VizslaUlet. Nr. 1/ ÅRGANG, juni 2012

Transkript

1 VizslaUlet Nr. 1/ ÅRGANG, juni 2012

2 Om VizslaUlet Redaktør: Sissel Jerve Olav Nygards veg Oslo E-post: Innholdet i dette medlemsbladet står for de respektive forfattere/annonsørers regning, og er ikke nødvendigvis sammenfattende med redaksjonens eller UVNs syn. Artikler, bilder og alt som du synes er spennende til VizslaUlet kan sendes til: VizslaUlet@gmail.com. Tidsfrist for neste utgave av VizslaUlet er 15. november Forsidebilde: Likhu elsker å apportere. På bildet er hun to måneder gammel. Eier og fotograf er Ingrid Malene Elvenes, Kåfjord. Styret i UVN: Leder: Tonje Hennig, tonje@hundelykke.no Kasserer: Hilde Wauger, hilde.wauger@gmail.com Styremedlem: Lilian Tennung, tennung@online.no Styremedlem: Eli Haugen, eli.haugen@gmail.com Styremedlem: Astri Norøy, noaswheaten@hotmail.com Varamedlem: Iris Alexandra Knaupe, iris.johannessen@gmail.com Varamedlem: Ian Gjertz, ig@forskningsradet.no Valgkomite: Ole Ringsby, ole@stangeskovene.no Valgkomite: Tore Blaschek Valgkomite: Sissel Jerve, sjerve@mail.com Revisor: Bjørn Tennung Verv oppnevnt av styret: Avl og helse: Helga Bergholtz, helgabe@gmail.com Aktiviteter: Lilian Tennung, tennung@online.no Jaktutvalg: Eli Haugen, eli.haugen@gmail.com Redaksjon: Sissel Jerve, VizslaUlet@gmail.com Web/Presse/markedsføring: Sissel Jerve, sjerve@gmail.com UVNs hjemmeside: 1

3 Innhold Om VizslaUlet... 1 Lederen har ordet... 3 Redaktøren har ordet... 5 Nytt fra styret... 6 Presentasjon av nye styremedlemmer... 6 Årsmøte i Ungarsk Vizsla i Norge (UVN) 9/ Vizslatreff på Budor juni Resultater fra utstillingen på Budor 10. juni Årets hunder Kennel Madarász Vandrepokal Hei alle glade Vizsla-folk! Unghund oh shit! Thomas Stokke avliver 12 myter om trening av fuglehund med klikker Vizslavalper ventes i begynnelsen av juli Neo er god medisin Bilder fra leserne Vizsla property laws Nye lover for UVN vedtatt på årsmøtet 9. Juni Medlemskap

4 Lederen har ordet Sommeren er her, og for vizsla-entusiaster betyr dette en mulighet til å treffe andre vizsla-eiere på vårt årlige treff som i år gikk av stabelen juni på Budor gjestegård på Løten. Vi åpnet treffhelgen med ungarsk aften og Lilians smakfulle gulasj, lørdagen var det fugletrening i terreng og agility for de andre; stor stas for både to- og firbente! Vi møttes rundt utegrillen for prat og mat før det ble introduksjon i vann- og landapportering. Hundene fant tonen og benyttet enhver anledning til å ta en liten lekerunde med nye og gamle venner. Årsmøtet ble arrangert klokka seks, etterfulgt av spekemat og ivrig prat utover natten. Søndagen var det rasespesial; vår egen utstilling og 9 flotte hunder var påmeldt. Dommeren tok seg god tid og forklarte underveis, og vi fikk masse skryt for de flotte hundene våre. Han gav kritikken herlig gemytt og flott gemytt til de tre første hundene, før han gav beskjed til skriver at det ikke var nødvendig for ham å nevne det for alle hadde så godt gemytt Veldig hyggelig å høre! Etter at røde sløyfer og rosetter var delt ut, avsluttet vi et særdeles vellykket treff og begynner planleggingen av neste års samling rett over sommeren. Og da håper vi enda flere setter av denne helgen på forsommeren neste år til å bli med på moroa! På valpefronten er det født 9 valper i Danmark 26/5 av dansk mor Quistorf Glød og norsk far Vadoca Kvanne, og vår egen Mischa (Fabelaktive Vilmas Liisa) er i skrivende stund 7 uker på vei og valper ventes første uke i juli. Vi er kjempespente! Hun ble tidlig stor, og UL viste en god gjeng. Det er også strihårsvalper ledige i Danmark nå, så det skal være gode muligheter for de som ønsker seg et lite vizslanurk denne sommeren og høsten. Nettsiden vår blir gjevnlig oppdatert på nyheter om både kommende og nåværene kull. Jeg vil også benytte anledningen til å ønske Hilde Wauger velkommen som kasserer, og Ian Gjertz velkommen i styret! Vi er glade for å ha dere med på laget 3

5 Selv har jeg fått en fantastisk mulighet til å jobbe ved Wolf Research Center i Østerrike noen uker, og her er jeg med å sosialisere 6 ulvevalper samt trene voksne ulver og hunder parallelt. Utrolig spennende og lærerikt! Og med det ønsker jeg alle medlemmer og vizslaene deres en fantastisk sommer med mye hygge og avslapning, så ser jeg frem til å ta fatt på et nytt år som leder fra høsten av. Husk friskt vann til hundene, og ikke la dem sitte lenge i bilen nå i varmen! Det kan gå veldig galt veldig fort. GOD SOMMER! Vizslavennlig hilsen Tonje Hennig Dexter. Foto: André Nikolaisen. 4

6 Redaktøren har ordet Nå sitter du med nok en fin utgave av VizslaUlet i hendene (eller på skjermen!). Gled dere til leserbrevet fra Ingrid Malene fra Troms! Jeg blir alltid glad for slike historier og å høre hvor mye vizslaen kan bety for enkeltmennesker i hverdagen. Min grågamle veteran Neo er fortsatt besøkshund på et nevrohjem og sprer glede der. Jeg ønsker meg flere historier om deres hunder; det kan være en kort liten historie (eller lang!) om noe dere har opplevd, gode eller dårlige erfaringer dere har gjort dere, glade historier og triste historier kort sagt hva opplever du med din vizsla? Treffet vårt på Budor, nye lover for klubben, trening av fuglehund med klikker, årets hunder, terapihunden Neo og mange flotte bilder er blant stoffet denne gangen. La dere inspirere til å ta mange flotte bilder i sommer! Jeg har nå trukket meg helt ut av styret etter seks år som leder og ett år som varamedlem. Vel, jeg er fortsatt med i valgkomiteen, så helt borte er jeg jo ikke. Men det er godt å kunne konsentrere seg om litt færre ting; nå har jeg bare VizslaUlet og nettsidene våre. :-) I skrivende stund venter Neo og jeg på sommerferien. Neo venter kanskje ikke like mye for han vet ikke at han skal være på kennel i 14 dager mens hele flokken hans koser seg i Provence. Men det blir både fjellferie og sjøferie på ham både før og etter Frankrike-turen, så helt forsømt blir han jo ikke. Og hvem vet, han treffer kanskje noen hyggelige tisper på kennelen han. ;-) God sommer! Vizslahilsen fra Sissel Neo. Eier/foto: Sissel Jerve 5

7 Nytt fra styret Presentasjon av nye styremedlemmer Hilde Wauger er ny kasserer: Jeg heter Hilde Wauger, er 48 år og er gift med Jørn Weydahl Ottesen. Vi har vår vizsla hannhund som er født i Han heter Pinter (Gjuke i stamtavlen/nkk-registeret). Jeg jobber til daglig i Stil Tekstilservice AS med regnskap,- data,- og telefoniansvar. Har også erfaring innen styrearbeid i jobbsammenheng. Jeg var engasjert i vizsla- miljøet fra 2003 til På den tiden vi fikk Pinter var det ikke så mye info rundt vizsla. Jeg kom i kontakt med Erland Wolff (fra Ås) som igjen kjenner Sissel Jerve. De hadde begge to vært engasjert i noen år. I og med at rasen på denne tiden ikke hadde tilhørighet i noen klubb startet vi ett interimstyre og fikk senere tilknyttet klubben til NKK. Jeg og min mann har tatt jegerprøven og hatt med Pinter på flere kurs, men interessen er vel ikke helt på plass så det har ikke blitt så mye jakt. Vi bor like ved fine turområder og har hytte på fjellet, så Pinter er først og fremst vår turkamerat. Han er sterk og pågående ute - elsker å trekke og bruker snuta hele tiden! Inne er han rolig - en sann engel og et sjarmtroll uten sidestykke. Etter en pause fra klubben er jeg nå tilbake :-) Mitt bidrag til klubben denne gangen som forrige gang er som kasserer og styremedlem. Det er innen administrasjon og regnskap jeg kan bidra og ikke så mye innen fagområdet hund. Hyggelig å være tilbake igjen! Hilde :-) 6

8 Ian Gjertz er nytt varamedlem: Ikke bare er Ian Gjertz nytt styremedlem, men han er forholdsvis nybakt vizslaeier. Interessen for vizsla ble vakt på Svalbard for noen år siden, da familien traff verdens nordligste vizsla. I desember var Ian i Danmark og overtok Cilia, en svært så sjarmerende strihåret vizslatispe som da var halvannet år gammel. Selv om vizsla er et nytt bekjentskap har Ian lang erfaring med hund. Først grønlandshund, så hovawart. Begge disse ble brukt til snørekjøring og turkompis. Cilia skal etter hvert også snørekjøre, men som danske er skiferdighetene hennes ennå ikke helt på plass. Fuglejakt blir det derimot til høsten, og hun har lagt seg i treningen. Ian er biolog og har jobbet med dyrelivet på Svalbard i 20 år. Nå bor han i Oslo og jobber med biologi i Forskningsrådet. Hilsen Ian 7

9 Årsmøte i Ungarsk Vizsla i Norge (UVN) 9/ Tilstede: 15 medlemmer 1. Åpning Leder Tonje Hennig ønsket velkommen 2. Møteleder: Tonje Hennig Referent: Sissel Jerve To medlemmer til å underskrive protokollen: Bjørn Tennung og Beate Eikesæth 3. Innkalling og dagsorden godkjent. 4. Årsberetning 2011 Leder leste gjennom. Årsberetning godkjent. 5. Regnskap for 2011 Revisor Bjørn Tennung gikk gjennom. Kommentar fra Eli Haugen: instruktør på jakttreff i Tjølling ga hele sitt honorar til klubben (UVN) for bruk til jaktlige aktiviteter. Revisors beretning sendes medlemmene etter årsmøtet. 6. Valg a. Styret: Valgkomiteens forslag godkjent: nytt styremedlem Hilde Wauger og nytt varamedlem Ian Gjertz enstemmig valgt. b. Revisor: komiteens forslag godkjent: Bjørn Tennung enstemmig valgt til revisor. I tillegg ble Monique Blaschek enstemmig valgt til vararevisor. c. Valgkomité: valgkomiteens forslag godkjent: Ole Ringsby, leder, og Sissel Jerve, medlem, enstemmig valgt. I tillegg tok Tore Blaschek gjenvalg og ble enstemmig valgt inn som medlem. 7. Budsjett 2012 Klubben har ,- kroner på konto. Når det gjelder Fellesutstillingen, så må klubben betale for at rasene våre skal få være med. Årsmøtet gir styret i oppgave å vurdere saken videre med tanke på økonomi. Årsmøtet gir styret fullmakt til å fordele ,- kroner på de ulike komiteene. 8. Leder leste gjennom forslaget til nye lover som har kommet fra Norsk Kennel Klub. Nye lover for UVN vedtatt. 9. Avslutning Leder takket for oppmøtet og avsluttet årsmøtet Bjørn Tennung BJØRN TENNUNG Beate Eikesæth BEATE EIKESÆTH 8

10 Vizslatreff på Budor juni 2012 Tekst: Sissel Jerve Værmeldingen så ikke lovende ut for årets treff, men du verden så feil de tok! Fredagen startet tradisjonen tro med Lilians fabelaktige gulasj. Vi ble til slutt 18 personer samlet rundt bordet i Boligen og det vizslapraten gikk livlig fra første stund! Vi koser oss med Lilians gulasj! Foto: Sissel Jerve. Det så grått ut da lørdagen startet og jammen fikk vi en regnbyge akkurat da vi startet dagens program, men det var tydligevis bare litt erting fra værgudenes side. Regnet ga seg kjapt og vi var i gang med dagens program. En del ekvipasjer fikk være ute i treningsterrenget til den lokale fuglehundklubben sammen med Astri Norøy og Eli Haugen. Lite fugl å se, men det var tydelig at både folk og hunder fikk en god dag i terrenget. Slipp i terrenget. Foto: Pål Sande. 9

11 Ved Budor hadde Tonje Hennig og undertegnde en seanse med noen agility-hindre og litt ringtrening før søndagens utstilling. Det er utrolig hvor fort tiden går når man holder på med noe man liker! Plutselig var det tid for lunsj! Grillhytta ved et lite tjern på Budor er perfekt når været slår til, så her ble vi sittende og grille og skravle lenge. Noen framtidige vizslaeiere tok turen innom oss for å virkelig kjenne på ekte vizslaer. Egentlig skulle vi byttet grupper etter lunsjen, men tiden fløy litt fra Litt agility-testing. Foto: Sissel Jerve. oss, så i stedet ble det felles apporttrening som Eli Haugen sto for. Alle fikk prøve seg og de fleste lærte nok litt nytt. Treningen ble avsluttet med en uhøytidelig apportkonkurranse der det var om å gjøre at hunden skulle hente så mange apporter som mulig på to minutter. Apportgjenstandene var alt mulig; fugler, brusflasker, baller, dummyer med mer. Nador til Astri Norøy imponerte stort med å plukke inn apport etter apport i raskt tempo. Og Nador visste godt hva han ville ha; det var kun fugler han hentet! :-) Fra apporttreninga! Foto: Sissel Jerve. 10

12 Årsmøtet vårt bød på litt diskusjoner om budsjetter og hva klubben skal satse på framover og så fikk vi vedtatt nye lover son NKK har pålagt oss å gjøre. Veldig nyttig at mange får sagt sitt. Klubben har god økonomi og det blir spennende å se hva slags arrangementer vi kan få til i framtiden. Vår leverandør av tapas kunne ikke levere likevel, men en annen leverandør hev seg rundt og bragte oss et flott utvalg av spekemat i stedet. Det var svært vellykket og slike måltider blir gjerne lange og sosiale! Underveis i festmiddagen ble det delt ut litt premier og priser. Alle som deltok i vår lille apportkonkurranse fikk en liten oppmerksomhet. Instruktører og revisor fikk hver sin vinflaske. Og sist, men ikke minst; prisene for Årets hunder ble delt ut. Det var ikke premieringer i mer enn to kategorier i år, prisen Årets utstillingshund gikk til Astri Norøys Madarazs Nador og prisen Årets apporthund gikk til Eli Haugens Vadoca Kvanne. Gratulerer! På søndagen var det utstilling som sto på programmet. Også den dagen var værgudene på vår side; selv om de mørke skyene samlet seg rundt oss, så falt det ikke en eneste regndråpe. I stedet tittet sola fram iblant. Dommer Niels Brandstrup og ringsekretær Adriane Andersen ble et svært hyggelig bekjentskap og gjorde sitt til at alle fikk vist hundene sine fra sin beste side. Brandstrup forklarte tydelig for publikum hvordan han vurderte hver enkelt hund og hvorfor han dømte en foran en annen. Han skrøt veldig av gemyttet til hundene våre. I år som i fjor var det den flotte hannhunden Vadoca Kvanne som ble BIR (Best i Rasen), mens en ung tispe, Ellen Wetlesen og Jon Sverre Torps Kira, ble nummer to og BIM (Best i Motsatt kjønn). Gratulerer! Etter en god lunsj (deilige karbonader levert at samme firma som leverte spekematen) for dommeren og ryddegjengen, så var årets vizslatreff over. Det er intenst når det pågår, men jeg skulle ønske at det varte lenger. Takk for denne gangen! Vi ses neste år! Skal vi leke? Foto: Pål Sande. I farta! Foto: Pål Sande. 11

13 Resultater fra utstillingen på Budor 10. juni I år var det ingen strihår som var påmeldt utstillingen og det gjorde at vi ikke kåret noen Best in Show, kun Best i Rasen (BIR) og Best i Motsatt kjønn (BIM). Dommer Niels Brandstrup var et meget hyggelig bekjentskap som tok seg god tid til hver hund og forklarte publikum nøye hva han så i hver hund og hva som var bra og hva som eventuelt kunne vært bedre. Han poengterte flere ganger at han syntes vi hadde veldig trivelige, godlynte hunder. BIR Vadoca Kvanne og Eli Haugen, dommer Niels Brandstrup og BIM Kira og Jon Sverre Torp. Foto: Pål Sande. Dommer: Niels Brandstrup, Norge Ringsekretær: Adriane Andersen, Norge Ungarsk vizsla korthår Juniorklasse - Hannhund Huldertjernets Rafael Tare, NO48155/11, eier: Anne-Lisbeth Johansson, oppdretter: Norøy, Astri/Hesthagen, Eilert, Vestre Gausdal Beskrivelse: 58 cm mankehøyde. Vakkert hode, god overlinje, litt for avfallende kryss og derfor også noe underst. bakbensstilling. Ennå noe uutviklet brystkasse, god benstamme, meget gode poter og korrekt mellomhånd, prima pels. Resultat: Excellent, 1 konk 12

14 Åpen klasse- Hannhund Adama, NO44515/09, eier: Kenneth Bruseland, Farsund, oppdretter: Johansen, Mona, Gamle Fredrikstad Beksrivelse: 61 cm mankehøyde. Hodet kunne vært litt mer edelt. Kraftig hals, noe rund i overlinjen, litt overbygget. Noe kort skritt, real benstamme, prima mellomhånd og poter, prima pels og farge, prima gemytt, god brystkasse. Resultat: Very good Brukshundklasse - Hannhund Vadoca Kvanne S12804/2008, eiere: Haugen, Eli/ Sande, Pål, Sandefjord, oppdretter: Feledi, Jeanette, Sverige Beskrivelse: 60 cm mankehøyde. Flott hode, god hals, litt fallende kryss, men gode bevegelser. Fronten litt løs og noe framskutt, delvis pga av at brystkassen er for lite utviklet spesielt fram. Prima benstamme og poter og gemytt. Resultat: Excellent, 1 konk, CK, 1BHK, BIR - Best i Rasen Veteranklasse - Hannhund N VCH NV-06 Huvigas Neo, S53550/2002, eier: Sissel Jerve, Oslo, oppdretter: Birgit Mattsson, Hamburgsund, Sverige. Beskrivelse: Mankehøyde 61 cm. Trivelig veteratn, kjempegemytt, vakkert hode, god hals og overlinje. Lette og effektive bevegelser, litt fremskutt front, god benstamme. Vrir en anelse på forpotene. Resultat: Excellent, 1 konk, CK, 2BHK, Beste veteran Juniorklasse - Tispe Huldertjernets Rusty and Relax, NO48160/11, eier og oppdretter: Astri Norøy, Vestre Gausdal Beskrivelse: 56 cm mankehøyde. Lekker tispe, veldig fine rammer, vakkert hode, flott overlinje, flotte bevegelser, litt løs i fronten ennå, vrir noe potene foran. Resultat: Excellent, 2 konk, CK, 2BTK Speldraget's E-Magdalone, NO46176/11, eier: Beate Eikesæth, Oslo, oppdretter: Smuk, Jan- Egil/Hauan, Monica, Kirkenes Beskrivelse: Mankehøyde 57 cm. Vakkert hode, god hals, anelse rund i overlinjen, men godt steg, ennå løs i fronten (som rimelig kan være). Kunne vært bedre vinklet fram, god mellomhånd og poter, prima pels. Resultat: Excellent, 3 konk Kira, NO51936/11, eier: Ellen Wetlesen, Oslo, oppdretter: Vaag, Gunnar, Oslo 13

15 Beskrivelse: Mankehøyde 57 cm. God hals, anelse rund i overlinjen, godt steg, ennå løs i fronten (som rimelig kan være), kunne vært bedre vinklet fram. God mellomhånd og poter, prima pels. Resultat: Excellent, 1 konk, CK, 1BTK, BIM - Best i Motsatt kjønn Åpen klasse - Tispe Olebjörks Masodik Mekkora, S27085/09, eier: Unni Berit Høyer, Svingvoll, oppdretter: Olebjörk, Karin, Sverige Bekrivelse: 57 cm mankehøyde. Vakkert hode, prima hals, god overlinje, anelse bundne bevegelser, kunne hatt litt lengre bakre ribben, ellers god brystkasse, prima mellomhånt og poter. Resultat: Excellent, 1 konk, CK, 3BTK NORDV-10 Fabelaktive Vilmas Lakka, 14104/08, eier og oppdretter: Tennung, Lilian, Oslo. Beskrivelse: Mankehøye 56 cm. Meget godt hode, anelse løs halshud, god overlinje, litt fremskutt front, kunne hatt litt lengre steg. Prima benstamme, mellomhånd og poter. Resultat: Excellent, 2 konk Tare og Anne-Lisbeth Johansson. Foto: Pål Sande. Adama. Foto: Pål Sande. 14

16 Mekkora og Unni B. Høyer. Foto: Pål Sande. Lone og Beate Eikesæth. Foto: Pål Sande. Huldertjernets Rusty and Rela. Foto: Pål Sande. 15

17 Årets hunder 2011 Klubben ønsker å fremme rasen på flere felt og har satt opp en del kriterier for å kåre årets hunder i regi av Ungarsk Vizsla i Norge (UVN). Dette er en uoffisiell kåring og titlene gjelder for Ungarsk Vizsla i Norge. Eier av hunden må være medlem av Ungarsk Vizsla i Norge og hund og eier må være bosatt i Norge. Vi ønsker at medlemmer sender inn resultater, det er ofte ikke mye som skal til for å hente heder og ære. Følgende priser ble delt ut: Eiere fikk blomster, ei flott kokebok og en krukke med Ungarsk Vizsla i Norge sin logo og med skrift Årets.hund 2011 Årets apporthund 2011 Det var en klar vinner i AK. Ikke bare var han den eneste premierte, men han har vist frem rasen på en positiv måte, gjennom å vinne en av landets største prøver, Rasenprøven. Vadoca Kvanne Resultater: 4 apportpremier 2 x 1.AK (3x10), 1 x2.ak og 1 x 3.AK Vi gratulerer! I 2011 var det ingen apportpremierte UK-hunder. Kvanne. Foto: Pål Sande. Årets utstillingshund 2011 Det var utrolig jevnt om denne prisen. Fire hunder hadde delt 2. plass med 60 poeng, én hund stod som en klar vinner: Madarasz Nador Resultater: Good, Excellent +CK/CERT+CACIB Vi gratulerer! 16 Nador: Foto: Pål Sande.

18 Årets jakthund I 2011 var det ingen jaktpremierte vizsla, verken i UK eller AK. Årets viltsporhund I 2011 var det ingen viltsporpremierte vizsla. Styret i UVN Kennel Madarász Vandrepokal Kennel Madarász ved Kristina Pettersson har gitt klubben vår en vandrepokal som kan deles ut årlig. Prisen skal fremme avl og deltagelse i jaktprøver og bidra til at vizslaen videreutvikles som jakthund. Dette er altså en pris som skal gå til årets beste jakthund blant vizslaer bosatt i Norge. Styret i UVN har bestemt at prisen skal gjelde fra og med Det vil si at alle resultater som oppnås i 2011 teller med. Fra kriteriene: "Det ska tilldelas ägaren av den bästa vizslan, oavsett hårlag, jaktligt sett under året i Norge. priset ska utdelas av rasklubbens styrelse efter årest slut och vara ständigt vandrande. Ägaren ska bara bosatt i Norge." I første omgang skal prisen deles ut til en hund som er premiert både på jaktprøve og apportprøve. Dersom ingen hund har klart begge deler, skal den deles ut til den som har oppnådd beste premieringer på jaktprøver. Dersom ingen hund har fått premie på jaktprøve, går prisen til den hund som har oppnådd beste premieringer på apportprøver. I 2011 var det ingen vizsla i Norge som ble premiert på jaktprøve, men som for kåringen av Årets apporthund ble det en klar vinner; ikke bare var han den eneste premierte, men han har vist fram rasen på en positiv måte blant annet gjennom å vinne en av Norges største apportprøver, Rasenprøven. Kennel Madarász Vandrepokal for 2011 går dermed til Eli Haugen og Pål Sandes Vadoca Kvanne! Vi gratulerer! 17

19 Hei alle glade Vizsla-folk! Jeg tenkte jeg skulle sende dere en liten hilsen fra meg og min nydelige ungarske vizsla! Navnet hennes er Lihku, som er samisk og betyr Lykke. Hun er registrert som Boldogsag som er ungarsk og som også betyr Lykke Hun er helt frisk, men har en liten navlebrokk, har ikke tatt HD røntgen henne ennå. Hun er født , er en tispe og registreringsnummeret hennes er: SE51384/2011 Far: Sugàr Herceg (met1958/03) Mor: Fraunars Angya (19561/08) Oppdretter: Poór, Katalin Ingrid Malene og Likhu Jeg er en jente på 19 år fra Kåfjord i Troms som har vokst opp med Vizsla i sengen. Min far, Roald Elvenes, har alltid hatt Vizsla, blant annet Funny Farms Regi Alom som vi kalte for Tina. Det var en fantastisk hund og alle rundt henne var betatt. Da hun ble for gammel og måtte forlate oss var hele bygda triste, og vi var alle sikre på at ingen kunne noensinne fylle tomrommet hun etterlot seg. Da var jeg 12 år gammel, og siden da har jeg alltid hatt et bestemt ønske om å skaffe meg en ny Vizsla, men siden jeg var så ung, og pappa holdt aktivt på med Irsk settere hadde han ikke tid til Vizslaen lengre. Etter at jeg hadde flyttet ut hjemmefra som 16-åring, begynte med en gang jakten på en ny sjelevenn. Uheldigvis så ble jeg syk i desember 2009, før jeg hadde klart å finne meg en Vizsla, og da ble savnet etter Vizslaen ennå større siden jeg nå bare måtte holde meg hjemme. Jeg ble nesten ennå sykere av å lengte, men da jeg fylte 18 år fikk jeg endelig ønsket mitt oppfylt! Pappa ga meg kontaktinformasjonen til Katalin Poor, den samme oppdretteren Likhu 18

20 som han hentet fantastiske Tina fra! Det var da den virkelige vizslafeberen tok over og jeg klarte nesten ikke å spise eller sove den nærmeste tiden. 27. Juli ble Lihku født! Og på den tiden lå jeg på epilepsisykehuset i Sandvika og bare ventet på og endelig få ta henne med meg hjem! Det var en gledens dag! Jeg gråt og lo om en annen og moren min sverger på at jeg hadde stjerner i øynene når vi satt på flyet hjem og det gikk opp for meg at dette er virkelig! For meg er ikke Lihku bare en hund! Hun er den beste medisinen en syk jente kunne håpe på, hun er den største glede og den beste lykkebringeren! Det å kunne være alene uten å føle seg ensom er en luksus ikke alle har! De dagene hun merker at jeg er dårlig så klamrer hun seg fast til meg og ser på meg med kloke øyne, og de dagene som er lettere vet hun å utnytte! Da springer hun til døren og venter på å få gå en tur! Lihku fyller alle tunge dager med latter og rampestreker og løfter den tunge stemningen uten selv å vite det! For dette er jeg evig takknemlig, og jeg kan rope høyt av hjertet at jeg elsker min Vizsla! Mange hilsener fra Ingrid Malene Elvenes! PS: Jeg elsker Vizslaulet! Hunden er menneskets beste venn fordi du kan fortelle den alt, og den er bestandig enig med deg. 19

21 Unghund oh shit! Tekst og foto: Monica Hauan Dette er en oppfølger av historien Valp hva nå? fra forrige nr av VizslaUlet. Hovedvizslaen Speldraget s Multe har rukket å bli dobbelt så gammel, nemlig 1 år siden den ble skrevet. Tittelen denne gang forteller ikke at jeg har en ulydig, rampete og umulig tenåring, heller tvert i mot. Oh shit betyr at nå begynner alvoret og oh shit på tide å bli seriøs! Oh shit hvor ble tiden av, kan også være et dekkende begrep! Hunden kan kalles unghund frem til voksen alder ved 2-2,5 år. Det er nå den er klar for mer trening både mentalt og fysisk. Alle øvelser som er lekt inn kan det nå settes større krav til. Hunden har større konsentrasjonsevne enn en valp. Man kan forlenge tiden, øke forstyrrelsene, øke distansen til for eksempel sitt å gå i fra. Fysisk kan hunden Multe trimmes mer, men ikke med belastning. Jeg begynner aldri med trekk og kløv og sykling og lignende før etter fylte 2 år. Jeg vil være sikker på at kroppen er ferdigvokst og klar for oppgaven. Jeg er også påpasselig på at unghunden ikke hiver seg etter de voksne på fjellet og presser seg over evne. Forrige historie ble oppsummert med at jeg ikke fikk meg til å bruke nok tid på alt jeg ville og burde gjøre. Prinsippet om å trene med kvalitet og ikke kvantitet gjelder fortsatt og er en god unnskyldning. Dessuten har jeg lest artikler som viser at det er alltid er bra å sove på det. Det betyr at etter en pause på timer eller dager ofte kan være løsningen for å få framsteg i treningen. Bare prøv! Men jeg har skjønt at trening kan ikke undervurderes. Husk at når du hviler, trener konkurrentene! Og min hjelp til å klare dørstokkmila når man går tom for ideer eller været er dårlig er å trene sammen med andre. Vi har faste møtetider. Vi evaluerer hverandre. Vi diskuterer teknikker og løsninger og er hverandres trenere (selv om ingen av oss er profesjonelle). Jeg er med på å skape mitt eget treningsmiljø. Ideene finner vi i hovedsak på internett og i litteratur. Og siden vi bor utenfor allfarvei med begrenset kurstilbud har jeg funnet svaret i ONLINE- KURS. Kurs gir deg uansett en progresjon, nye oppgaver som skal trenes på som gjør at man 20

22 stadig kommer videre og ikke blir hengende fast. Jeg og Multe har i vinter fulgt grunnkurset hos Hver annen uke har vi fått ny oppgave/lekse. Vi har sendt inn film, fått tilbakemelding og diskutert i klasserom på nett. Jeg har valgt å søke etter tilbakemelding fra kurslærer og treningskompiser for å bli bedre. Resultatet er at det er mye lettere å gå Multe dørstokkmila og mye morsommere å trene Grunnferdighetene begynner å sitte så nå kan vi snart gå over til å trene på de morsomme tingene. Ved siden av online-kurset er det nå utstillingstrening på plakaten. Jeg har handlet flere hunder i ringen og kunne sikkert trent Multe hjemme mot utstillingen. Men i stedet meldte jeg oss på utstillingskurs. Jeg benytter sjansen til å legge inn trening på grunnferdighetene og konsentrasjon i nye omgivelser og blant ukjente hunder. Prøver å bygge stein på stein til ett godt hundeliv for Multe. Utstillingskurset ga meg også kicket til å starte trimmen. Multe trenger mer muskler og mindre mage for å gjøre det best mulig. Tiden er inne for å legge grunnlaget for en god jaktopplevelse til høsten. Dersom den fysiske kondisjonen er god vil også konsentrasjonen bli bedre, håper jeg. Så vi fortsetter så godt vi kan med og bare gjøre det! God sommer! 21

23 Thomas Stokke avliver 12 myter om trening av fuglehund med klikker Teksten er gjengitt med tillatelse fra Thomas Stokke, Klickerklok.se Jag tyckte att det var på tiden att avliva några myter om klickerträning av fågelhundar Klickerträning? Är inte det träning där du delar ut korvbitar när hunden gör rätt och ignorerar det som är fel? Först och främst vill jag påpeka att "klickerträning" inte är en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Med risk för att upprepa det självklara tar jag mig friheten att repetera vad jag anser att klickerträning är: 1. Vi använder oss av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna). Låt mig göra en snabb förklaring av de här "fina" orden. Belöningar är alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Eller, rättare sagt, alla aktiviteter som kan förstärka beteende. Jag skiljer inte mellan belöningar och beteenden. Allt är beteende! Att jaga, att apportera, att leka, att äta... Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar kunde stoppas i fickan hade alla haft full kontroll på sina hundar och vi som håller hundkurs hade fått hitta ett nytt jobb. Jag lär mina hundar att arbeta för de flesta aktiviteter som de tycker om att göra. Jag ser till att de beteenden som jag tycker om (som att leka, äta, sitta, gå fot, komma på inkallning och att apportera) blir förutsättningar för att hunden ska få göra andra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, utreda, springa lös, dra cykeln eller leka med andra hundar). Beteenden som jag inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter jag inte hunden öva sig på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna. Så enkelt och så svårt! Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om - sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera! Traditionellt har hundetränare varit väldigt kreativa när det gäller att hitta sätt att straffa hundar. Låt oss hellre vara kreativa och hitta alla positiva förstärkare i hundens liv och låt den jobba för dem. Vilka belöningar passar i olika situationer? Finns det beteenden som vi kan få mindre av genom att ignorera dem? Ja, självklart. De beteenden som hunden inte uppnår någonting genom att utföra, eller när vi har kontroll över det hunden vill ha. Alla uppmärksamhetssökande beteenden som tjat och tiggande, att stanna och titta på dig under söket och kovändningar kan vara exempel på detta. Det är dock ofta mycket mer effektivt att lära hunden vad du vill att den ska göra istället. 22

24 2. Det som kanske utmärker klickerträning mest är att vi spelar på hundens egeninitiativ. Vi har så lätt för att ta på oss hela ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra. Gör inte din hund hjälplös, låt den använda hela sin intelligens. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. Hundar blir lätt lata och bortskämda av att hela tiden få hjälp. Hur ska hunden kunna ta ansvar och lösa nya utmaningar på flera hundra meters avstånd om han alltid har haft dina extrasignaler och hjälper med i träningen? Det gäller att inte bränna allt krut på ett tidigt stadium, du kan hellre använda några stöttande signaler som hjälp när det verkligen gäller. 3. Vi använder en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Det kan vara en klicker, men det kan lika gärna vara en annan markör som fungerar som ett löfte om belöning. Man kan klickerträna utan en klicker. I fågelhundträning är vi sällan beroende av klickerns precisa timing efter den första nyinlärningen. Istället blir det andra belöningsmarkörer som blir viktiga för hunden. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha. För en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt. 4. Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det betyder att vi pratar om det vi kan se. Vi ser på hundens beteende, i vilken situation det förekommer (inklusive vårt eget beteende, signaler och omgivningar) och konsekvenserna beteendet får. Vi måste komma ihåg att det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet. Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin. 2. En fågelhund behöver en tydlig ledare. Det ska vara grönt eller rött ljus, inget där emellan. Det är viktigt att ha en bra relation till hunden, annars gör den det bara för att få belöningar. Här har vi ett exempel på förvirringen mellan olika förklaringsmodeller. Om hunden ser på dig som ledare eller inte, kan vi aldrig få reda på. Men låt mig "översätta" det här till något konkret om hur vi bygger upp en god relation till hunden. För det första lär jag hunden att alltid engagera sig i den aktivitet som jag bestämmer mig för, oavsett om det handlar om att gå fint i koppel, apportera, leka, äta godbitar, storma fram eller sitta stilla. För det andra lär jag hunden att han måste förtjäna det som han uppskattar i livet. Det här är någonting som snart generaliseras (blir en god vana eller allmän regel för hunden) så att man inte behöver att träna för alla situationer som man kan tänkas hamna i. För det tredje kommer man aldrig undan att man måste hålla på kriterierna, oavsett vilken metod man använder sig av. Kalla det gärna att vara konsekvent. Jag upplever att det är enklare att vara konsekvent med positiva metoder. Om man själv drar sig för att 23

25 "neja" och korrigera i vissa situationer blir det sällan bra. En förutsättning för att lyckas är att man har tydliga målbilder. Du måste på förhand bestämma dig för vad hunden ska göra, hur den ska göra det och i vilka situationer. Därefter kan du lära hunden exakt vad du förväntar dig av den genom att träna på ett steg i taget. När du verkligen har lärt hunden vad den ska göra, är det mycket lättare att vara konsekvent. Tydliga mål gör det enkelt att ha svart-vita kriterier. Jag låter hunden får göra det som för mig närmare målsättningen. Jag försöker att inte ge hunden uppgifter som den inte har en god chans att klara av. Man måste samtidigt utmana hunden hela tiden, så att den inte bara lär sig vad som ger belöning, men också att inga andra vägar än min leder till belöning. Det kan göras lugnt och stilla, utan att hota, skrämma eller tillföra obehag. Om det är någonting som jag misstänker kan sakta ner eller förstöra min väg mot målet, så står jag över. 3. Klickerträning är en stressande gissningslek som skapar hundar som inte kan sitta stilla och vänta på sin tur utan att prova olika beteenen. När hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha - inte för att jag lägger press på honom - utan för att han har lärt sig vad som ger utdelning, kommer situationen bli kontrollerbar för hunden. Vi tar bort en viktig stressor, nämnligen okontrollerbarheten. Når hunden erfarer at den selv kan påvirke sine omgivelser og få tilgang til det den vil ha, ikke fordi jeg legger press på den, men fordi den har lært seg hva som gir uttelling, vil situasjonen bli kontrollerbar for hunden. Vi fjerner en viktig stressor, nemlig ukontrollerbarheten. Varför hunden själv ska komma på vad han ska göra har jag redan nämnt. Jag vill ha hundar som förstår och som tar ansvar. Senare använder jag naturligtvis signaler för att styra hunden, men har alltid någonting att gå tillbaka till om jag upptäcker att jag börjar göra mer och mer och hunden börjar göra mindre och mindre. Kanske är det någon annan som har sett en hund lära sin människa att plocka upp apporten själv, vifta med den och leka clown? Att spela på hundens egeninitiativ betyder dock inte att hunden ska gissa helt fritt och bli frustrerad. Jag delar upp i små steg i början och ger hunden utmaningar som den har en god chans att klara av. Belöningarna ger hunden information om vad den ska göra. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen är inte förenligt med "vilda western-klickande" där hunden får belöning för vad som helst. Du får det du förstärker. Jag vill ha hundar som upprepar det jag belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. Medan en lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, lägger jag vikt på en avslappnad och stadig hund i jakten. 4. Resultatet blir aldrig 100% säkert. Är man duktig så kan man nog lyckas, men klickerträning passar inte för nybörjare. Myten om full kontroll och att korrigeringar är den enda vägen till säkra resultat är seglivad, 24

26 men fortfarande bara ett ogrundat påstående. Tänk så många hundar som får mycket obehag, men som aldrig blir speciellt mycket lydigare. Ofta har nybörjare varken de tydliga målbilderna, timingen i ryggmärgen eller erfarenhet av vikten av att hålla på kriterierna. Det här ser jag överallt, oberoende av träningsmetod. Är det då bäst att ge folk de mjuka eller de hårda verktygen först? Bob Bailey (som förresten har uppnått mer pålitliga resultat i den verkliga världen, utanför laboratorierna med fler olika individer av flera olika arter än någon annan) säger att folk först får lära sig timing, sätta kriterier och belöningsteknik innan de över huvud taget för försöka sig på att straffa. Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Är man duktig kan man komma väldigt nära 100%, men när vi jobbar med operanta beteenden så handlar det alltid om sannolikhet. Lägg märke till att operant inlärning inte är det samma som shaping. En lustapportör väljer att apportera, precis som en hund som är tränad med tvång väljer att apportera (eller att låta bli). I båda fallen är det konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Till slut måste jag tillägga att alla här en bristningspunkt. Så valet är vårt: Vill vi stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill vi belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? 5. Positiv träning av apporten fungerer inte. Lustapport, spontanapport eller lekapport går inte att lita på. Här har andra sagt det bättre än mig tidigare. Pelle Agorelius skrev i bladet "Rype" (2007) att hunden ska apportera för att den har lust, inte när den har lust. Att andra metder än tvångsapport skulle fungera sämre är en sanning med modifikationer. Trots att jag själv aldrig hade använt lekapport som den enda metoden för inlärning av apportering, är det många som får en pålitlig apportör på det sättet. En gång fick jag frågan "Är det hårt nog? Kommer du att kunna få en säker apportering när fjället är fullt av goda dofter?" Jag väljer inte enbart lekapportering som metod. Det blir en slags "släpp hunden och hoppas att den kommer tillbaka med fågeln"-lösning. Jag väljer att lära min hund att den för att få det den vill ha måste göra det jag önskar först. Det är inte någonting som hundar kommer på helt själv, utan kräver en del förberedande övningar. Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt spelar i samma lag och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet har jag antingen kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. men vad gör jag om hunden inte apporterar då? Det är ganska enkelt. Jag stoppar möjlighete till vidare belöning. I fjället får du till exempel sätta hunden om den försöker springa förbi apportfågeln, ta hunden tillbaka och göra om. Om du inte kan sätta ner hunden i den här situationen, har du ingenting i fjället att göra. Du har alltid ett val - sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera. 6. Jaktbart vilt är något helt annat än godbitskålar och dummies. Hunden förstår skillnaden och det går inte att överföra. Det klart att döda föremål är något helt annat än vilt. Men låt oss vända på det - vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar. På det sättet är vi som håller på med jakthundar priviligerade. Då kan man ju fråga sig varför jag använder godbitar och dummies i 25

27 utgångspunkten. För det första är det lättare att ha i fickan, billigare och mer praktiskt under de tidiga stadierna av träningen. För det andra är det en fördel att hunden arbetar med en lägre stressnivå i början. Går det att överföra? Självklart! Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer. 7. Klickerträning fungerar bara på extremt mjuka hundar Personligen tycker jag om mjuka hundar. Många hundar som har goda samarbetsegenskaper är också bra på att jobba för mina belöningar. På hårdare hundar rinner ofta korrigeringar av som vatten på en gås och väcker mer motstånd och motkontroll. De här hundarna svarar faktiskt mycket bättre på belöningar, ägaren behöver inte ta onödiga konflikter och hunden får erfarenhet av att han själv påverkar möjligheterna till att få det han vill ha. Sist men inte minst, de mer hårdhudade hundarna svarar väldigt bra på uteblivna belöningar: "Oj, där blev det fel. Nästa gång byter jag strategi" ser de ut att tänka. 8. Ro i uppflog och skott är den mest krävende dressyren som finns när det gäller arbetande hundar. Att avbryta angreppet mitt i jakten strider mot instinkterna. Det här kan inte läras in med hjälp av belöningar. Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Ståndet är ett typiskt exempel. Vi kan förstöra ståndet både med felaktig dressyr i fågel, men också med vårt uppförande när vi springer hektiskt upp till hunden eller fäller fågel på stöt upprepade gånger. Ju mer motiverad hunden är för att få tag i fågeln, destå mer effektiv blir belöningen när vi lär hunden att den först måste sitta stilla. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel. 9. Alla beteenden som är inlärda med klickerträning är som cirkuskonster och måste läras in på nytt för varje ny situation. Om du lär in ett "nej" en gång för alla så sitter det och fungerar överallt. Det här har jag fortfarande inte sett i praktiken. Att beteenden måste generaliseras är nog desvärre det som gäller oavsett träningsmetod. Vi måste börja på nära håll i kontrollerade situationer och bygga upp solida beteenden steg för steg. Om du är i kravfasen är valet väldigt enkelt: Kommendera hunden att utföra ett beteende som inte är generaliserat, korrigera om hunden gör fel. Så går många hundar och förare genom livet. Föraren får en 26

28 omedelbar respons från hunde (hunden "ger sig", visar underkastelse och lyder för ögonblicket. Även om den långsiktiga förbättringen uteblir så räcker det här för att försärka och uppräthålla förarens korrigeringsbeteende. Det är lätt att bli beroende av att straffa. Been there - done that. Hemligheten är att få flyt på beteendet, det vill säga att det blir en god vana eller att beteendet automatiseras. 10. Jakthundar ska aldrig ta egna initiativ. Hunden ska vänta på order från föraren. Här börjar jag fundera. Vad är eget initiativ? Självklart är det ingen som önskar hundar som tjuvreser eller knallapporterar. Men om jag hade ägt en jakthund helt utan egeninitiativ hade jag nog hellre jagat på egen hand. Hur kul är det med en hund som aldrig håller kontakt utan att jag kallar på den? Eller en hund som bara apporterar under en jämn ström av "håll fast"? En hund som hela tiden stannar och frågar under apportsök eller en spaniel som är beroende av att man spelar symfonier med visselpipan för att den ska söka med god kontakt framför föraren? Jag vill ha självsäkra hundar som tar ansvar och vågar ta egna initiativ. Det håller nog de flesta med om. Under nyinlärning låter jag alltid hundarna ta initiativ. För det mesta är det jag som tar initiativ till att starta upp träningen, men när jag har servat, är det upp till hunden. Det är många som har visat att klickerträning ger snabba och pålitliga resultat innan mig. Redan 1944 klickertränade Keller Breland (som ihop med Marian Breland och Bob Bailey drev legendariska Animal Behavior Enterprises) sina stående fågelhundar med gott resultat. Tyvärr var inte resten av fågelhundvärlden redo för "operanta metoder" på den tiden. 11. Det går säkert att träna en fågelhund med hjälp av belöningar, men om du vill starta på prov innan hunden är 3 år så måste du använda andra metoder. Många som vill klickerträna sin fågelhund har varken klickertränat eller jagat med stående hund tidigare. Om vi tänker tillbaka, så tror jag nog att de flesta av oss har behövt gå igenom en hund eller två för att skaffa oss den nödvändiga erfarenheten som krävs för att lyckas. Dels behöver man bra tränarfärdigheter och dels behöver man egen erfarenhet för att kunna göra sig konkreta målbilder. En orsak till att många använder lång tid innan de kommer ut på prov eller får en "färdig" hund kan vara att de inte har klara och tydliga kriterier. De är snälla och positiva bara för sakens skull, inte för att uppnå resultat. Det gäller att vara resultatorienterad och veta vart man är på väg. När som helst under träningspasset ska du kunna redogöra för ditt kriterium. Arbeta med ett kriterium i taget. En annan orsak kan vara att många har alltför få regler för träningen och inte är medvetna om vad de gör. Varför fick hunden resa sig på egen hand i det ena ögonblicket? Varför går du tillbaka till den nästa gång och varför belönar du som du gör? Ibland kan träningen verka omständlig och tidskrävande. Som klickertränare försöker vi att beskriva träningen så konkret och noggrannt som möjligt. Detaljerade beskrivningar av saker som kanske är självklara för vissa tränare kan naturligtvis verka omständligt. "Many have the will to win, but few have the will to prepare", heter det. Det är ingen nyhet att det är bra att vara väl förberedd. Samtidigt vill vi gärna få allt gratis och sänka kraven istället för att göra 27

29 jobbet ordentligt. De som förbereder sig väl blir ibland kritiserade för att de tycks ha obegränsat med tid och pengar, eller för att de exkluderar dem som inte har tid eller lust att förbereda sig. 12. Jag har tränat på mitt eget sätt i alla år och det fungerar för mig. Varför ska jag börja med klickerträning? "If you always do what you always did, you will always get what you always got". Varför ska man göra ändringar om man är nöjd med det man gör och vad man uppnår? Var och en måste själv få välja hur man tränar sina hundar, inom acceptabla gränser för djurvälfärd. En metod som fungerar för någon, passar inte nödvändigtvis för andra. I skrivande stund hörde jag precis en intervju med skidskytten Ole Einar Björndalen. Han är en förebild för alla som tränar mot ett bestämt mål. Han är diciplinerad och tar träningen seriöst. Han analyserar och planerar. Och han gör alltid ändringar, oavsett om säsongen gick bra eller dåligt. Viljan att aldrig sluta utveckla sig är kanske det som gör att han ständigt har ett övertag på konkurrenterna och är lika motiverad att träna år efter år. 28

30 Vizslavalper ventes i begynnelsen av juli Kennel Hundelykke venter sitt første valpekull i begynnelsen av juli 2012 (parring 6/5-12). Mor: Fabelaktive Vilmas "Liisa" (kallenavn Mischa) 14100/08 Utstilling: 2x 1. premie, 1x CK HD status: A AD status: A Øyelyst: FRI Annet: Korrekt bitt, frisk og sunn med et svært godt temperament. For å se Mischas stamtavle: Far: Vormosegårds Azur DK 07809/2006 Utstilling: VG.ÅK Plac.2 HD status: A AD status: 1 Apporteringsprøve 1 og 2: Bestått Parringer i DK: 2 Annet: Korrekt bitt, frisk og rask og en utmerket jakthund. Azurs stamtavle finner du her: En spennende kombinasjon, vi forventer friske og vakre valper med masse arbeidslyst og deilig temperament. For mer opplysninger: Tonje Hennig, Røyken Mobil E-post tonje@hundelykke.no Mischa Azur 29

31 Neo er god medisin Faksimile fra Allers (beklager litt dårlig kvalitet) 30

32 31

33 Bilder fra leserne Tortur! :-) Foto: Ian Gjertz Barter i snø. Foto: Ian Gjertz 32

34 Andejakt høsten 2011: Bator apporterer and. Foto: Ole Ringsby. Andejakt høsten 2011: Bator med dagens fangst. Foto: Ole Ringsby. 33

35 Dexter. Foto: André Nikolaisen. 34

36 Likhu. Foto: Ingrid Malene Elvenes 35

37 Multe (4 mnd på bildet) trener på fuglevinge. Eier/foto: Monica Hauan. Fra Sissels arkiv: Huvigas Luka, buhunden Frøya og Gardenway Sailmaster (Bosse), sommeren Foto (og eier av Luka): Sissel Jerve. 36

38 Vizsla property laws 1. If I like it, it s mine. 2. If it s in my mouth, it s mine. 3. If I had it a while ago, it s mine. 4. If I can take it from you, it s mine. 5. If it s mine, it must never appear to be yours. 6. If it just looks like mine, it s mine. 7. If I saw it first, it s mine. 8. If it s edible, it s mine. 9. If you have something and put it down, it s mine. 10. If I chew something up, all the pieces are mine. 11. If I get tired of it, it s yours. 12. If I want it back, it s mine. 37