller högre. Doser med lägre motilitet läggs in i spermalager för att vara tillgängliga för speciella ändamål. Oberoende av motiliteten läggs dock minst 50 doser i genbanken. Jordbruksverket inrättade under 2005 en referensgrupp (husdjursgenetiska rådet) som ett rådgivande organ i arbetet med husdjursgenetiska resurser. I rådet finns SLU, Stockholms universitet, Naturvårdsverket, Centrum för Biologisk Mångfald och länsstyrelsen representerade liksom avelsorganisationer och rasföreningar dessutom deltar djurparksföreningen och Nordisk Genbank Husdjur. Rådet har rekommenderat Jordbruksverket att sperma från spermabanken bara ska användas till hondjur av samma ras som donatorn. Rutiner för att säkerställa detta diskuteras inom verket. Utöver rådet har Jordbruksverket också bildat en samarbetsgrupp för att förbättra informationen om hotade husdjursraser. Nötkreatursraserna fjällras och rödkulla har under året fått nya raskoder av Svensk Mjölk vilket innebär att de inte längre går under samma raskod som SKB (Svensk Kullig Boskap). Rödkulla har tilldelats raskod 40 och fjällrasen raskod 41. SKB har raskod 3. Effekterna av denna omkodning förväntas innebära en ökning i antal rödkullor och fjällrasdjur och en minskning av djur kodade som SKB. Genom uppdrag som regeringen givit Jordbruksverket kommer två områden av stor betydelse för arbetet med att bevara husdjursgenetiska resurser att särskilt belysas under Det första gäller ett underlag för utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap och hur delmålen för husdjursgenetiska resurser bör se ut för att få den långsiktighet som krävs för de olika rasernas förvaltning. Uppdraget ska presenteras i sin helhet i december Det andra området handlar om systematisk samling och lagring av genetiskt material. Här ställs bl.a. frågan om det behövs annat material än den sperma som i dag samlas och om fler djurslag bör samlas för en långsiktig förvaltning av de husdjursgenetiska resurserna. Förslaget ska kostnadsuppskattas. I maj ska Jordbruksverket lämna ett svar. Ett uppdrag om hur husdjursgenetiska resurser kan tryggas genom beredskaps- och katastrofplaner m.m. har lämnats i december Åtgärder för ett säkert registreringsarbete och skydd för rovdjur är exempel på förslag som kostndsberäknats. Resultat från frysning av tjursperma från allmoge-, fjällras-, fjällnära- och rödkulletjurar år Födelse-id Namn Ras Totalt antal Antal strån godkända för frysta strån kommersiellt bruk genbank SE Fredriksdals Galder Väne SE Frej Väne SE Rainman Ringamåla SE Dagobert Fjällras SE Frej Fjällras SE Harliè Fjällras SE Linus Fjällnära SE Tengil Rödkulla SE Krikelin Rödkulla SE Humle Rödkulla NGHNYTT :51:32

6 En brokig mångfald uppfödare skapar en grund för att boskap av lantras ska bevaras i Finland 6 FOTO: ANNELI NUORANNE Heli Vuorio, Katriina Soini och Taina Lilja Att lantraserna är utrotningshotade har uppmärksammats på sista tiden. Också i Finland har åtgärder börjat vidtas för att garantera att raserna bevaras för kommande generationer. Öst-, väst- och nordfinska boskapsraser producerar mindre än de dominerande raserna, och med hjälp av miljöstöd försöker man utjämna denna skillnad. Även om stödet är ett viktigt tillskott för uppfödaren räcker det ofta inte till att kompensera skillnaden mot den dominerande rasen. Uppfödarna av lantrasboskap har ofta också andra värden än de ekonomiska. I den uppfödarenkät som Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi gjorde på våren 2005 undersöktes vilka de är som föder upp boskap av lantras och varför. Enkäten väckte ett stort intresse bland uppfödarna av lantrasboskap: sammanlagt 300 uppfödare av kor eller får av lantras svarade på enkäten och svarsprocenten steg till över 50 %. Av materialet framgick det att uppfödarna av lantrasboskap inte alls bildar en homogen skara, utan en brokig mångfald uppfödare ingår i gruppen. För det första finns det boskap av lantras på många olika slags gårdar. Antalet djur varierar från enstaka nötkreatur till tiotals kreatur. Uppfödarna av finsk boskap kan grovt indelas i två grupper, det vill säga uppfödare vars hela eller nästan hela kreatursbesättning består av kor av lantras, samt av uppfödare som bland sina kor av rasen ayrshire eller frisisk ko har ett par lantraskor. De som bara föder upp finsk boskap har ofta långa traditioner bakom sig och går in för husdjursförädling. I Finland finns det några tiotal större besättningar, med över tio exemplar, och två av dem finns på fängelsegårdar som drivs av samhället. En ko av lantras som skaffas till en gård med annan boskap berättar om uppfödarens hobby, intresse eller nyfikenhet på speciella djur och djur med annorlunda utseende. En drivfjäder till att börja föda upp lantrasdjur har varit intresse för att bevara lantraserna. Enligt uppfödarna anpassar sig lantraskorna bra till moderna ladugårdar, lär sig mjölkningsroboten och att äta vid foderstationer. Men en koplats i en ny modern ladugård är dyr så det är sällan ekonomiskt möjligt att ha lågproduktiva lantraskor. På mindre och mer traditionella gårdar däremot finns det intresse för en ökning av antalet kor av lantras. För det andra finns det stora variationer i uppfödarnas motiv att ha öst-, väst- och nordfinska boskapsraser. Uppfödarna av lantrasdjur kan indelas i fyra olika typer: produktionsinriktade, värdeinriktade, traditionellt inriktade och emotionellt inriktade. För den produktionsinriktade uppfödaren är lantrasdjuren i första hand bara djur som producerar och de innebär inkomster för gården. Den värdeinriktade uppfödaren å sin sida koncentrerar sig inte på djuret i ekonomisk betydelse utan djurets andra värden betonas mer: uppfödandet av lantrasdjur kan till exempel vara en hobby eller en sätt att värna om den finska kulturen. Den traditionella uppfödaren har lantraser för att fortsätta gårdens traditioner och den emotionellt inriktade uppfödaren förknippar starka känslor med skötseln av djuren. De vanligaste uppfödartyperna är produktionsoch värdeinriktade, medan de två andra typerna i uppfödargruppen är få. De flesta uppfödarna har drag av de olika typerna. En bred uppfödarskara är en garanti för att lantraserna ska bevaras i framtiden. Härigenom hotas inte hela rasens framtid av till exempel växlingarna i stödpolitiken eller att en viss grupp, till exempel äldre jordbrukare, lägger ner djuruppfödningen. Å andra sidan skapar mångfalden i uppfödargruppen utmaningar för planering av skyddsverksamheten. Det verkar också som om det förutom ekonomiska styrmetoder också krävs till exempel information, rådgivning och kontakt mellan uppfödarna för att garantera en framtid för den finska kon. En speciellt viktig faktor enligt enkäten tycks vara att uppskattningen av uppfödarna av lantraser skulle höjas förutom i samhället också av andra boskapsuppfödare. NGHNYTT :51:32

7 Bevaring av gamle norske storferaser FOTO: NORSK LANDBRUKSMUSEUM Mona Gjerstad Holtet Det drives bevaringsarbeid for seks gamle norske storferaser: Telemarkfe, sidet trønder- og nordlandsfe (STN), dølafe, vestlandsk fjordfe, vestlandsk raudkolle og østlandsk rødkolle. Av disse har telemarkfe og STN egne avlsorganisasjoner, mens de øvrige forvaltes av det norske Genressursutvalget for husdyr. Det er i tillegg etablert egne interesselag som engasjerer seg aktivt for disse rasene, og samtlige avls- og interesselag er samlet i en paraplyorganisasjon for gamle norske storferaser, Norsk Bufe. Forvaltningsarbeidet i Norge er i hovedsak basert på dyrehold i private besetninger. Uten bønder som velger å ha gamle raser på båsen vil det være vanskelig å drive et bevaringsarbeid for disse rasene. Den offentlige innsatsen i bevaringsarbeidet har i hovedsak vært rettet mot etablering og drift av tiltak som gagner dyreeierne i fellesskap. Av de viktigste tiltakene kan det nevnes: Etablering og drift av et eget dataregister (NLMs Kuregister) med mulighet for grundige slektskapsregistreringer og innavlsberegninger på individnivå. Fram til nå har et dataregister utviklet av Nordisk Genbank Husdyr vært i bruk, men Kuregisteret er nå under omlegging til en web-basert løsning med mulighet for egenregistrering i egen besetning, samkjøring av data med ordinær norsk husdyrkontroll og bruk av det NGH-utviklede EVA-programmet til innavlsberegninger. Samarbeid med avlsorganisasjonen GENO om inntak av okser av gamle raser til semin. Genressursutvalget for husdyr (GUH) har opprettet et eget okseutvalg som foretar utvalg av aktuelle seminokseemner fra rasene uten egen avlsorganisasjon. Minimum to okser av hver rase står hvert år oppført i GENOs Oksekatalog, og GENO har i tillegg tatt på seg gratis langtidslagring av 100 sæddoser av hver okse av gamle raser i tillegg til seminokser av NRF. For rasen østlandsk rødkolle har en fått et viktig genetisk tilskudd gjennom import av sæd fra individer av rasen i Sverige. Det er opprettet bevaringsbesetninger som et ekstra sikringstiltak for alle de gamle storferasene unntatt telemarkfe. Disse bevaringsbesetningene er fortrinnsvis lagt til landbruksskoler og museer for å kunne ivareta en formidlingsfunksjon i tillegg til sikringsaspektet. Det har vært gjort en del forskning på egenskaper hos rasen STN de seneste årene. Behovet for mer forskningsbasert kunnskap om de gamle rasene er imidlertid stort. 7 NGHNYTT :51:33

8 FOTO: NORSK LANDBRUKSMUSEUM 8 GUH har via sitt sekretariat ved Norsk Landbruksmuseum drevet et utstrakt informasjonsarbeid med spesiell fokus på viktige forvaltningstiltak ovenfor dyreeiere og rasemiljø, og mer generell informasjon om bevaringsarbeidet ovenfor andre grupper. Et eget meldingsblad, Bjellekua sendes ut gratis til dyreeiere og andre interessenter. Det har også blitt lagt vekt på bidra til å skape et kontaktnett mellom dyreeiere med gamle raser. I 1999 ble det etablert en offentlig støtteordning for hold av bevaringsverdige storferaser. Ordningen omfattet først bare kyr som er minst 7/8 raserene og som hadde kalvet minst en gang. I 2000 ble den utvidet til også å omfatte tilskudd til hold av egen avlsokse. Tilskuddsordningen er ment å kompensere noe for driftsulemper ved å velge gamle storferaser og stimulere til økt dyrehold. Ordningen skal også sikre høy oppslutning om individregistrering enten i den norske husdyrkontrollen eller i NLMs Kuregister. I tillegg gis det også offentlig støtte til drift av avls- og interesselag for de gamle storferasene. Husdyrgenetiske ressurser som utgangspunkt for næringsutvikling vil trolig bli svært aktuelt framover, som et element for å sikre økonomien i drift med mindre produktive raser. Satsingen som gjøres i Telemark fylke kan spesielt nevnes. I fylket gis det direkte dyretilskudd fra regionale midler, i tillegg til at det satses det på næringsutvikling basert på telemarkfe med etablering av et eget meieri og slakteri. Flere spennende næringsutviklin gsprosjekt basert på gamle storferaser er på gang, og vil trolig iverksettes i løpet av de nærmeste årene. FOTO: LIV LØNNE DILLE NGHNYTT :51:33

9 Islandsfe FOTO: ISLANDS BONDEORGANISASJON Ólafur R. Dýrmundsson og Emma EyÜórsdóttir Den islandske storferasen er i slekt med norsk sidet trønder- og nordlandsfe og rasens opprinnelse ligger mer enn 1100 år tilbake i tid, før bosettelsen av Island. Mindre import av storfe fra Danmark i det 18. og 19. århundre har ikke hatt merkbar innflytelse på rasen. Produksjonen av melk på Island er utelukkende basert på denne rasen som teller nu melkekuer. Den islandske kua er liten, veier omtrent 470 kg i gjennomsnitt. Kuene har mange farger og mer variasjon i farger enn noen annen storferase i Europa. Hornete dyr er sjeldne p.g.a. langtidsseleksjon imot horn. Gjennomsnittlig melkeytelse hos kontrollerte buskaper er 5000 kg melk med 4% fett og 3,4% protein pr. år, basert på fôring med høy andel av grovfôr. Enkelte kuer presterer opp til kg melk. Ny forskning har påvist at melken inneholder høy andel av proteiner som har positive egenskaper både helsemessig og til fremstilling av ost. Islandsfe er sjeldent utenfor Island, noen få dyr finnes på Færøerne, Grønland og i Danmark og stammer fra nylig eksport. I tillegg har man eksportert små mengder av sæd til Sverige for bruk i gamle bevaringsraser. Kjøttferasene som finnes på Island er av britisk og fransk opprinnelse. Den første importen av Galloway var en oksekalv i Gallowaysæd ble importert i 70-årene og i 90-årene ble Aberdeen Angus og Limousin etablert ved import av embryoer. Det er kun et fåtall besetninger med renrasede kjøttfe og ammekuer, mest Galloway. Kjøttrasene blir hovedsakelig benytteet gjennom kunstig sædoverføring til kjøttproduksjon fra kryssingskalver som har hurtigere tilvekst og bedre kjøttegenskaper enn renrasede kalver fra Islandsfe. Islands Bondeorganisation er ansvarlig for datakontroll, avl og rådgivning imens Islands Landbruksuniversitet står til ansvar for forskning og forsøksvirksomhet angående storfe og melkeproduksjon. Ny storfeplakat FOTO: ISLANDS BONDEORGANISASJON Det er på Island laget en ny plakat vedrørende ulike farger hos Islandsfe. Den er publisert av Íslands Bondeorganisation og kan bestilles ved å sende en e-post til: bondi@bondi.is. Pris: Euro 11, NOK 80 + post. 9 NGHNYTT :51:35

10 Seminarum i Skara avslutade projektet Sustainable Breeding in the Nordic Red Dairy Breeds (projektrapporten finns på NGH:s hemsida Hans Ekström 60 personer från de nordiska länderna, Baltikum och Tyskland deltog i mötet som också var samordnat med möte i den europeiska federationen för röda mjölkraser. Ländernas nationella avelsorganisationer, myndigheter och forskningsinstitutioner var väl representerade. Projektet rymmer förutom en genomgång av läget inom raserna och samordningen i aveln mellan dem en analys av utfallet vid olika modeller för samarbete. Analyserna har gjorts av husdjursgenetikern Anna Sonesson, som arbetar vid Akvaforsk i Norge och således inte är knuten till arbetet med nötkreatursavel inom något enskilt land. En neutral bakgrund av analyserna på detta sätt har ansetts värdefull. Torstein Steine, Norge har lett projektgruppen och presenterade bakgrund m.m. vid seminariet. Avsikten med det har inte varit att göra en plan för samarbetet, sa han, utan främst att klarlägga vilka faktorer som är viktiga att beakta vid ett närmare samarbete mellan ländernas populationer. De nationella avelsledarna redovisade status och trender inom respektive röd mjölkras. Samarbetet har varit ganska nära mellan populationerna, främst vad gäller tjurfäder, och det pekades på flera goda resultat från det. Mjölkkopopulationerna minskar i alla länder och i de flesta tappar man också något i underlag till den svartvita rasen. Sverige och Norge har de senaste åren haft framgångar i export främst för korsning både av livdjur och sperma för sin ras. Alla länderna behåller numera semintjurarna i livet. Avelsprogrammen utvecklas med nya registreringar på hälsoområdet, t.ex. klövstatus, som ska avelsvärderas i Sverige. Nordisk Avelsvärdeing (NAV) har en central plats i det nordiska samarbetet, som Gert Aamand Pedersen redogjorde för. De tre deltagande länderna FOTO: HANS EKSTRÖM 10 NGHNYTT :51:36

11 FOTO: LIV LØNNE DILLE (Danmark, Finland och Sverige) bekostar arbetet i förhållande till djurunderlag. NAV arbetar med den övergripande målsättningen att göra avelsvärderingar efter internationellt accepterade metoder, bygga upp nya registreringar och att inrikta sig på utveckling av metoder för värdering av nordiska egenskaper som mastitresistens, fruktsamhet m.fl. NAV redovisade de första gemensamma nordiska avelsvärdena våren 2005 och dessa ersätter nu de tidigare nationella värdena. Eftersom avelsmålen skiljer något mellan länderna kan man dock nationellt ge olika vikter på delar i sitt nationella tjurindex och koindex ( total merit index ). Erling Fimland, Nordisk Genbank Husdjur, redovisade möjligheter för uthålligt avelsarbete med de röda nordiska raserna. Eftersom inaveln är ökande är det mycket viktigt att balansering av den sker i urvalet. Genom att optimalisera urvalet på det sättet undviker man genetiska flaskhalsar som oftast visar sig i ökande inavel i kommande generationer. Genom rätt urval av föräldradjur kan man också maximera sannolikheten att de ger nya och unika gener som kan bidra till framsteg senare och uthålligt i populationen. För de nordiska avelsparterna är det främst viktigt att man enas om tillämpning av principer och strategi för uthållighet. På det sättet kan man skapa en win-win situation som alla tjänar på, sa han. Anna Sonesson redovisade modellberäkningar för att belysa olika nordiska avelsmodeller. De genetiska grundparametrarna har stor betydelse och bl.a. är överensstämmelsen (den genetiska korrelationen) mellan det samlade avelsmålet i respektive land viktig. Den bör vara minst 80% för att ett samarbete mellan populationer ska vara ett alternativ och mellan Nordens länder ligger den något över detta. Samordningsvinsterna kan som följd förväntas bli större vid närmare överensstämmande avelsmål och om populationerna är mindre och får svårare att bl.a. bemästra inaveln separat. Man kan räkna med att vinsterna med samarbete är störst under den första tid det pågår när populationerna är minst besläktade. Gruppdiskussioner var en avslutande del vid seminariet Diskussionerna koncentrerades kring hur den nordiska organisationerna bäst ska klara ansvaret för populationerna och dra nytta av samarbetet och den vinst det internationella arbetet med export ger. Själva sättet att samarbeta dryftades också och man kan konstatera att det inte gått helt konfliktfritt hittills, men att man är på bra speeking terms. Införlivande av de baltiska staterna på lämpligt sätt med data och information framkom som viktigt. Flera grupper föreslog någon form av kommitté eller organ gemensamt nordiskt för att leda övergripande strategiska frågor, t.ex. de som gäller husdjursgenetiska resurser inom raserna. Vikten av en fortlöpande uppföljning av trender och utveckling i populationer och ett öppet informationsutbyte underströks också. Några frågeställningar ansågs behöva ytterligare belysning och arbetsgruppen i projektet kommer därför att samlas ytterligare en gång för genomgång och bedömning av ev. vidare arbete. 11 NGHNYTT :51:37

12 B Returadresse: Nordisk Genbank Husdyr Postboks 5025 N-1432 Ås Det nye Norden: Fornyelse og samarbeid i Nord-Europa (Norges program for formannskapet i Nordisk Ministerråd 2006) Det nordiske samarbeidet stilles overfor krav om stadig fornyelse og effektivisering for å møte både interne og eksterne utfordringer. Rask endring av våre samfunn skaper utfordringer for målet om en bæredyktig utvikling og stiller nye krav til blant annet sosiale velferdsordninger og ivaretakelse av miljøet. Globaliseringens utfordringer stiller nye krav til kunnskapsbasert innovasjon og verdiskaping. Internasjonaliseringen utfordrer ivaretakelsen av den nordiske identitet og kulturelle samhørighet. Endringer i våre nære geografiske omgivelser skaper både nye utfordringer og muligheter for grenseoverskridende samarbeid til felles nytte innenfor det nye Europa. Utdrag fra programmet vedrørende Genressurser Formannskapet vil ta initiativ til en gjennomgang av organiseringen av det nordiske genressursarbeidet med sikte på vedtak på ministermøtet i I dette arbeidet vil effektivisering og bedre samordning av virksomheten bli vurdert. Videre vil en ta opp oppgavefordeling og samordning mellom arbeid på nordisk og nasjonalt nivå. Den norske regjering har vedtatt å opprette et globalt frølager på Svalbard. Den internasjonale traktaten for plantegenetiske ressurser for mat og landbruk, som trådte i kraft i juni 2004, forplikter partene til å sikre bevaring og bærekraftig bruk av plantegenetiske ressurser for mat og landbruk. Svalbard blir ansett som svært godt egnet som internasjonalt frølager, og forslaget om bruk av Svalbard har fått tilslutning i FAO. Formannskapet vil involvere Nordisk Genbank i det kommende utredningsarbeidet. Det vil bli vurdert å samordne arbeidet med et globalt og nordisk frølager på Svalbard. I internasjonal sammenheng vil det bli tatt initiativ til å utvikle det nordiske samarbeidet for oppfølging av genressursspørsmål under konvensjonen om biologiskmangfold i FAO og EU. Målet er å legge til rette for at nordisk kompetanse og kunnskap blir et felles grunnlag for å utarbeide nordiske plattformer på aktuelle områder innen dyrehelse, dyrevelferd, mattrygghet og matkvalitet. Norden rundt blir til Nordisk Genbank, Nordisk Genbank Husdyr og Nordisk skogbruks frø- og planteråd har i lengre tid arbeidet med å styrke sitt samarbeid, og som et første synlig tegn på dette samarbeidet vil vi fra 1. januar 2006 få nye Internett og e- post adresser. Nordisk Genbank: Nordisk Genbank Husdyr: Nordisk skogbruks frø- og planteråd: Våre ansatte vil få nye e-postadresser: fornavn.etternavn@nordgen.org Bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske ressurser Boka gir retningslinjer for hvordan bærekraftig bruk og bevaring av husdyrgenetiske ressurser kan gjennomføres. Gjennom denne boka ønsker Nordisk Genbank Husdyr å stimulere til realising av bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske ressurser en utfordring både politisk og faglig så vel nasjonalt som internasjonalt. Pris per bok: 200 NOK/26 Euro Adresse: Nordisk Genbank Husdyr Postboks 5025, N-1432 Ås Tlf.: Fax: E-post: liv@nordgen.org Internett: ISSN: Redaktør: Liv Lønne Dille Layout: RLF Trykk: Prinfo Unique, Larvik Opplag: 2400 stk Nordisk Ministerråd NGHNYTT :51:38